Kristdemokraterna inför partiledarbyte

januari 29, 2012

Behövs verkligen Kristdemokraterna? Jag blev invald i riksdagen för Kristdemokraterna 1991, och sedan dess har min övertygelse vuxit att partiet är en omistlig röst i svensk politik. Inget annat parti tar så konsekvent ställning för de små och naturliga gemenskaperna som familjen, för våra barns och ungas uppväxtvillkor, för en bärande kristen etik i samhällsbygget, för ett socialt ansvarskännande, för våra äldres goda villkor, för ett förvaltarskap inte bara om rikets finanser utan också om de naturresurser och den miljö vi fått att förvalta, liksom för ett gott företagsklimat som kan generera välfärd. Om olyckan är framme i valet 2014 och KD skulle hamna utanför riksdagen, skulle Sverige sakna de värden och värderingar som Kristdemokraterna bygger sin politik på.

Men vi kan också se tecknen att en valseger i EU-val och riksdagsval 2014 inte alls är självklar. De senaste valresultaten talar sitt tydliga språk. KD har i de fem senaste valen, till riksdag och EU, backat med mellan 15 och 27 procent vid varje val. Partiets nuvarande siffror i opinionsundersökningarna visar att endast en av fyra väljare från valet 1998 är kvar.

Göran Hägglund har många förtjänster. Han är en kunnig och påläst politiker, trevlig, vänlig, rolig och uppskattad i undersökningar långt utanför partiets väljare. Men efter hans snart 8 år som partiledare kan konstateras att med trenden under hans ledning riskerar partiet att åka ur riksdagen 2014. Tydligen är hans ledarskap för svagt och hans visioner för otydliga. KD behöver någon som kan entusiasmera, leda partiet och sina närmaste medarbetare, och övertyga väljarna på ett annat sätt än vad som har skett de fem senaste valen.

Partiet saknar inte goda alternativa namn till posten som ny partiledare. Mats Odell, Acko Ankarberg Johansson, Bengt Germundsson, Stefan Attefall, Maria Larsson och Ebba Busch har alla med goda skäl sina förespråkare. Höstens och vinterns debatt om partiledarfrågan inom KD, och nomineringarna till valberedningen, har visat att Mats Odell har störst stöd bland dessa. Han ensam har nominerats som ett alternativ till Göran Hägglund av flera av partiets distrikt och av partiets ungdomsförbund, studentförbund, och seniorförbundets ledning. Han framstår som den som bäst kan samla och ena partiet, med sitt inkluderande ledarskap.

Till Mats Odells förtjänst kan nämnas att han är erfaren, kunnig och rotad i den folkrörelse som partiet är. Med sin bakgrund av studier i ekonomi vid Stockholms universitet har han i många år varit partiets ekonomiske talesman, och har varit kommunikationsminister 1991-94 och kommun- och finansmarkandsminister 2006-2010. Han har varit riksdagsledamot sedan 1991, medlem av KD:s partistyrelse sedan 1988, och han ledde ungdomsförbundet 1973-81. Idag är han gruppledare för KD:s riksdagsgrupp och ordförande i riksdagens näringsutskott.

Över partigränserna ses han som en duktig och slagfärdig debattör, skicklig förhandlare och duktig ledare, inte minst med erfarenhet som familjeföretagare inom vård- och omsorg.

Varje partiledarbyte är vanskligt; somliga växer med uppdraget, andra krossas under pressen, någon bleknar bort. Med Mats Odell som partiledare skulle KD få den mest beprövade, aktade och erfarne politikern i partiets led, en god arvtagare till Alf Svenssons gärning.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Hemmets vän 2012-01-26,  Blekinge Läns Tidning 2012-01-27, Kristianstadsbladet 2012-01-27,  Piteå tidningen 2012-01-28, Nerikes Allehanda 2012-01-28

Annonser

%d bloggare gillar detta: