Konsten att måla

Uttrycket ”måla in sig i en hörna” tillhör de mer uttrycksfulla av våra talesätt. För den som sett det ske i verkliga livet är det långt mer tragiskt än komiskt. Källartrappan skulle målas om och vad passar bättre än att börja uppifrån? Men med sista penseldraget kommer insikten att här får man sitta till färgen torkat. Målaren har försatt sig i en situation utan utvägar, en situation som hade kunnat förutses och undvikas.

 

Jag kan inte annat än tänka på den olycklige målaren i källaren när jag tar del av nyhetsbevakningen från kristdemokraternas riksting i Sundsvall. Socialministern och tillika partiledaren Göran Hägglund gick till storms mot de starka abortkritiska röster som hörts under våren och som blivit synliggjorda i ett trettiotal motioner på rikstinget. Han rapporteras till och med ha satt sitt partiledarskap i pant på att få rikstingets stöd för en liberalisering av abortlagen som ger rätt för alla världens kvinnor att få en abort utförd i Sverige upp till artonde graviditetsveckan. Om inte rikstinget bejakade nuvarande abortlags tidsgränser med fri abort upp till vecka arton skulle han avgå. Och inför detta hot är det föga förvånande att ingen av rikstingsdelegaterna begärde rösträkning.

 

Hur i all världen kunde en kristdemokratisk partiledare hamna i en sådan situation? Kunde den ha undvikits? Borde den ha undvikits?

 

Att situationen borde ha undvikits framstår som självklart. Med partiets principiellt kritiska syn på aborter, med sin historia av kamp mot abort som preventivmedel, med sitt barnperspektiv, med kärnväljarnas syn på livet som okränkbart och heligt är det ett worst case scenario med en partiledare som ser sig tvungen att driva igenom västvärldens mest liberala abortlag i partiets högsta beslutande organ. Situationen och ställningstagandet var dessutom oväntat. Före valet hade partiet i riksdagen motionerat emot de utländska kvinnornas rätt till abort i Sverige. Ett möjligt tidigareläggande av aborttidsgränsen fanns omnämnd i partiets medicinsk etiska program, ett krav som förre partiledaren ställt sig bakom.

 

Men var inte situationen oundviklig? Var inte Göran Hägglund i händerna på övriga allianspartier i den stund han accepterat socialministerstolen? Inte nödvändigtvis.  Den utredning som låg till grund för den proposition som Hägglund lagt i riksdagen var begränsad och bristfällig. Bland annat belystes inte vilken effekt lagändringen skulle få för grannländerna. Hägglund kunde ha tillsatt en tilläggsutredning och kunde ha gjort den parlamentariskt sammansatt, istället för, som nu var fallet, en enmansutredning. Inte heller hade han behövt insistera på att kristdemokraterna skulle ställa sig bakom nuvarande tidsgränser, med fri abort till och med vecka arton, de liberalaste gränserna i västvärlden. Om den senare tidsgränsen, som han rapporteras ha sagt, skulle leda till färre och mer genomtänkta aborter, än en gräns vid vecka tolv, varför inte senarelägga gränsen ytterligare, till vecka tjugo?

 

Situationen borde och kunde ha undvikits. Nu sitter partiet i källaren och väntar på att färgen ska torka.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-07-11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: