Dagligen hör vi hur stränderna i Louisiana, och havet i Mexikanska golfen, förorenas av oljeutsläppet sedan katastrofen 20 april då oljeplattformen ”Deepwater Horizon” gick under. President Barack Obama och ansvariga BP står handfallna inför en oljesanering av historiska proportioner.
Varje år inträffar svåra oljeolyckor på världshaven. De värsta katastroferna har haft fruktansvärda konsekvenser. Från tankern Prestige, som sjönk i november 2002 utanför den spanska kusten, rann det ut ca 64 000 ton olja i havet. Hundratals kilometer av Spaniens och Frankrikes kust förorenades. Oljan dödade och skadade omkring 300 000 fåglar. Till följd av olyckan led fisket och turismen ett svårt avbräck och tiotusentals personer förlorade sina arbeten. Kostnaderna för olyckan har beräknats till över en miljard euro. Oljetankern Erika förorsakade liknande förödelse när hon förliste 1999 utanför den franska kusten vid Bretagne. Oljetankern Sea Empress led 1996 skeppsbrott utanför Wales, tankern Braer 1993 vid Shetland, Exxon Valdez 1989 utanför Alaska, Amoco Cadiz 1978 utanför Bretagne och Torrey Canyon 1967 utanför södra England.
Östersjön har inte skonats från oljeutsläpp. I lugnt väder och god sikt kolliderade 2003 ett kinesiskt och ett cypriotiskt fartyg mitt på dagen mellan Österlens kust och Bornholm, i Bornholmsgattet, som är ett av Europas mest trafikerade farvatten. Det kinesiska fartyget sjönk efter tre timmar på 70 meters djup. Oljesaneringen till sjöss och längs Österlens kust kostade hundratals miljoner kronor, och den totala kostnaden för Fu Shan Hais förlisning har uppskattats till cirka en miljard kronor. Till minne av katastrofen kliver vi som badar längs Österlens kust ännu varje sommar på oljeklumpar.
Utan att förringa katastrofen utanför Louisiana måste vi själva främst skydda vårt eget känsliga innanhav, Östersjön. Inte bara oljeutsläpp hotar. Övergödning och algblomning är ett ständigt och återkommande gissel. Åtgärder brådskar – det tar 38 år för Östersjöns vatten att bytas ut genom att nytt vatten rinner till. Enligt en kartläggning av Helsingforskommissionen är 83,4 procent av biotoperna i och kring Östersjön hotade, varav 15 procent är akut hotade.
Pengar kan inte mäta värdet av att kunna bada, meta, sola, kanota och segla i ett friskt Östersjön – men om katastrofen fortgår kan man lätt ana de enorma ekonomiska belopp som går förlorade i vikande turism och fiskenäring, fallande huspriser, minskande service, arbetslöshet och förlorade rekreationsmöjligheter. Det är våra hus och sommarstugor det gäller, det är våra barns och barnbarns framtid det handlar om.
Oljeolyckorna sker med otäck regelbundenhet, också i våra vatten. Vad kan vi göra? För att förhindra nya oljekatastrofer i den känsliga Östersjön vill Kristdemokraterna införa krav på lots i Bornholmsgattet, separata farleder liksom i Öresund, klassning av Östersjön som ett hav i behov av särskilt skydd samt lagstifta om dubbla skrov för oljetransporter.
Vad kan vi göra för att begränsa utsläppen av kväve och fosfater från jordbruket som genom avrinningen når Östersjön? Konkret kan vi förbättra reningsverk och initiera algskörd för biogasproduktion. För att fånga upp gödningsmedel kan vi etablera våtmarker, ha odlingsfria zoner längs vattendrag, och anlägga översilningsängar. I havet kan man etablera musselodlingar som fångar upp näringsämnen och aktivt renar vattnet från närsalter. Drivorna av tång och alger längs våra stränder kan komposteras och återvinnas. Låt oss slå vakt om Östersjön. För våra barns skull.
Tuve Skånberg, Skillinge. Riksdagsledamot (KD) 1991-2006, kandidat i valet 2010
Artikeln var publicerad i Ystads Allehanda 2010-08-18, Blekinge Läns Tidning 2010-09-17