Kyrkan växer

mars 8, 2010

Kommentar: I en citatsamling inför valet 2010 http://citat.alliansfrittsverige.nu/ har jag citerats ur denna artikel med två citat:

”Finns det hopp för ett land med avstannad materiell tillväxt, existentiell tomhet bland de unga, ökade kontakter med invandrande, större social utslagning kring droger och alkohol med mera.  Ja- kanske.” 

Taget ur sitt sammanhang låter det som om jag och Carl-Erik Sahlberg, som skrivit artikeln, skulle vara mot ökade kontakter med invandrande. Det motsägs tydligt av att vi bara ett par rader ned ser just dessa invandrande kristna som mycket hoppingivande för Sverige.  Ingen främlingsfientlighet där …

”År 2000 var ca. 33,0 procent av världens befolkning döpt till namnet Jesus.” 

Att http://citat.alliansfrittsverige.nu/ tagit med detta citat kan man möjligen le lite åt. Uppenbarligen har man fattat citatet som att vi hävdar att en tredjedel av världens befolkning heter ”Jesus” – men så är det förstås inte.  Det teologiska uttrycket ”döpt till namnet Jesus” (Apg 19:5) betyder kort och gott döpta med det kristna dopet till att tillhöra Jesus. Idag är mer än en miljard katoliker och 1,2 miljarder protestanter döpta med det kristna dopet.

Läs hela artikeln nedan, så ser du sammanhanget för de båda citaten!    / Tuve Skånberg

Alla undersökningar om tro och kyrkligt engagemang visar, att Sverige alltid ligger bland de länder som ligger allra längst ner. 0,5 procent kyrkogång i Mälardalen – knappast märkbart. 2 procent i hela landet – 8-10 procent kallar sig ”kristna”, vad de nu lägger in i det ordet. Tillsammans med länder som Danmark, Holland och Estland ligger vi längst ner i ligan för kristen tro. Det är som att ligga sist i division VI i fotboll – och det finns ingen division under. Vi är ett folk, som vant oss vid tomma kyrkbänkar och mycket lågt kyrkligt engagemang.

 Om vi då vågar lyfta blicken mot div. V och div. IV och ännu högra upp, då möter oss några överraskande fakta:

1.      Närmare 100 000 människor tar varje dag världen över ett beslut att bli personligt kristna.

2.      Uppskattningsvis 3000 kristna församlingar grundas varje vecka.

3.      År 2000 var ca. 33,0 procent av världens befolkning döpt till namnet Jesus. Den siffran beräknas öka till 33,4 procent år 2025 och 34,3 procent år 2050. 

4.      Kristendomen växer snabbare än världsbefolkningen. Den här minuten är historisk – vi har aldrig varit så många kristna någonsin i världshistorien som just nu!

5.      I det materiellt välutvecklade Sydkorea är idag uppskattningsvis 30 procent av befolkningen kristen – från att ha varit några tusentals kristna för drygt 100 år sen.

6.      År 1900 fanns det bara ca 9 procent kristna i Afrika. Vid slutet av århundradet var 45-48 procent av den afrikanska kontinenten kristen. Aldrig någonsin i världshistorien har faktiskt en kontinent så snabbt valt att ansluta sig till kristen tro.

7.      Antalet muslimer som blivit kristna från Muhammeds död år 632 till år 1980 är färre än de muslimer som blivit kristna från 1980 till idag. I till exempel dagens Iran sker stora övergångar till kristen tro.

8.      Det antal judar som blivit kristna från Jesu uppståndelse till år 1948 (då staten Israel bildades) är färre till antalet än de judar, som blivit jesustroende från 1948 till idag.

9.      Mellan 50-100 miljoner kineser – kanske fler – räknar sig som kristna idag i ett land som bara för några decennier sedan förbjudit kristen mission.

 Ja, några misisonsvetare håller före, att nio tiondelar av kristendomens tillväxt faktiskt skett under 1900-talet, att nio tiondelar av kristendomens tillväxt under 1900-talet har skett efter 1945 och att nio tiondelar av kristendomens tillväxt efter 1945 har skett efter 1970. Oavsett om siffrorna är exakta, så säger de något om trenden. Det går fort nu. Vi lever i missionshistoriens största väckelse!

Dock- den expansiva kristna utvecklingen sker inte i Europa och Amerika. Den sker i stället i Latinamerika, Afrika och Asien.

 Därmed är dagens globala kristendom på något sätt tillbaka där den startade. Fram till 800-talet var den internationella kyrkan ”brunbränd”. I takt med kristnandet av Europa och förlusten av medelhavsområdet till islam i tidig medeltid, så blev en genomsnittslig kristen vit omkring år 800.

Så förblev det i drygt tusen år. När sedan Latinamerika kristnas på 1500-talet och framåt och när det svarta Afrika i så stor omfattning tar emot det kristna evangeliet under 1900-talet, så blir kristendomen mörkare. Omkring år 1980 tippade det därför över och majoriteten kristna blev återigen ”brunbrända”.

Aktuell missionsstatistik bekräftar utvecklingen:

                                                  1900      1970            2000

Afrika                                            10        119            338 milj.

Latinamerika                                  62        268            477 milj.

Asien                                             19          90            323 milj.

Europa                                         369        494            528 milj.

Nordamerika                                  60        173            207 milj.

 Prognoserna ger vid handen att den brunbrända kristendomen kommer att öka ytterligare till år 2025:

Afrika                              670 milj.

Latinamerika                    618 milj.

Asien                               522 milj.

Europa                             513 milj.

Nordamerika                    242 milj.

Även värt att notera, när man funderar över dagens kristna tillväxt, är det starka karismatiska bidraget. Denna ”kraftkristendom” ligger till mycket stor del bakom tillväxten i den brunbrända världen. Någon har vågat påstå, att nio tiondelar av de vuxna som i världen idag vinns för Kristus, vinns av karismatiska kyrkor. Även om siffran skulle vara tilltagen i överkant, så säger den ändå en del om hur mycket det bidraget betytt och betyder för de nya kyrkorna och de nya kristna idag.

Det här är den största nyhet massmedia ständigt missar: kyrkan växer så det knakar i världen idag. Det här är den nyhet som massmedia aldrig missar: kyrkan backar så det knakar i väst idag. Ja, kommer 2000-talet att bli ”The Last Century” (det sista århundradet) för den kristna kyrkan i Europa? Det var faktiskt titeln på en bok, som kom ut i England för några år sedan och presenterade just de negativa framtidsutsikterna. Eller – finns det tecken på hopp i Europa – och Sverige? Finns det hopp för ett land med avstannad materiell tillväxt, existentiell tomhet bland de unga, ökade kontakter med invandrande, större social utslagning kring droger och alkohol med mera.  Ja- kanske.

  1. Västsvenska handelskammaren frågade nyligen ungdomar: ”Vilka förebilder har du?” – och där plats nr 1 intogs av – Jesus!
  2. Dagen unga läser Bibeln mer än föräldragenerationen, går i kyrkan mer än föräldragenerationen, dricker mindre än föräldragenerationen och så vidare. Tydligast märks denna trend och den längtan i Västeuropas storstäder, menar forskare.
  3. Invandrande kristna gör viktiga avtryck för att återevangelisera Europa. Idag skickar den brunbrända kristenheten fler missionärer till Europa än Europa sänder missionärer till dem. Europas största lokalförsamling finns idag inte i London eller Berlin utan i Kiev, där en nigeriansk pastor leder en församling på ca 20 000 medlemmar.

  Den teologiska osäkerheten finns där förvisso – men också den teologiska medvetenheten och kraftsamlingen. Den karismatiska väckelsens kraftkristendom attraherar också i Europa – växer, där andra kyrkor backar eller rasar.  Så även i Sverige, vilket undersökningar från bland annat Kairos New Wine visat och kontinuerligt visar.

 Så rotlösheten, nyfattigdomen, invandringen och kraftkristendomen verkar även i dagens Europa. Bilden känns urkyrklig. Inför tidens andliga längtan finns kyrkan där med sitt historiska arv – en ödmjuk och tjänande kyrka, en tydlig kristuscentrerad kyrka, en bedjande och andeledd kyrka. Kanske kyrkan i Europa har det bästa framför! Eller med en nyligen utgiven bok i USA: ”God is back!” eller med Dagens Nyheters ledarrubrik från den 14 juni ifjol: ”Gud är på frammarsch!”

Carl-Erik Sahlberg, domkyrkokomminister, docent i kyrkohistoria Uppsala

Tuve Skånberg, pastor SMK, gästprofessor i kyrkohistoria Fuller

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerades i Kristianstadsbladet 2010-03-09, i Dagen 2010-03-16

Annonser

Återupptäck kristen etik

mars 8, 2010

Riksdagskandidater för Piratpartiet och Moderaterna fuskar för att komma högt på valsedlar. Två partiledare som kandiderar i valet i höst har kontokortsmissbruk och skattefusk i bagaget.

Ända in på 1960-talet var rubriker som dessa otänkbara. Den tidens samhällstoppar bars av andra värden och en annan personlig moral. Ett slående exempel är hur Aina, Tage Erlanders hustru, vid makens bortgång gick upp till Regeringskansliet och lämnade tillbaka makens pennor på vilka det stod ”Tillhör statsverket”. Vad saknar politiker i dag jämfört med Tage Erlander och hans samtida? Själv berättade Tage Erlander om föräldrarnas fostran, söndagsskolans betydelse och om den solidaritet som folkhögskolan skapade. Inte att förglömma ingick katekesen med Tio Guds Bud i folkskolans lärobok ända fram till 1919 då Tage Erlander var 18 år.

Etik och hederlighet lönar sig faktiskt. Anledningen till att de västliga demokratierna har varit så ekonomiskt framgångsrika finns inte enbart i marknadsekonomin, utan i marknadsekonomin baserad på socialt ansvar och hederlighet. Marknadsekonomins fader Adam Smith framhöll i ”The Wealth of Nations” den absoluta nödvändigheten av att koppla ihop marknadsekono­mi med etik. Han insåg att egennyttan som är marknadens drivkraft lätt kunde urarta, men pekade på två återhållande krafter med vilkas hjälp marknadsekonomin trots allt kunde fungera. Den ena är kristendomen med dess moraliska bud om den svages rätt, och den andra är vad Smith kallar det allmänna ogillandet. Om någon använder moraliskt ojusta metoder på marknadens tävlingsbana kommer han att få skämmas inför kolleger och vänner.

Vad kan göras för att stärka en god etik i samhället? Skolan behöver återfå sin värdeöverförande funktion, liksom i Tage Erlanders ungdom. De Tio Budorden behöver komma till heders igen.

I gällande läroplan (Lpo 94) stadgas: ”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.” Dessa ord om den kristna etiken måste få genomsyra skolans vardag och skolans värdeöverförande funktion måste stärkas.

Familjens fostrande betydelse, där föräldrarna får tid och mandat att ge sina barn kärlek och uppfostran, måste återupprättas. Det behövs en återupptäckt av den klassiska kristna etiken som gav tidigare generationer en inre etisk kompass, en inbyggd, intuitiv känsla för rätt och fel – ett vaket samvete, om man så vill. Småbarnsföräldrarna behöver ett fullskaligt vårdnadsbidrag för att de ska kunna välja en barnomsorg som ger dem mer tid med barnen. Det behövs mer resurser till familjerådgivning för att rädda familjer i kris. Och skrivningarna i skolans läroplan om värdegrunden måste förverkligas.

Tuve Skånberg, direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-03-08


Kristendomens betydelse är ett faktum

mars 5, 2010

I vår tid tar jakten på kristendomen alltmer absurda vändningar och det verkar finnas en beröringsskräck för allt vad kristendom heter. Det är knappast troende av andra religioner som står för detta, många muslimer har inget emot traditionell skolavslutning i en kyrka, utan motståndet kommer främst från en nitisk falang av sekulariserade svenskar.

Skolminister Jan Björklund och statsminister Fredrik Reinfeldt har rätt när det säger det självklara att Kristendomen har betytt mycket för västerlandet, att det är en del av vår historia som självklart förtjänar en framskjuten plats i skolundervisningen, det är inget att diskutera. Det betyder inte att det inte skall finnas någon undervisning om andra religioner.

Men Christer Sturmark gillar inte att höra sådant. Han och hans medförfattare ger uttryck för sin tunna osakliga analys av kristendomen och västerlandets historia: Kristendomen har absolut inte betytt något mera väsentligt i vår historia annat än att förse oss med vissa traditioner och seder. När det gäller sådana saker som etik och vetenskap är det en myt att kristendomen haft någon som helst betydelse, skriver man. Detta är rent trams. Det är Sturmark et. al. som ägnar sig åt mytbildning.

Samtidigt är denna historierevisionism förståelig, därför att om man vill rycka upp kristendomen med rötterna ur vårt samhälle, blir det också viktigt att äga den historiska berättelsen. Men det går inte att radera ut kristendomen som en integrerad faktor i den västerländska kulturen med inflytande på en rad områden som vetenskap, kultur, etik etc. Självklart behövs mer omfattande kunskaper om kristendomen än om exempelvis hinduismen som bakgrund till att förstå detta.

Ett grundläggande begrepp i kristendomen är synden, vilket innebär en insikt om att människan är fallen och felbar, vilket är grunden till all självkritik. Man kan inte underskatta den betydelse detta har haft för vetenskapens framväxt i västerlandet, vilket ju hänger samman med att man får ifrågasätta, vilket underlättat omprövning och att ta in ny kunskap. Likaså kan man inte underskatta vad kristendomens syn på människan som skapad till Guds avbild, kärleksbudskapet och barmhärtighetstanken betytt för synen på demokrati och alla människors lika värde.

Att konstatera sådana saker betyder inte att man ger kristendomen en global exklusivitet, det innebär inte att det positiva som andra religioner och kulturer har bidragit med i utvecklingen av den västerländska kulturen nedvärderas. Och visst, det finns mycket mörker i kristendomens historia också, men det finns det också i andra religioner och åskådningar som ändå kan tillerkännas ett positivt inflytande. Ingenting i det mänskliga samhället är antingen svart eller vitt.

Det är upp till var och en vad man tycker om kristendomens inflytande över Sverige, men det är ett faktum att kristendomen spelat en avgörande och positiv roll i skapandet av den svenska kulturen och det svenska välfärdssystemet, som det vore oklokt och farligt att försöka manipulera bort. Historiebeskrivning som propaganda är vanligt i diktatoriska regimer – Sturmark och humanisternas hållning är exempelvis slående lik sovjetdiktaturens. Det innebär att man låter selektiva fakta underordna sig den överliggande ideologi man vill propagera för. Detta är en frestelse för alla; att även kristna rörelser kan falla för detta skall i ärlighetens namn sägas. Skolans uppgift är att utan att manipulera fakta fostra till saklighet och att ta till sig fakta, även sådana som inte omedelbart överensstämmer med den egna världsbilden.

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet, adj. professor kyrkohistoria, Fuller

Bengt Malmgren, läkare

Kjell O. Lejon, professor i religionsvetenskap, Linköping

Ivar Gustafsson, docent i matematik, Chalmers

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i SvD 2010-03-05


%d bloggare gillar detta: