Svenska Dagbladet och värdekonservatismen

Till tidningar kan man få ett personligt och långvarigt förhållande. Min farfar började läsa Svenska Dagbladet 1896, tolv år efter att den grundades. Det berättas att tidningen kom med bud till kamrersbostället i Oskarström och avnjöts på verandan, då ingen fick störa. Min far växte upp med SvD och med citat från den gode kåsören Hasse Z. Några årtionden senare var det dags för mig att växa upp med samma tidning, då med citat av kåsörerna Kar de Mumma och Viola, son och sonhustru till Hasse Z. Mina barn i sin tur har fått sin beskärda del av citat över filen och tekoppen ur samma tidning, under ledning av herrar von Platen, Torekull och senare Svegfors.

 

svenska-dagbladet-1884-wikipediaUnder två världskrig och otaliga dramatiska händelser i och utanför vårt land har tidningen varit den pålitliga nyhetskällan. En tidning läser man för att få tillförlitlig information med ett djup i nyhetsflödet, för att få sina värderingar speglade, belysta och applicerade på ledarsidan och för att få underhållning med klass och kvalitet, ända ner på seriesidan. Jag lärde känna den tecknade seriefiguren Fantomen under namnet Dragos, den pseudonym som han gavs i SvD. Min farfar gladdes åt Albert Engströms tecknade gubbar.

 

Fastän ingen i släkten bott i kungliga huvudstaden lästes familjesidan med största intresse. Där kungjorde släkt och vänner sin entré, sitt val av livskamrat och sin sorti ur jordelivet. De sista åren min far levde läste han alltid familjesidan först; 1983 hamnade han där själv till sist.

 

SvD har alltid räknats som den värdekonservativa borgerlighetens banerförare. Med pregnans och konsistens stod ledarsidorna under de svåra 1960 och 70-talen för ett alternativ till den förhärskande socialiseringen av livets alla områden. Tilltron till individens frihet har parats med den skatt av värden och värderingar som prövats av tidigare generationer och befunnits hålla måttet, med sin förankring i den kristna idétraditionen och etiken. Ledarsidorna har varit i bästa mening värdekonservativa.

 

Men när nu tidningen tagit steget in i sitt tredje sekel, och i min släkts fjärde generation, känner jag igen den allt mindre. Nyhetsartiklarna andas politisk korrekthet. Kulturradikala åsikter gör sig breda. Angrepp på samhällets själva värdegrund står oemotsagda. Enstaka krönikörer står fortfarande upp för familjen, men ledarsidan är i allt mindre utsträckning värdekonservativ.

 

Ett exempel är det olyckliga beslut som moderaternas partistyrelse fattade i veckan att bejaka homosexäktenskap. I årtusenden har äktenskapet varit man och kvinna förunnat, för barnens skull, för kommande släktens skull. Nu överger moderaterna sitt värdekonservativa arv och blir politiskt korrekta när de vill göra äktenskapet könsneutralt. Runt hörnet finns krav på att också göra det antalsneutralt.

 

De nya moderaterna har övergett sin värdekonservativa syn för att tillfredsställa en liten grupps lobbyism, och ställt vuxnas intressen före barnens. Det är illa att SvD inte kritiskt granskat och kommenterat det största paradigmskiftet under de tre sekel vari tidningen verkat.

 

För den värdekonservative finns numera bara ett parti att välja på och även husorganet SvD har ersatts med andra tidningar som värdekonservatismens språkrör.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-06-27

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: