Forskning fastslår sambandet religiös tro och gott liv

februari 28, 2009

Tack för alla sånger

För ord och toner

Vem behöver religioner?

Så inleds refrängen i den svenska översättningen av den uttalade ateisten Björn Ulvaeus världshit ”Thank you for the music”. Om vi nu sätter oss ner ett ögonblick och funderar över Ulvaeus retoriska fråga finns det faktiskt goda skäl att det rimligaste svaret på frågan lyder: Alla!

Det finns idag en gedigen sociologisk och psykologisk forskning kring religionens betydelse för hälsa och välbefinnande. Det senaste exemplet hämtar vi från Svenska Dagbladet, som den 7/1 i år skrev om psykologen Michael McCullough vid universitetet i Miami, som metodiskt i en artikel i januarinumret av Psychological Bulletin har gått igenom 80 år av forskning i ämnet. Själv betecknar sig inte McCullough som troende. Hans slutsats är att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, är mindre deprimerade, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra.

Detta faktum medges även av den brittiske ateistiske biologen Lewis Wolpert som härom året kom ut med en bok som försökte förklara religionens uppkomst. Det var en bok som han såg sig nödgad att skriva sedan hans son kommit hem med det chockerande beskedet att han blivit kristen. Efter att ha satt sig in i forskningsläget inser Wolpert att även om han misstyckte till sonens val, torde det inte ha gjort hans liv sämre: ”Det finns goda belägg för ett positivt samband mellan att vara religiös och att vara lycklig.”

Oavsett det exakta orsakssambandet till alla dessa vinster står det dock klart att en kristen tro inte är skadlig att ge sina barn, inte är en krycka för svaga människor i en utsatt livssituation, att en religiös fostran och bakgrund inte är en nackdel eller berövar människor livskvalitet. Tvärtom, vi mår bra av att vara gudstroende, och sämre av att vara ateister.

Men trons förtjänster sträcker sig tveklöst längre än till det rent personliga välbefinnandet. Den kristna tron får även uppenbara konsekvenser för hur vi människor praktiskt handlar mot sina medmänniskor. Under rubriken ”Som övertygad ateist tror jag av hela mitt hjärta att Afrika behöver Gud” i London Times den 27 december ifjol förklarade Matthew Parris, en annan uttalad ateist – i och för sig något motvilligt – att: ”I Afrika förändrar kristendomen människors hjärtan. Den leder till en andlig förvandlig. Pånyttfödelsen är verklig. Förändringen är god… Svarta och vita kristna som arbetar i Afrika helar de sjuka, lär människor att läsa och skriva, och bara de mest envetna sekularisterna skulle kunna se på ett missionssjukhus eller skola och säga att världen skulle vara bättre om dessa inte fanns.”

missionssjukhus

Christer Sturmark har en standardrespons på frågan om huruvida världen hade varit en bättre plats utan religion: ”En humanists enkla svar är ja.” Jo, det finns tveklöst religiösa övertygelser och uttryck som destruktiva för människan, men detta innebär inte att all form av religion därmed är farlig. Istället ser vi hur vetenskapliga rön tydligt kan slå fast trons positiva betydelse för människans personliga liv, men även för hur hon väljer att behandla sin nästa. Därför ligger det en ton av såväl naivitet som oriktighet i Sturmarks sekulärhumanistiska svar.

Vi är inte kristna för att tron ger goda konsekvenser, utan för att vi tror att den kristna tro är sann. Därmed är det också rimligt att tänka sig att tron även får positiva följder. Men en viktig fråga återstår: Är Humanisterna alltför fastlåsta i sin religionskritiska grundsyn, eller är man beredda att omvärdera sin inställning till gudstron utifrån vetenskapens rön?

Artikeln som var undertecknad även av Stefan Gustavsson och Per Ewert var publicerad i Gefle Dagblad 2009-02-24 och i Smålandstidningen 2009-02-29


Flickabort – en mänsklig rättighet?

februari 26, 2009

Politiker från flera olika partier har inför det kommande valet till Europaparlamentet hävdat att abort är en mänsklig rättighet. Som kandiderande till Europaparlamentet kan jag inte ställa upp på det. Abort ska vara en nödlösning och inte ses som något eftersträvansvärt eller positivt.

En konsekvens av att skälen för abort inte prövas förrän i graviditetsvecka 19, kunde vi tyvärr läsa om nyligen: En kvinna i Eskilstuna har aborterat flera flickor för att hon hellre ville ha en pojke och sjukvårdspersonalen är enligt tidningsuppgifter mycket upprörd över det inträffade och att inte ha möjligheten att slippa medverka till de selektiva flickaborterna.

Inget annat land i EU har en abortlagstiftning som liknar Sveriges. Som enda land tillåts abort, utan att skälen prövas, ända fram till graviditetsvecka 18. Inget annat land tillåter fri abort längre än vecka 12. Att svensk sjukvård öppnar för flickaborter är inte någon nyhet. För flera år sedan skrev läkaren Per Moldin och kuratorn Lotta Broo-Johansson, från Borås lasarett, i en artikel på Dagens Nyheters debattsida om flickaborterna som redan då var kända i Sverige.

flickaborter

Också då var deras erfarenhet att ingen i personalen ville utföra dessa aborter av moraliska skäl och att vare sig sjuksköterskor eller läkare ville delta i vad som kallades för ”könsdiskriminering i moderlivet”.

En doktorsavhandling av Meta Lindström visade häromåret att en majoritet av landets gynekologer ansåg att det borde vara möjligt för gynekologer att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten. Den gången ställdes frågan allmänt om abortverksamheten som sådan. Man undrar hur stor andel av gynekologer och barnmorskor som anser att de skulle ha rätten att inte behöva medverka till flickaborter?

Är det då möjligt för Sverige att inom nuvarande abortlag undgå avarter som selektiv abort på grund av kön? Svaret på den frågan är utan tvekan ”ja”. Som jag motionerade om i Sveriges riksdag för nästan 10 år sedan behövs det inga stora förändringar.

Genom att inte lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat, omöjliggörs att informationen missbrukas.

 

Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver bara vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller om de ska lämna ut uppgift om fostrets kön eller inte i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna mycket snart får den information de vill ha. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets oacceptabla konsekvenser.

 

Menar vi allvar med jämställdheten kan svensk sjukvård inte fortsätta medverka till flickaborter.

 

Tuve Skånberg

Kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Östgöta Correspondenten 2009-02-25, i Borås Tidning 2009-02-26, i Newsmill 2009-02-26, i Norrköpings tidningar 2009-02-27, i Kristianstadsbladet 2009-02-27, i Västerviks tidning 2009-03-02, Dalarnas tidning 2009-03-09


Darwins mörka sidor – och ljusare

februari 14, 2009

Den 12 februari fyllde Charles Darwin 200 år och i år är det 150 år sedan hans verk The Origin of Species (1859) (Om arternas uppkomst) gavs ut. I alla medier uppmärksammas Darwins forskning och hans evolutionslära, men det finns sidor hos Darwin och darwinismen som inte är allmänt kända och som få av gratulanterna lyfter fram.

Jag blev inbjuden att debattera Darwin och darwinismen med docent Birgitta Forsman i P1 ”Människor och tro” fredagen 6 februari kl 14.15 med anledning av hennes nyutkomna bok Arvet från Darwin. En vecka senare, 13 februari 14.20 var jag inbjuden till ”Lantz i P4” för ett samtal med journalisten Pontus Enhörning om Darwin. Man kan lyssna på programmen i efterhand på nätet: ”Människor och tro” P1 (gå till 24:44/47:02) och ”Lantz i P4” (gå till 10:24/20:43).

I radioinslagen lyfte jag fram att Darwin visserligen var en banbrytande vetenskapsman, och att en utveckling förvisso kan påvisas, hos till exempel hästar och hundar med deras differentiering i olika raser. Men Darwins mörkare sidor är mer okända och inte så omtalade; Jag citerade Darwins syn på mänskliga raser och rasbiologi, och mannens överlägsenhet över kvinnan, och hans syn att förvärvade egenskaper kan ärvas.

Rasbiologi charles-darwin1

martin-luther-king1aborigin2gorillababianOm rasbilologi skrev Darwin i boken The Descent of Man and Selection in Relation to Sex (1871) (Människans härledning) kapitel 6 ”I en framtid, inte så avlägsen att den ska mätas i århundraden, kommer de civiliserade människoraserna att utrota och ersätta de vilda raserna över hela världen. Samtidigt kommer människoaporna utan tvekan att utrotas. Skillnaden mellan människan och hennes närmaste släktingar kommer då att vara än större, så som vi hoppas, än till och med skillnaden mellan vita människor och babianer, än som är fallet nu mellan negrer och australnegrer och gorillor.”

 Om människans raser skriver han i kapitel 7 ”Vad gäller civiliserade folk har den reducerade storleken av käkarna genom att dessa använts mindre, bruket att använda olika muskler för att uttrycka olika känslor, och hjärnans ökade storlek genom större intellektuellt arbete, tillsammans gett deras allmänna utseende en väsentlig skillnad jämfört med vildars.”

I kapitel 21 uppmanade han alla fattiga att avstå från att gifta sig och skaffa barn, ”Mellan alla män skall det råda en öppen tävlan, så att de mest lämpade inte genom lagar och seder förhindras att lyckas väl och avla det största antalet barn.”

Förvärvade egenskaper ärvs

I Människans härledning kapitel 2 skriver han om att han trodde att förvärvade egenskaper kunde nedärvas: ”Jag har nu lagt mig vinn om att visa att somliga av människans distinkta egenskaper förmodligen har förvärvats, antingen direkt, eller mer vanligt indirekt genom naturligt urval.”

Mannens överlägsenhet

I Människans härledning kapitel 19 skriver Darwin ”Mannen är rival gentemot andra män, han njuter av tävlan, och detta leder till ambition, som så lätt övergår i själviskhet. Dessa nämnda egenskaper synes vara hans naturliga och olyckliga födslorätt. Det är allmänt erkänt att hos kvinnor är egenskaper som intuition, snabb uppfattningsförmåga, och kanske fantasi, mer markerade än hos män; men åtminstone några av dessa egenskaper kännetecknar lägre människoraser, och är därför en del av en svunnen och lägre del av civilisationen. Den största skillnaden i intellektuella förmögenheter visar sig i att män når en högre skicklighet i vad de än ägnar sig åt än kvinnor, vare sig det handlar om djupa tankar, logik, eller fantasi, eller enbart i bruket av sinnena och händerna. Om man gjorde upp två listor med de mest framstående männen och kvinnorna inom lyrik, konst, musik – både komposition och utövande – historia, naturvetenskap och filosofi med ett halvt dussin namn under varje rubrik, så skulle listorna inte kunna jämföras …. Den genomsnittsliga mentala kapaciteten hos män är överlägsen den hos kvinnor.”

Socialdarwinismen har alltså sin direkta inspiration och ideologiska grund från Darwin själv, och det är ingen tillfällighet att Hitler 1943 skänkte just Darwins samlade verk i 60 årspresent till Mussolini. Allt detta är åsikter som jag, och varje tänkande människa, måste ta bestämt avstånd från. Den människosyn som Darwin i de angivna citaten gav uttryck för är avskyvärd.

Men finns det då inget positivt i darwinismen att lyfta fram och bejaka? Det skulle kunna vara att han fann det vara en omöjlighet att livet och världen var resultatet av slumpen, utan kommit till av en intelligent design.

Ingen ateist

Ateist var uppenbarligen aldrig Darwin. Han skrev i ett brev från 1879 (Charles Darwins liv och brev, del 1, 1889)”Vilken livsåskådning jag för min del omfattar är en fråga utan någon betydelse för andra än för mig själv. Men eftersom du frågar mig om det, vill jag påpeka att jag ofta är mycket vacklande i mina åsikter … Men under allt vacklande hit och dit har jag dock aldrig varit ateist i den meningen att jag förnekat att Gud finns.” Han skriver vidare: ” En annan källa till tron på Guds existens, en tro som inte är en följd av känslor utan av rationellt tänkande, förefaller mig vara av långt större vikt. Det är den utomordentliga svårigheten, eller rättare sagt omöjligheten, som är förbunden med att föreställa sig denna vidunderliga och förunderliga värld, med människan och hennes möjlighet att se långt tillbaka och långt framåt i tiden, som resultatet av slumpens tillfällighet eller nödvändighet. Sådana tankar tvingar mig till att se en första orsak hos ett rationellt förstånd, som för en del liknar människans, och jag är då närmast teist. Denna övertygelse hyste jag, så vitt jag kan komma ihåg, den gången jag skrev Om arternas uppkomst .” (Charles Darwins liv och brev del 1, 1889, sid 354) Han nämner att han mer och mer gått mot att vara agnostiker, men skriver ändå i ett brev 1878: ”Jag vill tillägga att då för många år sedan då jag samlade material för “Arternas ursprung” var min tro på vad som kallas en personlig Gud lika fast som den som Dr. Pursey själv har.” (Charles Darwins liv och brev del 3, 1889, sid 236, brev 28 nov 1878).


%d bloggare gillar detta: