Tankar på väg ut ur plenisalen

Det må vara nio timmars tidsskillnad och många hundra mil mellan mig och den interpellation som socialminister Göran Hägglund hade i Sveriges Riksdag på eftermiddagen 16 januari, om abort för utländska kvinnor. Men genom riksdagens hemsida http://www.riksdagen.se så kunde jag ändå följa hans debatt med Lars Ohly (v), Josefin Brink (v) och Christin Hagberg (s) ord för ord. I korthet gav den beskedet att den kristdemokratiske partiledaren ämnar lägga en proposition i riksdagen som ger kvinnor inom EU rätt till fri abort i Sverige upp till artonde veckan. Vad som träffande, målande och varnande har kallats abortturism.

 

Jag kände ett starkt vemod och en stark medkänsla med honom.

 

Jag har genom åren hört kristdemokrater reflektera över Jesusordet ”Varför gick ni ut?” (Luk 7:24). Jag tänker mig att Göran Hägglund också lämnade plenisalen med dessa eller liknande ord ringande i öronen. Vad det verkligen för att lämna besked som detta som kristdemokraterna hade gått till val i höstas, eller en gång hade bildats?

 

Kanske ringde också i hans öron den gamle biskop Bratts ord ”Härtill är jag nödd och tvungen”.  Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit sig att anpassa svensk lagstiftning till EG-fördraget och andra EU-regler. Sveriges sjukvård måste vara tillgänglig för andra EU medborgare. Danmark har redan gjort det. En utredning har föreslagit det. Övriga allianspartier vill det.

 

Värst måste ha varit att höra det beröm som vänsterpartiets ledare Lars Ohly gav honom. ”Socialministerns svar är i huvudsak bra. Han går ju oss till mötes … Därmed utökas aborträtten och den svenska abortlagstiftningen blir ännu mer liberal. Det är bra.” Ohly sade sig till och med kunna ”känna sig tillfreds” med Hägglunds svar. Sådana ord svider mer än någon kritik.

 

Visst lyckades Göran Hägglund bifoga någon liten brasklapp till protokollet. Abortfrågan är ”en i grunden ganska svår fråga”. ”Aborter är inte alltid lösningen med stort L.” ”Det handlar om en etisk avvägning som måste göras … Det är ett etiskt dilemma som ligger bakom avvägningen.” Men han hade också känt sig tvungen att medge att varken ”han eller någon som han känner till har några som helst planer på att ändra veckogränserna när det gäller abortlagstiftningen.” Han hade inte lyckats problematisera abortfrågan i allmänhet eller abortturismen i synnerhet.

 

Han kan också på sin väg ur plenisalen ha funderat på att den lag som han tvingas lägga i riksdagen blir något mindre dåligt utformad med honom som författare, än med Ohly som författare. Mer genomarbetad, om man säger så. Men det är tröst för tigerhjärtan.

 

Jag kan ju inte veta vilka tankar som rörde sig i Göran Hägglunds inre på hans väg ur kammaren. Men jag har goda skäl att tro att de åtminstone kan ha varit dessa:

 

”Det finns bara en sak som är värre än att inte vara i regeringsställning och inte kunna genomföra sin politik, och det är att vara i regeringsställning och inte kunna genomföra sin politik.”

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-01-31

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: