Bör kristna engagera sig i samhället och delta i den offentliga debatten?
Edmund Burke (1729 – 1797) konstaterade: ”Priset som goda människor får betala för sin likgiltighet för det offentliga livet är att de blir styrda av onda människor.” ”Allt som krävs för att ondskan ska segra är att goda människor inte gör någonting.”
Vad driver då kristna till samhällsengagemang? Först och främst är det en följd av den kristna tron, att Jesus själv uppmanar till att engagera sig för andra. Det är helt enkelt en följd av den kristna etiken – den som i Jesu undervisning funnit det som är gott, sant och rättfärdigt vill förändra världen i den riktningen. I Bergspredikan ger Jesus motivationen också till kristet samhällsarbete i ord som ” Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdighet … Ni är jordens salt … Ni är jordens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren så att den lyser för alla i huset….Du skall älska din nästa … Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden såsom i himlen … Sök först Guds rike och hans rättfärdighet … Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem … Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund”. (Matteus 5: 6,13, 14, 6:10, 33, 7:12, 24)
I bibeln finner kristna varken stöd för att politiskt sträva efter anarki eller utopi på jorden. Bibelns författare konstaterar bara att en världslig makt som skapar ordning och lag är en förutsättning för att människor ska kunna leva ett värdigt liv i fred och frihet. Därför kan Paulus uppmana ”till förbön för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt” (1 Tim 2:2). Det är viktigt att det är de rättfärdiga som ”kommer till makt” (Ords 28:12, 28 29:2 Pred 10:5). Att ett samhällsansvar är själva grundvalen för ett gott liv framgår också av profeten Jeremias ord till judarna som förts bort i den babylonska fångenskapen: ”Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång” (Jer 29:7).
Kristna i alla tider har funnit vägledning inte bara för sig själva, utan för hela sitt samhälle i den etik som kommer till uttryck i De tio budorden (2 Mos 20) och Jesu ord att ”du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:39).
Det är viktigt och berömvärt att enskilda kristna engagerar sig politiskt, men det är knappast den kristna församlingens uppgift att ta partipolitisk ställning. Ändå kan inte Kristi församling vara tyst inför orättfärdighet och avfall från de värderingar som följer ur den kristna tron, som alla människors lika och okränkbara värde, förvaltarskapstanken och omsorg om den som behöver hjälp. I det tomrum som finns mellan kyrkans inre liv och det partipolitiska livet har alltför få röster höjts för att värna om de goda värderingar som kommer ur den kristna tron.
För ett år sedan bildades därför stiftelsen Claphaminstitutet som kristen tankesmedja av drygt 80 stiftare från hela den svenska kristenheten, däribland kyrkoledare från olika kyrkor och samfund. Avsikten, enligt stadgarna, är ”att stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro, i ekumenisk anda och med Lausannedeklarationen (1974) som utgångspunkt, arbeta för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros- och samhällsförhållanden i Sverige och i världen, samt sprida kunskap, forma nätverk och bilda opinion för detta ändamål.”
Namnet Claphaminstitutet valdes efter förebild från Claphamgruppen i London, en kristen bönegemenskap inom anglikanska kyrkan i det tidiga 1800-talet, som kämpade för slaveriets avskaffande och för kvinnors och barns arbetsmiljö. Deras företrädare William Wilberforce, som var parlamentsledamot, kämpade i underhuset för slaveriets avskaffande och fick också se det avskaffat innan han dog. Lausannedeklarationen är en evangelikal trosbekännelse som utgår från den klassiska kristna tron, och som bibeltroende från alla kyrkor kan stå bakom.
Claphaminstitutet har under sitt första år framför allt verkat genom att skriva tidningsartiklar och medverka i radio och teve. Under året har 45 artiklar i olika ämnen publicerats i ett tjugotal tidningar, som DN, Svenska Dagbladet, Expressen och Sydsvenskan och som kan läsas på www.claphaminstitutet.se . Ofta har artiklarna fått stor uppmärksamhet och resulterat i en intensiv debatt, inte minst artikeln 23 juli i DN om att förebygga skilsmässor, eller artikeln i Sydsvenskan 16 februari där sju läkare argumenterade mot dödshjälp. Artiklarna i dagspressen har skrivits av över fyrtio medarbetare, så kallade Fellows, med många kända och respekterade namn. Teveprogrammet Existens ägnade en hel timme 23 september åt debatten mellan ateisternas intresseorganisation Humanisterna och Claphaminstitutet, och inför Charles Darwins 200 årsdag har både radions P1 och P4 gett Claphaminstitutet möjlighet att medverka och lyfta fram tron på en skapare istället för en blind slump.
Artiklarna har alla mycket kompetenta författare som utifrån klassisk kristen tro ger skäl och argument för tron och kristna värderingar. Syftet är att motverka den marginalisering av kristen tro som sekulariseringen gett och som Christer Sturmark och Humanisterna påskyndar, och att ge genomtänkta och hållbara skäl för den kristna tron i de frågor som vi lever med i vår samtid.
Tuve Skånberg Direktor för Claphaminstitutet
Artikel var publicerad i Svensk Pastoraltidskrift nr 6 2009
Tuve Skånbergs blogg 