Religionsfriheten hotad i ett europeiskt perspektiv

januari 30, 2009

Vi har vant oss vid att ta religionsfrihet, yttrandefrihet, samvetsfrihet och föreningsfrihet för självklara, oomtvistade mänskliga rättigheter som hör till en demokrati.  Men religionsfriheten är inte oomtvistad, ateisternas organisation Humanisterna har krävt att den avskaffas (Expressen 2007-05-17) och exemplen kan göras många på att religionsfriheten inte respekteras i Sverige och övriga Europa idag.

Religionsfriheten garanterad

Religionsfriheten är garanterad i artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.” Religionsfriheten och rätten till tankefrihet och samvetsfrihet garanteras i artikel 9 i Europakonventionen, som från 1995 är svensk lag. Artikel 10 av Europakonventionen garanterar yttrandefrihet, vilket också inbegriper åsiktsfrihet och informationsfrihet. Föreningsfriheten och församlingsfriheten garanteras i artikel 11. Religionsfriheten slås dessutom fast i den svenska Regeringsformen 2 kap. 1§, 6 p. och regeringsformen är tydlig vad gäller yttrandefrihet: ”Varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.”

yttrandefrihten

Religionens värde

Världen skulle vara bättre utan religion hävdar de ateistiska Humanisterna i Sturmarks bok Tro och vetande 2.0 . Men till det faktum att rätten till religion är en omistlig mänsklig rättighet, som har sin egen inneboende motivation och berättigande, kommer att religiös tro faktiskt kan visas vara nyttig för både den enskilde och samhället. Det finns idag en gedigen sociologisk och psykologisk forskning kring religionens betydelse för hälsa och välbefinnande. Det senaste exemplet (Svenska Dagbladet 2009-01-07) är psykologen Michael McCullough vid universitetet i Miami, som metodiskt har gått igenom 80 år av forskning i ämnet. Själv ser sig inte McCullough som troende. Hans slutsats är dock att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, är mindre deprimerade, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra. Detta faktum medges även av den brittiske ateistiske biologen Lewis Wolpert som härom året kom ut med en bok som försökte förklara religionens uppkomst. Det var en bok som han såg sig nödgad att skriva sedan hans son kommit hem med det chockerande beskedet att han blivit kristen. Efter att ha satt sig in i forskningsläget sammanfattar Wolpert: ”Det finns goda belägg för ett positivt samband mellan att vara religiös och att vara lycklig.”

Oavsett det exakta orsakssambandet till alla dessa vinster står det klart att en kristen tro inte är skadlig att ge sina barn, inte är en krycka för svaga människor i en utsatt livssituation, att en religiös fostran och bakgrund inte är en nackdel eller berövar människor livskvalitet. Tvärtom, vi mår bra av att vara troende, och sämre av att inte vara troende.

Men religionens förtjänster sträcker sig tveklöst längre än till det rent personliga välbefinnandet. Gudstron får uppenbara konsekvenser för hur människor praktiskt handlar mot sina medmänniskor. Under rubriken ”Som övertygad ateist tror jag av hela mitt hjärta att Afrika behöver Gud” i London Times 2008-12-27 förklarade Matthew Parris, en annan uttalad ateist – i och för sig något motvilligt – att: ” I Afrika förändrar kristendomen människors hjärtan. Den leder till en andlig förvandlig. Pånyttfödelsen är verklig. Förändringen är god… Svarta och vita kristna som arbetar i Afrika helar de sjuka, lär människor att läsa och skriva, och bara de mest envetna sekularisterna skulle kunna se på ett missionssjukhus eller skola och säga att världen skulle vara bättre om dessa inte fanns.” Det finns många andra vittnesbörd om trons positiva betydelse för människans inre liv, men även för hennes sätt att behandla sin nästa.

Exempel

Det finns flera exempel under senare år i Sverige och övriga Europa på hur yttrande- och religionsfriheten kommer i kläm.

Under rättegången mot Åke Green uttryckte hundratals utländska jurister och människorättsaktivister sin bestörtning över utvecklingen i Sverige, och att yttrande- och religionsfriheten hotades.  Åke Green friades av Högsta domstolen i november 2005 men man har försökt straffa honom på andra vägar, som genom uteslutningen ur IOGT-NTO. ”Som ledare för ett globalt nätverk av tusentals jurister kan jag inte tänka mig att det finns någon försvarare av mänskliga rättigheter som skulle godkänna eller försvara uteslutningen av Green ur IOGT-NTO”, skriver advokaten Sam Ericsson, ledare för Advocates International, ett globalt nätverk av 30 000 jurister i 150 länder. Juristen Benjamin W Bull från USA menar att IOGT-NTO:s agerande liknar en sekulär inkvisition. Nationella juristorganisationer från 20 länder i Latinamerika har också reagerat med bestörtning och Rule of Law Institute i Bulgarien uttrycker också sin oro för att yttrande och religionsfriheten successivt inskränks i Sverige.

I Sveriges riksdag hölls ett seminarium om familj och det positiva som familjeliv medför för föräldrar och barn. Forskningsrapporter presenterades som påvisade detta.  Riksdagsledamöter protesterade mot att en katolsk diakon var inbjuden,  med hänvisning till att han hade ”fel” inställning i abortfrågan. Aftonbladet 2006-03-30 rubricerade sin artikel om detta seminarium ”Homohat i Riksdagen”, eftersom man utgick ifrån att äktenskap är mellan en man och en kvinna.

Alf Svensson utmanövrerades från posten som ambassadör för postkodlotteriet för att han har ”fel” åsikt i en kyrklig fråga, DN 2006-03-19. Förra statsrådet Ingela Thalén (s) låg bakom beslutet, som ordförande i välgörenhetslotteriets styrelse.

 

Samvetsfrihet

En viktig aspekt av religionsfriheten är samvetsfriheten. Märkligt nog har den friheten i Sverige inget grundlagsskydd. I 1809 års regeringsform fanns den ofta citerade formuleringen i paragraf 16: ”Konungen äger ingens samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda var och en vid fri utövning av hans religion, så framt han icke därigenom stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer”. Den blev ett viktigt argument i kampen mot den länge kvarlevande religiösa ofriheten. Men när de nuvarande grundlagarna antogs fick inte samvetsfriheten något skydd alls.

Inför lagen om rätt till abort, antagen 1974, ville många ha respekten för sjukvårdspersonalens samvetsfrihet inskriven i lagen. I stället gjorde socialutskottet ett uttalande, där man förutsatte att sjukvårdspersonal som hade samvetsbetänkligheter mot aborter inte skulle tvingas att delta i abortverksamheten.

När det sedan blev strid om tillämpningen av det utlåtandet fastslog JO Bertil Wennergren (Dnr 675/75) i ett yttrande den 19 januari 1976 :

”Med den begränsade innebörd religionsfriheten … fått i regeringsformen, faller sådana sidor av vad som i allmänhet brukar förknippas med religionsfrihet utanför grundlagsskyddet som t ex friheten att vägra göra sådant som strider emot den religiösa övertygelsen. Sjukvårdspersonal kan alltså inte hämta stöd i den grundlagsskyddade religionsfriheten för en vägran att medverka vid abort. Samvetsfriheten åtnjuter till skillnad från religionsfriheten över huvud taget intet grundlagsskydd”.

nyfodd

Socialutskottets uttalande som än en gång underströks av riksdagen betydde dock säkert att man lokalt sökte finna lösningar på den här typen av problem. Men det är mycket märkligt att Sverige till skillnad från en lång rad EU-länder inte har velat lagstifta om samvetsfriheten. De motioner som regelbundet väckts i riksdagen har lika regelbundet avslagits.

När vi nu håller på att få en lag om könsneutralt äktenskap och riksdagsmajoriteten samtidigt garanterar att ingen präst/pastor skall tvingas att viga enkönade par, är det inte underligt att ingen litar på att den ordningen skall bestå. Det som inte är grundlagsfäst kan ändras med en enkel majoritet i riksdagen. Mer akut är risken att de lutherska präster som inte anpassar sig av lokala politiska majoriteter blockeras från de viktigaste kyrkliga tjänsterna. De politiska partierna är mer ivriga än någonsin att styra den i teorin fria kyrkan . Samhället sätter sig som domare i läro- och samvetsfrågor.

I övriga Europa

2004 föreslogs den italienske kristdemokraten och professorn i politik Rocco Buttiglione till EU-kommissionär, men nekades att få bli det utifrån de åsikter han hade uttryckt utifrån sin kristna tro om att äktenskapet var förbehållet man och kvinna.

I Belgien åtalades en katolsk präst Samuel Ozdemir  för att han uttryckt rädsla för förföljelse om islam skulle få ett dominerande inflytande i Europa, enligt The Brussels journal 2006-03-27. Detta omtolkades som hat mot muslimer, trots att han kunde hävda att det finns objektiva bevis för att där islam dominerar så diskrimineras och förföljs kristna.

En nordirländsk parlamentsledamot Iris Robinson blev enligt Belfast Telegraph 2008-12-03 föremål för polisutredning för hatbrott för att hon kallat homosexualitet onormalt samt citerat bibeln.

 

En undersökning av BBC i Storbritannien i mars 2007 visade att var femte kristen blir diskriminerad på grund av sin tro där de bor. Var fjärde känner sig diskriminerad av kollegor på jobbet. En av tre kristna menar att deras tro framställs negativt av media och på ett diskriminerande sätt. Man talar om en ”aggressiv sekularisering”, där kristna hånas och diskrimineras. Ett exempel är den kristna studentföreningen på universitetet i Exeter som 2007 förbjöds eftersom som man ville att medlemmar skulle ha en kristen tro. Liknande åtgärder har tagits mot kristna studentföreningar i Edinburgh och London.

 Det sker i Europa en gradvis förskjutning av yttrandefrihetsbegreppet. Det går från rätten att uttrycka sina tankar och känslor i ord och bild, till ”rätten för vissa att slippa höra åsikter man inte gillar”. Tyngdpunkten går från den som talar till den som hör, från det objektiva (vad sägs eller uttrycks) till det subjektiva (så här uppfattades det som sades eller uttrycktes). Förr var yttrandefrihetens gräns vid uppvigling, nu verkar det gå mot ”jag eller någon känner mig sårad eller förolämpad av det som uttrycktes”.

yttrandefrihet1

 I debatten om religion, politik och sexualitet så kommer saker att sägas som enskilda kan bli ledsna av. Då är inte lösningen att ropa på polis, fängelse och lagar som förbjuder vissa åsikter. Kristna och muslimer, heterosexuella och homosexuella kommer att få möta åsikter de inte delar eller gillar. Sådant är livet i en demokrati – där yttrandefriheten fortfarande gäller. Det offentliga samtalet dör om det införs åsikts- och yttrandeförbud. Demokratin skadas om vissa uppfattningar ska vara åtalbara eller leda till förbud till deltagande i det civila samhället. Den religionsfrihet som garanteras i Europakonventionen måste implementeras och förverkligas i de enskilda medlemsstaterna i EU.

 

Artikeln, som också var undertecknad av Olof Djurfeldt, Mats Tunehag, Per Ewert, Stefan Gustavsson och Bengt Malmgren,  var publicerad i Newsmill 2009-01-29 och i tidningen Kristdemokraten 2009-01-30 .

 

 

 


Konsekvenserna av att Lennart Sacrédeus saknas på Kristdemokraternas EP-valsedel

januari 17, 2009

Intervju om konsekvenserna av Lennart Sacrédeus frånvaro på kristdemokraternas EP-valsedel

 

 

– Tuve Skånberg, du är vald till femte platsen på kristdemokraternas lista till EP-valet. Du har följt processen från nominering och provval till debatten om vilka som ska vara på kristdemokraternas EP-valsedel och till beslutet i partifullmäktige igår att inte Lennart Sacrédeus får någon plats på listan. Vilka konsekvenser får beslutet att ställa Sacrédeus utanför listan?

 

– Den mest omedelbara konsekvensen blir ju att han inte kommer att kunna väljas in i Europaparlamentet och inte heller kommer att kunna delta i EP-valrörelsen på samma sätt som om han stod på listan. Många av de mellan 25 – 30 000 som personröstat på honom i tidigare val kommer att känna sig tveksamma på om de ska rösta och i så fall på vem. För partiet är det en stor förlust, där vi har en uppförsbacke i att återvinna dessa väljares förtroende.

 

– Vilka konsekvenser blir det för den politik som partiet kommer att driva i EP?

 

– I sak blir det ingen stor skillnad vem som blir vald till EU-parlamentet för kristdemokraterna. Partiet har ett väl utvecklat EU-politiskt program och alla kandidater förbinder sig att följa det. I det programmet deklareras till exempel att kristdemokraterna inte vill att EU ska utvecklas i riktning mot en mer statsliknande form, betonar EU:s värdegrund och vill få en bred samhällsetisk diskussion om vilka värden som är omistliga för EU:s framtid, kämpar mot människohandel och prostitution, mot narkotika och för en mycket restriktiv alkoholpolitik, och att inte ett svenskt medlemskap i EMU, så att kronan byts mot euro, ska ske utan en folkomröstning. Skillnaderna mellan kandidaterna är inte så mycket i sakpolitik som i prioriteringar, i tonfall, personlighet, erfarenhet och olika kompetens.

 

– Behövdes inte Lennart Sacrédeus kompetens på EP-vallistan?

 

– Jag har röstat på Lennart Sacrédeus i tidigare val och jag hade gärna sett hans namn på EP-vallistan också i detta val. De frågor som han har drivit i EU-parlamentet under sin tid där tycker jag också är viktiga. Men han är inte den ende med denna inriktning och kompetens. Holger Gustafsson, vald till plats 7 på EU-vallistan, har också varit ledamot av EU-parlamentet och har arbetat med EU-frågor i många år i EU-nämnden och Utrikesutskottet i riksdagen. Per Landgren, plats 3, är en god kristdemokratisk ideolog som försvarar den kristna etiken och värdegrunden på ett utmärkt sätt. Ella Bohlin, plats ett, har samma tydliga värdegrund och är dessutom ung, skicklig kvinna, liksom till exempel Ebba Busch, 21 år, och KDU:s vice ordförande, på plats 15. Sofia Modigh, plats 2, har minst samma engagemang som Lennart Sacrédeus i alkoholpolitiska frågor. Annelie Enochson, plats 16, delar Lennarts EU-kritiska hållning mer uttalat än de flesta andra kandidater. Christina Doctare, på plats 4, är en känd läkare och debattör som tillsammans med sin biskop Anders Arborelius stått på barrikaderna och kämpat för att bevara äktenskapet mellan man och kvinna. Den debatten har ju även Rolf Åbjörnsson, plats 11, på ett förtjänstfullt sätt tagit. Då har jag inte nämnt Alf Svensson, plats 9 och Inger Davidson, plats 10, som ju under årtionden gett ansikte åt kristdemokraterna och också varit ministrar i förra borgerliga regeringen. Detta är bara axplock av den stora kompetens som finns bland de 55 namn som listan upptar.

valsedel

 

– Var det alltså skälet till att inte Sacrédeus valdes – att hans kompetens och erfarenhet inte behövdes?

 

– Nej, det tror jag inte alls. Ingen har ifrågasatt hans kompetens, erfarenhet, kristdemokratiska politik eller skicklighet. De personliga sidorna varken kan eller vill jag kommentera, men valberedningen och partiledaren Göran Hägglund lyfte fram vikten av att ha en lagspelare i EP-valet. Och Lennart är den mest uthålliga och målmedvetna maratonlöpare jag känner inom politiken. Valberedningen och partiledningen önskade en annan profil på den som skulle sändas till Europaparlamentet. Och arbetet är förvisso annorlunda att ingå i den förhållandevis stora riksdagsgruppen än att åka en eller två parlamentariker till Bryssel och bygga upp verksamheten där och hålla kontakten hem på avstånd.

 

– Var det inte ojuste att inte ta med Sacrédeus på EP-vallistan?

 

– Jag förstår till fullo den som tycker det, och jag förstår att Lennart själv ser det så. Men jag är övertygad om att inte vare sig valberedningen eller partiledningen ställde Lennart utanför av elakhet, utan för att de menade att det gagnade partiet och valresultatet. Beslutet i partifullmäktige gick också oklanderligt till rent demokratiskt; jag var där och såg. Däremot tycker jag att valberedningen borde ha redovisat sina verkliga skäl till att inte föreslå Lennart, istället för att ta svepskälet om förnyelse av EU-politiker. Lennart bad att skälen skulle redovisas offentligt, och hade det gjorts tidigare hade det kanske varit mindre smärtsamt för alla berörda, än som det nu blev.

 

– Är du inte jävig här, som själv står på femte plats? Utan Lennart på listan blir det ju lättare för dig själv att få personkryss?

 

– Ja, jag kan inte neka till att jag är jävig, jag kandiderar själv. Men jag hade gärna sett att Lennart hade vunnit den omröstningen som skedde om en plats längre ned på listan.

 

– Partiledningen valde att föra fram Alf Svensson och fyra andra partiveteraner, så att de blev inröstade av partifullmäktige på plats 9 till 13. Var det verkligen seriöst? Ingen av dem tänker väl åka till Europaparlamentet om de blir valda?

 

– Det var i högsta grad seriöst, tror jag. Alla kandidaterna, även Alf och de övriga, måste skriva under på att man är beredd att åka till EU om man blir vald. Jag tror att de satte sin egen bekvämlighet och framtidsplaner åt sidan för att göra sitt bästa för att partiet skulle göra ett så gott val som möjligt. Det kan inte ha varit ett lätt beslut.

 

– Lennart Sacrédeus har kallats för värdekonservativ och att skälet till att han inte kom med på listan skulle vara hans politiska åsikter. Stämmer det?

 

– Det tror jag inte. Först och främst brukar inte begreppet ’värdekonservativ’ bli definierat på ett sätt som alla kan vara överens om. Men om man menar att det innebär en betoning på den kristna etiken och värdegrunden som omistlig, eller ett engagemang för att få så få aborter som möjligt och försvara det okränkbara människolivet från livets början till dess naturliga slut, eller att värna familjen och äktenskapet, då är jag lika värdekonservativ som Lennart, och det är svårt att hitta någon på listan som inte skulle passa in i den beskrivningen, mer eller mindre uttalat. Dessa frågor är ju grundläggande i kristdemokratisk ideologi. För min del är dessa frågor om värdegrund och människosyn mycket angelägna, möjligen kan andra prioritera annorlunda. Men varje kristdemokrat står upp för dessa värden.

 

– Hur går det då i EP-valet för kristdemokraterna?

 

– Det vet jag lika lite som någon annan, men jag håller för troligt att Alf Svensson kommer att få flest personkryss, men att flera andra kommer att göra goda resultat, över spärren på fem procent. Jag tror att till följd av detta EP-val kommer två personer från listan att få förtroendet att bli invalda i EU-parlamentet, i synnerhet när Lissabonfördraget har blivit antaget.

 

– Kommer du själv att bli invald i Europaparlamentet? Och varför skulle väljarna kryssa för just dig?

– Det vet jag förstås inte heller, men jag har ställt mig till förfogande och fått förtroendet att stå på femte plats på listan. Säkert kommer åtskilliga att också lägga sina personröster på mig, särskilt i Skåne där jag kommer att bedriva personvalskampanj. Det som kan få någon att välja kristdemokraternas lista i valet och kryssa för just mig skulle kunna vara ett förtroende för mig och min erfarenhet och mina värderingar. Jag har varit riksdagsman för kristdemokraterna 1991 – 2006, varit ledamot av Nordiska rådet 2002-06 där jag har jobbat just med frågor som liknar EU-arbetet. Jag har arbetat internationellt, bland annat var jag FN-delegat 2001, och var gästprofessor vid Fuller Theological Seminary i Los Angeles 2006-2007 och jag sitter sedan 2005 i styrelsen för Dohas Internationella Institut för Familjeforskning och Utveckling, som arbetar på ett FN-uppdrag till Qatar. Skulle jag få förtroendet att bli inkryssad i EU-parlamentet i Bryssel vill jag kämpa för att den kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag särskilt arbeta för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige.

– Var det alltså lika bra att Sacrédeus inte fick någon plats på listan, och att det gick som det gick?

– Nej, att det gick som det gick har skadat partiet och dess trovärdighet. Valberedningen kunde ha hanterat frågan annorlunda. Men nu gäller det att lära av det, gå vidare och visa att kristdemokraterna har kandidater som varje sympatisör kan känna förtroende för och personkryssa.


Gud är bra för hälsan

januari 7, 2009

En notis på Svenska Dagbladets Idag-sida 2009-01-07 meddelar: ”Religiösa människor har mer självdisciplin än icke troende och är därför mer framgångsrika i livet, hävdar en amerikansk psykolog i en ny studie. Professor Michael McCullough vid universitetet i Miami har gått igenom 80 år av forskning i ämnet och kommit fram till att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra. Och det är religionens disciplinerande regler om hur man bör leva sitt liv som ligger bakom detta.”

 

Av professor McCulloughs pressmeddelande på universitetets hemsida framgår att hans slutsatser bygger på 80 års forskning med exempel från hela världen. Forskningsrapporten, som sammanfattar den forskning som finns på området, kommer att publiceras i januarinumret av Psychological Bulletin, och har alltså kommit fram till att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, är friskare, mindre deprimerade och lever längre, lyckas bättre i skolan, är mindre kriminella och missbrukar i mindre utsträckning än andra.

 

blodtryck stetoskop Det har länge varit känt att de som går regelbundet i kyrkan och har en kristen tro har bättre hälsa och lever längre, se till exempel ScienceDaily 1999-05-17 som bland många studier rapporterar om sociologiprofessorn Rogers forskning vid University of Colorado at Boulder och som publicerats i majnumret 1999 av tidskriften Demography.

 

Det har presenterats många olika förslag till att troende är friskare, lever längre och lyckligare och drabbas mindre av depression och missbruk. Somliga forskare har pekat på vinster med en hälsosam livsstil, andra på tillfredsställelsen av att ha funnit mening med sitt liv, eller upplevelsen av att vara älskad av Gud. Professor McCullough presenterar en ny förklaringsmodell: att religiösa människor har mer självdisciplin än icke troende och därför är mer framgångsrika i livet.

 Vad nu alla dessa vinster kan bero på står det dock klart att en kristen tro inte är skadlig att ge sina barn, inte är en krycka för svaga människor i en utsatt livssituation, att en religiös fostran och bakgrund inte är en nackdel eller berövar människor livskvalitet. Tvärtom, vi mår bra av att vara troende, och sämre av att vara ateister.


Brott mot upphovsrättslagen

januari 1, 2009

Idag toppar jag nyheterna på en av Skånes största tidningar, Kristianstadsbladet. En dröm kanske, för en kandidat till EU-parlamentet?

Nej, inte alls. Orsaken är att jag brutit mot upphovsrättslagen när jag söndagen 10 maj lade ut en artikel i dess helhet på min blogg. Artikeln var publicerad samma dag i Kristianstadsbladet. Fyra dagar senare, vid kvart i tio på förmiddagen skrev den lokale journalisten ett vänligt men bestämt mejl till mig och påtalade att jag bröt mot upphovsrätten när jag citerade hans text på min blogg. Att jag hade källhänvisning och länk till artikeln på Kristianstadsbladets hemsida samt angav honom som författare gav mig ingen rätt att citera hans artikel. Han yrkade på ett kännbart skadestånd för den skada jag åsamkat honom.

Jag tog omedelbart bort inlägget på min blogg och ringde upp journalisten och bad om ursäkt, och skrev även ett mejl där jag förklarade hur artikeln hade kommit på min blogg, och bad skriftligt om ursäkt. Jag visade också att skadan var begränsad: bloggen hade lästs av 262 personer under de fyra dygnen den legat på min blogg. Han var då tillmötesgående och ändrade sitt krav på skadestånd till sig personligen, till en önskan att jag skulle sända 500 kr till en hjälporganisation. (Jag har nyss sänt 1000 kr  till driften av ett sjukhus i Mpongwe i Zambia.)

Hur kunde det bli så här? Bör inte en tidigare riksdagsledamot känna till att man inte får citera andras verk på sin blogg?

Jag har inga goda förklaringar eller ursäkter för det. Jag hade förstått upphovsrättslagen § 22 som att man har rätt att citera ur offentliggjorda verk ”i enlighet med god sed” och i den omfattning som är motiverat i sammanhanget, och även att lägga ut sådana citat på Internet. Eftersom jag hade angett källan och författaren och lagt en länk till källan, och eftersom citatet inte var långt (172 ord) så trodde jag att jag handlade inom de gränser som upphovsrättslagen sätter upp. Eftersom artikeln i sin helhet bygger på en intervju med mig och de uppgifter jag lämnade till journalisten, och eftersom hälften av artikeln var direkta citat av mig, trodde jag att jag hade rätt att citera.

När journalisten nu påtalade mitt brott mot upphovsrättslagen gav jag honom rätt omedelbart, tog omedelbart bort artikeln i dess helhet, bad muntligt och skriftligt omedelbart reservationslöst om ursäkt och har betalat skadeståndet som han yrkade på för den skada han lidit.

Vad drar jag för slutsatser av detta? Att jag måste avstå från att citera ur tidningsartiklar, även om texten är kort, och att jag inte ens kan citera mig själv. Och om jag trots allt väljer att citera måste citatet vara mycket kort, och jag löper ändå risk för skadestånd, om artikelförfattaren bedömer det så.

Finns det några politiska slutsatser att dra? Till att börja med ger jag journalisten på Kristianstadsbladet reservationslöst rätt till det skadestånd vi kom överens om. Han kan inte ställas till svars för en lagstiftning som är svår att överblicka, tolka och efterleva. Det är lagstiftarens ansvar hur lagar skrivs och tolkas, och genom att jag varit riksdagsledamot och lagstiftare 1991 – 2006 så är jag medskyldig till den lagen, även om denna stränga lagtolkning kommit efter att jag lämnat riksdagen.

Men en politisk slutsats drar jag: om jag är skyldig att betala skadestånd för att jag citerar en kort text som mestadels består av mina egna ord i direkta citat, då behöver lagen ändras. En lag som omöjliggör kortare citat hindrar informationsutbyte och debatt.

Även TT relaterar nyheten om bloggen och brottet mot upphovsrättslagen. Den centerpartistiske Mathias Knutsson skriver tänkvärt på sin blogg om ”Den ofrivillige brottslingen(?)” utifrån detta exempel och ett exempel från Polisens hemsida.


%d bloggare gillar detta: