Kristen tro och samhällsengagemang

mars 21, 2009

Bör kristna engagera sig i samhället och delta i den offentliga debatten?

 

Edmund Burke (1729 – 1797) konstaterade: ”Priset som goda människor får betala för sin likgiltighet för det offentliga livet är att de blir styrda av onda människor.” ”Allt som krävs för att ondskan ska segra är att goda människor inte gör någonting.”

 

Vad driver då kristna till samhällsengagemang? Först och främst är det en följd av den kristna tron, att Jesus själv uppmanar till att engagera sig för andra. Det är helt enkelt en följd av den kristna etiken – den som i Jesu undervisning funnit det som är gott, sant och rättfärdigt vill förändra världen i den riktningen. I Bergspredikan ger Jesus motivationen också till kristet samhällsarbete i ord som ” Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdighet … Ni är jordens salt … Ni är jordens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren så att den lyser för alla i huset….Du skall älska din nästa … Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden såsom i himlen … Sök först Guds rike och hans rättfärdighet … Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem … Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund”. (Matteus 5: 6,13, 14, 6:10, 33, 7:12, 24)

 pastor-martin-luther-king-i-demonstration2

I bibeln finner kristna varken stöd för att politiskt sträva efter anarki eller utopi på jorden. Bibelns författare konstaterar bara att en världslig makt som skapar ordning och lag är en förutsättning för att människor ska kunna leva ett värdigt liv i fred och frihet. Därför kan Paulus uppmana ”till förbön för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt” (1 Tim 2:2). Det är viktigt att det är de rättfärdiga som ”kommer till makt” (Ords 28:12, 28 29:2 Pred 10:5). Att ett samhällsansvar är själva grundvalen för ett gott liv framgår också av profeten Jeremias ord till judarna som förts bort i den babylonska fångenskapen: ”Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång” (Jer 29:7).

 

Kristna i alla tider har funnit vägledning inte bara för sig själva, utan för hela sitt samhälle i den etik som kommer till uttryck i De tio budorden (2 Mos 20) och Jesu ord att ”du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:39).

 

Det är viktigt och berömvärt att enskilda kristna engagerar sig politiskt, men det är knappast den kristna församlingens uppgift att ta partipolitisk ställning. Ändå kan inte Kristi församling vara tyst inför orättfärdighet och avfall från de värderingar som följer ur den kristna tron, som alla människors lika och okränkbara värde, förvaltarskapstanken och omsorg om den som behöver hjälp. I det tomrum som finns mellan kyrkans inre liv och det partipolitiska livet har alltför få röster höjts för att värna om de goda värderingar som kommer ur den kristna tron.

 

För ett år sedan bildades därför stiftelsen Claphaminstitutet som kristen tankesmedja av drygt 80 stiftare från hela den svenska kristenheten, däribland kyrkoledare från olika kyrkor och samfund. Avsikten, enligt stadgarna, är ”att stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro, i ekumenisk anda och med Lausannedeklarationen (1974) som utgångspunkt, arbeta för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros- och samhällsförhållanden i Sverige och i världen, samt sprida kunskap, forma nätverk och bilda opinion för detta ändamål.”

 

Namnet Claphaminstitutet valdes efter förebild från Claphamgruppen i London, en kristen bönegemenskap inom anglikanska kyrkan i det tidiga 1800-talet, som kämpade för slaveriets avskaffande och för kvinnors och barns arbetsmiljö. Deras företrädare William Wilberforce, som var parlamentsledamot, kämpade i underhuset för slaveriets avskaffande och fick också se det avskaffat innan han dog. Lausannedeklarationen är en evangelikal trosbekännelse som utgår från den klassiska kristna tron, och som bibeltroende från alla kyrkor kan stå bakom.

 

Claphaminstitutet har under sitt första år framför allt verkat genom att skriva tidningsartiklar och medverka i radio och teve. Under året har 45 artiklar i olika ämnen publicerats i ett tjugotal tidningar, som DN, Svenska Dagbladet, Expressen och Sydsvenskan och som kan läsas på www.claphaminstitutet.se . Ofta har artiklarna fått stor uppmärksamhet och resulterat i en intensiv debatt, inte minst artikeln 23 juli i DN om att förebygga skilsmässor, eller artikeln i Sydsvenskan 16 februari där sju läkare argumenterade mot dödshjälp. Artiklarna i dagspressen har skrivits av över fyrtio medarbetare, så kallade Fellows, med många kända och respekterade namn. Teveprogrammet Existens ägnade en hel timme 23 september åt debatten mellan ateisternas intresseorganisation Humanisterna och Claphaminstitutet, och inför Charles Darwins 200 årsdag har både radions P1 och P4 gett Claphaminstitutet möjlighet att medverka och lyfta fram tron på en skapare istället för en blind slump.

 

Artiklarna har alla mycket kompetenta författare som utifrån klassisk kristen tro ger skäl och argument för tron och kristna värderingar. Syftet är att motverka den marginalisering av kristen tro som sekulariseringen gett och som Christer Sturmark och Humanisterna påskyndar, och att ge genomtänkta och hållbara skäl för den kristna tron i de frågor som vi lever med i vår samtid.

 

Tuve Skånberg Direktor för Claphaminstitutet

 

Artikel var publicerad i Svensk Pastoraltidskrift nr 6 2009

Annonser

Stoppa sexslaveri och människohandel inom EU!

mars 16, 2009

Som man skäms jag över mäns efterfrågan av prostitution och sexslaveri. I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor tillfånga varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer varje år för denna människohandel. 120 000 kvinnor och barn förs varje år in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor, därutöver ett okänt antal barn.  I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbast. Detta mönster måste brytas. Hittills gjorda lagändringar och polisiära insatser har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.

 

Svenskar tänker sig kanske prostitution som isolerad till red light districts i Amsterdam. I själva verket accepteras prostitution i stort sett i alla länder i EU utom i Sverige, även om koppleri ofta är förbjudet. I länder som Danmark, Tyskland, Holland och Belgien ses prostitution som vilket yrke som helst, med sjukförsäkring och a-kassa när man inte kan utföra sina sexuella tjänster och med pension efter fullbordat yrkesliv. De prostituerade betalar skatt och deras tjänster räknas in i landets bruttonationalprodukt. I Holland och Tyskland utfärdar myndigheterna licenser till bordellägarna, och även i Österrike är bordeller tillåtna. I till exempel Tyskland blev prostitution laglig år 2002 . Den allt mer liberala synen på könshandel märktes tydligt i samband med fotbolls-VM 2006, då bordeller byggdes för att husera upp emot 40 000 prostituerade. Många av kunderna var svenska män. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln.

 prostitution

Man måste också fråga dem som anser att prostitution är som vilket arbete som helst: skulle du vilja att din arbetslösa dotter anvisades ett jobb på en legal bordell inte långt ifrån ert hem, med risk att förlora A-kassan om hon nekar att ställa upp på att sälja sin kropp? Om inte, varför då? Det är dock inte alla länder i EU som har en allt mer liberal syn på sexhandel; i Finland, ja, även i Frankrike, har ett förbud efter svensk modell diskuterats.

 

Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten, som att förändra synen på prostitution och könshandel. I femton år har jag i riksdagen kämpat mot prostitution och sexhandel och får jag väljarnas förtroende vill jag i Europaparlamentet fortsätta kampen mot den allt mer liberala synen på könshandel, genom att förespråka skärpt lagstiftning. Låt mig ge några exempel på åtgärder som skulle minska sexslaveriet inom Sverige och EU.

 

I de fall sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt, det vill säga lägst två år fängelse, högst sex år. Köparen av sex medverkar ju till det brott som själva människohandeln utgör, och brottet är till exempel att jämställa med de enskilda förövarna i en gruppvåldtäkt.

 

Andra förslag på skärpningar av lagen är:

Fördubbla minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål från två till fyra års fängelse. Erbjud offer för människohandel uppehållstillstånd i Sverige. Straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande vilket innebär lägst14 dagar fängelse, högst två år. Utnyttjande av barn för sexuell posering via internet ska med hänsyn tagen till den stora spridningen anses grov och minimistraffet bör höjas från böter till fängelse, vilket innebär lägst sex månader fängelse och högst sex år. Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter, förslagsvis lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år. För att komma åt människohandlare bör kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri. Vidare skall det stå i lagtexten att ”samtycke saknar relevans”. Ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel. Stärk Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer. Förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel. Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn begångna utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet vidgas och beröra fler sexualbrott. Inför nolltolerans för köp av sexuella tjänster för biståndsanställda och militär personal som arbetar inom internationella organisationer som ex. SIDA, FN, OSSE och EU.

Kanske viktigaste delmål är att öka trycket inom EU för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

 

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln är publicerad i Newsmill 2009-03-10, Världen idag 2009-03-13, Linköpings tidning 2009-03-13, Kindaposten 2009-03-13, Vimmerby tidning 2009-03-13, Norrköpings tidningar 2009-03-16, Kristianstadsbladet 2009-03-20, Sydsvenskan 2009-04-11, Dagen 2009-04-11


%d bloggare gillar detta: