Debatt om kristna friskolor i SVT Debatt

På skärtorsdagskvällen vid 22 medverkade jag i SVT Debatt och debatterade religiösa friskolor med ateisten Christer Sturmark. Han vill omedelbart stänga Laboraskolan i Halland, och sedan alla friskolor med religiösa inslag. Jag hänvisade till att Skolinspektionen sju gånger de senaste tre åren inspekterat Laboraskolan, och funnit den ha god kvalitet och utmärkta resultat. De har till och med djupintervjuat såväl lärare som elever, vilket sammantaget gör skolan till den mest undersökta av alla Sveriges skolor. (Det vore bra om resurserna räckte till att inspektera också kommunala, sämre fungerande skolor…).

Det avgörande argumentet är förstås respekt för de mänskliga rättigheterna. I Europakonventionen – som är svensk lag sedan 1995 – garanteras föräldrar rätt att ge sina barn den utbildning som är i överenstämmelse med deras religiösa eller filosofiska övertygelse. Det gäller inte bara ateister som Sturmark, utan även kristna. De mänskliga rättigheterna gäller alla, utan undantag. Även barn till föräldrar i Plymouthbröderna.

Återigen visar Christer Sturmark att hans främsta mål inte är att ge mänskliga rättigheter till ateister och agnostiker, utan att han mest av allt vill beröva kristna, judar och muslimer de rättigheter han själv vill åtnjuta. Intolerant.

Se även Laboraskolans styrelses artikel i frågan på Mynewsdesk publicerad 2012-04-10.

Hemlighåll fostrets kön

Vi ifrågasätter rätten för föräldrarna att få veta könet på barnet, innan tidsgränsen för abort gått ut. Detta för att motverka att bortsortering på grund av kön sker i Sverige.

Alla människor är unika individer med samma absoluta och okränkbara värde. Utifrån denna människosyn, som kommer ur kristen idétradition och etik, är det viktigt att granska alla företeelser och politiska beslut. Vi menar därför att det är nödvändigt att ifrågasätta och motarbeta dem som vill sortera människor utifrån deras önskvärdhet.

I DN nyligen kunde vi läsa om hur en ny teknik för att sortera bort spermier med oönskat kön sprider sig över världen. Abort av flickfoster har länge varit utbrett i vissa länder i Asien där uppskattat uppåt 100 miljoner flickor ansetts oönskade.

Förra året gjorde Europarådet en utredning i frågan som omfattade 47 länder. Där konstateras att sena aborter på grund av kön förekommer i stor utsträckning även i Albanien, Azerbajdzjan, Armenien och Georgien. Även om tekniken ännu inte används i Sverige, måste vi i tidigt skede uppmärksamma det oetiska med ingrepp och medicinsk teknik som väljer bort människor på grund av kön eller andra egenskaper.

Sverige har en mycket liberal abortlagstiftning i jämförelse med såväl våra närmsta grannländer som övriga länder i Europa och Västvärlden. I Sverige är det idag möjligt att könsbestämma ett foster i vecka 11 medan abort är tillåtet fram till vecka 18.

Det stora flertalet av våra europeiska grannar tillåter abort endast fram till vecka 12. Vi ifrågasätter därför rätten för föräldrarna att få veta könet på barnet, innan tidsgränsen för abort gått ut. Detta för att motverka att bortsortering på grund av kön sker i Sverige.

Människan är inte och kommer aldrig att vara fullkomlig. Vi föds som unika individer med olika styrkor och svagheter. Att värdera en pojkes liv högre än en flickas går starkt emot vår människosyn. Det samma gäller bortsortering av människor med funktionshinder som inte stämmer med en allmän bild av vad som är ”normalt”. Människovärdet är absolut och okränkbart.

Vi vill därför försvara att sjukvården ska vara i livets tjänst och att människovärdet alltid ska respekteras. Vi måste vara ytterst vaksamma på hur teknik för bort-sortering på grund av kön sprids och accepteras runt om i världen.

Fosterdiagnostik och medicinsk teknik ska användas för att diagnostisera sjukdomar i avsikt att bota, förebygga sjukdom eller skydda barnet. Det är önskvärt och väl. Men ökade möjligheter och acceptans för teknik med utsorterande syfte, kan leda till att människor värderas olika. Det är en utveckling som vi inte kan acceptera.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Maare Tamm, fil dr psykologi

Magnus Göransson, barn- och ungdomsläkare

Kjell O. Lejon, professor religionsvetenskap

Ivar Gustafsson docent i matematik

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Borås tidning 2012-03-23, Norrbottens-Kuriren 2012-03-24

Hur fungerar personval?

Många har sagt att de vill stödja mig i riksdagsvalet 19 september genom att personkryssa mig, och undrar hur det går till, och vad det innebär.

Möjligheten att personkryssa en kandidat i ett val har funnits i Sverige sedan 1998. Det blir allt vanligare för varje val att personkryssa. I det senaste valet, EU-valet i juni 2009, personkryssade 59 % av väljarna. Allra vanligast är personkryssandet bland Kristdemokraternas väljare:  75,6% av KD:s väljare valde att personkryssa i EU valet 2009.

Hur går det till att personkryssa?

Om man vill personkryssa en kandidat sätter man ett kryss framför hans eller hennes namn på valsedeln. Man ska inte stryka andra namn.

Är det lönt att personkryssa?

Ja, det lönar sig att personkryssa, i riksdagsvalet 2006 personkryssades till exempel både Annelie Enochson (KD) och Lennart Sacrédeus (KD) in i riksdagen. I EU-valet 2009 personkryssades Alf Svensson (KD) och Anna Maria Corazza Bildt (M) in i EU-parlamentet.

Hur många röster behövs för att bli personkryssad?

För att bli personkryssad i riksdagsvalet måste en kandidat ha kryssats av mer än 8 procent av det partiets väljare i den valkretsen, och ha flest kryss bland de kandidater som kommit över 8 procentsgränsen. I riksdagsvalet är alltså gränsen 8 procent, i övriga val till EU, landsting/region och kommun är spärren 5 procent. Man kan bara personkryssa på en kandidat i den valkrets där man är skriven.

Låt oss ta ett exempel:

Hur många personkryss behöver Tuve Skånberg för att bli inkryssad i riksdagen?

Först och främst måste förstås Kristdemokraterna komma över 4 procent i hela landet, och dessutom behöver KD få ett mandat från Skåne läns norra och östra valkrets (alltså vad som tidigare var Kristianstads län). Det sker vid ungefär 4,1 procent.

Jag står på andra plats på Kristdemokraternas valsedel för Skåne läns norra och östra valkrets. För att jag ska passera första namnet på listan, Michael Anefur, krävs att minst 8 procent av Kristdemokraternas väljare i den valkretsen kryssar framför mitt namn. Hur många kryss det är, beror förstås på hur många som röstar på Kristdemokraterna i denna valkrets.  I riksdagsvalet 2006 fick KD 6,7 procent i Skåne läns norra och östra valkrets, vilket var 11 993 röster. För att komma över 8 procent personkryss behövdes då alltså 960 personkryss. Den ende som klarade det då var Alf Svensson som fick 2142 röster (17,8 %), därnäst fick Anna-Karin Nilsson 329 kryss (2,74%) och Michael Anefur 156 kryss (1,3%). (Jag kandiderade inte i detta val).

Har Tuve Skånberg tidigare kommit över 8 procent personkryss?

Ja, jag har kommit över 8 procentsspärren i ett par tidigare val i Skåne läns norra och östra valkrets, och varit nära en gång. I EU-valet 2009 hade jag 10,4 procent personkryss (469 kryss) i denna valkrets, i riksdagsvalet 2002 7,43 procent (1387 kryss), och  i riksdagsvalet 1998 8,1 procent (1831 kryss). Jag vann också KD:s provval i Skåne inför valet 2010.

Om Kristdemokraterna får liknande valresultat som förra riksdagsvalet 2006 i Skåne läns norra och östra valkrets ( 6,7 procent ) , skulle jag alltså behöva omkring 1000 personkryss för att komma över 8 procentsspärren och bli invald i riksdagen.

Till och med på ledarsidan i liberala Kristianstadsbladet skriver man 6 september att ”Tuve Skånberg (KD), Skillinge, väntas kryssa sig in om KD får ett mandat. Han vann provvalet klart…”. 

Men det är ditt kryss som gör det möjligt.

Utan bin är människan utrotningshotad

I tidningen Kristdemokraten 2010-09-03 intervjuar Maria Wilhelmson mig och Bo Herou, Tomelilla om vårt politiska engagemang för biodlingen och mot GMO (genetiskt modifierad gröda).

Vi saxar ur artikeln:

Utan bin hotas vår mänskliga existens. Vi är helt beroende av att bin (och humlor) flyger runt och hjälper till med pollineringen, alltså befruktningen, av växterna.

86 procent av växterna som odlas i Europa är beroende av binas pollinering. Men bina lever farligt i det moderna förändrade skogs- och jordbruket. Och även av klimatförändringen. Kvalster är ett hot mot bina och tros ligga bakom att hälften av Skånes bin har dött för många biodlare under senare års vintrar.

Det finns, eller har funnits 250 olika arter vildbin. De flesta är utrotningshotade.

GMO-modifieringen av växter är en del av hotet mot bins existens. GMO står för Genetiskt modifierad organism. Det finns försök med sådan genmodifiering i Sverige, av bland annat majs, äpplen och raps. På rapsfälten hämtar bin mycket av sin nektar som de sedan omvandlar till honung.

