Videoklipp: Tuve i Bryssel

april 22, 2009

Titta på ett videoklipp (2 min 6 sek) om vad jag vill göra i Europaparlamentet om jag blir inkryssad i valet 7 juni.


EU måste rädda Östersjön

april 20, 2009

Östersjön är omistlig för oss svenskar. I sommar kommer en tredjedel av oss att färdas med fritidsbåt på Östersjön, ännu fler bor, badar och semestrar längs strandlinjen som mäter mer än 4000 mil, med de nära 100 000 öarnas strandlinje inräknad. Bara Stockholms skärgård har 29 000 öar.

 

Men vi vet att Östersjöns miljö är allvarligt hotad. De syrefria bottnarna breder ut sig, och i takt med att vattnet blir varmt kommer också i år enorma algbälten att driva längs våra kuster, med bland annat cyanobakterier. Stränderna fylls med drivor av slemmiga alger och tång. Oljeutsläpp hotar stränder och sjöfågel. Fisket blir allt sämre. Åtgärder brådskar – det tar det 38 år för Östersjöns vatten att bytas ut genom att nytt vatten rinner till. Enligt en kartläggning av Helsingforskommissionen är 83,4 procent av biotoperna i och kring Östersjön hotade, varav 15 procent är akut hotade.

 img_4374

Pengar kan inte mäta värdet av att kunna meta, bada, sola, kanota och segla i ett friskt Östersjön – men om katastrofen fortgår kan vi lätt ana de enorma ekonomiska belopp som går förlorade i vikande turism och fiskenäring, fallande huspriser, minskande service, arbetslöshet och förlorade rekreationsmöjligheter. Det är våra hus och sommarstugor det gäller, det är våra barns och barnbarns framtid det handlar om. Vi har inte råd att förlora Östersjön.

 

Ensamma förmår vi 9 miljoner svenskar inte rädda Östersjön, hur väl vi än renar vårt avlopp. 84 miljoner människor i fjorton länder bor i avrinningsområdet till Östersjön, ett avrinningsområde som är fyra gånger större än själva havet. Vi måste samarbeta inom EU för att rädda Östersjön, som ju är ett innanhav i EU.

 

Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. Vi kristdemokrater går till val på att rädda Östersjön genom EU-samarbetet. Om jag får förtroende att bli vald till Europaparlamentet finns det flera konkreta åtgärder jag kommer att driva i Bryssel:

 

Sverige har redan förbud mot fosfater i tvättmedel, det bör också hela EU ha. Fosfater i maskindiskmedel måste också förbjudas. Detta får en direkt positiv effekt på övergödningssituationen i Östersjön.

 

Vi kristdemokrater välkomnar överenskommelsen mellan östersjöländerna att begränsa utsläppen av kväve och fosfater från jordbruket som genom avrinningen når Östersjön. Men åtgärderna måste göras också, och det måste finnas sanktioner mot att underlåta att göra dem. Konkreta åtgärder för att minska mängden fosfor- och kväveföreningar i Östersjön är att förbättra reningsverk och initiera algskörd för biogasproduktion. För att fånga upp gödningsmedel kan man etablera våtmarker, ha odlingsfria zoner längs vattendrag, och anlägga översilningsängar. I havet kan man etablera musselodlingar som fångar upp näringsämnen och aktivt renar vattnet från närsalter. Drivorna av tång och alger längs våra stränder kan komposteras och återvinnas.

 

För att förhindra avsiktliga oljeutsläpp, och förebygga olyckor vill Kristdemokraterna ha DNA märkning på all olja som transporteras i Östersjön, och att fartyg som trafikerar Östersjön ska har dubbla skrov. Man kan också införa en obligatorisk miljöavgift för fartyg som inte har den senaste reningstekniken.

 

Så gå och rösta i EU-valet – för Östersjöns skull!

 

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Blekinge Läns Tidning 2009-04-20, Tidningen Ångermanland 2009-04-20, Gotlands Allehanda 2009-04-21, Östran 2009-04-21, Sundsvalls Tidning 2009-04-27, Motala & Vadstena Tidning 2009-04-27, Västerviks-tidningen 2009-05-04


Låt oss gå och rösta redan 20 maj!

april 19, 2009

Det kommer rapporter om att EU-valet 7 juni kommer att få rekordlågt deltagande.

 

”64 procent av väljarna i Sveriges Radios undersökning svarar att de är helt eller ganska ointresserade av valet.

48 procent säger att de tänker rösta i valet. Även det tyder på ett lågt valdeltagande. Det är nämligen exakt lika många som sade inför det förra EU-valet 2004 att de skulle rösta. Sedan blev deltagandet under 40 procent och betraktades som en katastrof av många politiker och statsvetare.”

 

Även statistik från SCB bekräftar det väntade dåliga valdeltagandet. Hälften av svenskarna tänker gå och rösta vid Europaparlamentsvalet den 7 juni. En fjärdedel säger att de inte ska rösta och en fjärdedel vet inte.

Enligt SCB säger 49,3 procent av svenskarna att de ska rösta i 2009 års Europaparlamentsval. 26,8 procent har bestämt sig för att inte rösta och 23,9 procent vet inte om de ska lämna sin röst.

 

Valdeltagandet vid valen till Europaparlamentet har minskat stadigt sedan de första valen hölls år 1979. Valdeltagandet har legat på ungefär 40 procent vid samtliga svenska val till Europaparlamentet. Prognosen inför årets val tyder på fortsatt lågt valdeltagande.

 

Prognosen är oroväckande. Att rösta är en medborgerlig skyldighet och möjlighet, det är vår demokratiska plikt och rättighet att få rösta om vem som ska föra vår talan och representera våra värderingar i politiska församlingar. Om inte du röstar, får någon annans röst och värderingar dubbel tyngd i valet.

 

Jag har fått förtroendet att stå på femte plats på Kristdemokraternas valsedel till Europaparlamentet, och jag vill göra mitt bästa för att de som har samma värdegrund som jag ska gå och rösta i valet. Får jag väljarnas personkryss och förtroende i valet och verkligen skulle bli invald till Europaparlamentet i Bryssel känns det oerhört angeläget att valdeltagandet och antalet röster var stort. Det ger legitimitet och mandat att stå upp för värderingarna i EU-parlamentet.

 

Det går att förtidsrösta redan 20 maj – låt oss gå och göra det!

 

BHUTAN-POLITICS-VOTE

En bild från det första demokratiska valet i Bhutan år 2007. Andra har fått kämpa för demokratin – vi får inte ta den för given!


Stoppa spritfloden

april 3, 2009

Media ger fler och fler rapporter om fall av försäljning av smuggelsprit, fler och fler fall upptäcks. Alkohol som köpts in i Tyskland och Danmark säljs vidare i garage och ur bagageluckor till barn och ungdomar till låga priser.  Polisens möjligheter att gripa in är begränsade. Nu behövs kraftiga förändringar av kvoterna för hur mycket alkohol man får föra in i Sverige som privatperson.

 

Varje dag för enskilda människor in stora mängder alkohol i Sverige via Helsingborg och Malmö. Bara i Helsingborgs hamn rör det sig varje dag om transporter med tusentals starköl i bagage och släp. Alldeles för sällan går det att stärka att det rör sig om smuggling även om det sannolikt ofta är fallet.

Idag kan man föra in i stort sett hur mycket alkohol som helst från ett annat EU-land så länge man kan påvisa att det är för eget bruk. De diffusa reglerna gör att det blir mycket svårt för tulltjänstemän att avgöra vad som är tillåtet eller inte. Systemet är godtyckligt. Vad värre är, det är så utformat att det är lätt att ta in så stora mängder alkohol att vidareförsäljning blir en mycket lönsam affär.

inforselkvoter 

Det finns nämligen ingen gräns för hur mycket alkohol som kan inrymmas i begreppet ”för eget bruk”. Det finns inget regelverk där det fastslås hur mycket som är tillåtet för en enskild person att ta med sig vid ett enskilt tillfälle. En så otydlig regel är naturligtvis dömd att missbrukas. Utan en förändring blir smugglingen svår att stoppa.

 

Det är självklart att de enorma mängder alkohol som säljs svart innebär bortfall i skatteintäkter och en generellt högre alkoholkonsumtion. Än värre är förstås de skador som svenska ungdomar super sig till.

 

Att verkligen smuggelspriten drabbar ungdomar hårt vet vi genom att statistiken visar att unga i Skåne – som ligger närmast Danmark och Tyskland – dricker klart mer än unga i övriga landet. Detta leder till en mängd negativa konsekvenser för dem som individer och samhället i stort. I Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysnings senaste rapport om ungdomars drogvanor konstateras bland annat att som en följd av alkoholkonsumtion har nästan en fjärdedel av sjuttonåringarna i Skåne hamnat i bråk eller slagsmål. Lika många har varit med om olyckor eller fysisk skada och något fler haft oskyddat sex.

 

På systemet får man visa legitimation för att styrka sin ålder. De som bedriver olaglig alkoholförsäljning bryr sig inte om vilken ålder köparna har. Bland femtonåringar i Skåne har nästan en tredjedel druckit smuggelsprit, bland sjuttonåringarna är det hälften. Dessa siffror är alarmerande och förtjänar att tas på största allvar. Och de sprider sig över resten av landet.

 

Kristdemokraterna anser att de införselkvoter av alkohol som Sverige förhandlade sig till när vi gick med i EU räcker mer än väl för en ansvarig privatkonsumtion. Skulle jag få förtroendet att bli invald i Europaparlamentet i valet 7 juni kommer jag att verka för att Sverige skall kunna återgå till dessa nivåer. Alkohol är inte vilken vara som helst. Om vi inte gör något åt dagens införselkvoter så är det i första hand ungdomarna som drabbas – det är en fråga om solidaritet med nästa generation.

 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot 1991-2006,

kristdemokratisk kandidat i valet till Europaparlamentet 7 juni

 

Artikeln var publicerad i Blekinge Läns Tidning 2009-04-03, Hemmets Vän 2009-04-08, Kristianstadsbladet 2009-04-11, Västerviks tidning 2009-04-14, Smålandstidningen 2009-04-15, Vestmanlands Läns Tidning 2009-04-17


Stoppa sexslaveri och människohandel inom EU!

mars 16, 2009

Som man skäms jag över mäns efterfrågan av prostitution och sexslaveri. I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor tillfånga varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer varje år för denna människohandel. 120 000 kvinnor och barn förs varje år in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor, därutöver ett okänt antal barn.  I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbast. Detta mönster måste brytas. Hittills gjorda lagändringar och polisiära insatser har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.

 

Svenskar tänker sig kanske prostitution som isolerad till red light districts i Amsterdam. I själva verket accepteras prostitution i stort sett i alla länder i EU utom i Sverige, även om koppleri ofta är förbjudet. I länder som Danmark, Tyskland, Holland och Belgien ses prostitution som vilket yrke som helst, med sjukförsäkring och a-kassa när man inte kan utföra sina sexuella tjänster och med pension efter fullbordat yrkesliv. De prostituerade betalar skatt och deras tjänster räknas in i landets bruttonationalprodukt. I Holland och Tyskland utfärdar myndigheterna licenser till bordellägarna, och även i Österrike är bordeller tillåtna. I till exempel Tyskland blev prostitution laglig år 2002 . Den allt mer liberala synen på könshandel märktes tydligt i samband med fotbolls-VM 2006, då bordeller byggdes för att husera upp emot 40 000 prostituerade. Många av kunderna var svenska män. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln.

 prostitution

Man måste också fråga dem som anser att prostitution är som vilket arbete som helst: skulle du vilja att din arbetslösa dotter anvisades ett jobb på en legal bordell inte långt ifrån ert hem, med risk att förlora A-kassan om hon nekar att ställa upp på att sälja sin kropp? Om inte, varför då? Det är dock inte alla länder i EU som har en allt mer liberal syn på sexhandel; i Finland, ja, även i Frankrike, har ett förbud efter svensk modell diskuterats.

 

Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten, som att förändra synen på prostitution och könshandel. I femton år har jag i riksdagen kämpat mot prostitution och sexhandel och får jag väljarnas förtroende vill jag i Europaparlamentet fortsätta kampen mot den allt mer liberala synen på könshandel, genom att förespråka skärpt lagstiftning. Låt mig ge några exempel på åtgärder som skulle minska sexslaveriet inom Sverige och EU.

 

I de fall sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt, det vill säga lägst två år fängelse, högst sex år. Köparen av sex medverkar ju till det brott som själva människohandeln utgör, och brottet är till exempel att jämställa med de enskilda förövarna i en gruppvåldtäkt.

 

Andra förslag på skärpningar av lagen är:

Fördubbla minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål från två till fyra års fängelse. Erbjud offer för människohandel uppehållstillstånd i Sverige. Straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande vilket innebär lägst14 dagar fängelse, högst två år. Utnyttjande av barn för sexuell posering via internet ska med hänsyn tagen till den stora spridningen anses grov och minimistraffet bör höjas från böter till fängelse, vilket innebär lägst sex månader fängelse och högst sex år. Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter, förslagsvis lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år. För att komma åt människohandlare bör kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri. Vidare skall det stå i lagtexten att ”samtycke saknar relevans”. Ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel. Stärk Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer. Förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel. Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn begångna utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet vidgas och beröra fler sexualbrott. Inför nolltolerans för köp av sexuella tjänster för biståndsanställda och militär personal som arbetar inom internationella organisationer som ex. SIDA, FN, OSSE och EU.

Kanske viktigaste delmål är att öka trycket inom EU för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

 

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln är publicerad i Newsmill 2009-03-10, Världen idag 2009-03-13, Linköpings tidning 2009-03-13, Kindaposten 2009-03-13, Vimmerby tidning 2009-03-13, Norrköpings tidningar 2009-03-16, Kristianstadsbladet 2009-03-20, Sydsvenskan 2009-04-11, Dagen 2009-04-11


Flickabort – en mänsklig rättighet?

februari 26, 2009

Politiker från flera olika partier har inför det kommande valet till Europaparlamentet hävdat att abort är en mänsklig rättighet. Som kandiderande till Europaparlamentet kan jag inte ställa upp på det. Abort ska vara en nödlösning och inte ses som något eftersträvansvärt eller positivt.

En konsekvens av att skälen för abort inte prövas förrän i graviditetsvecka 19, kunde vi tyvärr läsa om nyligen: En kvinna i Eskilstuna har aborterat flera flickor för att hon hellre ville ha en pojke och sjukvårdspersonalen är enligt tidningsuppgifter mycket upprörd över det inträffade och att inte ha möjligheten att slippa medverka till de selektiva flickaborterna.

Inget annat land i EU har en abortlagstiftning som liknar Sveriges. Som enda land tillåts abort, utan att skälen prövas, ända fram till graviditetsvecka 18. Inget annat land tillåter fri abort längre än vecka 12. Att svensk sjukvård öppnar för flickaborter är inte någon nyhet. För flera år sedan skrev läkaren Per Moldin och kuratorn Lotta Broo-Johansson, från Borås lasarett, i en artikel på Dagens Nyheters debattsida om flickaborterna som redan då var kända i Sverige.

flickaborter

Också då var deras erfarenhet att ingen i personalen ville utföra dessa aborter av moraliska skäl och att vare sig sjuksköterskor eller läkare ville delta i vad som kallades för ”könsdiskriminering i moderlivet”.

En doktorsavhandling av Meta Lindström visade häromåret att en majoritet av landets gynekologer ansåg att det borde vara möjligt för gynekologer att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten. Den gången ställdes frågan allmänt om abortverksamheten som sådan. Man undrar hur stor andel av gynekologer och barnmorskor som anser att de skulle ha rätten att inte behöva medverka till flickaborter?

Är det då möjligt för Sverige att inom nuvarande abortlag undgå avarter som selektiv abort på grund av kön? Svaret på den frågan är utan tvekan ”ja”. Som jag motionerade om i Sveriges riksdag för nästan 10 år sedan behövs det inga stora förändringar.

Genom att inte lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat, omöjliggörs att informationen missbrukas.

 

Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver bara vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller om de ska lämna ut uppgift om fostrets kön eller inte i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna mycket snart får den information de vill ha. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets oacceptabla konsekvenser.

 

Menar vi allvar med jämställdheten kan svensk sjukvård inte fortsätta medverka till flickaborter.

 

Tuve Skånberg

Kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Östgöta Correspondenten 2009-02-25, i Borås Tidning 2009-02-26, i Newsmill 2009-02-26, i Norrköpings tidningar 2009-02-27, i Kristianstadsbladet 2009-02-27, i Västerviks tidning 2009-03-02, Dalarnas tidning 2009-03-09


Religionsfriheten hotad i ett europeiskt perspektiv

januari 30, 2009

Vi har vant oss vid att ta religionsfrihet, yttrandefrihet, samvetsfrihet och föreningsfrihet för självklara, oomtvistade mänskliga rättigheter som hör till en demokrati.  Men religionsfriheten är inte oomtvistad, ateisternas organisation Humanisterna har krävt att den avskaffas (Expressen 2007-05-17) och exemplen kan göras många på att religionsfriheten inte respekteras i Sverige och övriga Europa idag.

Religionsfriheten garanterad

Religionsfriheten är garanterad i artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.” Religionsfriheten och rätten till tankefrihet och samvetsfrihet garanteras i artikel 9 i Europakonventionen, som från 1995 är svensk lag. Artikel 10 av Europakonventionen garanterar yttrandefrihet, vilket också inbegriper åsiktsfrihet och informationsfrihet. Föreningsfriheten och församlingsfriheten garanteras i artikel 11. Religionsfriheten slås dessutom fast i den svenska Regeringsformen 2 kap. 1§, 6 p. och regeringsformen är tydlig vad gäller yttrandefrihet: ”Varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.”

yttrandefrihten

Religionens värde

Världen skulle vara bättre utan religion hävdar de ateistiska Humanisterna i Sturmarks bok Tro och vetande 2.0 . Men till det faktum att rätten till religion är en omistlig mänsklig rättighet, som har sin egen inneboende motivation och berättigande, kommer att religiös tro faktiskt kan visas vara nyttig för både den enskilde och samhället. Det finns idag en gedigen sociologisk och psykologisk forskning kring religionens betydelse för hälsa och välbefinnande. Det senaste exemplet (Svenska Dagbladet 2009-01-07) är psykologen Michael McCullough vid universitetet i Miami, som metodiskt har gått igenom 80 år av forskning i ämnet. Själv ser sig inte McCullough som troende. Hans slutsats är dock att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, är mindre deprimerade, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra. Detta faktum medges även av den brittiske ateistiske biologen Lewis Wolpert som härom året kom ut med en bok som försökte förklara religionens uppkomst. Det var en bok som han såg sig nödgad att skriva sedan hans son kommit hem med det chockerande beskedet att han blivit kristen. Efter att ha satt sig in i forskningsläget sammanfattar Wolpert: ”Det finns goda belägg för ett positivt samband mellan att vara religiös och att vara lycklig.”

Oavsett det exakta orsakssambandet till alla dessa vinster står det klart att en kristen tro inte är skadlig att ge sina barn, inte är en krycka för svaga människor i en utsatt livssituation, att en religiös fostran och bakgrund inte är en nackdel eller berövar människor livskvalitet. Tvärtom, vi mår bra av att vara troende, och sämre av att inte vara troende.

Men religionens förtjänster sträcker sig tveklöst längre än till det rent personliga välbefinnandet. Gudstron får uppenbara konsekvenser för hur människor praktiskt handlar mot sina medmänniskor. Under rubriken ”Som övertygad ateist tror jag av hela mitt hjärta att Afrika behöver Gud” i London Times 2008-12-27 förklarade Matthew Parris, en annan uttalad ateist – i och för sig något motvilligt – att: ” I Afrika förändrar kristendomen människors hjärtan. Den leder till en andlig förvandlig. Pånyttfödelsen är verklig. Förändringen är god… Svarta och vita kristna som arbetar i Afrika helar de sjuka, lär människor att läsa och skriva, och bara de mest envetna sekularisterna skulle kunna se på ett missionssjukhus eller skola och säga att världen skulle vara bättre om dessa inte fanns.” Det finns många andra vittnesbörd om trons positiva betydelse för människans inre liv, men även för hennes sätt att behandla sin nästa.

Exempel

Det finns flera exempel under senare år i Sverige och övriga Europa på hur yttrande- och religionsfriheten kommer i kläm.

Under rättegången mot Åke Green uttryckte hundratals utländska jurister och människorättsaktivister sin bestörtning över utvecklingen i Sverige, och att yttrande- och religionsfriheten hotades.  Åke Green friades av Högsta domstolen i november 2005 men man har försökt straffa honom på andra vägar, som genom uteslutningen ur IOGT-NTO. ”Som ledare för ett globalt nätverk av tusentals jurister kan jag inte tänka mig att det finns någon försvarare av mänskliga rättigheter som skulle godkänna eller försvara uteslutningen av Green ur IOGT-NTO”, skriver advokaten Sam Ericsson, ledare för Advocates International, ett globalt nätverk av 30 000 jurister i 150 länder. Juristen Benjamin W Bull från USA menar att IOGT-NTO:s agerande liknar en sekulär inkvisition. Nationella juristorganisationer från 20 länder i Latinamerika har också reagerat med bestörtning och Rule of Law Institute i Bulgarien uttrycker också sin oro för att yttrande och religionsfriheten successivt inskränks i Sverige.

I Sveriges riksdag hölls ett seminarium om familj och det positiva som familjeliv medför för föräldrar och barn. Forskningsrapporter presenterades som påvisade detta.  Riksdagsledamöter protesterade mot att en katolsk diakon var inbjuden,  med hänvisning till att han hade ”fel” inställning i abortfrågan. Aftonbladet 2006-03-30 rubricerade sin artikel om detta seminarium ”Homohat i Riksdagen”, eftersom man utgick ifrån att äktenskap är mellan en man och en kvinna.

Alf Svensson utmanövrerades från posten som ambassadör för postkodlotteriet för att han har ”fel” åsikt i en kyrklig fråga, DN 2006-03-19. Förra statsrådet Ingela Thalén (s) låg bakom beslutet, som ordförande i välgörenhetslotteriets styrelse.

 

Samvetsfrihet

En viktig aspekt av religionsfriheten är samvetsfriheten. Märkligt nog har den friheten i Sverige inget grundlagsskydd. I 1809 års regeringsform fanns den ofta citerade formuleringen i paragraf 16: ”Konungen äger ingens samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda var och en vid fri utövning av hans religion, så framt han icke därigenom stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer”. Den blev ett viktigt argument i kampen mot den länge kvarlevande religiösa ofriheten. Men när de nuvarande grundlagarna antogs fick inte samvetsfriheten något skydd alls.

Inför lagen om rätt till abort, antagen 1974, ville många ha respekten för sjukvårdspersonalens samvetsfrihet inskriven i lagen. I stället gjorde socialutskottet ett uttalande, där man förutsatte att sjukvårdspersonal som hade samvetsbetänkligheter mot aborter inte skulle tvingas att delta i abortverksamheten.

När det sedan blev strid om tillämpningen av det utlåtandet fastslog JO Bertil Wennergren (Dnr 675/75) i ett yttrande den 19 januari 1976 :

”Med den begränsade innebörd religionsfriheten … fått i regeringsformen, faller sådana sidor av vad som i allmänhet brukar förknippas med religionsfrihet utanför grundlagsskyddet som t ex friheten att vägra göra sådant som strider emot den religiösa övertygelsen. Sjukvårdspersonal kan alltså inte hämta stöd i den grundlagsskyddade religionsfriheten för en vägran att medverka vid abort. Samvetsfriheten åtnjuter till skillnad från religionsfriheten över huvud taget intet grundlagsskydd”.

nyfodd

Socialutskottets uttalande som än en gång underströks av riksdagen betydde dock säkert att man lokalt sökte finna lösningar på den här typen av problem. Men det är mycket märkligt att Sverige till skillnad från en lång rad EU-länder inte har velat lagstifta om samvetsfriheten. De motioner som regelbundet väckts i riksdagen har lika regelbundet avslagits.

När vi nu håller på att få en lag om könsneutralt äktenskap och riksdagsmajoriteten samtidigt garanterar att ingen präst/pastor skall tvingas att viga enkönade par, är det inte underligt att ingen litar på att den ordningen skall bestå. Det som inte är grundlagsfäst kan ändras med en enkel majoritet i riksdagen. Mer akut är risken att de lutherska präster som inte anpassar sig av lokala politiska majoriteter blockeras från de viktigaste kyrkliga tjänsterna. De politiska partierna är mer ivriga än någonsin att styra den i teorin fria kyrkan . Samhället sätter sig som domare i läro- och samvetsfrågor.

I övriga Europa

2004 föreslogs den italienske kristdemokraten och professorn i politik Rocco Buttiglione till EU-kommissionär, men nekades att få bli det utifrån de åsikter han hade uttryckt utifrån sin kristna tro om att äktenskapet var förbehållet man och kvinna.

I Belgien åtalades en katolsk präst Samuel Ozdemir  för att han uttryckt rädsla för förföljelse om islam skulle få ett dominerande inflytande i Europa, enligt The Brussels journal 2006-03-27. Detta omtolkades som hat mot muslimer, trots att han kunde hävda att det finns objektiva bevis för att där islam dominerar så diskrimineras och förföljs kristna.

En nordirländsk parlamentsledamot Iris Robinson blev enligt Belfast Telegraph 2008-12-03 föremål för polisutredning för hatbrott för att hon kallat homosexualitet onormalt samt citerat bibeln.

 

En undersökning av BBC i Storbritannien i mars 2007 visade att var femte kristen blir diskriminerad på grund av sin tro där de bor. Var fjärde känner sig diskriminerad av kollegor på jobbet. En av tre kristna menar att deras tro framställs negativt av media och på ett diskriminerande sätt. Man talar om en ”aggressiv sekularisering”, där kristna hånas och diskrimineras. Ett exempel är den kristna studentföreningen på universitetet i Exeter som 2007 förbjöds eftersom som man ville att medlemmar skulle ha en kristen tro. Liknande åtgärder har tagits mot kristna studentföreningar i Edinburgh och London.

 Det sker i Europa en gradvis förskjutning av yttrandefrihetsbegreppet. Det går från rätten att uttrycka sina tankar och känslor i ord och bild, till ”rätten för vissa att slippa höra åsikter man inte gillar”. Tyngdpunkten går från den som talar till den som hör, från det objektiva (vad sägs eller uttrycks) till det subjektiva (så här uppfattades det som sades eller uttrycktes). Förr var yttrandefrihetens gräns vid uppvigling, nu verkar det gå mot ”jag eller någon känner mig sårad eller förolämpad av det som uttrycktes”.

yttrandefrihet1

 I debatten om religion, politik och sexualitet så kommer saker att sägas som enskilda kan bli ledsna av. Då är inte lösningen att ropa på polis, fängelse och lagar som förbjuder vissa åsikter. Kristna och muslimer, heterosexuella och homosexuella kommer att få möta åsikter de inte delar eller gillar. Sådant är livet i en demokrati – där yttrandefriheten fortfarande gäller. Det offentliga samtalet dör om det införs åsikts- och yttrandeförbud. Demokratin skadas om vissa uppfattningar ska vara åtalbara eller leda till förbud till deltagande i det civila samhället. Den religionsfrihet som garanteras i Europakonventionen måste implementeras och förverkligas i de enskilda medlemsstaterna i EU.

 

Artikeln, som också var undertecknad av Olof Djurfeldt, Mats Tunehag, Per Ewert, Stefan Gustavsson och Bengt Malmgren,  var publicerad i Newsmill 2009-01-29 och i tidningen Kristdemokraten 2009-01-30 .

 

 

 


Konsekvenserna av att Lennart Sacrédeus saknas på Kristdemokraternas EP-valsedel

januari 17, 2009

Intervju om konsekvenserna av Lennart Sacrédeus frånvaro på kristdemokraternas EP-valsedel

 

 

– Tuve Skånberg, du är vald till femte platsen på kristdemokraternas lista till EP-valet. Du har följt processen från nominering och provval till debatten om vilka som ska vara på kristdemokraternas EP-valsedel och till beslutet i partifullmäktige igår att inte Lennart Sacrédeus får någon plats på listan. Vilka konsekvenser får beslutet att ställa Sacrédeus utanför listan?

 

– Den mest omedelbara konsekvensen blir ju att han inte kommer att kunna väljas in i Europaparlamentet och inte heller kommer att kunna delta i EP-valrörelsen på samma sätt som om han stod på listan. Många av de mellan 25 – 30 000 som personröstat på honom i tidigare val kommer att känna sig tveksamma på om de ska rösta och i så fall på vem. För partiet är det en stor förlust, där vi har en uppförsbacke i att återvinna dessa väljares förtroende.

 

– Vilka konsekvenser blir det för den politik som partiet kommer att driva i EP?

 

– I sak blir det ingen stor skillnad vem som blir vald till EU-parlamentet för kristdemokraterna. Partiet har ett väl utvecklat EU-politiskt program och alla kandidater förbinder sig att följa det. I det programmet deklareras till exempel att kristdemokraterna inte vill att EU ska utvecklas i riktning mot en mer statsliknande form, betonar EU:s värdegrund och vill få en bred samhällsetisk diskussion om vilka värden som är omistliga för EU:s framtid, kämpar mot människohandel och prostitution, mot narkotika och för en mycket restriktiv alkoholpolitik, och att inte ett svenskt medlemskap i EMU, så att kronan byts mot euro, ska ske utan en folkomröstning. Skillnaderna mellan kandidaterna är inte så mycket i sakpolitik som i prioriteringar, i tonfall, personlighet, erfarenhet och olika kompetens.

 

– Behövdes inte Lennart Sacrédeus kompetens på EP-vallistan?

 

– Jag har röstat på Lennart Sacrédeus i tidigare val och jag hade gärna sett hans namn på EP-vallistan också i detta val. De frågor som han har drivit i EU-parlamentet under sin tid där tycker jag också är viktiga. Men han är inte den ende med denna inriktning och kompetens. Holger Gustafsson, vald till plats 7 på EU-vallistan, har också varit ledamot av EU-parlamentet och har arbetat med EU-frågor i många år i EU-nämnden och Utrikesutskottet i riksdagen. Per Landgren, plats 3, är en god kristdemokratisk ideolog som försvarar den kristna etiken och värdegrunden på ett utmärkt sätt. Ella Bohlin, plats ett, har samma tydliga värdegrund och är dessutom ung, skicklig kvinna, liksom till exempel Ebba Busch, 21 år, och KDU:s vice ordförande, på plats 15. Sofia Modigh, plats 2, har minst samma engagemang som Lennart Sacrédeus i alkoholpolitiska frågor. Annelie Enochson, plats 16, delar Lennarts EU-kritiska hållning mer uttalat än de flesta andra kandidater. Christina Doctare, på plats 4, är en känd läkare och debattör som tillsammans med sin biskop Anders Arborelius stått på barrikaderna och kämpat för att bevara äktenskapet mellan man och kvinna. Den debatten har ju även Rolf Åbjörnsson, plats 11, på ett förtjänstfullt sätt tagit. Då har jag inte nämnt Alf Svensson, plats 9 och Inger Davidson, plats 10, som ju under årtionden gett ansikte åt kristdemokraterna och också varit ministrar i förra borgerliga regeringen. Detta är bara axplock av den stora kompetens som finns bland de 55 namn som listan upptar.

valsedel

 

– Var det alltså skälet till att inte Sacrédeus valdes – att hans kompetens och erfarenhet inte behövdes?

 

– Nej, det tror jag inte alls. Ingen har ifrågasatt hans kompetens, erfarenhet, kristdemokratiska politik eller skicklighet. De personliga sidorna varken kan eller vill jag kommentera, men valberedningen och partiledaren Göran Hägglund lyfte fram vikten av att ha en lagspelare i EP-valet. Och Lennart är den mest uthålliga och målmedvetna maratonlöpare jag känner inom politiken. Valberedningen och partiledningen önskade en annan profil på den som skulle sändas till Europaparlamentet. Och arbetet är förvisso annorlunda att ingå i den förhållandevis stora riksdagsgruppen än att åka en eller två parlamentariker till Bryssel och bygga upp verksamheten där och hålla kontakten hem på avstånd.

 

– Var det inte ojuste att inte ta med Sacrédeus på EP-vallistan?

 

– Jag förstår till fullo den som tycker det, och jag förstår att Lennart själv ser det så. Men jag är övertygad om att inte vare sig valberedningen eller partiledningen ställde Lennart utanför av elakhet, utan för att de menade att det gagnade partiet och valresultatet. Beslutet i partifullmäktige gick också oklanderligt till rent demokratiskt; jag var där och såg. Däremot tycker jag att valberedningen borde ha redovisat sina verkliga skäl till att inte föreslå Lennart, istället för att ta svepskälet om förnyelse av EU-politiker. Lennart bad att skälen skulle redovisas offentligt, och hade det gjorts tidigare hade det kanske varit mindre smärtsamt för alla berörda, än som det nu blev.

 

– Är du inte jävig här, som själv står på femte plats? Utan Lennart på listan blir det ju lättare för dig själv att få personkryss?

 

– Ja, jag kan inte neka till att jag är jävig, jag kandiderar själv. Men jag hade gärna sett att Lennart hade vunnit den omröstningen som skedde om en plats längre ned på listan.

 

– Partiledningen valde att föra fram Alf Svensson och fyra andra partiveteraner, så att de blev inröstade av partifullmäktige på plats 9 till 13. Var det verkligen seriöst? Ingen av dem tänker väl åka till Europaparlamentet om de blir valda?

 

– Det var i högsta grad seriöst, tror jag. Alla kandidaterna, även Alf och de övriga, måste skriva under på att man är beredd att åka till EU om man blir vald. Jag tror att de satte sin egen bekvämlighet och framtidsplaner åt sidan för att göra sitt bästa för att partiet skulle göra ett så gott val som möjligt. Det kan inte ha varit ett lätt beslut.

 

– Lennart Sacrédeus har kallats för värdekonservativ och att skälet till att han inte kom med på listan skulle vara hans politiska åsikter. Stämmer det?

 

– Det tror jag inte. Först och främst brukar inte begreppet ’värdekonservativ’ bli definierat på ett sätt som alla kan vara överens om. Men om man menar att det innebär en betoning på den kristna etiken och värdegrunden som omistlig, eller ett engagemang för att få så få aborter som möjligt och försvara det okränkbara människolivet från livets början till dess naturliga slut, eller att värna familjen och äktenskapet, då är jag lika värdekonservativ som Lennart, och det är svårt att hitta någon på listan som inte skulle passa in i den beskrivningen, mer eller mindre uttalat. Dessa frågor är ju grundläggande i kristdemokratisk ideologi. För min del är dessa frågor om värdegrund och människosyn mycket angelägna, möjligen kan andra prioritera annorlunda. Men varje kristdemokrat står upp för dessa värden.

 

– Hur går det då i EP-valet för kristdemokraterna?

 

– Det vet jag lika lite som någon annan, men jag håller för troligt att Alf Svensson kommer att få flest personkryss, men att flera andra kommer att göra goda resultat, över spärren på fem procent. Jag tror att till följd av detta EP-val kommer två personer från listan att få förtroendet att bli invalda i EU-parlamentet, i synnerhet när Lissabonfördraget har blivit antaget.

 

– Kommer du själv att bli invald i Europaparlamentet? Och varför skulle väljarna kryssa för just dig?

– Det vet jag förstås inte heller, men jag har ställt mig till förfogande och fått förtroendet att stå på femte plats på listan. Säkert kommer åtskilliga att också lägga sina personröster på mig, särskilt i Skåne där jag kommer att bedriva personvalskampanj. Det som kan få någon att välja kristdemokraternas lista i valet och kryssa för just mig skulle kunna vara ett förtroende för mig och min erfarenhet och mina värderingar. Jag har varit riksdagsman för kristdemokraterna 1991 – 2006, varit ledamot av Nordiska rådet 2002-06 där jag har jobbat just med frågor som liknar EU-arbetet. Jag har arbetat internationellt, bland annat var jag FN-delegat 2001, och var gästprofessor vid Fuller Theological Seminary i Los Angeles 2006-2007 och jag sitter sedan 2005 i styrelsen för Dohas Internationella Institut för Familjeforskning och Utveckling, som arbetar på ett FN-uppdrag till Qatar. Skulle jag få förtroendet att bli inkryssad i EU-parlamentet i Bryssel vill jag kämpa för att den kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag särskilt arbeta för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige.

– Var det alltså lika bra att Sacrédeus inte fick någon plats på listan, och att det gick som det gick?

– Nej, att det gick som det gick har skadat partiet och dess trovärdighet. Valberedningen kunde ha hanterat frågan annorlunda. Men nu gäller det att lära av det, gå vidare och visa att kristdemokraterna har kandidater som varje sympatisör kan känna förtroende för och personkryssa.


Brott mot upphovsrättslagen

januari 1, 2009

Idag toppar jag nyheterna på en av Skånes största tidningar, Kristianstadsbladet. En dröm kanske, för en kandidat till EU-parlamentet?

Nej, inte alls. Orsaken är att jag brutit mot upphovsrättslagen när jag söndagen 10 maj lade ut en artikel i dess helhet på min blogg. Artikeln var publicerad samma dag i Kristianstadsbladet. Fyra dagar senare, vid kvart i tio på förmiddagen skrev den lokale journalisten ett vänligt men bestämt mejl till mig och påtalade att jag bröt mot upphovsrätten när jag citerade hans text på min blogg. Att jag hade källhänvisning och länk till artikeln på Kristianstadsbladets hemsida samt angav honom som författare gav mig ingen rätt att citera hans artikel. Han yrkade på ett kännbart skadestånd för den skada jag åsamkat honom.

Jag tog omedelbart bort inlägget på min blogg och ringde upp journalisten och bad om ursäkt, och skrev även ett mejl där jag förklarade hur artikeln hade kommit på min blogg, och bad skriftligt om ursäkt. Jag visade också att skadan var begränsad: bloggen hade lästs av 262 personer under de fyra dygnen den legat på min blogg. Han var då tillmötesgående och ändrade sitt krav på skadestånd till sig personligen, till en önskan att jag skulle sända 500 kr till en hjälporganisation. (Jag har nyss sänt 1000 kr  till driften av ett sjukhus i Mpongwe i Zambia.)

Hur kunde det bli så här? Bör inte en tidigare riksdagsledamot känna till att man inte får citera andras verk på sin blogg?

Jag har inga goda förklaringar eller ursäkter för det. Jag hade förstått upphovsrättslagen § 22 som att man har rätt att citera ur offentliggjorda verk ”i enlighet med god sed” och i den omfattning som är motiverat i sammanhanget, och även att lägga ut sådana citat på Internet. Eftersom jag hade angett källan och författaren och lagt en länk till källan, och eftersom citatet inte var långt (172 ord) så trodde jag att jag handlade inom de gränser som upphovsrättslagen sätter upp. Eftersom artikeln i sin helhet bygger på en intervju med mig och de uppgifter jag lämnade till journalisten, och eftersom hälften av artikeln var direkta citat av mig, trodde jag att jag hade rätt att citera.

När journalisten nu påtalade mitt brott mot upphovsrättslagen gav jag honom rätt omedelbart, tog omedelbart bort artikeln i dess helhet, bad muntligt och skriftligt omedelbart reservationslöst om ursäkt och har betalat skadeståndet som han yrkade på för den skada han lidit.

Vad drar jag för slutsatser av detta? Att jag måste avstå från att citera ur tidningsartiklar, även om texten är kort, och att jag inte ens kan citera mig själv. Och om jag trots allt väljer att citera måste citatet vara mycket kort, och jag löper ändå risk för skadestånd, om artikelförfattaren bedömer det så.

Finns det några politiska slutsatser att dra? Till att börja med ger jag journalisten på Kristianstadsbladet reservationslöst rätt till det skadestånd vi kom överens om. Han kan inte ställas till svars för en lagstiftning som är svår att överblicka, tolka och efterleva. Det är lagstiftarens ansvar hur lagar skrivs och tolkas, och genom att jag varit riksdagsledamot och lagstiftare 1991 – 2006 så är jag medskyldig till den lagen, även om denna stränga lagtolkning kommit efter att jag lämnat riksdagen.

Men en politisk slutsats drar jag: om jag är skyldig att betala skadestånd för att jag citerar en kort text som mestadels består av mina egna ord i direkta citat, då behöver lagen ändras. En lag som omöjliggör kortare citat hindrar informationsutbyte och debatt.

Även TT relaterar nyheten om bloggen och brottet mot upphovsrättslagen. Den centerpartistiske Mathias Knutsson skriver tänkvärt på sin blogg om ”Den ofrivillige brottslingen(?)” utifrån detta exempel och ett exempel från Polisens hemsida.


Kd:s nomineringskommittés förslag till EP-valsedel

december 18, 2008

Kristdemokraternas nomineringskommitté under ledning av Göran Sydhage har under hösten gjort ett internt provval inom partiet för partiets valsedel till Europaparlamentet (EP)

Till min stora häpnad hamnade jag på femteplats av de 207 kandidaterna som de 1200 ombuden röstade mellan. Om man räknar dem som ringat in mig som sitt förstahandsval hamnade jag faktiskt på fjärdeplats.

 

                                            Kryss             Ringar (=förstavalet)

Christina Doctare                         717                    200

Ella Bohlin                                   611                    92

Helena Halldorf Romero                592                    48

Lennart Sacrédeus                       545                    207

Tuve Skånberg                          494                    70

Annelie Enochson                        494                     54

Désirée Pethrus-Engström            439                     30

Per Landgren                               421                     42

Holger Gustafsson                       359                     29

Magda Ayoub                              289                      9

Conny Brännberg                         229                      8

 

Utifrån bland annat detta provvalsresultat la nomineringskommittén fram ett förslag till EP-valsedel med dessa personer som första tio namn av totalt femtio namn på valsedeln:

 

1) Ella Bohlin 29 år

2) Sofia Modigh 38 år

3) Per Landgren 50 år

4) Christina Doctare 65 år

5) Tuve Skånberg 52 år

6) Gudrun Brunegård 50 år

7) Holger Gustafsson 62 år

8 ) Adina Trunk 28 år

9) Erik Sedig, 41 år

10) Ebba Busch 21 år

 

Det känns oerhört hedrande och som ett stort förtroende att av dem som faktiskt hamnade på förslaget till EP-valsedel hade jag med min fjärdeplacering i provvalet fått förtroendet att föreslås på femte plats på listan.

Nomineringskommitténs förslag är inte hugget i sten; EP-valsedeln fastställs av partifullmäktige 16 januari i Stockholm, och de kan förstås ändra på förslaget. En femteplats lär ju knappast leda till att jag hamnar i EU-parlamentet, om nu inte ett tillräckligt stort antal som röstar på kristdemokraterna skulle välja att kryssa för mitt namn. För det behövs minst fem procent av de röstande. Skulle jag få förtroendet att bli vald till EU-parlamentet vill jag kämpa för att den kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag arbeta särskilt för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige.

 

Jag känner mig mycket ödmjuk och tacksam för det förtroende som jag visats mig både av provvalet och av nomineringskommittén.

 

 

strassbourg-parlament2


%d bloggare gillar detta: