”Skulle du vilja utveckla och förklara?” (2: Intervjun i Dagen om stöd åt familjer)

I en intervju med mig som Dagen publicerade 28 maj fick jag frågan om hur jag ställde mig till en rapport som Emma Henriksson lagt fram om att Kristdemokraterna ”tydligt ska visa att partiet stöder alla slags familjer, oavsett form”. Anledningen till rapporten är den nya könsneutrala äktenskapslagstiftningen.

På det svarade jag:

- Nyss kämpade vi för äktenskapet och förlorade det. Då kan det verka som om vi på det här sättet rättar in oss i ledet och säger: ”det här är lika bra familjer som alla andra, vi kristdemokrater har ingen åsikt längre”.

Jag utvecklade tanken att kristdemokraterna måste fortsätta att driva en politik som för fram ”den naturliga familjen” som det bästa alternativet.

- Vi kan inte ha olika nivåer när det gäller ekonomisk ersättning, som bostadsbidrag och sociala bidrag. Där måste samhällets stöd vara lika för alla familjer.

- Men när det gäller sammanhang där normer överförs, som i skolans värld, eller på föräldrautbildningar och familjerådgivning i kommunal regi, så är det viktigt att samhället uttalar vilken typ av familj man vill stödja. Det är den där barn lever med sin biologiska mamma och pappa. Samhället måste stå för det ideala.

Journalisten har citerat mig helt korrekt och jag har haft möjlighet att läsa och godkänna citaten. Men det är förstås inte allt eller ens tillräckligt av vad jag vill säga, utan risk att bli missuppfattad. Jag har fått uppmaningen på ett par bloggar och i flera mejl att utveckla vad jag menar. Menar jag att samhället inte skulle stödja alla barn, särskilt barn i utsatta situationer? Skulle stöd bara gå till barn som lever samman med sina biologiska föräldrar, medan barn som på något sätt avviker från det eller har en ökad utsatthet inte skulle få något stöd av samhället? I mejlen och på bloggarna har det exemplifierats med adoptivbarn, barn som lever med en ensamstående förälder, barn som lever i homosexuella familjer. Även barn till missbrukare har nämnts. Skulle dessa barn vara undantagna från samhällets stöd och hjälp?

Liselotte Malmqvist kommenterar Dagenintervjun i sin blogg Vardagstro bland annat så här:

”Samhället ska uttala vilken sorts familj man vill stödja… På vilket sätt ska vi som är annorlunda känna att samhället inte stöder vårt sätt att leva? På vilket sätt ska man premiera eller markera skillnaden? Undrar jag som i grunden egentligen är överens med Tuve Skånberg, om vilket liv som är bäst för barnen. Vi är överens om vad som är idealet. Men vi är inte överens om vi hanterar verkligheten. … Finns det inget sätt att stödja de utsatta, marginaliserade, barn med udda familjeförhållanden utan att för den skull idealisera och göra just dessa omständigheter normerande? Jag tror att det är möjligt. … är jag i princip överens med Skånberg om vad som är det ideala förhållandet. men på vilket sätt vill han att samhället ska visa att det är en viss sorts familjer man stödjer? Dvs biologiska mamma pappa barn relationer? I hans uttalande känner jag som heterosexuell biologisk men frånskild mamma mig mycket utpekad och undrar på vilket sätt samhället ska markera detta. Idealet är en sak men verkligheten är en annan. Vi kan hantera verkligheten utan att svika våra ideal, det tror jag är fullt möjligt. Ett ideal som för mig som kristen står högt upp på listan är kärleken och barmhärtighet, mot alla! …  Men att förhållandena är mindre optimala är vi nog överens om. Det är den hårda tonen i Skånbergs inlägg  jag reagerar mot. Och jag undrar hur han menar att samhället ska visa vilka familjer man vill stödja.  Jag behöver svar på den frågan. Det var ett oerhört snävt perspektiv som hans inlägg i debatten avspeglade, men jag ser fram emot att höra mer från honom.”

Jag är glad och tacksam för möjligheten att på denna blogg kunna utveckla och förklara mer av vad jag ville få sagt i intervjun. Först beklagar jag djupt att citaten uppfattats ha en hård ton. Det var inte min avsikt. Sedan beklagar jag djupt om någon uppfattat mig som att jag inte ville att alla barn, i alla tänkbara utsatta situationer, skulle få samhällets stöd och hjälp. Det vill jag naturligtvis av hela mitt hjärta, det är särskilt barnen i utsatta situationer som behöver stöd och hjälp, vare sig det handlar om ekonomiska bidrag, stöd från psykolog, fosterhem, skola, familjerådgivning osv osv. Alldeles självklart.

Jag tror oklarheten bottnar i den dubbla betydelsen av ordet ”stödja”. Det kan dels betyda ”ge stöd, hjälp, resurser”, men det kan också betyda ”bekräfta, bejaka, hålla som förebild, acceptera reservationslöst”.  Det var ur den senare betydelsen som jag svarade på frågan om jag höll med om rapportens förslag att Kristdemokraterna ”tydligt ska visa att partiet stöder alla slags familjer, oavsett form”.

Så - anser jag att Kristdemokraterna tydligt ska visa att partiet stöder, dvs bekräftar och bejakar, alla slags familjer, oavsett form? Nej, jag anser att Kristdemokraterna också i fortsättningen ska förorda och lyfta fram att det bästa för barnet generellt sett är att få växa upp med sina biologiska föräldrar. All statistik stöder det. Sedan ser inte verkligheten ut som idealet. Föräldrar går skilda vägar, ensamstående föräldrar gör en fantastisk insats för sina barn. Och barn som inte kan få leva med sina föräldrar kan få en god uppväxt som adopterade.

Anser jag då att Kristdemokraterna tydligt ska visa att partiet stöder, dvs ger samhällets alla understödjande resurser, till barn som växer upp i alla slags familjer, oavsett form? Ja, självklart. Barnen rår inte för skilsmässor eller föräldrarnas livsval i olika avseenden.

Är då Kristdemokraternas nuvarande syn, att lyfta fram den ideala familjebildningen som just ett ideal, en framkomlig politisk väg, nu när homoäktenskap och homofamiljer finns?  När en majoritet i riksdagen beslutat att homosexuella par är gifta i samma mening som heterosexuella par, måste inte Kristdemokraterna inse sig besegrade och erkänna att de alltid haft fel?

Jag tror det är både möjligt och nödvändigt att hålla fast vid att förorda den familjebildning som all statistik visar vara den bästa för barnen. Vi varken kan eller vill hindra människor att göra sina livsval, även när det innebär att barnen går miste om sina föräldrar. Men vi har att följa FN:s barnkonvention som i artikel 3 stadgar:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

När det gäller just barn i homosexuella familjer sa redan 2001 alla remissinstanser med barnexpertis nej till regeringens förslag att homosexuella par skulle kunna prövas för internationella adoptioner. Bland dem var Socialstyrelsen, Rädda Barnen, Barnombudsmannen, BRIS, Adoptionscentrum, Svenska Läkaresällskapet och Sveriges psykologförbund.

Hur kan då samhället lyfta fram och förorda en familjebildning där barnen får växa upp med sina föräldrar, utan att därmed diskriminera dem som väljer annorlunda? De redskap som samhället har för normöverföring är skolans läroplan, familjerådgivning, barn- och mödravårdscentral, och även den normbildande och opinionsskapande verkan som politiska beslut kan ge.

Kristdemokraterna måste alltså också i fortsättningen stå för en familjepolitik som syftar till barnens bästa. Inte till de vuxnas önskemål och behov.

”Skulle du vilja utveckla och förklara?” (1: Naturskyddsföreningens enkät)

Under valrörelsen blir det många enkäter att besvara, många intervjuer att ge och många artiklar att skriva. Och väldigt många samtal med väljare. Och ibland blir inte svaren bra eller tillräckligt precisa.

Jag svarade på Naturskyddsföreningens utmejlade enkät om tolv krav som Naturskyddsföreningen ställer. Kraven 8, 9, 10 och 11 klarade jag att svara ”ja” på direkt, men för kraven 2, 3, 6, 7 och 12 svarade jag att jag ”nej” med bifogade kommentarer och hänvisningar till att jag inte kunde garantera att jag kunde ”leverera” vad Naturskyddsföreningen krävde, men höll med om inriktningen,  och på fråga 12 svarade jag att jag inte visste. Nu ser jag att Naturskyddsföreningen bara redovisar svaren som ja eller nej, och jag förstår också att frågorna inte handlade om att förbinda sig att leverera resultat i form av initiativ i Europaparlamentet, utan just att hålla med om inriktningen och efter förmåga arbeta för den. Mina svar redovisade som ja eller nej blir därför fel. Det gör att jag nu vill deklarera att jag har full täckning för att också svara JA på följande av Naturskyddsföreningens krav:

2) EU måste stödja utvecklingsländer med bland annat teknologi och finansiering så att de minskar utsläppen minst lika mycket som EU till 2020.   – JA

3) EU måste redan inför klimattoppmötet i Köpenhamn uttala viljan att stödja klimatarbete i utvecklingsländer motsvarande minst EU-ländernas samlade bistånd. Stödet måste ske utöver existerande biståndet.  – JA

6) EU måste fatta beslut om en märkning av produkter från djur som ätit genmodifierat foder, så att konsumenterna kan välja.   – JA

7) Substitutionsprincipen måste stärkas i EUs kemikalielagstiftning (REACH) så att tillstånd aldrig kan ges för farliga kemikalier om det finns andra alternativ som är mindre farliga.  – JA

12) För att klara såväl EUs som Sveriges miljömål om försurning, övergödning och frisk luft, måste utsläppen av luftföroreningar skäras ner så att högst ett par procent av svenska ekosystem överbelastas år 2020.  – JA

I riksdagen kan man förstås inte ”rösta om” om man trycker fel vid en votering (jo, det händer alla…) men man kan få fört till protokollet hur man avsåg att rösta. Jag skulle alltså vilja få denna komplettering förd till Naturskyddsföreningens – och väljarnas – protokoll …

Radiointervju i Nyhetsmagasinet Arena P4

Under fredagen var jag i Örkelljunga i nordvästra Skåne och gjorde studiebesök på systembolaget och på socialkontoret. Kristdemokraterna går till val i EU-valet på en mer restriktiv alkoholpolitik, och jag ville möta verkligheten i en mindre skånsk kommun för att matcha vårt valbudskap mot verkligheten av smuggelsprit och langning, och förebyggande arbete.

På systembolaget gjorde Radio Kristianstad en intervju med mig som sänts som nyhetsinslag och som en del av Nyhetsmagasinet Arena. Du kan lyssna till vad jag vill göra i EUparlamentet i alkoholfrågor, frågor om trafficking och sexhandel och hur den kristna etiken och människosynen kan vägleda politiska beslut här.

Exportera inte aborter och homoäktenskap till EU

I RFSU:s EU-barometer 20 maj, med partiernas 41 toppkandidater, svarar 35 att de anser att samkönade äktenskap som ingåtts i Sverige också ska gälla i EU. För 21  är dessutom viljan att exportera homoäktenskap till övriga EU-länder ”mycket stor”.  Bland dessa finns EU-kritiker som Marita Ulvskog (S), Gudrun Schyman (FI) och Ulf Holm (MP) som annars brukar vara noga med att EU inte ska få ökad beslutanderätt. Nu är viljan stor att pådyvla övriga EU-länder vår nationella lagstiftning.

Att vilja exportera svensk lag om samkönade äktenskap till EU är dubbelfel, både sakligt och principiellt. Under femtusen år av skriven historia finns ingen kultur, folk, regim eller religion som praktiserat homoäktenskap. Bland världens 192 nationer accepteras det bara av så få länder att de kan räknas på ena handens fingrar. Med vilken rätt skulle Sverige tvinga på andra länder en lagstiftning som är ett fullskaligt socialt experiment, med barnens bästa som insats?

Principiellt är det också fel att vilja exportera en svensk lagstiftning som inte ligger under de pelare, politiska områden, som EU har beslutanderätt inom. Vi vill inte se EU utvecklas till en federativ stat, ett Europas förenta stater, där EU ska ha beslutanderätt också över civillagstiftning och sociallagstiftning.

Samma sakliga och principiella fel gör alla de EU-kandidater, med Gudrun Schyman i spetsen, som hävdar att abort skulle göras till en ”mänsklig rättighet” och att svensk abortlag skulle exporteras till EU.

Men abort är ingen ”mänsklig rättighet”, utan en tragedi som släcker ett unikt mänskligt liv, och som aldrig kan göras ogjord. Vi vill istället arbeta för så få aborter som möjligt, för en nollvision för aborter, ett Sverige där inte aborter efterfrågas. Den svenska abortlagen med sina vida tidsgränser hör till de liberalaste i världen, det är inget att exportera till EU eller vara stolt över.

Abort kan heller aldrig göras till en ”mänsklig rättighet” utan att kollidera med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i artikel 3 säger att ”var och en har rätt till liv”, och FN:s barnkonvention som slår fast i paragraf 6 att ”varje barn har en inneboende rätt till livet”, och har rätt till skydd även före födelsen.

Tuve Skånberg, kandidat nummer 5 till EU-parlamentet (KD), riksdagsledamot 1991-2006

Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot (KD), EU-parlamentariker 1999-2004

Artikeln var publicerad i Västervikstidningen 2009-05-28, i Kristianstadsbladet 2009-05-28

Besök på biogasanläggning i Billeberga

Lokaltidningen Landskrona & Svalöv rapporterar 2009-05-27 om ett besök jag gjorde på biogasanläggningen i Billeberga mellan Landskrona och Svalöv i Skåne.

Biogasanläggningen är ett försöksprojekt kopplat till Lunds universitet för att ur biomassa från lantbruk skapa biogas. Det visar sig vara ett utmärkt sätt att dels ta tillvara avfall från grödor i lantbruket och samtidigt producera miljövänligt bränsle. Miljöbelastningen på Östersjön och Västerhavet minskar betydligt om denna verksamhet bedrivs i större skala.

Läs mer om anläggningen och besöket här.

Läs mer i min artikel ”EU måste rädda Östersjön”.

Alkohol är inte vilken vara som helst

Rätten att föra varor och tjänster över gränserna är en av EU:s grundpelare. Men alkohol är inte vilken vara som helst eftersom dess skador är så stora. Bara i Sverige växer nästan 400 000 barn upp i miljöer där det dricks för mycket alkohol. En femtedel av vårdbudgeten går till alkoholrelaterade sjukdomar. Europa har den högsta alkoholkonsumtionen per invånare i världen. I Sverige visar en undersökning från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning att den totala konsumtionen av alkohol per person som är 15 år och äldre år 2007 var 9,8 liter ren alkohol.  Jämfört med senare delen av 1990-talet dricker vi ungefär 2,5 liter mer nu än då. Ökningen beror på många saker men en stor del av förklaringen går att härleda till de ökade införselkvoterna som infördes 2004. De nya reglerna innebär att en privatperson i princip kan ta med sig obegränsat med alkohol till Sverige. Detta har lett inte bara till ökad tillgång på alkohol för den som importerar utan också till ökad tillgång för barn och ungdomar som på så sätt kan få tag på alkohol vid vilken tid som helst. Kristdemokraterna anser därför att alkoholpolitiken måste få större utrymme i det europapolitiska samarbetet.

Allt är inte nattsvart. Inom EU håller en attitydförändring på att ske. Vi kan se att flera länder i Sydeuropa skärpt lagarna kring rattfylleri och åldersgränser för inköp av alkohol. I Frankrike skrivs varningstexter till gravida och i en del östeuropeiska länder har skatten på alkohol höjts. Dessa tecken på att fler och fler inser att alkohol inte är vilken vara som helst gör att Sverige med ännu större kraft kan driva frågan om en restriktiv alkoholpolitik i EU. De överlägset mest effektiva sätten att begränsa skadorna som kommer av alkoholen är genom pris och tillgänglighet. Kristdemokraterna anser därför att den mängd alkohol som får föras över gränserna är orimlig och måste sänkas till den nivå vi hade innan vi gick med i EU. Olovlig handel med importerad alkohol är ett stort problem. Den vidareförsäljning som sker till barn och ungdomar måste motverkas och lyckade försök har genomförts av polisen. Arbetet med att ta fast langare måste ha hög prioritet. Jag tycker det är rimligt att man själv ska kunna bära den alkohol som man tar med över gränsen, alltså i ett par plastkassar snarare än i en lätt lastbil. Jag och Kristdemokraterna lovar att göra vad vi kan för att begränsa alkoholens skador i Europa.

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet, riksdagsman 1991-2006

Artikeln var publicerad i Norra Skåne 2009-05-25

Ett EU med etik

En företagare från Danmark fick 100 000 euro från EU i bidrag för att bygga en skidbacke på Bornholm. När han blev avslöjad försvarade han sig med att han aldrig kunde tro ”att de skulle stödja något så galet”. Den spanske EU-parlamentarikern Ramón Romera för De Gröna begärde 54 000 euro för en ridskola. I slutändan omvandlades projektet till en bordell. 

Den engelska tankesmedjan Open Europe redovisar i rapporten ”100 examples of EU fraud and waste” de hundra värsta fuskprojekten i EU. Bland de väl dokumenterade exemplen finns vidare den italienske socialdemokraten Filippo Bubbico som fick 10 329 euro för att odla silkesmaskar i en odling som aldrig existerat och som aldrig producerade en silkestråd. Fler än 60 EU-parlamentariker har regelbundet registrerat att de varit närvarande vid den månatliga EU-sessionen i Strasbourg på fredagar – trots att EU-parlamentet inte sammanträder på fredagar. För varje sådan registrering tjänar de 200 euro. 

Årligen anmärker EU:s revisorer på kommissionen för att de betalat ut 30-35 miljarder kronor på felaktiga grunder. Till stor del finns dessa ”felutbetalningar” inom regionalstöden, men även i jordbruksbidragen. Fusket leder sällan till några konsekvenser för kommissionen, i regel beviljas ansvarsfrihet av en majoritet av EU-parlamentarikerna.

Misstankar finns även att ett stort antal svenska företag, kommuner och golf- och ridklubbar får ekonomiskt stöd som de inte har rätt till, liksom att gårdsstöd betalats ut för mark som används för något annat än jordbruk.

Alla EU:s medlemsländer vill att det ska vara en positiv balans mellan vad de betalar i avgift till EU-samarbetet, och vad landet får tillbaka i form av stöd och bidrag. Kanske leder detta till att kontrollen av det egna landets bidrag och stöd blir mindre noggrann.

Vad ska man då göra åt svindleriet? Ska Sverige lämna EU och tro att det blir bättre då? Knappast – svenskar är med bland dem som missbrukar systemet. Vi behöver EU-samarbetet för det fredsprojekt som EU utgör, och för de vinster i bekämpningen av brott och miljöhot som EU faktiskt ger. Vi vill ju inte lämna FN fast vi vet att fusk och svinn finns också där. Men om inte EU kommer till rätta med det storskaliga fusket undergrävs förtroendet för det goda som EU-samarbetet åstadkommer.

Vi behöver därför ett EU med etik: En gemensam värdegrund, där fusk och oegentligheter inte accepteras. Ett regelverk och en revision som är pålitlig och som har muskler att avslöja och stoppa fusket. En solidaritet med den gemensamma EU-ekonomin där också våra skattemedel ingår.

För oss som kandiderar till EU-parlamentet finns ingen mer ängelägen uppgift än att påtala och bekämpa den bristande etiken och kontrollen. EU-parlamentarikerna väljs just för att vara garanter för en god etik och en vilja att stoppa fusket.

Tuve Skånberg, kandidat till EU-parlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-05-25

Hur går det för Tuve Skånberg i personvalskampanjen? En utvärdering så här långt

Sociala media som bloggar, Twitter, videoklipp på YouTube och Facebook spelar allt större roll för varje valrörelse. I valrörelsen inför EU-valet 7 juni förutspår media och opinionsforskare att sociala medier kommer att ha en avgörande betydelse. När jag tackade ja till att kandidera till EU-parlamentet på plats nr 5 på valsedeln var jag också införstådd med att det innebar en personvalskampanj, för att maximera antalet röster på Kristdemokraternas valsedel. Och personvalskampanj har jag haft flera gånger tidigare, när jag kandiderat till Sveriges riksdag, så den utmaningen tog jag gärna.

Hur skulle en avstämning och del-utvärdering av min valkampanj så här 14 dagar innan valet se ut?

Sedan jag blev vald till femte namn på Kristdemokraternas valsedel och min blogg fokuserade på EU-valet har jag haft 4000 besök på bloggen fram till idag. Snittet ligger nu på omkring 130 besök per dygn.

Mitt videoklipp på YouTube om varför jag kandiderar till Europaparlamentet har hittills setts av 601 personer. Det kan jämföras med Ella Bohlins videoklipp som setts av 1118 personer, Sofia Modigh (301 personer), Alf Svensson (99 personer). Övriga toppkandidater har inte lagt upp något videoklipp på YouTube.

En stödgrupp (”fanclub”) på Facebook för att stödja mig i valet har bildats, och jag har startat gruppen ”Abort ingen mänsklig rättighet”  på Facebook med 22 respektive 268 medlemmar.

Till det ska läggas ”gammelmedia”, alltså inslag som debattartiklar och intervjuer i tidningar och radio och TV. Där har jag till dags dato haft 28 debattartiklar i 19 dagstidningar, med ämnen som är relaterade till min kandidatur till EU-valet, till exempel:

Exportera den svenska offentlighetsprincipen till EU!

EU måste rädda Östersjön!

Stoppa spritfloden till Sverige!

Stoppa sex- och människohandel i EU

EU stärker Sveriges roll i världen

Stoppa sexslaveri och människohandel inom EU

Flickabort- en mänsklig rättighet?

Religionsfriheten hotad i ett europeiskt perspektiv

Reinfeldts retorik förvirrad

Ett EU med etik

Dessutom har jag haft intervjuer i olika tidningar som till exempel i Kristianstadsbladet .

Därutöver har jag haft ett tiotal debatter och torgmöten i Skåne där jag mött runt 1000 väljare.

Utvärderingen så här långt visar alltså att en personvalskampanj kan ske utan några egentliga ekonomiska resurser eller utgifter, utan enbart genom de sociala media som står till buds, tillsammans med debattartiklar och intervjuer.

Om 14 dagar visar det sig om en valkampanj med dessa enkla medel, utan annonser och TV-reklam, och med mycket begränsat antal affisher och foldrar, kan påverka antalet personkryss på Kristdemokraternas valsedel. Antalet osäkra väljare är fortfarande mycket stort, och valet avgörs dessa båda sista veckorna.

Reinfeldts retorik förvånar

Reinfeldts uttalande nyligen om att ”religion och politik skall hållas isär” är intressant. Förutom att det avslöjar statsministerns bristfälliga politiska reflektion i ämnet, så reser det också en rad frågor. Vad är det som menas och vad är det som ska hållas isär?

När vi dessutom vet att Reinfeldt menar sig ha Ronald Reagan som politisk förebild, förstärks intrycket av förvirrad retorik från Reinfeldts sida. Knappat någon modern företrädare i någon modern demokrati har nämligen varit mer tydlig med att hänvisa till den kristna tron som bas för sitt politiskt agerande än just Reagan, faktiskt långt mer än George W. Bush. Men även den presidentkandidat Reinfeldt stödde i det senaste amerikanska presidentvalet, Barack Obama, är tydlig med att framhålla sin kristna tro och dess betydelse för hans politiska liv.

Ett grundläggande misstag sker om man blandar ihop religion och religion i en enda kompott. De västerländska demokratierna har, som bekant, en bas i den kristna idétraditionen, ur vilka de också har vuxit fram. Detta hade de konservativa i Sverige klart för sig när de lade grunden för det konservativa partiets bildande år 1904, då under namnet Allmänna valmansförbundet. Om man även som allra hastigast läser igenom ideologiska uttalanden i såväl idéprogram som valprogram hos partiet, senare Högerpartiet och numera Moderaterna, ser man en tydlig koppling mellan kristen värdebas och konservativ politik. Om vi tar valprogrammet till riksdagen 1948 sades exempelvis följande: ”Högern vill bygga ett välståndets och trygghetens samhälle på kristen grund.” Två år senare, i valet 1950, kunde man läsa följande: ” ”Femtiotalets första fria val… måste ge uttryck för att vårt land är en del av den kristna och västerländska kulturkretsen…, och vid valet 1952 deklarerade man: ”Du som vill… att kristen och västerländsk hänsyn skall genomsyra vår samlevnad… Du kan lita på högerpartiet.” Om vi hoppar fram till 1978 års idéprogram, konstaterades att ”partiets människosyn bygger på den etik och den tradition av humanism som grundas i kristendomen”, och så sent som i partiprogrammet från år 2002 kan man läsa att ”kristendomen har en särställning i det svenska samhället i kraft av sin hävdvunna roll i vår kultur och vår historia. Vi ska värna om den etik och den tradition av humanism och medmänsklighet som kristendomen varit och är i förbund med.”

Frågan är alltså vad Reinfeldt menar då han säger att religion och politik ska hållas isär? Tar han avstånd från sitt partis såväl äldre som senare historia?

Hur man än ser på förhållande religion och politik kommer man inte ifrån det som professor John H. Hallowell konstaterar i The Moral Foundation of Democracy, nämligen att det ”bakom varje politiskt system återfinns en dominerande uppfattning om människans natur och om meningen med mänsklig existens.” Han konstaterar vidare att denna uppfattning oftare är ”underförstådd än klart uttalad”, och att ”även om den inte alltid är klart uttalad så är den alltid fundamental.” Den kristna tron och traditionen har tydliga och positiva kopplingar till Moderaternas historia. Kopplingen mellan religion och politik har varit både fundamental och uttalad. Problemkomplexet är alltså inte svart-vitt som Reinfeldt påstår, och inte heller nödvändigtvis negativ, som Reinfeldts uttalande åtminstone underförstått tycks antyda. Mer nyanserade uttalanden från statsministerns sida efterfrågas därför.

En god och naturlig början till fördjupad reflektion vore därför att studera Ronald Reagans och kanske även Barack Obamas liv och politik. Vid en översiktlig analys av de amerikanska presidenterna framkommer en tydlig bild av en generös attityd gentemot religion som fenomen. Likaså framstår presidenternas personliga tro som viktiga för deras politiska gärning.

Även om inte vår svenska statsminister delar den tro som är viktig för hans politiska förebilder så bör man som lagstiftare ha förståelse för hur troende människor tänker, inte bara som ett utryck för religionsfrihet utan också av respekt för de människor som vill följa sitt samvete. Det skulle även kunna vara på sin plats att erkänna kristendomens positiva inverkan för såväl Sveriges som västvärldens framväxt och välstånd. Historien bekräftar tydligt detta faktum, vilket ger oss en tydlig och positiv signal även för vår framtida samhällsplanering. Istället för att separera religion och politik, och förvisa kristendomen från det offentliga rummet, behöver politiken den kristna värdegrunden och etiken som inspiration, kompass och vägledning.

Artikeln, som var undertecknad av mig tillsammans med Kjell O Lejon och Eva Johnsson, var publicerad i Newsmill 2009-05-19,  Världen idag 2009-05-22, Norrköpings Tidningar 2009-05-25

Förtidsröstning och personkryss – så går det till

EU-valet är söndagen den 7  juni, men redan sedan den 20 maj går det att förtidsrösta. Valdeltagandet blir högre om många går och förtidsröstar – då är man oberoende av hälsa, väder och omständigheter den 7 juni. Alltså – gå och rösta redan nu!

Hur gör man? Man tar med sitt röstkort, som har kommit med posten, sin legitimation och går in på en ett förtidsröstningskontor var som helst i landet. Kontoret brukar vara på kommunhuset och på stadsbiblioteken. Själva röstningen går till som val till riksdag, landsting och kommun: man väljer valsedel för det parti man vill rösta för. Valsedlar för de partier som nu finns i EU-parlamentet finns på plats – du behöver inte ha med dig egna. Man har också möjlighet att personkryssa den kandidat man vill förorda. Om hans eller hennes personkryss passerar fem procent av partiets sammanlagda antal röster kastas valsedelns ordningsföljd om. Partiets mandat går till den eller de som har flest antal personkryss.

Låt oss ta ett exempel. Gunnel Larsson i Viken i Skåne är ”general” för min personvalskampanj på Facebook. Den 20 maj blev det möjligt att förtidsrösta. Då röstade Gunnel på förtidsröstningskontoret. Hon ville också personkryssa, och satte därför ett kryss framför den kandidat hon föredrog; i detta fallet alltså Tuve Skånberg. Valsedeln stoppade hon i ett valkuvert och lämnade det igenklistrade kuvertet till valförrättaren.

Har hennes röst någon påverkan? Ja, absolut. Hon valde att rösta på Kristdemokraterna och om partiet passerar 4,5 – 5 procent får partiet sitt första mandat. Hon valde att personkryssa nr 5 på valsedeln, Tuve Skånberg, och om ca 8000 andra gör samma sak så passerar alltså dessa personkryss fem procent, och jag är med i en tävlan om Kristdemokraternas mandat i EU-parlamentet med andra som eventuellt har passerat fem-procentsgränsen.

Så gå alltså och rösta – din röst gör skillnad! Vill du se vilka frågor som just jag driver i valrörelsen, så klicka på rutan ovan ”Kryssa Tuve i EU-valet / Facebook”.

Tidningen Barometerns väljarguide

Tidningen Barometern skall enligt sina stadgar vara organ ”för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”.

I dagens nummer av Barometern går tidningens ledarskribent Per Dahl igenom de olika partiernas kandidater för att guida tidningens läsare och underlätta personkryssande. Av de 14 kandidaterna som Barometern lyfter fram under frågan ”Vem skall man då kryssa för?” nämns tre som skulle höra hemma i EPPgruppen i EUparlamentet, den grupp där Barometern har sina sympatier, nämligen Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Tuve Skånberg. Ledaren skriver bland annat:

”Den som i stället vill stödja en tydligt konservativ kandidat får gå till Tuve Skånberg, onekligen en högoddsare på femte plats på kd-listan. En klassisk företrädare för värdegrunden för Kristen demokratisk samling, som partiets gamla namn var. De som tänkt sig rösta på Lennart Sacrédeus men nu inte kan har här ett givet namn.”

Det känns mycket hedrande och förtroendefullt att bli nämnd i en valguide för Barometerns läsare inför EU-valet, och bli nämnd som en klassisk företrädare för den kristna värdegrund som partiet grundats på. Och förvisso har ledarskribenten rätt i att mitt namn är en högoddsare. Jag står på femte plats på Kristdemokraternas valsedel och det skulle behövas ca 8000 kryss för att möblera om valsedelns ordning och ge mig en chans att bli invald i EU-parlamentet.  (Detta givet att valdeltagandet är detsamma som vid förra valet och att KD får liknande valresultat.) Men eftersom hela Sverige är en enda valkrets i EU-valet så är det möjligt att rösta på en viss kandidat var man än bor i landet. Och det är möjligt att bli inkryssad. Det har andra blivit tidigare.

Exportera den svenska offentlighetsprincipen till EU!

Offentlighetsprincipen i Sverige är inskriven i tryckfrihetsförordningen som är en av våra grundlagar. Vår svenska tryckfrihetsförordning från 1766 är den äldsta i sitt slag i världen. Offentlighetsprincipen ger allmänheten och massmedia goda möjligheter till insyn i myndigheternas verksamhet. Insynen ökar rättssäkerheten, eftersom både domstolar och förvaltningsmyndigheter är väl medvetna om att de arbetar inför öppen ridå.  

 

 

Skillnaden mellan offentligheten i Sverige och inom EU:s institutioner är framför allt att i Sverige har vi en laglig rätt till de flesta allmänna handlingar och en flerhundraårig tradition av öppenhet. Inom EU, och särskilt medlemsländer som Storbritannien och Frankrike, saknas denna tradition och systemet är mycket mer slutet. Inom EU finns ett betydligt större utrymme för skönsmässig bedömning från myndigheternas sida. En annan skillnad är att handlingarna i Sverige i princip aldrig är absolut hemliga, till skillnad från EU-institutionernas handlingar som ofta är obligatoriskt sekretessbelagda. Det sker i EU så att säga ingen skadeprövning i det enskilda fallet utan det blir ett blankt nej till en begäran om att lämna ut en viss handling, trots att ett utlämnande inte skulle ha gjort någon skada.

Ytterligare en viktig skillnad mellan Sverige och EU är diarieföringen. I Sverige skall varje inkommen eller upprättad handling diarieföras så att medborgarna skall kunna ta reda på vad de egentligen letar efter. Inom EU finns inte denna skyldighet. Det medför en ibland omöjlig uppgift för en medborgare i EU att få reda på om det man söker överhuvudtaget finns.

Sveriges krav på öppenhet och insyn i offentlig sektor har skapat problem i harmoniseringen mellan Sveriges och EU:s lagstiftningar.  Förvisso kan offentligheten i Sverige emellanåt vara problematisk men den stora vinsten är en helt annan: den ökar medborgarnas förtroende för myndigheter. Med offentlighetsprincipen motverkas maktmissbruk, eftersom maktmissbruk inte tål det offentliga ljuset. Den förhindrar godtycke genom att det blir möjligt att granska vad som har legat till grund för ett beslut, vilket innebär att beslut som gäller för likvärdiga frågor också bör avgöras likvärdigt, inte för att gynna den ene framför den andre eller för att missgynna och bestraffa någon.

Som kandidat till EU-parlamentet kommer jag att kämpa för att alla handlingar i EU:s offentliga verksamhet ska lämnas ut till den som begär det. Den som begär ut en handling ska ha rätt att vara anonym. Dessutom ska EU:s  myndigheter föra diarier över sina handlingar. Jag vill kämpa för att offentlighetsprincipen i EU ska innebära att möten i politiskt valda församlingar alltid ska vara öppna för allmänheten och att medierna därmed ska ha en fri och granskande roll. Jag vill också arbeta för att EU ska få samma meddelarfrihet som är lagfäst i Sverige, som gör att vem som helst får berätta vad som står i offentliga handlingar för journalister, och till den ett efterforskningförbud, vilket gör det brottsligt för en offentlig företrädare att försöka ta reda på källan till uppgifter i medierna.

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln var publicerad i Skånska Dagbladet 2009-05-14, Dagen 2009-05-19

Valupptakten i Kristianstad

Valupptakten i Kristianstad uppmärksammades av hundratals lördagslediga Kristianstadsbor och av Kristianstadsbladet.

Tuves fanclub på Facebook startad av Gunnel i Viken

På Facebook  finns nu en fanclub för de som vill rösta på Tuve Skånberg i EU-valet! Det är Gunnel Larsson i Viken i Skåne som startat den gruppen.

Med rejäla ansträngningar (Gunnel är helförlamad sedan många år) har hon knåpat ihop en jättefin hemsida där hon samlat olika saker jag sagt och gjort som har med EU-valet att göra. Fantastiskt!

Gunnel i Viken är känd som debattör i handikappfrågor och framför allt i frågor om dödshjälp som hon fortsatt vill se förbjudet. Hon är på goda grunder rädd att handikappade kommer att utsättas för tryck att ”försvinna” om dödshjälp någonsin skulle införas i Sverige. Hon är en förkämpe för det okränkbara människolivet och för kristen etik.

Efter att ha funnits någon dag har gruppen redan 15 medlemmar! (Jo, jag är stödmedlem…). Du uppmuntrar Gunnel som startat sidan mycket – och mig förstås – om du ville gå in på den och kommentera och ge ditt stöd!

Jag kunde inte få en bättre ”general” för min valkampanj än Gunnel i Viken! Tack Gunnel!