Intervju i Radio Kristianstad 10 december 2012

december 10, 2012

Tuve S RiksdagenUnder en halvtimme i Radio Kristianstad blev jag intervjuad om min syn på makt och min möjlighet att påverka, om personval, om familj, barn och ungdomars uppväxtvillkor, om det okränkbara människovärdet och om hur aborter kan bli färre, om kristdemokraternas opinionsläge, hur vi ska vinna valet 2014. Och till sist fick jag frågor om vilken önskan jag hade om jag fick önska bara en sak, vad som är mitt stoltaste ögonblick, vad jag gör om 10 år – och vad jag vill ska vara min sista måltid …

Du lyssnar på intervjun här.


Snedvriden bild av det republikanska partiet

september 12, 2012

Svenska journalister har fel när de rapporterar om det republikanska partiets inställning i abortfrågan. Frågan är om reportrarna omedvetet eller medvetet förvränger fakta, skriver Per Ewert, Claphaminstitutet, och Tuve Skånberg, riksdagsledamot KD.

Både republikanerna och demokraterna har nu hållit sina partikonvent, och höstens valrörelse sätter därmed igång på allvar. Svenska journalister i tidningar och etermedier – exempelvis Aftonbladet, Svenska Dagbladet eller P1:s Godmorgon Världen – har gett alarmerande rapporter från republikanernas konvent, med redogörelser om att republikanska partiet har antagit ”en ny formulering i sitt partiprogram”, som innehåller ”ett förbud för abort, även efter våldtäkt eller incest”.

Det är bara ett problem med rapporteringen: den är faktamässigt inkorrekt. Det republikanska partiet har sedan 2004 haft nästan identiska texter om aborter i sin valplattform, och de fortsätter samma linje även i år. Det handlar inte – som de svenska medierna rapporterar – om några nya förbudskrav.

Det är självfallet lättare för en journalist att få stor uppmärksamhet om man presenterar något som en omvälvande nyhet. Om man enbart rapporterar att ett parti antagit samma dokument som tidigare blir rubrikerna mindre. Men lockelsen av att presentera en kittlande nyhet får aldrig överstiga journalistens uppdrag att förmedla sanningen.

För om nu republikanerna haft makten över både presidentposten och kongressen under flertalet år sedan 2004, hur är det då möjligt att USA fortfarande har fri abort om partiet velat införa ”ett förbud för abort, även efter våldtäkt eller incest”? Svaret är enkelt: därför att det inte är det som partiet föreslår.

Det som republikanerna skriver i sin valplattform är – precis som tidigare – att man lutar sig mot USA:s självständighetsförklaring som slår fast att varje människa äger rätt till liv. Detta vill man förtydliga till att även ”det ofödda barnet har en grundläggande rätt till liv som inte får kränkas”. Denna inställning är den som gäller exempelvis i vårt södra grannland Tyskland, där ofödda människors liv är skyddat i grundlagen, men där riksdagen ändå har makt att tillåta aborter under den första tredjedelen av graviditeten. Tyskland har på detta sätt slagit fast ett högt moraliskt mål från statens sida, men en pragmatisk öppenhet för att aborter ändå kan utföras under första delen av graviditeten. Det är också en sådan skrivning som republikanerna föreslår, och har föreslagit under ett flertal år.

Ingenstans i dokumentet sägs något om de situationer som återgivits i svenska medier, om att man skulle vilja förbjuda aborter efter våldtäkt eller incest. Republikanerna uttrycker dock skarp kritik mot två former av abort, som man uttryckligen vill förbjuda: könsselektiva aborter, och aborter av foster som utvecklats så långt att de kan uppleva smärta.

Allt detta torde för de allra flesta framstå som tämligen oproblematiskt. Motståndet mot flickaborter och mycket sena aborter är ju väl etablerat även här i Sverige och Europa. Även om den svenska abortgränsen sätts sent med Europeiska mått mätt är vi ändå långt restriktivare än vissa amerikanska delstater, som tillåter abort i mycket sena faser av graviditeten.

Även när det gäller könsselektiva aborter ligger den svenska linjen tydlig. Vi kritiserar regelmässigt flickaborter i exempelvis Kina och Indien, och Europarådet antog ifjol en resolution som slog fast att Europas stater anmodas att förbjuda könsselektiva aborter. Svenska ledamöter från hela det politiska spektrat röstade också för denna resolution. Den republikanska inställningen är sålunda väl grundad även i vårt land.

Sammantaget är den svenska medierapporteringen i denna fråga gravt vilseledande, och svenska nyhetskonsumenter får en snedvriden bild av det republikanska partiets inställning på temat människovärde och aborter. Kanske är den osanna rapporteringen avsiktlig. Det vore mycket allvarligt i sig. Kanske är den helt enkelt bara resultatet av att journalister omedvetet låter sina egna värderingar förvränga och nedvärdera företeelser i andra länder och kulturer som man personligen ogillar. Kanske är det ännu allvarligare. Fadäsen kring republikanernas valplattform utgör i vilketdera fallet en nödvändig hemläxa för svenska journalister och nyhetsredaktioner.

PER EWERT

informationssekreterare vid Claphaminstitutet

TUVE SKÅNBERG (KD)

riksdagsledamot

Artikeln var publicerad i SvD 2012-09-12


Samvetsfrihet debatteras i Sveriges riksdag

april 13, 2012

Igår, torsdag eftermiddag, debatterade jag som Kristdemokraternas representant Mänskliga fri- och rättigheter i Konstitutionsutskottets debatt om KUs betänkande KU14.

Jag lyfte fram Samvetsfriheten för vårdpersonal, som garanteras av Europakonventionen (som är svensk lag sedan 1995) och av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1763, som togs 7 oktober 2010. KU avslog i sitt betänkande KU14 visserligen motionerna om samvetsfrihet – det drabbar i stort sett alla motioner – men med en positiv text: ”De frågor som tas upp i motionerna är av stor principiell vikt och Europarådets parlamentariska församling har i en resolution tagit upp frågor om samvetsfrihet inom sjukvården.”  Det betyder att den som upplever att hans/hennes rätt till samvetsfrihet kränkts kommer att få upprättelse i efterhand om man appelerar till Europadomstolen. Europadomstolens domslut vad gäller samvetsfrihet vägleds nämligen av resolution 1763.

Se gärna debatten  i Sveriges riksdag, dels mitt anförande  och dels replikskiftet med Helene Pettersson (S) och replikskiftet med Julia Kronlid (SD).

Läs också Världen idags bevakning 2012-04-13 av debatten.


Samvetsfriheten en självklarhet

juli 13, 2011

Den 2 juli skriver Paulina Neuding i Svenska Dagbladet att vårdpersonal bör få välja bort abort. Hon har helt rätt. I dag är berörd vårdpersonal i princip tvingad att medverka vid aborter, även mot sitt samvete. Det största problemet när det gäller samvetsfrihet i Sverige är att de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, där samvetsfrihet är en självklarhet, inte efterlevs.

Europadomstolen har i ett flertal avgöranden funnit att Sverige kränkt någon av konventionens bestämmelser, vilket föranlett förändringar i svensk lagstiftning. Skulle ett mål om samvetsfrihet inom vården i Sverige bli aktuellt i Europadomstolen, är det mycket i nuläget som talar för en fällande dom.

När Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt slogs det fast, att konventionen ska betraktas som ett grundläggande normsystem för Sverige. Dessutom gäller den allmängiltiga principen om fördragskonform lagtolkning av Europakonventionen, det vill säga svensk lag bör så långt som möjligt tolkas så att den överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden och den praxis som kan ha utvecklats av konventionsorgan. Detta gäller dock inte i Sverige när det kommer till tillämpning av Europakonventionens artikel 9 om samvetsfrihet.

Den 15 maj i år röstades betänkandet 2010/11:UU12 igenom i riksdagen. Betänkandet går tvärs emot resolution 1763 som Europarådets parlamentariska församling antog i höstas, och innebär att de svenska parlamentarikerna i Europarådet bör verka för att åstadkomma en förändring av resolutionen.

För att tala klarspråk: Resolutionen slår fast den fundamentala rätten till samvetsfrihet och reservationsrätt för vårdpersonal som redan stadgas i Europakonventionen.

Alltså är inte frågan om anställda i vården ska tillerkännas samvetsfrihet eller inte. Sverige är som stat folkrättsligt förpliktat att lojalt fullgöra de åtaganden som följer av Europakonventionen. Därför ska vårdpersonal tillerkännas samvetsfrihet. Detta verkar inte Vårdförbundets vice ordförande, Inger Frisk, ha förstått, när hon hävdar att ”om man har en religiös övertygelse att abort är att döda så kan man inte arbeta som barnmorska”.

I vårt grannland Norge är samvetsfriheten väl reglerad enligt följande: ”Det tas hensyn til helsepersonell som av samvittighetsgrunner ikke onsker å utfore eller assistere ved slike ingrep” och: ”Helsepersonell som av samvittighetsgrunner onsker det, skal fritas fra å utfore eller assistere ved svangerskapsavbrudd.”

Det finns ett flertal läkare, barnmorskor och sjuksköterskor i Sverige som stöder fri abort, men som önskar en sänkning av den övre abortgränsen och upplever de sena aborterna, flickaborterna, utsorteringsaborterna, aborter på grund av Downs syndrom och upprepade aborter som problematiska. Samvetsöm vårdpersonal är en tillgång i svensk vård och ska tillerkännas samvetsfrihet.

Förra året vid KD:s riksting överlämnades en fråga om samvetsfrihet till partistyrelsen för beredning till årets riksting, gällande att ”Rätt till samvetsfrihet ska stadfästas i den svenska lagstiftningen.” Uppenbarligen har partistyrelsen sett detta som problematiskt eftersom de till årets riksting föreslog att yrkande skulle avslås. Årets riksting var inte nöjt med den summariska behandlingen av frågan och ärendet återremitterades till partistyrelsen för att det skulle få en mer gedigen behandling. KD bör nu ta strid om samvetsfrihet inom vården – vem ska annars göra det?

Ruth Nordström, jur. kand. med inriktning på mänskliga rättigheter, styrelseledamot Ja till Livet

Eva Skog, kommunikatör, Styrelseledamot, Ja till Livet

Tuve Skånberg, Direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Dagen 2011-07-12


Människovärdet och det sluttande planet

april 30, 2010

Tidningen The Telegraph rapporterade i torsdags om hur sjukhusprästen Antonio Martello, vid sjukhuset i Rossano i södra Italien, upptäckte ett aborterat barn som var vid liv. Prästen hade som en del i sin prästtjänst gått för att be bredvid de döda kropparna vid sjukhuset, och upptäckte då att det aborterade barnet rörde sig och andades. Barnet var insvept i ett lakan och navelsträngen satt fortfarande kvar. Det hade då gått 20 timmar sedan aborten, som utfördes när modern var i 22:a graviditetsveckan. Prästen slog larm och läkare tog omedelbart barnet till neonatala specialistenheten vid det närbelägna Cosenza sjukhuset. Barnets liv gick dock inte att rädda utan det dog ett dygn senare.

Modern, som var gravid för första gången, hade valt att göra en sen abort efter att fosterdiagnostik visat att barnet hade läpp- och gomspalt, en åkomma som idag kan opereras med plastikkirurgi med mycket gott resultat. Barnet, som vägde strax under 4 hg, överlevde abortingreppet, och lämnades av läkarna att dö, men levde alltså trots det 20 timmar senare i bårhuset. Italienska polisen utreder nu fallet som misstänkt mord, eftersom spädbarnsmord är förbjudet i Italien. Lagen föreskriver att läkarna har skyldighet att försöka rädda barnets liv när det har överlevt en abort. Den italienska regeringen har lovat en utredning.

Det är svårt att säga vad som i denna berättelse är det mest upprörande. Kanske är det vetskapen att det var slumpen som avgjorde att detta fall avslöjades, och att mörkertalet är stort hur ofta barn, även här i Sverige, vid sena aborter lever en tid och lämnas att dö. Kanske berörs vi särskilt av tanken på att den unga modern och förstagångsföderskan valde abort därför att fostret hade läpp- och gomspalt, en åkomma som ju är möjlig att operera. Hon ska leva med denna vetskap resten av sitt liv. Kanhända plågas vi mest av tanken på ett nyfött barn som mor och läkare lämnat att dö ensamt på bårhuset. Eller ångesten hos prästen som plågas av vetskapen att hade han kommit bara några timmar tidigare hade kanske barnets liv gått att rädda. Möjligen är läkarnas roll och situation den mest upprörande, där de på begäran har att utföra vad som visar sig vara ett spädbarnsmord.

Vem ska vi ställa till ansvar för att ett barn dog övergivet i ett bårhus? Att det skedde i Italien och inte i Sverige gör ingen skillnad. Ska en ung mor ställas till ansvar för ett val som hon kanske är ensam och utlämnad i, kanske utan att ens veta vad en gomspalts-operation innebär? Är pappan inte medansvarig? Om läkarna är ansvariga får den rättsliga utredningen visa. Är lagstiftarna ansvariga, som stiftar lagar som medger abort så sent att barnets liv kan räddas utanför moderlivet? Eller att abort får utföras för en åkomma som gomspalt?

När lagstiftningen om fri abort antogs var det med argumentet att ”Nöd bryter lag”. Här visar det sig istället att lagen skapar nöd. För alla inblandade.

Vad som med rätta är upprörande och värt att ställa till ansvar är den människosyn som ligger bakom den tragiska händelsen. När ett människoliv kan släckas därför att människan inte är helt perfekt står vi alla i tur. Ingen är perfekt vare sig i funktion eller utseende. När vår människosyn medger att andra inte får leva för att de har handikapp eller skönhetsfel är vi inte på ett sluttande plan. Vi har redan fallit.

Tuve Skånberg, Direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-05-03


Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö

oktober 27, 2009

1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av ”livsodugliga” personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.

Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar, som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet, har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.

I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera ”livsodugliga liv”. Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter.  I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.

DownsTännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygieniska initiativ. ”Individen får mer handlingsutrymme” med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med ”utrymme att döda en annan människa”.

Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.

Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av ”perfekta människor”, där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet (tillsammans med 17 andra undertecknande)

Artikeln var publicerad i Aftonbladet 2009-10-26


”Och varför ska jag personkryssa Tuve Skånberg?”

juni 7, 2009

För dig som följer EU-valskampanjen kan det inte ha undgått att temperaturen stigit dessa sista dagar innan valet idag söndag 7 juni. Jag var häromdagen i Uppsala (och kommenterade  i Världen idag  det påhopp som Gudrun Schyman gjort mot mig och Lennart Sacrédeus),  jag var sedan i Krylbo Avesta och Borlänge i Dalarna.  På lördagen var jag inbjuden att fira Nationaldagen i moskén i Malmö. Idag söndag är jag i Piteå. Och utanför valstugor och i samtal med människor får jag frågan ”Och varför skulle jag personkryssa dig?”

Valstugan i UppsalaFrågan är berättigad – det finns många mycket dugliga kandidater som skulle göra ett utmärkt arbete i Bryssel. Men det går inte an för en kandiderande politiker att vara buskablyg. Söker man jobb måste man svara på arbetsgivarens frågor – även om det tar emot att framhålla sig själv.

Jag har erfarenheter som skulle komma väl till pass som EU-parlamentariker: jag varit riksdagsledamot för Kristdemokraterna 1991 – 2006, FN-delegat 2001 och ledamot av Nordiska Rådet 2002 – 2006, jag blev teologie doktor i kyrkohistoria i Lund 2003, och har arbetat som gästprofessor i kyrkohistoria såväl i Los Angeles som i St. Petersburg. Jag är alltså van att arbeta politiskt på nationell och internationell nivå.

Skulle jag få förtroendet att bli inkryssad i EU-parlamentet i Bryssel vill jag kämpa för att de kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag särskilt arbeta för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige. Jag motsätter mig bestämt att svensk abortlag eller homoäktenskapslag skulle exporteras till EU, eller att aborter skulle ses som en mänsklig rättighet.

Här är artiklar om de frågor jag går till val på:
exportera Sveriges förbud mot prostitution till hela EU
samverkan mot den internationella brottsligheten, i synnerhet sexhandel och trafficking
återinför de införselgränser av alkohol som Sverige hade före inträdet i EU
inför Sveriges offentlighetsprincip i hela EU
rädda Östersjöns miljö
abort är ingen mänsklig rättighet – nej till flickaborter
låt den kristna etiken vara vägledande i EU – stoppa fusk

Skulle jag få ditt personkryss i EU-valet på söndag känner jag mig ödmjukt tacksam och stolt över det förtroende du visar. Och jag vill efter bästa förmåga leva upp till förtroendet.


Tuve Skånberg på YouTube: Abort är ingen mänsklig rättighet, Gudrun Schyman!

juni 4, 2009

Abort är ingen mänsklig rättighet, replikerar Tuve Skånberg Gudrun Schymans valfråga i EU-valet att hon vill göra abort till en mänsklig rättighet.


Gudrun Schyman vid sidan av anständigheten

juni 2, 2009

Idag 2 juni angriper Gudrun Schyman vår artikel  ”Exportera inte aborter och homoäktenskap till EU” i Västervikstidningen 28 maj.

Det är ingen hemlighet att vår och Gudrun Schymans syn på människans värde skiljer sig åt. Hon har samma rätt som andra att föra fram sina åsikter. Men i sitt svar i VT väljer hon att lämna den sansade debatten för att istället hänge sig åt en föraktfull och raljerande ton som ställer henne bredvid vad som är anständigt.

Gudrun Schyman vet mycket väl att vid aborter så stoppas ett hjärta som börjat slå. Hon känner till att ”det” som aborteras är en unik individ av arten homo sapiens, en unik människa, en blivande pojke och man eller flicka och kvinna.

Aborter skulle vara en nödlösning; ”rare but legal” (”sällsynta men lagliga”) löd slagordet från 1970-talet. Abortliberaler har lämnat det idag och ser nu släckandet av fostrets liv som något så absurt som en ”mänsklig rättighet”.

Konventionstexten om de mänskliga rättigheterna där ”varje människas rätt till liv” poängteras, togs långt innan något land i Europa hade fri abort och det är rimligt att anta att även ofödda omfattas av den rättigheten. Endast ett rått samhälle, byggt på våld och den starkes rätt, och utan respekt för livets okränkbarhet,  kan se släckandet av oföddas liv som en ”mänsklig rättighet”. Schyman anser det – och går ännu längre.

Schymans förakt för den kristna etikens försvar för människans okränkbara värde slutar nämligen med ren smutskastning. Hon blir närmast grotesk: ”Att kvinnor i andra delar av världen inte ska ha samma rätt till överlevnad och beslutanderätt över sina kroppar som kvinnor i Sverige har är dessutom rasistiskt”. Kristna värderingar kallas för att ”rasism är bara förnamnet”. 

Inget land i hela Europa har som Sverige en lag med så liten respekt för fostret, den blivande människan. Är man ”rasist” om man inte anser att fri abort fram till vecka 18 är den bästa lagen? Är man ”rasist” om man inte kan se abort som en ”mänsklig rättighet” och kräver att alla länder ska tillåta abort utan att skälen prövas?

Att hävda att försvar för livet är ”rasistiskt” är inte förenligt med den goda ton som kännetecknas av en nyanserad samhällsdebatt. Därför behöver Gudrun Schyman fundera över om det språkbruk hon använder, och det genuina förakt hon uttrycker över grupper och människor, är  rimligt för en talesperson för ett svenskt politiskt parti som vill bli tagit på allvar – och uppfattas som anständigt.

Tuve Skånberg, kandidat (KD) nr 5 i EU-valet, riksdagsman 1991-2006

Lennart Sacredeus, riksdagsman (KD), europaparlamentariker 1999-2004

Artikeln publicerad i Västervikstidningen 2009-06-08


Principiellt fel exportera aborter och homoäktenskap till EU

juni 1, 2009

I RFSU:s EU-barometer 20 maj, med partiernas 41 toppkandidater, svarar 35 att de anser att samkönade äktenskap som ingåtts i Sverige också ska gälla i EU. För 21  är dessutom viljan att exportera homoäktenskap till övriga EU-länder ”mycket stor”.  Bland dessa finns EU-kritiker som Marita Ulvskog (S), Gudrun Schyman (FI) och Ulf Holm (MP) som annars brukar vara noga med att EU inte ska få ökad beslutanderätt. Nu är viljan stor att pådyvla övriga EU-länder vår nationella lagstiftning.

Att vilja exportera svensk lag om samkönade äktenskap till EU är dubbelfel, både sakligt och principiellt. Under femtusen år av skriven historia finns ingen kultur, folk, regim eller religion som praktiserat homoäktenskap. Bland världens 192 nationer accepteras det bara av så få länder att de kan räknas på ena handens fingrar. Med vilken rätt skulle Sverige tvinga på andra länder en lagstiftning som är ett fullskaligt socialt experiment, med barnens bästa som insats?

Principiellt är det också fel att vilja exportera en svensk lagstiftning som inte ligger under de pelare, politiska områden, som EU har beslutanderätt inom. Vi vill inte se EU utvecklas till en federativ stat, ett Europas förenta stater, där EU ska ha beslutanderätt också över civillagstiftning och sociallagstiftning.

EU ett fredsprojektSamma sakliga och principiella fel gör alla de EU-kandidater, med Gudrun Schyman i spetsen, som hävdar att abort skulle göras till en ”mänsklig rättighet” och att svensk abortlag skulle exporteras till EU.

Men abort är ingen ”mänsklig rättighet”, utan en tragedi som släcker ett unikt mänskligt liv, och som aldrig kan göras ogjord. Vi vill istället arbeta för så få aborter som möjligt, för en nollvision för aborter, ett Sverige där inte aborter efterfrågas. Den svenska abortlagen med sina vida tidsgränser hör till de liberalaste i världen, det är inget att exportera till EU eller vara stolt över.

Abort kan heller aldrig göras till en ”mänsklig rättighet” utan att kollidera med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i artikel 3 säger att ”var och en har rätt till liv”, och FN:s barnkonvention som slår fast i paragraf 6 att ”varje barn har en inneboende rätt till livet”, och har rätt till skydd även före födelsen.

Tuve Skånberg, kandidat nummer 5 till EU-parlamentet (KD), riksdagsledamot 1991-2006

Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot (KD), EU-parlamentariker 1999-2004

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-06-01


Exportera inte aborter och homoäktenskap till EU

maj 28, 2009

I RFSU:s EU-barometer 20 maj, med partiernas 41 toppkandidater, svarar 35 att de anser att samkönade äktenskap som ingåtts i Sverige också ska gälla i EU. För 21  är dessutom viljan att exportera homoäktenskap till övriga EU-länder ”mycket stor”.  Bland dessa finns EU-kritiker som Marita Ulvskog (S), Gudrun Schyman (FI) och Ulf Holm (MP) som annars brukar vara noga med att EU inte ska få ökad beslutanderätt. Nu är viljan stor att pådyvla övriga EU-länder vår nationella lagstiftning.

Att vilja exportera svensk lag om samkönade äktenskap till EU är dubbelfel, både sakligt och principiellt. Under femtusen år av skriven historia finns ingen kultur, folk, regim eller religion som praktiserat homoäktenskap. Bland världens 192 nationer accepteras det bara av så få länder att de kan räknas på ena handens fingrar. Med vilken rätt skulle Sverige tvinga på andra länder en lagstiftning som är ett fullskaligt socialt experiment, med barnens bästa som insats?

Principiellt är det också fel att vilja exportera en svensk lagstiftning som inte ligger under de pelare, politiska områden, som EU har beslutanderätt inom. Vi vill inte se EU utvecklas till en federativ stat, ett Europas förenta stater, där EU ska ha beslutanderätt också över civillagstiftning och sociallagstiftning.

Samma sakliga och principiella fel gör alla de EU-kandidater, med Gudrun Schyman i spetsen, som hävdar att abort skulle göras till en ”mänsklig rättighet” och att svensk abortlag skulle exporteras till EU.

Men abort är ingen ”mänsklig rättighet”, utan en tragedi som släcker ett unikt mänskligt liv, och som aldrig kan göras ogjord. Vi vill istället arbeta för så få aborter som möjligt, för en nollvision för aborter, ett Sverige där inte aborter efterfrågas. Den svenska abortlagen med sina vida tidsgränser hör till de liberalaste i världen, det är inget att exportera till EU eller vara stolt över.

FNs deklaration om de mänskliga rättigheternaAbort kan heller aldrig göras till en ”mänsklig rättighet” utan att kollidera med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i artikel 3 säger att ”var och en har rätt till liv”, och FN:s barnkonvention som slår fast i paragraf 6 att ”varje barn har en inneboende rätt till livet”, och har rätt till skydd även före födelsen.

Tuve Skånberg, kandidat nummer 5 till EU-parlamentet (KD), riksdagsledamot 1991-2006

Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot (KD), EU-parlamentariker 1999-2004

Artikeln var publicerad i Västervikstidningen 2009-05-28, i Kristianstadsbladet 2009-05-28


Flickabort – en mänsklig rättighet?

februari 26, 2009

Politiker från flera olika partier har inför det kommande valet till Europaparlamentet hävdat att abort är en mänsklig rättighet. Som kandiderande till Europaparlamentet kan jag inte ställa upp på det. Abort ska vara en nödlösning och inte ses som något eftersträvansvärt eller positivt.

En konsekvens av att skälen för abort inte prövas förrän i graviditetsvecka 19, kunde vi tyvärr läsa om nyligen: En kvinna i Eskilstuna har aborterat flera flickor för att hon hellre ville ha en pojke och sjukvårdspersonalen är enligt tidningsuppgifter mycket upprörd över det inträffade och att inte ha möjligheten att slippa medverka till de selektiva flickaborterna.

Inget annat land i EU har en abortlagstiftning som liknar Sveriges. Som enda land tillåts abort, utan att skälen prövas, ända fram till graviditetsvecka 18. Inget annat land tillåter fri abort längre än vecka 12. Att svensk sjukvård öppnar för flickaborter är inte någon nyhet. För flera år sedan skrev läkaren Per Moldin och kuratorn Lotta Broo-Johansson, från Borås lasarett, i en artikel på Dagens Nyheters debattsida om flickaborterna som redan då var kända i Sverige.

flickaborter

Också då var deras erfarenhet att ingen i personalen ville utföra dessa aborter av moraliska skäl och att vare sig sjuksköterskor eller läkare ville delta i vad som kallades för ”könsdiskriminering i moderlivet”.

En doktorsavhandling av Meta Lindström visade häromåret att en majoritet av landets gynekologer ansåg att det borde vara möjligt för gynekologer att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten. Den gången ställdes frågan allmänt om abortverksamheten som sådan. Man undrar hur stor andel av gynekologer och barnmorskor som anser att de skulle ha rätten att inte behöva medverka till flickaborter?

Är det då möjligt för Sverige att inom nuvarande abortlag undgå avarter som selektiv abort på grund av kön? Svaret på den frågan är utan tvekan ”ja”. Som jag motionerade om i Sveriges riksdag för nästan 10 år sedan behövs det inga stora förändringar.

Genom att inte lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat, omöjliggörs att informationen missbrukas.

 

Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver bara vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller om de ska lämna ut uppgift om fostrets kön eller inte i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna mycket snart får den information de vill ha. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets oacceptabla konsekvenser.

 

Menar vi allvar med jämställdheten kan svensk sjukvård inte fortsätta medverka till flickaborter.

 

Tuve Skånberg

Kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Östgöta Correspondenten 2009-02-25, i Borås Tidning 2009-02-26, i Newsmill 2009-02-26, i Norrköpings tidningar 2009-02-27, i Kristianstadsbladet 2009-02-27, i Västerviks tidning 2009-03-02, Dalarnas tidning 2009-03-09


%d bloggare gillar detta: