Skulle moder Teresa vara en bakåtsträvare?

juni 27, 2009

Det pågår en ”humanistisk” offensiv med spets mot i stort sett allt vad religion heter. På midsommaraftonen publicerade tolv kända svenska intellektuella ett manifest i Dagens Nyheter där de vände sig mot allt förtryck av mänskliga rättigheter som sker i religionernas namn. Själva tar de ställning för ”humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv”.

Vi som skriver den här artikeln har det gemensamt att vi bekänner en personlig tro och är verksamma i olika kyrkor och samfund.  Vi är alla vana vid kritiskt tänkande och har inte upplevt att tron tvingats på oss. Vi är heller inte anhängare av religiöst tvång. Religiös tro kan missbrukas . Detta gäller också kristendomen. I förbund med den politiska makten har majoritetskyrkor alltför ofta gjort sig skyldiga till svåra övergrepp inte bara emot icke troende utan också emot religiösa minoriteter, såväl kristna som icke kristna. Det gäller katoliker, ortodoxa, lutheraner och puritaner. Erfarenheten är att kristendomen oerhört lätt korrumperas när den går i armkrok med statsmakten. Därför vill också vi ha en i viss mening sekulär stat.
I DN-artikeln klumpas alla religioner ihop och alla beskrivs som maktens redskap.  Bilden av religionen får dock inte förenklas.  Också i majoritetskyrkorna lever den kristna kärleken och omsorgen, och deras insats för att bygga sjukhus, sprida läskunnighet och bygga bildningsanstalter är historiskt sett epokbildande. Många av dagens aktiva svenska kristna har sina rötter i inomkyrkliga eller frikyrkliga väckelserörelser vilkas pionjärer ofta fått kämpa hårt för att få frihet att dyrka Gud i enlighet med sitt samvete och sin bibeltolkning. Det är allmänt erkänt att dessa rörelser har betytt oerhört mycket för framväxten av demokratiskt tänkande och demokratiska institutioner i Sverige. Vi instämmer gärna i tanken att ”lagarna skall formuleras av demokratiska institutioner och normer styras av kritiskt tänkande och fri argumentation i öppna samtal”. Men vi vill samtidigt betona att det västerländska rättssamhället och demokratiska system har en tydlig grund och ett historiskt ursprung i kristen människosyn och dess betoning av allas lika värde.
Humanistiska förbundet vill skapa bilden av en strid mellan tro och förnuft, mellan vidskepelse och upplysning. Vi vill betona kristendomens historiska roll för utveckling, vetenskap, kultur och mänsklig gemenskap. Vi menar att det är ovedersägligt att kristendomen har utgjort en grund för den utveckling som skett i västvärlden och övriga världen, och vi menar att en tillbakagång från kristna värderingar leder till en andlig, rättslig och kulturell nedgång som i sin förlängning får även ekonomiska och sociala konsekvenser.

I likhet med manifestets författare är det även för oss av fundamental ideologisk betydelse att religionsfriheten inte missbrukas till förfång för andras rättigheter. Vi tror också att det är riktigt att barnen genom det obligatoriska programmet i av staten stödda friskolor ges en med alla gemensam kunskapsbas. Å andra sidan hör det till föräldrarnas lagfästa rätt att fostra sina barn enligt sin tro och sina värderingar. Att kristna, muslimer, judar och buddister gör detta är inte märkvärdigare än att ateister, agnostiker och humanister gör det eller att socialdemokrater, kommunister, liberaler, moderater för sina värderingar vidare till sina barn. Till mognandet in i vuxenvärlden hör det sedan att det inlärda prövas, förkastas, bekräftas eller fördjupas.
I manifestet får religionen också skulden för att 70 000 kvinnor världen över årligen dör i följderna av illegala aborter, att homosexuella förföljs, att stamcellsforskning bromsas och att ”rätten till en värdig död” begränsas. Det kan bara konstateras att den slagordsmässiga tonen i det här manifestet, och i mycket av den offentliga debatten, förhindrar ett avspänt meningsutbyte. Annars skulle det vara rimligt att diskutera om det verkligen är förenligt med ett humant samhälle att miljoner ofödda varje år dödas av helt legala aborter och att befruktade foster blir mänskliga försöksdjur. Det skulle också kunna föras en debatt om det enkönade äktenskapets berättigande utan att alla motståndare beskylldes för att vara homofober och för att sympatisera med dem som tar till våld mot homosexuella.
Moder TeresaFör de tolv i manifestet är både katoliker och evangeliska kristna ”religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka”.  I konsekvens med det skulle alltså Martin Luther King i sin kamp mot rasåtskillnaden, moder Teresa i sin solidaritet med Indiens allra fattigaste, och den FN-belönade kristne läkaren Dennis Mukwege i sitt engagemang för de våldförda kvinnorna i östra Kongo, vara bakåtsträvare.

Olof Djurfeldt, fil lic i socialantropologi, Dagens tidigare chefredaktör

Christina Doctare, läkare, samhällsdebattör

Annelie Enochson, arkitekt, riksdagsledamot

Bengt Malmgren, läkare

Maria Roginskaya, docent i matematik

Tuve Skånberg, teol dr, direktor för Claphaminstitutet

Stefan Swärd, fil dr, ordförande för Evangeliska Frikyrkan

Yvonne Maria Werner, professor i historia

Rolf Åbjörnsson, advokat

Siewert Öholm, journalist, redaktör Världen idag

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i DN 2009-06-27


Varför inte Sverigedemokraterna?

juni 22, 2009

Varför bör kristna väljare avstå från att stödja Sverigedemokraterna (SD)? Partiet sammanfattar ju sin politik: ”Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället. Svenska folket måste lära känna sin gemensamma historia, och på så vis också lära sig att känna solidaritet med sina medmänniskor, såväl i Sverige som i omvärlden.” SD beskriver sig som ”… ett värdeorienterat parti … där begrepp som familjen, hembygden och nationen blivit centrala.”

Partiet avvisar homosexuellas möjligheter till adoption och äktenskap samt sluter upp kring den traditionella kärnfamiljen. SD vill slå vakt om en kristen tradition och motverka sekularisering av den svenska kyrkan och vill ytterligare stärka Svenska kyrkans ställning i samhället. Partiet vill förbjuda abort efter tolfte veckan.

Partiet har framgång också. I riksdagsvalet 2006 fick SD 162 463 röster, vilket motsvarar 2,93 procent. Partiet gick framåt även i de kommunala valen. Partiet fick mandat i 144 av Sveriges 290 kommuner, det vill säga nästan hälften. I Eu-valet 7 juni fick SD 103 584 röster vilket motsvarar 3,27 procent.

Så varför inte rösta på SD, om man nu som väljare har en kristen livssyn? Partiet liknar ju de gamla Moderaterna med sin värdekonservativa politik och som ofta hänvisade till kristen tradition, eller KDS som kunde ha uttryckt sig liknande. Vari finns problemet?

Det allt överskuggande problemet med SD för kristna väljare är partiets främlingsfientlighet, som dessutom är partiets huvudbudskap. Man vill sänka antalet asylansökanden som beviljas uppehållstillstånd till ett minimum. Genom en kombinerad återvandrings- och assimileringspolitik vill SD motverka förändringar av den svenska ”befolkningssammansättningen”; medborgarskap ska också, enligt den så kallade nationalitetsprincipen, vara ett ”privilegium avsett för svenskar”. Man vill helt enkelt bevara Sverige svenskt, för att använda en äldre slogan. Begreppet ”svensk” säger partiet sig bygga på kultur och inte etnicitet, vad man kallar kulturell nationalism.

Nu vill förvisso inget svenskt parti öppna Sverige för fri invandring från hela världen. Det är SD:s attityd till främlingen som inte går att förena med ett kristet synsätt.

Jesus som flykting i EgyptenBibeln är tydlig: ”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor hos er skall räknas som en infödd bland er, du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” Tredje Moseboken 19:33. ”Nu är ingen längre jude eller grek” säger Paulus i Galaterbrevet 3:28. Jesus visade kärlek lika mot en kanaaneisk kvinna från Tyros, en romersk officer i Kafarnaum, en samarisk kvinna vid Sykars brunn. Jesus själv var flykting i Egypten. Då kan inte kristna väljare stödja främlingsfientlighet.

Tuve Skånberg, Direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-06-23


4924 väljare personkryssade Tuve Skånberg

juni 10, 2009

I EU-valet 7 juni 2009 ökade valdeltagande från 37,85% (2004) till 45,43% (2009), vilket är glädjande.  Kristdemokraterna fick 4,68 % av rösterna, eller 148 141 röster. Det är faktiskt 5437 röster fler än i EU-valet 2004, men eftersom valdeltagandet också ökade, minskade ändå Kristdemokraternas relativa andel av rösterna från 5,69 % (2004) till 4,68 % (2009).

Rekordmånga av Kristdemokraternas väljare personkryssade, 75,59 % eller 111 980 väljare. Nu har Valmyndigheten gjort sin sammanräkning av personkryss, och för Kristdemokraterna ser den ut så här:

Alf Svensson 54082  36,51%
Ella Bohlin 27534 18,59%
Christina Doctare 11274 7,61%
Tuve Skånberg 4924 3,32%
Per Landgren 2243 1,51%
Sofia Modigh 2229 1,50%
Inger Davidson 1010 0,68%
Gudrun Brunegård 828 0,56%
Holger Gustafsson 788 0,53%
Erik Sedig 524 0,35%
Ebba Lindsö 400 0,27%
Ebba Busch 375 0,25%
Christer Fjordevik 349 0,24%
Jonny Nilsson 319 0,22%
Charlie Weimers 317 0,21%
Conny Brännberg 312 0,21%
Matilda Stålbert 312 0,21%
Chatrine Pålsson Ahlgren 293 0,20%

Valsedelns första femton namn var:

1) Ella Bohlin 30 år, Vallentuna.  18,58%
2) Sofia Modigh 38, Stockholm.   1,50 %
3) Per Landgren 50 år, Göteborg.  1,51 %
4) Christina Doctare 65 år, Vadstena. 7,61 %
5) Tuve Skånberg 52 år, Skillinge. 3,32 %
6) Gudrun Brunegård 50 år, Vimmerby. 0,56%
7) Holger Gustafsson 62 år, Lidköping 0,53%
8 ) Adina Trunk 28 år, Stockholm. 0,20%
9) Alf Svensson 70 år, Gränna. 36,51%
10) Inger Davidson 64 år, Nacka. 0,68%
11) Rolf Åbjörnsson 67 år, Täby. 0,16%
12) Ebba Lindsö 53 år, Vaxholm. 0,27%
13) Chatrine Påhlsson Ahlgren 61 år, Oskarshamn. 0,20%
14) Erik Sedig, 41 år, Umeå. 0,35%
15) Ebba Busch 21 år, Uppsala. 0,25%

 Hela resultatet kan du läsa här.

Kristdemokraterna får ett mandat i EU-parlamentet, och det går till Alf Svensson som alltså fick nära hälften av alla väljarnas personkryss.

Hur gick det då för min egen del? Jag är ödmjukt tacksam och stolt över att nära 5000 väljare över landet kryssade för mitt namn vilket innebar 3,32% av personkryssen. Jag passerade i antal personkryss såväl valsedelns nr 2 Sofia Modigh (2229 kryss, 1,50%) som valsedelns nr 3 Per Landgren (2243 kryss, 1,51%). De fyra toppkandidaterna lanserades kraftigt på valaffisher, i radio och TV-debatter, i en mängd annonser i dagstidningar och i TV-reklam. Med tanke på att min valkampanj var utan ekonomiska resurser, annonser, TV-debatter, och med mycket få valaffisher är resultatet mycket gott. Många av dessa nära 5000 väljare bör ha varit inne på min blogg som under valrörelsen haft över 8000 besök.

Lokalt i mitt eget valdistrikt, Skånes Norra och Östra, gick det bättre. Här hade Kristdemokraterna 5,1 % av rösterna, och jag fick 10,4 % av personkryssen.

Jag vill rikta ett stort tack till alla dessa 5000 väljare för det förtroende som jag har blivit visad!

Och allra mest vill jag gratulera Alf Svensson till en makalös seger där han ‘sopade banan’ med alla övriga 53 kandidater genom att ta hälften av alla personkryss, trots att han fått mycket liten lansering: nästan utan valaffisher, utan TV-reklam, deltagande i debatter i radio och TV och med få annonser, i slutet av valrörelsen. Det förtroende som Alf Svensson åtnjuter är grundmurat och kommer säkert att bära honom under de fem åren i EU-parlamentet.


”Hur gick det i EU-valet?”

juni 7, 2009

Det är nu vid kl 23 på valdagen klart att Kristdemokraterna fått ett mandat i EU-valet, det är mycket glädjande! Tröskeln hade varit hög till två mandat, inte ens Piratpartiet som fick över 7 procent fick två mandat. Klart står nu att Kristdemokraterna visserligen förlorar en hel procentenhet jämfört med förra EU-valet – och har all anledning att analysera anledningen till dessa väljares missnöje! – men likväl behåller det enda mandatet.

Hur har det gått med personkryssandet? Vi vet inte ännu, först på onsdag räknar man med att de sista personkryssen är räknade. Men Kristdemokraternas väljare har kryssat mer än andra partier.

Som en första utvärdering av min egen personvalskampanj kan sägas att det lönat sig att vara mycket aktiv på nätet och i bloggande, i förening med många artiklar i dagspressen, och många besök i olika kommuner och valstugor för att möta väljare. Hittills under valrörelsen har denna blogg fått 8165 besök, varav en kraftig ökning ägt rum den sista veckan innan valet med 2-300 besök per dygn. Idag är all time high med 880 besök. En stor mängd mejl strömmar in med stöd och besked att jag fått personkryss av väljare från hela landet. Sammanlagt har jag haft över 30 artiklar publicerade i över 20 svenska dagstidningar, och haft en fanclub på Facebook med ett femtiotal medlemmar som rekryterat personkryss och röster till Kristdemokraterna. En videofilm på YouTube där jag berättar varför jag kandiderar till EU-parlamentet har setts av 1167 personer. Bland övriga Kristdemokratiska kandidater är det förstås inte så många som Ella Bohlin (3290 visningar), men fler än Sofia Modigh (549), Christina Doctare (301), Alf Svensson (661) och Ebba Busch (708).

Exponeringen av Kristdemokraternas förstanamn Ella Bohlin har förstås varit mycket stor, men sista veckan även av Alf Svensson, väl känd efter 31 år som partiledare. Det kommer säkert att speglas tydligt i personkryssandet.


”Och varför ska jag personkryssa Tuve Skånberg?”

juni 7, 2009

För dig som följer EU-valskampanjen kan det inte ha undgått att temperaturen stigit dessa sista dagar innan valet idag söndag 7 juni. Jag var häromdagen i Uppsala (och kommenterade  i Världen idag  det påhopp som Gudrun Schyman gjort mot mig och Lennart Sacrédeus),  jag var sedan i Krylbo Avesta och Borlänge i Dalarna.  På lördagen var jag inbjuden att fira Nationaldagen i moskén i Malmö. Idag söndag är jag i Piteå. Och utanför valstugor och i samtal med människor får jag frågan ”Och varför skulle jag personkryssa dig?”

Valstugan i UppsalaFrågan är berättigad – det finns många mycket dugliga kandidater som skulle göra ett utmärkt arbete i Bryssel. Men det går inte an för en kandiderande politiker att vara buskablyg. Söker man jobb måste man svara på arbetsgivarens frågor – även om det tar emot att framhålla sig själv.

Jag har erfarenheter som skulle komma väl till pass som EU-parlamentariker: jag varit riksdagsledamot för Kristdemokraterna 1991 – 2006, FN-delegat 2001 och ledamot av Nordiska Rådet 2002 – 2006, jag blev teologie doktor i kyrkohistoria i Lund 2003, och har arbetat som gästprofessor i kyrkohistoria såväl i Los Angeles som i St. Petersburg. Jag är alltså van att arbeta politiskt på nationell och internationell nivå.

Skulle jag få förtroendet att bli inkryssad i EU-parlamentet i Bryssel vill jag kämpa för att de kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag särskilt arbeta för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige. Jag motsätter mig bestämt att svensk abortlag eller homoäktenskapslag skulle exporteras till EU, eller att aborter skulle ses som en mänsklig rättighet.

Här är artiklar om de frågor jag går till val på:
exportera Sveriges förbud mot prostitution till hela EU
samverkan mot den internationella brottsligheten, i synnerhet sexhandel och trafficking
återinför de införselgränser av alkohol som Sverige hade före inträdet i EU
inför Sveriges offentlighetsprincip i hela EU
rädda Östersjöns miljö
abort är ingen mänsklig rättighet – nej till flickaborter
låt den kristna etiken vara vägledande i EU – stoppa fusk

Skulle jag få ditt personkryss i EU-valet på söndag känner jag mig ödmjukt tacksam och stolt över det förtroende du visar. Och jag vill efter bästa förmåga leva upp till förtroendet.


Nasrin Sjögren röstar – trots allt

juni 6, 2009

Tack alla ni som mejlat, SMSat, ringt och sagt att ni skall kryssa mig. Men mest glädjande var att snappa upp ett Twitter av Nasrin Sjögren som uppmuntrar en kämpande EU-kandidat…

har rivit sitt hår, haft ångest, förbannat systemet, velat och klurat för att slutligen rösta på Tuve Skånberg… det minst dåliga valet.

Nasrin Sjögren

Att vara det minst dåliga valet … inte så tokigt! Tack!


Tuve Skånberg på YouTube: Abort är ingen mänsklig rättighet, Gudrun Schyman!

juni 4, 2009

Abort är ingen mänsklig rättighet, replikerar Tuve Skånberg Gudrun Schymans valfråga i EU-valet att hon vill göra abort till en mänsklig rättighet.


Lennart Sacrédeus rekommenderar kandidater inför EU-valet

juni 3, 2009

I tidigare EU-val personkryssades Lennart Sacrédeus av ca 30 000 av dem som röstade på Kristdemokraterna. Tyvärr fick han ingen plats på Kristdemokraternas valsedel till EU-parlamentet 2009, trots en hög placering i det interna provvalet.

Lennart Sacrédeus2 juni la Lennart Sacrédeus därför ut sina rekommendationer på sin hemsida  inför årets EU-val, som han alltså inte själv kan delta i. Lennart börjar sina rekommendationer:

 – Här är mina råd till den som i valet till Europaparlementet 2009 vill rösta kristdemokratiskt:

Om man vill kryssa en kandidat som lyfter fram den judeo-kristna värdegrunden, och exempelvis vill motverka att svensk äktenskaps- och abortliberalism tvingas på övriga Europa, är Tuve Skånberg (nr. 5) det tydligaste alternativet. I den enkät som RFSU riktat till ledande kandidater har ingen tydligare än Tuve tagit ställning emot påståendet att det skulle vara en mänsklig rättighet att släcka livet på små ofödda barn. För den som vill kryssa en kandidat som betonar de mänskliga rättigheterna så ser jag Tuve Skånberg som alternativet.

Han fortsätter sedan att lyfta fram andra kandidater, med deras respektive starka sidor, som Per Landgren, Alf Svensson, Sofia Modigh, Charlie Weimers, Katarina Gustafsson och Christina Doctare.

Lennart, som var EU-parlamentariker (1999-2004) och nu är riksdagsledamot för Kristdemokraterna (2006-), utvecklar sina rekommendationer i en debattartikel på Newsmill.


Gudrun Schyman vid sidan av anständigheten

juni 2, 2009

Idag 2 juni angriper Gudrun Schyman vår artikel  ”Exportera inte aborter och homoäktenskap till EU” i Västervikstidningen 28 maj.

Det är ingen hemlighet att vår och Gudrun Schymans syn på människans värde skiljer sig åt. Hon har samma rätt som andra att föra fram sina åsikter. Men i sitt svar i VT väljer hon att lämna den sansade debatten för att istället hänge sig åt en föraktfull och raljerande ton som ställer henne bredvid vad som är anständigt.

Gudrun Schyman vet mycket väl att vid aborter så stoppas ett hjärta som börjat slå. Hon känner till att ”det” som aborteras är en unik individ av arten homo sapiens, en unik människa, en blivande pojke och man eller flicka och kvinna.

Aborter skulle vara en nödlösning; ”rare but legal” (”sällsynta men lagliga”) löd slagordet från 1970-talet. Abortliberaler har lämnat det idag och ser nu släckandet av fostrets liv som något så absurt som en ”mänsklig rättighet”.

Konventionstexten om de mänskliga rättigheterna där ”varje människas rätt till liv” poängteras, togs långt innan något land i Europa hade fri abort och det är rimligt att anta att även ofödda omfattas av den rättigheten. Endast ett rått samhälle, byggt på våld och den starkes rätt, och utan respekt för livets okränkbarhet,  kan se släckandet av oföddas liv som en ”mänsklig rättighet”. Schyman anser det – och går ännu längre.

Schymans förakt för den kristna etikens försvar för människans okränkbara värde slutar nämligen med ren smutskastning. Hon blir närmast grotesk: ”Att kvinnor i andra delar av världen inte ska ha samma rätt till överlevnad och beslutanderätt över sina kroppar som kvinnor i Sverige har är dessutom rasistiskt”. Kristna värderingar kallas för att ”rasism är bara förnamnet”. 

Inget land i hela Europa har som Sverige en lag med så liten respekt för fostret, den blivande människan. Är man ”rasist” om man inte anser att fri abort fram till vecka 18 är den bästa lagen? Är man ”rasist” om man inte kan se abort som en ”mänsklig rättighet” och kräver att alla länder ska tillåta abort utan att skälen prövas?

Att hävda att försvar för livet är ”rasistiskt” är inte förenligt med den goda ton som kännetecknas av en nyanserad samhällsdebatt. Därför behöver Gudrun Schyman fundera över om det språkbruk hon använder, och det genuina förakt hon uttrycker över grupper och människor, är  rimligt för en talesperson för ett svenskt politiskt parti som vill bli tagit på allvar – och uppfattas som anständigt.

Tuve Skånberg, kandidat (KD) nr 5 i EU-valet, riksdagsman 1991-2006

Lennart Sacredeus, riksdagsman (KD), europaparlamentariker 1999-2004

Artikeln publicerad i Västervikstidningen 2009-06-08


Principiellt fel exportera aborter och homoäktenskap till EU

juni 1, 2009

I RFSU:s EU-barometer 20 maj, med partiernas 41 toppkandidater, svarar 35 att de anser att samkönade äktenskap som ingåtts i Sverige också ska gälla i EU. För 21  är dessutom viljan att exportera homoäktenskap till övriga EU-länder ”mycket stor”.  Bland dessa finns EU-kritiker som Marita Ulvskog (S), Gudrun Schyman (FI) och Ulf Holm (MP) som annars brukar vara noga med att EU inte ska få ökad beslutanderätt. Nu är viljan stor att pådyvla övriga EU-länder vår nationella lagstiftning.

Att vilja exportera svensk lag om samkönade äktenskap till EU är dubbelfel, både sakligt och principiellt. Under femtusen år av skriven historia finns ingen kultur, folk, regim eller religion som praktiserat homoäktenskap. Bland världens 192 nationer accepteras det bara av så få länder att de kan räknas på ena handens fingrar. Med vilken rätt skulle Sverige tvinga på andra länder en lagstiftning som är ett fullskaligt socialt experiment, med barnens bästa som insats?

Principiellt är det också fel att vilja exportera en svensk lagstiftning som inte ligger under de pelare, politiska områden, som EU har beslutanderätt inom. Vi vill inte se EU utvecklas till en federativ stat, ett Europas förenta stater, där EU ska ha beslutanderätt också över civillagstiftning och sociallagstiftning.

EU ett fredsprojektSamma sakliga och principiella fel gör alla de EU-kandidater, med Gudrun Schyman i spetsen, som hävdar att abort skulle göras till en ”mänsklig rättighet” och att svensk abortlag skulle exporteras till EU.

Men abort är ingen ”mänsklig rättighet”, utan en tragedi som släcker ett unikt mänskligt liv, och som aldrig kan göras ogjord. Vi vill istället arbeta för så få aborter som möjligt, för en nollvision för aborter, ett Sverige där inte aborter efterfrågas. Den svenska abortlagen med sina vida tidsgränser hör till de liberalaste i världen, det är inget att exportera till EU eller vara stolt över.

Abort kan heller aldrig göras till en ”mänsklig rättighet” utan att kollidera med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i artikel 3 säger att ”var och en har rätt till liv”, och FN:s barnkonvention som slår fast i paragraf 6 att ”varje barn har en inneboende rätt till livet”, och har rätt till skydd även före födelsen.

Tuve Skånberg, kandidat nummer 5 till EU-parlamentet (KD), riksdagsledamot 1991-2006

Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot (KD), EU-parlamentariker 1999-2004

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-06-01


%d bloggare gillar detta: