”Skulle du vilja utveckla och förklara?” (2: Intervjun i Dagen om stöd åt familjer)

maj 31, 2009

I en intervju med mig som Dagen publicerade 28 maj fick jag frågan om hur jag ställde mig till en rapport som Emma Henriksson lagt fram om att Kristdemokraterna ”tydligt ska visa att partiet stöder alla slags familjer, oavsett form”. Anledningen till rapporten är den nya könsneutrala äktenskapslagstiftningen.

På det svarade jag:

– Nyss kämpade vi för äktenskapet och förlorade det. Då kan det verka som om vi på det här sättet rättar in oss i ledet och säger: ”det här är lika bra familjer som alla andra, vi kristdemokrater har ingen åsikt längre”.

Jag utvecklade tanken att kristdemokraterna måste fortsätta att driva en politik som för fram ”den naturliga familjen” som det bästa alternativet.

– Vi kan inte ha olika nivåer när det gäller ekonomisk ersättning, som bostadsbidrag och sociala bidrag. Där måste samhällets stöd vara lika för alla familjer.

– Men när det gäller sammanhang där normer överförs, som i skolans värld, eller på föräldrautbildningar och familjerådgivning i kommunal regi, så är det viktigt att samhället uttalar vilken typ av familj man vill stödja. Det är den där barn lever med sin biologiska mamma och pappa. Samhället måste stå för det ideala.

Journalisten har citerat mig helt korrekt och jag har haft möjlighet att läsa och godkänna citaten. Men det är förstås inte allt eller ens tillräckligt av vad jag vill säga, utan risk att bli missuppfattad. Jag har fått uppmaningen på ett par bloggar och i flera mejl att utveckla vad jag menar. Menar jag att samhället inte skulle stödja alla barn, särskilt barn i utsatta situationer? Skulle stöd bara gå till barn som lever samman med sina biologiska föräldrar, medan barn som på något sätt avviker från det eller har en ökad utsatthet inte skulle få något stöd av samhället? I mejlen och på bloggarna har det exemplifierats med adoptivbarn, barn som lever med en ensamstående förälder, barn som lever i homosexuella familjer. Även barn till missbrukare har nämnts. Skulle dessa barn vara undantagna från samhällets stöd och hjälp?

Liselotte Malmqvist kommenterar Dagenintervjun i sin blogg Vardagstro bland annat så här:

”Samhället ska uttala vilken sorts familj man vill stödja… På vilket sätt ska vi som är annorlunda känna att samhället inte stöder vårt sätt att leva? På vilket sätt ska man premiera eller markera skillnaden? Undrar jag som i grunden egentligen är överens med Tuve Skånberg, om vilket liv som är bäst för barnen. Vi är överens om vad som är idealet. Men vi är inte överens om vi hanterar verkligheten. … Finns det inget sätt att stödja de utsatta, marginaliserade, barn med udda familjeförhållanden utan att för den skull idealisera och göra just dessa omständigheter normerande? Jag tror att det är möjligt. … är jag i princip överens med Skånberg om vad som är det ideala förhållandet. men på vilket sätt vill han att samhället ska visa att det är en viss sorts familjer man stödjer? Dvs biologiska mamma pappa barn relationer? I hans uttalande känner jag som heterosexuell biologisk men frånskild mamma mig mycket utpekad och undrar på vilket sätt samhället ska markera detta. Idealet är en sak men verkligheten är en annan. Vi kan hantera verkligheten utan att svika våra ideal, det tror jag är fullt möjligt. Ett ideal som för mig som kristen står högt upp på listan är kärleken och barmhärtighet, mot alla! …  Men att förhållandena är mindre optimala är vi nog överens om. Det är den hårda tonen i Skånbergs inlägg  jag reagerar mot. Och jag undrar hur han menar att samhället ska visa vilka familjer man vill stödja.  Jag behöver svar på den frågan. Det var ett oerhört snävt perspektiv som hans inlägg i debatten avspeglade, men jag ser fram emot att höra mer från honom.”

Jag är glad och tacksam för möjligheten att på denna blogg kunna utveckla och förklara mer av vad jag ville få sagt i intervjun. Först beklagar jag djupt att citaten uppfattats ha en hård ton. Det var inte min avsikt. Sedan beklagar jag djupt om någon uppfattat mig som att jag inte ville att alla barn, i alla tänkbara utsatta situationer, skulle få samhällets stöd och hjälp. Det vill jag naturligtvis av hela mitt hjärta, det är särskilt barnen i utsatta situationer som behöver stöd och hjälp, vare sig det handlar om ekonomiska bidrag, stöd från psykolog, fosterhem, skola, familjerådgivning osv osv. Alldeles självklart.

FamiljJag tror oklarheten bottnar i den dubbla betydelsen av ordet ”stödja”. Det kan dels betyda ”ge stöd, hjälp, resurser”, men det kan också betyda ”bekräfta, bejaka, hålla som förebild, acceptera reservationslöst”.  Det var ur den senare betydelsen som jag svarade på frågan om jag höll med om rapportens förslag att Kristdemokraterna ”tydligt ska visa att partiet stöder alla slags familjer, oavsett form”.

Så – anser jag att Kristdemokraterna tydligt ska visa att partiet stöder, dvs bekräftar och bejakar, alla slags familjer, oavsett form? Nej, jag anser att Kristdemokraterna också i fortsättningen ska förorda och lyfta fram att det bästa för barnet generellt sett är att få växa upp med sina biologiska föräldrar. All statistik stöder det. Sedan ser inte verkligheten ut som idealet. Föräldrar går skilda vägar, ensamstående föräldrar gör en fantastisk insats för sina barn. Och barn som inte kan få leva med sina föräldrar kan få en god uppväxt som adopterade.

Anser jag då att Kristdemokraterna tydligt ska visa att partiet stöder, dvs ger samhällets alla understödjande resurser, till barn som växer upp i alla slags familjer, oavsett form? Ja, självklart. Barnen rår inte för skilsmässor eller föräldrarnas livsval i olika avseenden.

Är då Kristdemokraternas nuvarande syn, att lyfta fram den ideala familjebildningen som just ett ideal, en framkomlig politisk väg, nu när homoäktenskap och homofamiljer finns?  När en majoritet i riksdagen beslutat att homosexuella par är gifta i samma mening som heterosexuella par, måste inte Kristdemokraterna inse sig besegrade och erkänna att de alltid haft fel?

Jag tror det är både möjligt och nödvändigt att hålla fast vid att förorda den familjebildning som all statistik visar vara den bästa för barnen. Vi varken kan eller vill hindra människor att göra sina livsval, även när det innebär att barnen går miste om sina föräldrar. Men vi har att följa FN:s barnkonvention som i artikel 3 stadgar:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

När det gäller just barn i homosexuella familjer sa redan 2001 alla remissinstanser med barnexpertis nej till regeringens förslag att homosexuella par skulle kunna prövas för internationella adoptioner. Bland dem var Socialstyrelsen, Rädda Barnen, Barnombudsmannen, BRIS, Adoptionscentrum, Svenska Läkaresällskapet och Sveriges psykologförbund.

Hur kan då samhället lyfta fram och förorda en familjebildning där barnen får växa upp med sina föräldrar, utan att därmed diskriminera dem som väljer annorlunda? De redskap som samhället har för normöverföring är skolans läroplan, familjerådgivning, barn- och mödravårdscentral, och även den normbildande och opinionsskapande verkan som politiska beslut kan ge.

Kristdemokraterna måste alltså också i fortsättningen stå för en familjepolitik som syftar till barnens bästa. Inte till de vuxnas önskemål och behov.

Annonser

”Skulle du vilja utveckla och förklara?” (1: Naturskyddsföreningens enkät)

maj 31, 2009

Under valrörelsen blir det många enkäter att besvara, många intervjuer att ge och många artiklar att skriva. Och väldigt många samtal med väljare. Och ibland blir inte svaren bra eller tillräckligt precisa.

Jag svarade på Naturskyddsföreningens utmejlade enkät om tolv krav som Naturskyddsföreningen ställer. Kraven 8, 9, 10 och 11 klarade jag att svara ”ja” på direkt, men för kraven 2, 3, 6, 7 och 12 svarade jag att jag ”nej” med bifogade kommentarer och hänvisningar till att jag inte kunde garantera att jag kunde ”leverera” vad Naturskyddsföreningen krävde, men höll med om inriktningen,  och på fråga 12 svarade jag att jag inte visste. Nu ser jag att Naturskyddsföreningen bara redovisar svaren som ja eller nej, och jag förstår också att frågorna inte handlade om att förbinda sig att leverera resultat i form av initiativ i Europaparlamentet, utan just att hålla med om inriktningen och efter förmåga arbeta för den. Mina svar redovisade som ja eller nej blir därför fel. Det gör att jag nu vill deklarera att jag har full täckning för att också svara JA på följande av Naturskyddsföreningens krav:

2) EU måste stödja utvecklingsländer med bland annat teknologi och finansiering så att de minskar utsläppen minst lika mycket som EU till 2020.   – JA

3) EU måste redan inför klimattoppmötet i Köpenhamn uttala viljan att stödja klimatarbete i utvecklingsländer motsvarande minst EU-ländernas samlade bistånd. Stödet måste ske utöver existerande biståndet.  – JA

6) EU måste fatta beslut om en märkning av produkter från djur som ätit genmodifierat foder, så att konsumenterna kan välja.   – JA

7) Substitutionsprincipen måste stärkas i EUs kemikalielagstiftning (REACH) så att tillstånd aldrig kan ges för farliga kemikalier om det finns andra alternativ som är mindre farliga.  – JA

12) För att klara såväl EUs som Sveriges miljömål om försurning, övergödning och frisk luft, måste utsläppen av luftföroreningar skäras ner så att högst ett par procent av svenska ekosystem överbelastas år 2020.  – JA

I riksdagen kan man förstås inte ”rösta om” om man trycker fel vid en votering (jo, det händer alla…) men man kan få fört till protokollet hur man avsåg att rösta. Jag skulle alltså vilja få denna komplettering förd till Naturskyddsföreningens – och väljarnas – protokoll …


Radiointervju i Nyhetsmagasinet Arena P4

maj 29, 2009

Under fredagen var jag i Örkelljunga i nordvästra Skåne och gjorde studiebesök på systembolaget och på socialkontoret. Kristdemokraterna går till val i EU-valet på en mer restriktiv alkoholpolitik, och jag ville möta verkligheten i en mindre skånsk kommun för att matcha vårt valbudskap mot verkligheten av smuggelsprit och langning, och förebyggande arbete.

Skylt ÖrkelljungaPå systembolaget gjorde Radio Kristianstad en intervju med mig som sänts som nyhetsinslag och som en del av Nyhetsmagasinet Arena. Du kan lyssna till vad jag vill göra i EUparlamentet i alkoholfrågor, frågor om trafficking och sexhandel och hur den kristna etiken och människosynen kan vägleda politiska beslut här.


Exportera inte aborter och homoäktenskap till EU

maj 28, 2009

I RFSU:s EU-barometer 20 maj, med partiernas 41 toppkandidater, svarar 35 att de anser att samkönade äktenskap som ingåtts i Sverige också ska gälla i EU. För 21  är dessutom viljan att exportera homoäktenskap till övriga EU-länder ”mycket stor”.  Bland dessa finns EU-kritiker som Marita Ulvskog (S), Gudrun Schyman (FI) och Ulf Holm (MP) som annars brukar vara noga med att EU inte ska få ökad beslutanderätt. Nu är viljan stor att pådyvla övriga EU-länder vår nationella lagstiftning.

Att vilja exportera svensk lag om samkönade äktenskap till EU är dubbelfel, både sakligt och principiellt. Under femtusen år av skriven historia finns ingen kultur, folk, regim eller religion som praktiserat homoäktenskap. Bland världens 192 nationer accepteras det bara av så få länder att de kan räknas på ena handens fingrar. Med vilken rätt skulle Sverige tvinga på andra länder en lagstiftning som är ett fullskaligt socialt experiment, med barnens bästa som insats?

Principiellt är det också fel att vilja exportera en svensk lagstiftning som inte ligger under de pelare, politiska områden, som EU har beslutanderätt inom. Vi vill inte se EU utvecklas till en federativ stat, ett Europas förenta stater, där EU ska ha beslutanderätt också över civillagstiftning och sociallagstiftning.

Samma sakliga och principiella fel gör alla de EU-kandidater, med Gudrun Schyman i spetsen, som hävdar att abort skulle göras till en ”mänsklig rättighet” och att svensk abortlag skulle exporteras till EU.

Men abort är ingen ”mänsklig rättighet”, utan en tragedi som släcker ett unikt mänskligt liv, och som aldrig kan göras ogjord. Vi vill istället arbeta för så få aborter som möjligt, för en nollvision för aborter, ett Sverige där inte aborter efterfrågas. Den svenska abortlagen med sina vida tidsgränser hör till de liberalaste i världen, det är inget att exportera till EU eller vara stolt över.

FNs deklaration om de mänskliga rättigheternaAbort kan heller aldrig göras till en ”mänsklig rättighet” utan att kollidera med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i artikel 3 säger att ”var och en har rätt till liv”, och FN:s barnkonvention som slår fast i paragraf 6 att ”varje barn har en inneboende rätt till livet”, och har rätt till skydd även före födelsen.

Tuve Skånberg, kandidat nummer 5 till EU-parlamentet (KD), riksdagsledamot 1991-2006

Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot (KD), EU-parlamentariker 1999-2004

Artikeln var publicerad i Västervikstidningen 2009-05-28, i Kristianstadsbladet 2009-05-28


Besök på biogasanläggning i Billeberga

maj 27, 2009

Lokaltidningen Landskrona & Svalöv rapporterar 2009-05-27 om ett besök jag gjorde på biogasanläggningen i Billeberga mellan Landskrona och Svalöv i Skåne.

tanka miljövänligtBiogasanläggningen är ett försöksprojekt kopplat till Lunds universitet för att ur biomassa från lantbruk skapa biogas. Det visar sig vara ett utmärkt sätt att dels ta tillvara avfall från grödor i lantbruket och samtidigt producera miljövänligt bränsle. Miljöbelastningen på Östersjön och Västerhavet minskar betydligt om denna verksamhet bedrivs i större skala.

Läs mer om anläggningen och besöket här.

Läs mer i min artikel ”EU måste rädda Östersjön”.


Alkohol är inte vilken vara som helst

maj 26, 2009

Rätten att föra varor och tjänster över gränserna är en av EU:s grundpelare. Men alkohol är inte vilken vara som helst eftersom dess skador är så stora. Bara i Sverige växer nästan 400 000 barn upp i miljöer där det dricks för mycket alkohol. En femtedel av vårdbudgeten går till alkoholrelaterade sjukdomar. Europa har den högsta alkoholkonsumtionen per invånare i världen. I Sverige visar en undersökning från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning att den totala konsumtionen av alkohol per person som är 15 år och äldre år 2007 var 9,8 liter ren alkohol.  Jämfört med senare delen av 1990-talet dricker vi ungefär 2,5 liter mer nu än då. Ökningen beror på många saker men en stor del av förklaringen går att härleda till de ökade införselkvoterna som infördes 2004. De nya reglerna innebär att en privatperson i princip kan ta med sig obegränsat med alkohol till Sverige. Detta har lett inte bara till ökad tillgång på alkohol för den som importerar utan också till ökad tillgång för barn och ungdomar som på så sätt kan få tag på alkohol vid vilken tid som helst. Kristdemokraterna anser därför att alkoholpolitiken måste få större utrymme i det europapolitiska samarbetet.

ungdomar drickerAllt är inte nattsvart. Inom EU håller en attitydförändring på att ske. Vi kan se att flera länder i Sydeuropa skärpt lagarna kring rattfylleri och åldersgränser för inköp av alkohol. I Frankrike skrivs varningstexter till gravida och i en del östeuropeiska länder har skatten på alkohol höjts. Dessa tecken på att fler och fler inser att alkohol inte är vilken vara som helst gör att Sverige med ännu större kraft kan driva frågan om en restriktiv alkoholpolitik i EU. De överlägset mest effektiva sätten att begränsa skadorna som kommer av alkoholen är genom pris och tillgänglighet. Kristdemokraterna anser därför att den mängd alkohol som får föras över gränserna är orimlig och måste sänkas till den nivå vi hade innan vi gick med i EU. Olovlig handel med importerad alkohol är ett stort problem. Den vidareförsäljning som sker till barn och ungdomar måste motverkas och lyckade försök har genomförts av polisen. Arbetet med att ta fast langare måste ha hög prioritet. Jag tycker det är rimligt att man själv ska kunna bära den alkohol som man tar med över gränsen, alltså i ett par plastkassar snarare än i en lätt lastbil. Jag och Kristdemokraterna lovar att göra vad vi kan för att begränsa alkoholens skador i Europa.

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet, riksdagsman 1991-2006

Artikeln var publicerad i Norra Skåne 2009-05-25


Ett EU med etik

maj 25, 2009

En företagare från Danmark fick 100 000 euro från EU i bidrag för att bygga en skidbacke på Bornholm. När han blev avslöjad försvarade han sig med att han aldrig kunde tro ”att de skulle stödja något så galet”. Den spanske EU-parlamentarikern Ramón Romera för De Gröna begärde 54 000 euro för en ridskola. I slutändan omvandlades projektet till en bordell. 

Den engelska tankesmedjan Open Europe redovisar i rapporten ”100 examples of EU fraud and waste” de hundra värsta fuskprojekten i EU. Bland de väl dokumenterade exemplen finns vidare den italienske socialdemokraten Filippo Bubbico som fick 10 329 euro för att odla silkesmaskar i en odling som aldrig existerat och som aldrig producerade en silkestråd. Fler än 60 EU-parlamentariker har regelbundet registrerat att de varit närvarande vid den månatliga EU-sessionen i Strasbourg på fredagar – trots att EU-parlamentet inte sammanträder på fredagar. För varje sådan registrering tjänar de 200 euro. 

granskaÅrligen anmärker EU:s revisorer på kommissionen för att de betalat ut 30-35 miljarder kronor på felaktiga grunder. Till stor del finns dessa ”felutbetalningar” inom regionalstöden, men även i jordbruksbidragen. Fusket leder sällan till några konsekvenser för kommissionen, i regel beviljas ansvarsfrihet av en majoritet av EU-parlamentarikerna.

Misstankar finns även att ett stort antal svenska företag, kommuner och golf- och ridklubbar får ekonomiskt stöd som de inte har rätt till, liksom att gårdsstöd betalats ut för mark som används för något annat än jordbruk.

Alla EU:s medlemsländer vill att det ska vara en positiv balans mellan vad de betalar i avgift till EU-samarbetet, och vad landet får tillbaka i form av stöd och bidrag. Kanske leder detta till att kontrollen av det egna landets bidrag och stöd blir mindre noggrann.

Vad ska man då göra åt svindleriet? Ska Sverige lämna EU och tro att det blir bättre då? Knappast – svenskar är med bland dem som missbrukar systemet. Vi behöver EU-samarbetet för det fredsprojekt som EU utgör, och för de vinster i bekämpningen av brott och miljöhot som EU faktiskt ger. Vi vill ju inte lämna FN fast vi vet att fusk och svinn finns också där. Men om inte EU kommer till rätta med det storskaliga fusket undergrävs förtroendet för det goda som EU-samarbetet åstadkommer.

Vi behöver därför ett EU med etik: En gemensam värdegrund, där fusk och oegentligheter inte accepteras. Ett regelverk och en revision som är pålitlig och som har muskler att avslöja och stoppa fusket. En solidaritet med den gemensamma EU-ekonomin där också våra skattemedel ingår.

För oss som kandiderar till EU-parlamentet finns ingen mer ängelägen uppgift än att påtala och bekämpa den bristande etiken och kontrollen. EU-parlamentarikerna väljs just för att vara garanter för en god etik och en vilja att stoppa fusket.

Tuve Skånberg, kandidat till EU-parlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-05-25


%d bloggare gillar detta: