Värna Östersjön

Dagligen hör vi hur stränderna i Louisiana, och havet i Mexikanska golfen, förorenas av oljeutsläppet sedan katastrofen 20 april då oljeplattformen ”Deepwater Horizon” gick under. President Barack Obama och ansvariga BP står handfallna inför en oljesanering av historiska proportioner.

Varje år inträffar svåra oljeolyckor på världshaven. De värsta katastroferna har haft fruktansvärda konsekvenser. Från tankern Prestige, som sjönk i november 2002 utanför den spanska kusten, rann det ut ca 64 000 ton olja i havet. Hundratals kilometer av Spaniens och Frankrikes kust förorenades. Oljan dödade och skadade omkring 300 000 fåglar. Till följd av olyckan led fisket och turismen ett svårt avbräck och tiotusentals personer förlorade sina arbeten. Kostnaderna för olyckan har beräknats till över en miljard euro. Oljetankern Erika förorsakade liknande förödelse när hon förliste 1999 utanför den franska kusten vid Bretagne. Oljetankern Sea Empress led 1996 skeppsbrott utanför Wales, tankern Braer 1993 vid Shetland, Exxon Valdez 1989 utanför Alaska, Amoco Cadiz 1978 utanför Bretagne och Torrey Canyon 1967 utanför södra England.

Östersjön har inte skonats från oljeutsläpp. I lugnt väder och god sikt kolliderade 2003 ett kinesiskt och ett cypriotiskt fartyg mitt på dagen mellan Österlens kust och Bornholm, i Bornholmsgattet, som är ett av Europas mest trafikerade farvatten. Det kinesiska fartyget sjönk efter tre timmar på 70 meters djup. Oljesaneringen till sjöss och längs Österlens kust kostade hundratals miljoner kronor, och den totala kostnaden för Fu Shan Hais förlisning har uppskattats till cirka en miljard kronor. Till minne av katastrofen kliver vi som badar längs Österlens kust ännu varje sommar på oljeklumpar.

Utan att förringa katastrofen utanför Louisiana måste vi själva främst skydda vårt eget känsliga innanhav, Östersjön. Inte bara oljeutsläpp hotar. Övergödning och algblomning är ett ständigt och återkommande gissel. Åtgärder brådskar – det tar 38 år för Östersjöns vatten att bytas ut genom att nytt vatten rinner till. Enligt en kartläggning av Helsingforskommissionen är 83,4 procent av biotoperna i och kring Östersjön hotade, varav 15 procent är akut hotade.

Pengar kan inte mäta värdet av att kunna bada, meta, sola, kanota och segla i ett friskt Östersjön – men om katastrofen fortgår kan man lätt ana de enorma ekonomiska belopp som går förlorade i vikande turism och fiskenäring, fallande huspriser, minskande service, arbetslöshet och förlorade rekreationsmöjligheter. Det är våra hus och sommarstugor det gäller, det är våra barns och barnbarns framtid det handlar om.

Oljeolyckorna sker med otäck regelbundenhet, också i våra vatten. Vad kan vi göra? För att förhindra nya oljekatastrofer i den känsliga Östersjön vill Kristdemokraterna införa krav på lots i Bornholmsgattet, separata farleder liksom i Öresund, klassning av Östersjön som ett hav i behov av särskilt skydd samt lagstifta om dubbla skrov för oljetransporter.

Vad kan vi göra för att begränsa utsläppen av kväve och fosfater från jordbruket som genom avrinningen når Östersjön? Konkret kan vi förbättra reningsverk och initiera algskörd för biogasproduktion. För att fånga upp gödningsmedel kan vi etablera våtmarker, ha odlingsfria zoner längs vattendrag, och anlägga översilningsängar. I havet kan man etablera musselodlingar som fångar upp näringsämnen och aktivt renar vattnet från närsalter. Drivorna av tång och alger längs våra stränder kan komposteras och återvinnas. Låt oss slå vakt om Östersjön. För våra barns skull.

Tuve Skånberg, Skillinge. Riksdagsledamot (KD) 1991-2006, kandidat i valet 2010

Artikeln var publicerad i Ystads Allehanda 2010-08-18, Blekinge Läns Tidning 2010-09-17

Utan bin är människan utrotningshotad

I tidningen Kristdemokraten 2010-09-03 intervjuar Maria Wilhelmson mig och Bo Herou, Tomelilla om vårt politiska engagemang för biodlingen och mot GMO (genetiskt modifierad gröda).

Vi saxar ur artikeln:

Utan bin hotas vår mänskliga existens. Vi är helt beroende av att bin (och humlor) flyger runt och hjälper till med pollineringen, alltså befruktningen, av växterna.

86 procent av växterna som odlas i Europa är beroende av binas pollinering. Men bina lever farligt i det moderna förändrade skogs- och jordbruket. Och även av klimatförändringen. Kvalster är ett hot mot bina och tros ligga bakom att hälften av Skånes bin har dött för många biodlare under senare års vintrar.

Det finns, eller har funnits 250 olika arter vildbin. De flesta är utrotningshotade.

GMO-modifieringen av växter är en del av hotet mot bins existens. GMO står för Genetiskt modifierad organism. Det finns försök med sådan genmodifiering i Sverige, av bland annat majs, äpplen och raps. På rapsfälten hämtar bin mycket av sin nektar som de sedan omvandlar till honung.

Med GMO skapar man växter som är resistenta – men som kan vara bärare av ­bekämpningsmedlet glyfosat (Round up är varumärket) och som alltså skadar bin och andra insekter.

Man har inte kunnat visa att GMO-manipulerade växter och spannmål skadar människor direkt, men det kan alltså leda till att bin dör. Kritikerna mot GMO menar dock att det inte är tillräckligt utrett hur gen­modifieringen påverkar människan.

EU har uppmärksammat problemet och har skapat direktiv som säger att man inte får ha GMO-manipulerad gröda närmre än 200–300 meter från icke-manipulerad av samma sort, för att det inte ska spridas.

Men ett bi flyger fritt och kan hämta nektar som innehåller insektsgift tre kilometer ifrån kupan. På så vis kan bina hjälpa till med spridningen från GMO-raps till icke genmanipulerad majs.

Bo Herou är kristdemokrat och fritidsbiodlare i Skåne. Han har 20 bisamhällen och berättar att ett bisamhälle kan bestå av uppemot 70000 bin. Tillsammans med kristdemokraten Tuve Skånberg, Skillinge, tidigare riksdagsledamot, har han engagerat sig i problemet med de utrotningshotade bina och spridningen av GMO.

Tuve Skånberg lämnade riksdagen för arbete utomlands efter 15 år men är nu tillbaka och kandiderar på plats två på Skåne norra och östras valsedel. Under sin tid i riksdagen motionerade han i GMO-frågan och kommer att arbeta för ökad ”försiktighet” om han kommer in i riksdagen igen.

Bo Herou och Tuve Skånberg vill att Sverige ska ha hårdare regler än de EU-parlamentet föreskriver. De vill att man ska gå efter en försiktighetsprincip och ha ett avstånd på fem kilometer mellan GMO-odlingar och icke-genmodifierade.

Skåne är ett jordbrukslandskap och helt beroende av bin.

– Utan bin blir det inga äpplen på Österlen, säger Bo Herou.

– I Kiruna överlever inga bin, det är därför det inte finns några äppelodlingar där, säger han också.

– Bina gör ett nödvändigt arbete med pollinering. Honungsproduktionen är bara en biprodukt.

Bo Herou ser själv hur bina hotas och hur binäringen förändras. I år fick han mest, och godast, honung när han hade sina kupor placerade hemma på gården i samhället Tomelilla. Runt omkring finns villor med trädgårdsväxter av olika slag. Här har bina hittat mycket nektar i år. Det blev bättre utdelning än när kuporna stod på rapsfälten.

I Kina tvingas människor i vissa områden i dag att utföra binas jobb.

Om vi inte tar hotet mot binas exis­tens på största allvar kan situationen bli densamma här i Sverige snart, varnar Tuve Skånberg och Bo Herou.

Artikeln var publicerad i Kristdemokraten 2010-09-03