Med GMO skapar man växter som är resistenta – men som kan vara bärare av ­bekämpningsmedlet glyfosat (Round up är varumärket) och som alltså skadar bin och andra insekter.

Man har inte kunnat visa att GMO-manipulerade växter och spannmål skadar människor direkt, men det kan alltså leda till att bin dör. Kritikerna mot GMO menar dock att det inte är tillräckligt utrett hur gen­modifieringen påverkar människan.

EU har uppmärksammat problemet och har skapat direktiv som säger att man inte får ha GMO-manipulerad gröda närmre än 200–300 meter från icke-manipulerad av samma sort, för att det inte ska spridas.

Men ett bi flyger fritt och kan hämta nektar som innehåller insektsgift tre kilometer ifrån kupan. På så vis kan bina hjälpa till med spridningen från GMO-raps till icke genmanipulerad majs.

Bo Herou är kristdemokrat och fritidsbiodlare i Skåne. Han har 20 bisamhällen och berättar att ett bisamhälle kan bestå av uppemot 70000 bin. Tillsammans med kristdemokraten Tuve Skånberg, Skillinge, tidigare riksdagsledamot, har han engagerat sig i problemet med de utrotningshotade bina och spridningen av GMO.

Tuve Skånberg lämnade riksdagen för arbete utomlands efter 15 år men är nu tillbaka och kandiderar på plats två på Skåne norra och östras valsedel. Under sin tid i riksdagen motionerade han i GMO-frågan och kommer att arbeta för ökad ”försiktighet” om han kommer in i riksdagen igen.

Bo Herou och Tuve Skånberg vill att Sverige ska ha hårdare regler än de EU-parlamentet föreskriver. De vill att man ska gå efter en försiktighetsprincip och ha ett avstånd på fem kilometer mellan GMO-odlingar och icke-genmodifierade.

Skåne är ett jordbrukslandskap och helt beroende av bin.

– Utan bin blir det inga äpplen på Österlen, säger Bo Herou.

– I Kiruna överlever inga bin, det är därför det inte finns några äppelodlingar där, säger han också.

– Bina gör ett nödvändigt arbete med pollinering. Honungsproduktionen är bara en biprodukt.

Bo Herou ser själv hur bina hotas och hur binäringen förändras. I år fick han mest, och godast, honung när han hade sina kupor placerade hemma på gården i samhället Tomelilla. Runt omkring finns villor med trädgårdsväxter av olika slag. Här har bina hittat mycket nektar i år. Det blev bättre utdelning än när kuporna stod på rapsfälten.

I Kina tvingas människor i vissa områden i dag att utföra binas jobb.

Om vi inte tar hotet mot binas exis­tens på största allvar kan situationen bli densamma här i Sverige snart, varnar Tuve Skånberg och Bo Herou.

Artikeln var publicerad i Kristdemokraten 2010-09-03

Politik och etik i valet 2010

Riksdagskandidater för Piratpartiet och Moderaterna fuskar för att komma högt på valsedlar. Två partiledare som kandiderar i valet i höst har kontokortsmissbruk och skattefusk i bagaget.

Ända in på 1960-talet var rubriker som dessa otänkbara. Den tidens samhällstoppar bars av andra värden och en annan personlig moral. Ett slående exempel är hur Aina, Tage Erlanders hustru, vid makens bortgång gick upp till Regeringskansliet och lämnade tillbaka makens pennor på vilka det stod ”Tillhör statsverket”. Vad saknar politiker i dag jämfört med Tage Erlander och hans samtida? Själv berättade Tage Erlander om föräldrarnas fostran, söndagsskolans betydelse och om den solidaritet som folkhögskolan skapade. Inte att förglömma ingick katekesen med Tio Guds Bud i folkskolans lärobok ända fram till 1919 då Tage Erlander var 18 år.

Etik och hederlighet lönar sig faktiskt. Anledningen till att de västliga demokratierna har varit så ekonomiskt framgångsrika finns inte enbart i marknadsekonomin, utan i marknadsekonomin baserad på socialt ansvar och hederlighet. Marknadsekonomins fader Adam Smith framhöll i ”The Wealth of Nations” den absoluta nödvändigheten av att koppla ihop marknadsekono­mi med etik. Han insåg att egennyttan som är marknadens drivkraft lätt kunde urarta, men pekade på två återhållande krafter med vilkas hjälp marknadsekonomin trots allt kunde fungera. Den ena är kristendomen med dess moraliska bud om den svages rätt, och den andra är vad Smith kallar det allmänna ogillandet. Om någon använder moraliskt ojusta metoder på marknadens tävlingsbana kommer han att få skämmas inför kolleger och vänner.

Vad kan göras för att stärka en god etik i samhället? Skolan behöver återfå sin värdeöverförande funktion, liksom i Tage Erlanders ungdom. De Tio Budorden behöver komma till heders igen.

I gällande läroplan (Lpo 94) stadgas: ”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.” Dessa ord om den kristna etiken måste få genomsyra skolans vardag och skolans värdeöverförande funktion måste stärkas.

Familjens fostrande betydelse, där föräldrarna får tid och mandat att ge sina barn kärlek och uppfostran, måste återupprättas. Det behövs en återupptäckt av den klassiska kristna etiken som gav tidigare generationer en inre etisk kompass, en inbyggd, intuitiv känsla för rätt och fel – ett vaket samvete, om man så vill. Småbarnsföräldrarna behöver ett fullskaligt vårdnadsbidrag för att de ska kunna välja en barnomsorg som ger dem mer tid med barnen. Det behövs mer resurser till familjerådgivning för att rädda familjer i kris. Och skrivningarna i skolans läroplan om värdegrunden måste förverkligas.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot 91-06 (KD), kandidat i riksdagsvalet 2010

Artikeln var publicerad i Sundsvalls tidning 2010-04-28, i Norra Skåne 2010-04-29, i Vestmanlands läns tidning 2010-04-30, Barometern 2010-06-01, Kristianstadsbladet 2010-06-28

Människovärdet och det sluttande planet

Tidningen The Telegraph rapporterade i torsdags om hur sjukhusprästen Antonio Martello, vid sjukhuset i Rossano i södra Italien, upptäckte ett aborterat barn som var vid liv. Prästen hade som en del i sin prästtjänst gått för att be bredvid de döda kropparna vid sjukhuset, och upptäckte då att det aborterade barnet rörde sig och andades. Barnet var insvept i ett lakan och navelsträngen satt fortfarande kvar. Det hade då gått 20 timmar sedan aborten, som utfördes när modern var i 22:a graviditetsveckan. Prästen slog larm och läkare tog omedelbart barnet till neonatala specialistenheten vid det närbelägna Cosenza sjukhuset. Barnets liv gick dock inte att rädda utan det dog ett dygn senare.

Modern, som var gravid för första gången, hade valt att göra en sen abort efter att fosterdiagnostik visat att barnet hade läpp- och gomspalt, en åkomma som idag kan opereras med plastikkirurgi med mycket gott resultat. Barnet, som vägde strax under 4 hg, överlevde abortingreppet, och lämnades av läkarna att dö, men levde alltså trots det 20 timmar senare i bårhuset. Italienska polisen utreder nu fallet som misstänkt mord, eftersom spädbarnsmord är förbjudet i Italien. Lagen föreskriver att läkarna har skyldighet att försöka rädda barnets liv när det har överlevt en abort. Den italienska regeringen har lovat en utredning.

Det är svårt att säga vad som i denna berättelse är det mest upprörande. Kanske är det vetskapen att det var slumpen som avgjorde att detta fall avslöjades, och att mörkertalet är stort hur ofta barn, även här i Sverige, vid sena aborter lever en tid och lämnas att dö. Kanske berörs vi särskilt av tanken på att den unga modern och förstagångsföderskan valde abort därför att fostret hade läpp- och gomspalt, en åkomma som ju är möjlig att operera. Hon ska leva med denna vetskap resten av sitt liv. Kanhända plågas vi mest av tanken på ett nyfött barn som mor och läkare lämnat att dö ensamt på bårhuset. Eller ångesten hos prästen som plågas av vetskapen att hade han kommit bara några timmar tidigare hade kanske barnets liv gått att rädda. Möjligen är läkarnas roll och situation den mest upprörande, där de på begäran har att utföra vad som visar sig vara ett spädbarnsmord.

Vem ska vi ställa till ansvar för att ett barn dog övergivet i ett bårhus? Att det skedde i Italien och inte i Sverige gör ingen skillnad. Ska en ung mor ställas till ansvar för ett val som hon kanske är ensam och utlämnad i, kanske utan att ens veta vad en gomspalts-operation innebär? Är pappan inte medansvarig? Om läkarna är ansvariga får den rättsliga utredningen visa. Är lagstiftarna ansvariga, som stiftar lagar som medger abort så sent att barnets liv kan räddas utanför moderlivet? Eller att abort får utföras för en åkomma som gomspalt?

När lagstiftningen om fri abort antogs var det med argumentet att ”Nöd bryter lag”. Här visar det sig istället att lagen skapar nöd. För alla inblandade.

Vad som med rätta är upprörande och värt att ställa till ansvar är den människosyn som ligger bakom den tragiska händelsen. När ett människoliv kan släckas därför att människan inte är helt perfekt står vi alla i tur. Ingen är perfekt vare sig i funktion eller utseende. När vår människosyn medger att andra inte får leva för att de har handikapp eller skönhetsfel är vi inte på ett sluttande plan. Vi har redan fallit.

Tuve Skånberg, Direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-05-03