MP- förbjud inte elevernas fria val

maj 21, 2012

Miljöpartiet brottas just nu med frågan om de vill förbjuda skolor att drivas som aktiebolag med vinstsyfte. Miljöpartiet vill i dag gärna framstå som ett modernt parti, men om kongressen i slutet på maj röstar igenom förslaget kommer partiet att gå decennier tillbaka i historien.

Vänsterpartiet står redan i dag fast övertygade om att vinster i skolan ska förbjudas. Skulle Miljöpartiet ansluta sig till den linjen har vi två partier i en kommande potentiell röd-grön regering som allvarligt hotar svenska elevers valfrihet.

Kristdemokraterna anser att friskolor är en självklar och viktig del av det svenska skolväsendet. Friskolorna har medverkat till en positiv utveckling av pedagogisk förnyelse och samtidigt skapat en bredd av valalternativ för eleverna. 16 procent av Sveriges elever i grund- och gymnasieskolan går i dag i en friskola. Valfriheten det har skapat och möjligheten för varje elev att hitta en skola som passar just honom eller henne är något vi ska värna. Föräldrarna till barn som går i friskolor är dessutom överlag mer nöjda med sina barns skola än föräldrar vars barn går i kommunala skolor, enligt en undersökning från Lärarförbundet.

Varför är det provocerande med vinster? Självklart är vinst i skolan inget mål i sig. Men vinsten är en förutsättning för att kunna driva skolor på annat sätt än i kommunal regi. Mångfalden behövs för att vi ska få kvalitet och utveckling inom skolväsendet. När vi avskaffade apoteksmonopolet fick vi plötsligt många fler apotek. Tydligen fanns det företag som såg möjligheter att göra vinster, som det statliga apoteksbolaget inte såg. Likadant är det med friskolorna. Ingen startar företag och tar risker om man inte har möjlighet att få det hela att gå runt. Utbildningsföretagen som driver friskolor i dag har inte bara hjälpt till att utveckla sin egen verksamhet, utan utmanar även den kommunala skolan att vässa sig ytterligare. De privata aktörerna skapar undervisning som är efterfrågad av eleverna – helt enkelt därför att de annars inte kan driva skolan vidare.

Bilden av att alla skolföretag är stora koncerner med enorma vinster är djupt missvisande. Endast två procent av skolföretagen driver fler än fyra skolor. En stor majoritet – 86 procent – är i stället företag som endast bedriver en skola, enligt uppgifterfrån Dagens Samhälle.

När andra branscher ska utvecklas, till exempel miljöteknikbranschen, så välkomnas nya företag. Varför kräver inte Miljöpartiet att vinster ska förbjudas där, även de får ju statligt stöd? Och hur är det med vinsterna för tandläkare eller vårdcentraler? Låt oss säga som det är – problemet sitter inte i vinsterna, utan i kvalitetskontrollen av skolorna, oavsett driftsform.

Att förbjuda vissa driftsformer löser därför inte problemet. De privata aktörerna i skolan i dag är underkastade precis samma regelverk som kommunala skolor och utsätts för samma noggranna granskning. Att Miljöpartiet nu väljer att rikta in sig på just vinsterna som lösningen på problemet i skolan, är oroväckande inför framtiden.

Skulle Miljöpartiets kongress besluta om att förbjuda vinster i skolan är det en tydlig signal till både väljare och företag för vad som väntar om man lägger en röst på dem. I dag handlar det om skolans vinster, men vad hindrar Miljöpartiet från att förbjuda vinster i fler branscher?

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Aftonbladet 2012-05-21


Hemundervisning har blivit kriminellt

maj 15, 2012

Sedan den 1 juli 2011 har ett tiotal barnfamiljer valt att lämna Sverige eftersom de hindras att hemundervisa sina barn. De har hotats med skyhöga viten och socialanmälningar. De har blivit politiska flyktingar då den svenska skolpolitiken tvingar dem att lämna landet.

Detta är närmast unikt i dag när hemundervisning är tillåtet och accepterat i nästan alla demokratier. Främst är det till våra grannländer Åland och Danmark dessa familjer flytt. Hur har det kunnat bli så i Sverige?

Dessa familjer, som är högst normala svenska familjer, vill kunna använda sig av den internationella rätten att själva få undervisa sina barn och har gjort detta ända tills 1 juli 2011 då den nya svenska skollagen började tillämpas och föräldrar måste kunna uppvisa ”synnerliga skäl” för att få möjlighet att hemundervisa sina barn. Detta gör att den nya skollagen starkt begränsar kommunernas möjlighet att ge tillstånd för hemundervisning.

Den nya skollagens regler om hemundervisning är oförenligt med föräldrarnas rätt och ansvar att uppfostra sina barn. Dessutom strider det mot vad internationella konventioner och deklarationer som säger att det ytterst är föräldrar som skall avgöra utbildningen för sina barn. Både FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, slår fast föräldrarnas frihet att trygga en religiös och moralisk uppfostran och utbildning för sina barn som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse. Europakonventionens första tilläggsprotokoll, som är svensk lag, slår fast denna rättighet, vilken också har etablerats i praxis från Europadomstolen.

Ta vara på engagemanget

Samhället behöver på alla tänkbara sätt uppmuntra föräldrar som vill ta ett större ansvar för sina barn. Det är nödvändigt att ta vara på föräldrars engagemang för sina barn då det är en starkt stabiliserande kraft i ett samhälle. Då samhället drar barn från sina föräldrar inverkar detta negativt på relationen med föräldrarna, vilket för vissa barn kan leda till sämre vuxenkontakt överhuvudtaget. I ett allt mer komplicerat samhälle, behöver många barn en starkare barn–föräldrarelation.

Barns utbildning handlar inte bara om saklig och objektiv undervisning, utan även om fostran och social förmåga. Dagens ungdomar är i mångt och mycket utlämnade åt sig själva och varandra. Relationen till föräldrarna behöver stärkas i dag, vilket i sin tur kommer att stärka relationen med andra vuxna till exempel lärare. Barn behöver en stark förankring i relationen till sina föräldrar för att kunna tillgodogöra sig kunskap.

Fel väg att gå

Att i detta läge ta bort en möjlighet för föräldrar att ta sitt extra ansvar genom hemundervisning är helt fel väg att gå. Hemundervisning är idag tillåten i större delen av den demokratiska världen och som exempel kan nämnas att 2 miljoner barn hemundervisas i USA, 100 000 barn i England. I USA kan föräldrarna hemundervisa sina barn hela vägen in på elituniverisiteten. En större studie av Lawrence Rudner vid Univeristy of Maryland 1998 på 20 760 hemundervisade barn visade konsekvent högre resultat bland hemundervisade än genomsnittet i offentlig och privata skolor. Eleverna som hemundervisats tycks också vara betydligt mer involverade i föreningsliv och socialt arbete och vara nöjdare med livet.

I Sverige döms istället föräldrar till dagsböter om de hemundervisar sina barn. För en familj har Uppsala kommun genom Förvaltningsrätten begärt utdömande av ett vite på 180 000 kr om de fortsatte att hemundervisa sina barn. Familjen har nu flyttat till Åland. I våra grannländer Finland, Åland och Danmark ställs krav på att eleven skall få kunskaper och färdigheter, snarare än på att de ska gå i skolan, alltså en läroplikt snarare än en skolplikt som i Sverige. Kanske är detta något för Sverige också att införa? För inte vill väl skolministern att Sverige skall fortsätta med att kriminalisera svenska barnfamiljer?

Annelie Enochson, riksdagsledamot (KD)

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Ruth Nordström, jurist, ordförande Riksorganisationen PRIM, ordförande Swedish Human Righs Lawyers

Artikeln var publicerad i Göteborgsposten 2012-05-14


Föräldraansvaret viktigt på Valborg

maj 1, 2012

Snart är det valborgsmässoafton. En dag som borde förknippas med skönsjungande studenter och vårkänslor. Istället är det fokus på ungdomar, fylla och extra polisinsatser.

Vi föräldrar och vuxna överlag måste föregå med gott exempel och tillsammans ta ansvar för att valborg inte längre ska förknippas med första fyllan och tråkiga upplevelser.

1 maj fylls tidningarna runt om i landet varje år med rapporter om hur valborgskvällen förflutit. Det brukar vara sorgliga rubriker om ungdomsfylla, omhändertaganden, bråk och misshandel. Förra året gjorde försäkringsföretaget If en undersökning som visade att mer än var tredje ungdom mellan 15-18 år tänkte dricka sig berusade på valborg. De flesta ungdomar uppger även att det är ”enkelt” eller till och med ”mycket enkelt” att få tag i alkohol.

Efter förra årets valborg kunde dock ett trendbrott anas. Polis och socialtjänst rapporterade att det på många håll i landet varit lugnare än tidigare år och att insatserna varit något färre. Vi får hoppas att denna trend fortsätter även i år. Folkhälsoinstitutets mätningar visar också att det glädjande nog är alltfler ungdomar som helt väljer att avstå från alkohol. Samtidigt är andelen i årskurs nio som har druckit alkohol vid ett eller flera tillfällen fortfarande runt 60 procent. Valborg är troligtvis ofta ett av dessa tillfällen.

Att många minderåriga ser valborg som tillfället då alkohol ska drickas och kanske prövas första gången är inte bara beklämmande utan borde även vara en nagel i ögat på oss föräldrar. Polisens och socialtjänstens insatser kan aldrig ersätta det ansvar som vi föräldrar har för våra barn.

Föräldraskapet har tyvärr på senare år i många avseenden förändras. Ansvaret för uppfostran läggs ibland över på skola, fritidsgårdar och samhället i stort. Föräldraskapets roll i att älska, stödja och förmedla goda värderingar till barnen är unikt. Föräldrarna är och förblir det viktigaste i barnets liv och kan aldrig ersättas av det offentliga.

Att själva hålla sig nyktra och visa intresse för vad barnen tänker göra under valborgskvällen är ovärderliga förebyggande gärningar. Samtal med andra föräldrar och sätta upp likartade regler för vad som gäller kompisarna emellan är en annan lyckad strategi. Föräldrar måste också bli bättre på att synas på stan på kvällarna och visa att vi bryr oss om vad de gör.

Ytterst är det allas vårt ansvar att veta vad våra barn gör på valborg och hur deras kväll slutar.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Ystads Allehanda 2012-04-30 , Blekinge Läns Tidning 2012-04-30, Kristianstadsbladet 2012-04-28


%d bloggare gillar detta: