Röster om debatten i Almedalen mellan kristna och ateister

Debatten i Almedalen 8 juli mellan företrädare för ateisterna och kristna kommenteras här:

Stefans Swärds Blogg ”Allt mellan himmel och jord”

Nu är det sen torsdagkväll i Visby, och en ny dag på Almedalsveckan går mot sitt slut. Det blev en intensiv och spännande debatt som vi ordnade med Humanisterna under torsdag sen eftermiddag. Det kom en hel del folk (en bra bit över genomsnittet för Almedalsseminarier) och Tuve Skånberg och Stefan Gustavsson var på ena laget, och Christer Sturmark och Sara Larsson var på “andra laget”. En tät och intensiv debatt mellan kunniga personer, som ändå var vänlig i tonen. Och massor av publikfrågor. Min bedömning var att en majoritet av publiken hade inte någon kristen bakgrund eller tillhörighet. Gustavsson och Skånberg försvarade kristna tron på ett bra sätt mot den omfattande kritiken från Humanisterna. En kul grej i Almedalen är också att en massa intressanta människor kan dyka upp i en tillställning av detta slag, på andra raden satt t.ex. rektorn för Lunds universitet, skådespelaren Rasmus Troedsson fanns med, liksom skatteutskottets Lennart Sacrédeus, efteråt pratade jag med den ledande socialdemokraten Stefan Edman, tidigare statsminister Göran Perssons miljörådgivare, som tyckte att det var ett mycket intressant arrangemang. Både tidningen Dagen och Världen Idag var där.

De närvarande fick höra när Stefan Gustavsson och Tuve Skånberg berättade om sin kristna tro, och svarade på den omfattande kritiken mot kristna tron. Min uppgift var att vara moderator, vilket inte var helt lätt, debatten var ytterst engagerad, och publiken var ytterst engagerad, och många ville ställa frågor och hålla inlägg.

Men det var nödvändigt, vi som är kristna ledare och företräder kristna organisationer, det är ju i dessa miljöer vi ska vara och berätta om vår tro. För mig är det en högre prioritet än alla våra internkristna konferenser.

Tidningen Dagen ordnade ett seminarium under torsdag förmiddag som jag hade möjlighet att besöka, och det var också en mycket intressant debatt om hur kristna röstar. Statsvetaren Magnus Hagevi stod för fakta, och han är ju mycket kunnig på området. Niklas Piensoho gjorde en bra insats. En mycket intressant medverkande var Tomas Idergard, tidigare ordförande för Moderata Ungdomsförbundet, som är ganska nyfrälst och nykonverterad katolik, men han var mycket tydlig i sin kristna tro på ett sätt som ingen nyanserad och lagom utslätad frikyrkoledare skulle vara. I jämförelse med Idergard känner jag mig som pastor Jansson, skärpning Stefan Swärd, var inte för utslätad, försiktig och nyanserad.

Svenska Evangeliska Alliansen fredag 9 jul 2010

Viktig debatt i Almedalen

Almedalsveckan har utvecklats till en institution för samhällsdebatt. Ursprunget är ett improviserat möte den 25 juli 1968 då Olof Palme talade från ett lastbilsflak i Almedalen. I år består Almedalsveckan av 1396 (!) registrerade evenemang, som bevakas av omkring 400 journalister och som besöks av sammanlagt tusentals deltagare och åhörare. Almedalsveckan är den självklart största mötesplatsen i Sverige för seminarier och debatt kring aktuella samhällsfrågor. Därför var också SEA där igår.

Vår debatt på temat ”Gud i politiken – bra eller dåligt” samlade 70 personer; efter Almedals mått mätt riktigt stor publik! De som kom fick vara med om en livlig och intensiv debatt mellan Christer Sturmark och Sara Larsson från Förbundet Humanisterna å ena sidan och Tuve Skånberg från Claphaminstitutet och undertecknad från SEA å den andra sidan.

En viktig fråga som debatterades – och där samtalet fortsatte efter det att debatten formellt avslutats – gällde frågan om religionsfrihet. Christer Sturmark har i olika sammanhang drivit tesen att religiösa argument inte har någon plats i den politiska debatten (se t ex intervjun med Bengt Westerberg i tidningen Humanisten). I den gemensamma debatten ska det bara finnas vad Sturmark karakteriserar som ”rationella” argument – vilket innebär argument som utgår från Humanismen!

Problemet med detta synsätt är att Sturmark definierar de demokratiska spelreglerna utifrån sin egen livsåskådning och menar att alla – oavsett egen livsåskådning – ska underordna sig de spelreglerna. Men det är ett odemokratiskt synsätt. Demokrati betyder en person en röst; och det är personen själv som bestämmer vad rösten ska uttrycka. För den som är övertygad om att Gud finns är det rationellt att uttrycka uppfattningar som ytterst går tillbaka till tron på Gud. För den som menar att det finns goda skäl att se Bibeln som en uppenbarelse är det rationellt att uttrycka uppfattningar som bygger på den uppenbarelsen. Och man är i sin fulla rätt att formulera det i den politiska debatten, oavsett hur många som håller med eller säger emot.

Pragmatiskt, i ett sekulärt land som Sverige, kan kristna utgå från den gemensamma verkligheten som alla delar. Vi är inte begränsade till att argumentera utifrån Bibeln (den särskilda uppenbarelsen), eftersom Bibelns undervisning i många frågor är förståelig utifrån verkligheten själv (den allmänna uppenbarelsen). Men vi ska inte vara förhindrade av systemet att också ta vårt avstamp i tron på Gud eller tron på Bibeln.

I en demokrati är det majoriteten som avgör och i ett sekulärt land som Sverige kommer många av Sturmarks uppfattningar att få majoritet. Men de andra rösterna och de argumentationslinjer som idag är i minoritet har en självklar rätt till full delaktighet i den politiska debatten. Annars blir demokratin ett sken, som i DDR: Deutsche Demokratische Republik. Det kallades demokrati, men spelreglerna var satta utifrån en bestämd livsåskådning och ett bestämt politiskt perspektiv.

Sverige ska inte gå från ett land med en statsreligion (kristendom) till en ny statsreligion (sekulär humanism), utan vi måste idag bejaka att vi är ett pluralistiskt land. Där ska alla röster ha rätten att höras. Det fick vi ett bra samtal om i Almedalen.

STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen

Världen idag  2010-07-09 10:11

Gud tog plats i Almedalen

Är det bra eller dåligt med Gud i politiken? Kring den frågan samlades humanister och kristna i Almedalen under torsdagen.
Ett relativt lugnt samtal trappades upp till en engagerad debatt.
 

- Det mesta under Almedalsveckan handlar om materiella saker, men nu ska vi dyka djupare och prata om Gud, inledde moderatorn Stefan Swärd och bad paneldeltagarna berätta hur de kommit fram till sin övertygelse om Guds existens eller icke existens.
Den tidigare ateisten Tuve Skånberg berättade hur han som 20-åring fick ett Nya Testamente under sin tid i lumpen.
– Med stor tveksamhet läste jag och tänkte att jag möjligen missat något i livet. Jag började be, vilket är lite udda för en ateist, berättade Skånberg, som nu är direktör för tankesmedjan Claphaminstitutet.  …

Läs hela artikel i Världen idag

Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna skriver:

Gud i Almedalen

I Torsdags arrangerade den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet en debatt med Humanisterna om religionens roll i politiken. På den kristna sidan var bland andra Kristdemokraternas riksdagskandidat Tuve Skånberg. Den famösa handskakningsdomen kom på tal i debatten, den där diskrimineringsombudsmannen drev ett rättsfall om skadestånd till en ung muslim som vägrade ta sin tilltänkta kvinnliga chef i hand och därmed inte fick jobbet. Arbetslöshetskassan drog in hans understöd, men dömdes att betala 60.000 kr i skadestånd till den unge mannen.

Tuve Skånberg lämnade ovanligt tydliga svar på hur han såg på domen. Den var helt riktigt enligt Skånberg. Han anser dessutom att staten ska betala arbetslöshetunderstöd till alla de som gör sig svåranställda genom att inte vilja ha kroppskontakt med människor av andra “kategorier”. Den som inte vill ta homosexuella eller svarta i hand, och därmed får svårt att få anställning, skall inte behöva lida för det. Staten ska ta väl hand om alla apartheidivrare, oavsett om det avser hudfärg, kön eller sexuell läggning.

Sturmarks blogginlägg hittar du här.

Kommentar:

Det är korrekt att jag svarade Sturmark att ingen kan påtvingas att acceptera fysisk kontakt av typen handskakning, kram eller kindkyssar, därför att sed, konvenans och etikett kan kräva det. Oavsett vilket skäl som kan ligga bakom ens önskan att vägra kroppskontakt. Enda skälet att bryta mot denna självklara rätt till integritet skulle väl vara säkerhetsskäl och kroppsvisitering av myndighetspersoner.

Att jag själv tar starkt avstånd från att någon vägrar skaka hand med någon annan, av vad skäl det vara må, är en annan sak. Jag vill inte tvinga någon till det genom lag, förordning eller regelverk för arbetslöshetsunderstöd.

Dagen 2010-07-21

Påhoppad rektor känner sig inte diskriminerad

För två år sedan ifrågasatte forskare pingstvännen Per Erikssons utnämning till rektor vid Lunds universitet – i dag tackar han sina belackare: Vi har de bästa relationer.

Lunds rektor Per Eriksson förstår att hans namn kan komma upp som slagträ i debatten mellan kristna och humanister. Men tro inte att han känner sig diskriminerad. – Tvärtom. Jag tycker att debatten som kom ut av det blev väldigt bra, säger han nu.

För snart två år sedan utnämndes Per Eriksson till ny rektor vid Lunds universitet. Omedelbart kom kritik och forskare ifrågasatte valet eftersom han har pingstbakgrund.

Händelsen väckte en livlig debatt om acceptansen för en personlig tro i dagens samhälle. Senast kom fallet upp i avslutningen av samtalet på Almedalen mellan de kristna organisationerna Claphaminstituet och Svenska evangeliska alliansen och Humanisterna.

En fråga från publiken – omedveten om att Per Eriksson själv satt längst fram i lokalen – tog upp exemplet. Att det är uttalanden från Christer Sturmark och andra om att ju högre bildningsgrad desto färre tror på Gud som skapar det samhällsklimatet.

Sturmark gick för övrigt själv, tillsammans med Almedalsdebattens moderator Stefan Swärd, ut och tog avstånd från ifrågasättandet.

Christer Sturmark förklarade att han hade undersökningar som gav stöd åt påståendet, men att det inte kan ses som ett skäl att diskriminera någon för sin tros skull.

Claphaminstitutets Tuve Skånberg menar ändå att händelsen signalerar något allvarligt:

- Vi är på väg in i gränstrakterna att kristna diskrimineras på grund av sin tro. Exemplet från Lund tangerar detta. Bara att frågan kunde ställas av sex disputerade forskare är mycket oroväckande, säger han.  . . .

Läs hela artikeln i Dagen .

2 kommentarer till Röster om debatten i Almedalen mellan kristna och ateister

  1. Kjell skriver:

    I en demokrati ska självklart alla röster koma till tals. Men att påstå att att Humanisterna vill ersätta den gamla statsreligionen; Kristendom, med en annan religion och kalla den sekulär humanism är flera missförstånd i rad. För det första är naturligtvis inte humanism, sekulär eller ej, en religion. Swärd, Gustavsson och Skånberg vet ju mycket väl att en religion ”är ett trossystem som grundar sig på föreställningar om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen”. För det andra strävar Humanisterna efter en trosneutral arena där demokratin har fritt spelrum. Eftersom humanismen är en rationellt grundad uppfattning om verkligheten, den mest neutrala föreställningen om tillvaron, är den mycket bättre skickad att tillgodose de pluralistiska kraven.

    Det är bara den sekulära staten som kan garantera både kristendomen och de andra trosinriktningarna neutrala spelregler. Om en trosinriktning återigen skulle institutionaliseras i statsapparaten utgör det både en inskränkning i demokratin och ger de andra trosinriktningarna en sekundär roll.

    Skånbergs m fl strävanden att en gud ska få större utrymme i politiken är en strävan efter makt och därför ett hot mot demokratin som strider mot den gyllene regeln; en strävan som går ut över oss andra. Som humanist har jag därför ett demokratiskt uppdrag att inte bara verka för en sekulär stat utan också för ett sekulärt samhälle där alla kan ”känna frihet” att tycka, tänka och välja i total frihet så länge den inte begränsar andras frihet.

    I mitt uppdrag ingår därför att både upplysa människor om religionens brist på substans och verklighetsförankring, dess maktambitioner och att tro på övernaturliga fenomen hör hemma i den privata sfären just av det skälet att det är den enda garantin för att alla ska få tro på precis vad de vill.

    Människans befrielse ligger i upplysning; att alla ska få möjlighet att uppleva den eufori som kunskapen om hur världen fungerar skänker.

  2. Lennart Jacobson skriver:

    Helt rätt tänkt av Per E. När vi angrips skalll vi ta tillfällen att föra ut våra åsikter och vår tro.

    På det sättet gick urkristendomen framåt, genom att de kristna angreps. Den kristna tron är så stark och logisk att den klarar av att stå på egna ben. Men vi har ett ansvar att ställa upp och försvara tron i stället för att tiga, tvärtemot vad många kristna säger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: