Regeringen investerar inte

september 26, 2015

Regeringen kallar sin budget för ”Investering i Sverige”. En titel som förpliktigar men frågan är vad egentligen regeringen investerar i.

Regeringen investerar åtminstone inte i fler jobb.

Faktum är att regeringens budget innehåller 40 miljarder i skattehöjningar varav hela 80 procent drabbar jobb och företagande. I ett läge där vi behöver satsa mer på jobben slår regeringen till med en skattesmäll på just jobben. Främst drabbas de som står allra längst ifrån arbetsmarknaden där enkla jobb ofta är nyckeln in. Beslutet att försämra RUT-avdragen leder till att många av dessa enkla jobb slås ut.

Här kommer särskilt utrikes födda i kläm, som redan har svårt att få in en fot. Statistik visar att var tredje anställd i RUT-branschen är utrikes född, att nästan var tionde jobb för utomeuropeiskt födda kvinnor finns i RUT-företag. Regeringens budget slår också mot äldres möjlighet till arbete genom att löneskatten återinförs. I ett läge där arbetlivet bör förlängas gör regeringen tvärtom och förkortar det. Dessutom slår regeringens budget mot ungas jobb genom kraftigt höjd arbetsgivaravgift.

Magdalena Andersson (2)

Regeringen investerar åtminstone inte i ett stärkt civilsamhälle.

I en tid då behoven i vår omvärld är som allra störst slår regeringen mot hjälporganisationerna och det civila samhället. Regeringens beslut om att slopa gåvoavdraget innebär 250 miljoner mindre till hjälporganisationernas arbete för utsatta och behövande. När några organisationer själva berättar vad 250 miljoner kronor skulle kunna användas till blir det än mer uppenbart vilka dramatiska konsekvenser ett avskaffande får. Röda Korset skulle kunna ge mat som räcker i en månad till 3 246 753 personer i Syrien, Individuell Människohjälp skulle kunna lyfta fyra miljoner utsatta kvinnor i Indien ur extrem fattigdom och Plan Sverige skulle kunna stoppa en miljon barnäktenskap. Här blir det extra tydligt hur regeringens politik slår mot civilsamhället.

Regeringen investerar inte heller i en politik som stärker familjen.

Den lilla valfrihet som vårdnadsbidraget och en flexibel föräldraförsäkring utgör, tar nu Socialdemokraterna och Miljöpartiet bort. I överförmyndaranda lägger nu regeringen förslag om att skrota vårdnadsbidraget och utöka tvångskvoteringen i föräldraförsäkringen. Men fler öronmärkta mamma-respektive pappamånader ökar knappast familjers möjlighet att klara vardagspusslet och möjliggöra mer tid för barnen. Sammantaget ger detta en bild av en budget som inte investerar i fler jobb, ett starkare civilsamhälle och starkare familjer. Mot detta kommer vi kristdemokrater ta strid.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Kristianstadsbladet 2015-09-26


Får statsministern ljuga?

februari 3, 2015

Vid flera tillfällen i november och december förra året uttalade sig statsminister Stefan Löfven (S) om att han och regeringen skulle avgå om allianspartiernas budget skulle vinna i budgetomröstningen den 3 december. ”Det är så här, att vi kommer inte sitta och regera på någon annans budget. Det kommer vi inte att göra”, sa han i Aftonbladet i mitten av november och ett par veckor senare, dagen före budgetomröstningen, var han ännu tydligare i samma tidning: ”Jag kommer inte att sitta kvar om Alliansens budget vinner. Det vore rent korkat att göra annat”.

Men statsministern avgick inte. Istället aviserades ett extra val den 22 mars. Den största parlamentariska krisen sedan 1958 var ett faktum. Medier över hela världen rapporterade om den bisarra svenska regeringskrisen. ”Jag trodde det var Italien, inte Sverige” raljerade komikern John Cleese när han uppträdde i Skavlan tillsammans med statsministern någon dag senare.

Nu, två månader efter statsministerns löfte att avgå om hans budget föll, sitter han ännu kvar på sin post. Det är tid att ställa frågan om det är acceptabelt att Sveriges statsminister farit med osanning, att han ljugit.

Korsa fingrarna (2)

Etiskt sett är det förkastligt att ljuga; för alla, för politiker i allmänhet och för en statsminister i synnerhet. Det är visserligen inte straffbart att ljuga i vardagssammanhang, men det är oetiskt och lögnaren förlorar sitt förtroende. En lögn i ett juridiskt sammanhang kan däremot vara olagligt. Ifall man under laga ed uppsåtligen lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen, så begår man brottet mened. Redan De tio budorden deklarerade ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd”.

Ur ett samhälleligt, socialt eller politiskt perspektiv kan vi konstatera att mänskliga relationer bygger på att det finns förtroende. Vi litar på att människor beter sig korrekt. Oavsett om det är i hemmet, på arbetsplatsen eller i trafiken utgår vi från att överenskomna regler följs. Ett välfungerande samhälle förutsätter dessutom att allmänheten har förtroende för de centrala samhällsinstitutionerna, där statsministern och hans regering är bland de viktigaste. Om statsministern ljuger riskerar det att urgröpa förtroendet för regeringen som institution. Ur ett samhälleligt perspektiv måste vi säga att det är förkastligt om en statsminister ljuger.

Hur framstår statsministerns osanna besked ur ett juridiskt perspektiv, ur ett grundlagsperspektiv?

I regeringsformen 1 kap. 9 § stadgas: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet”.

Enligt grundlagskommentarerna av Holmberg m.fl. (2006) inbegriper ”andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen” även regeringen när den agerar som högsta förvaltningsmyndighet. Riksdagens konstitutionsutskott har vid flera tillfällen redogjort för vad detta saklighetskrav närmare innebär. I 2007/08:KU6, refererades till en studie av Thomas Bull, då docent vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet, nu justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.

Grundlagens krav på saklighet har, enligt Bull, också medfört ett krav på hur anställda vid myndigheter bör uppföra sig vid kontakter med allmänheten. Detta innebär att saklighetskravet inte enbart aktualiseras när ärenden handläggs och bedöms juridiskt, utan även vid det som brukar kallas faktiskt handlande och vid ren service gentemot medborgarna. Bull förklarade det faktum att 1 kap. 9 § regeringsformen fått ett så vidsträckt tillämpningsområde med att det ytterst handlar om att upprätthålla förtroendet för den offentliga maktapparaten.

Man kan också nämna Justitiekanslerns beslut 1994-09-26, där en polismyndighet hade lämnat vilseledande information till massmedier. I beslutet hänvisade JK till saklighetskravet i regeringsformen och sade att det som en generell regel för all polisverksamhet liksom för all annan myndighetsverksamhet givetvis bör gälla att uppgifter som myndigheter lämnar till massmedia eller till allmänheten ska vara korrekta.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen åberopat saklighetskravet i regeringsformen i sin granskning av regeringen. I KU:s betänkande som refererades ovan framhöll utskottet att de uppgifter som regeringen lämnar till KU måste vara korrekta: ”Medvetet vilseledande uppgifter kan självfallet aldrig accepteras och står i strid med saklighetskravet i regeringsformen”. Detta torde innebära att KU menar att uppgifter som statsråd lämnar omfattas av regeringsformens saklighetskrav, även när regeringen inte agerar som högsta förvaltningsmyndighet, det vill säga även i andra sammanhang än när regeringen tar ställning till överklaganden av förvaltningsärenden. Det kan till exempel handla om situationen att statsråd uttalar sig i media som företrädare för regeringen.

Vi menar att det kan finnas grund för att statsministern brutit mot saklighetskravet i regeringsformen 1 kap. 9 § när han for med osanning i fråga om att han skulle avgå i samband med att hans budget föll den 3 december. Kristdemokraterna har därför anmält frågan till riksdagens konstitutionsutskott för att få den prövad där.

Aron Modig

Tuve Skånberg, ledamot av Konstitutionsutskottet

Artikelförfattarna är riksdagsledamöter (KD)

Artikeln var publicerad i SvD 2015-02-03

 

Kristdemokraternas KU-anmälan finns här.

 


Vice statsminister Åsa Romson KU-anmäld för ”utlyst nyval som regeringen har tagit”

december 5, 2014

Idag har jag anmält vice statsminister Åsa Romson (MP) för granskning av Konstitutionsutskottet.

Vid frågestunden igår torsdag 4 december talade hon om” det utlysta nyval som regeringen har tagit”.  Problemet är dock att regeringen inte alls tagit något beslut och utlyst nyval, inte heller får regeringen besluta och utlysa nyval förrän tidigast 29 december. Regeringsformen, som är en del av våra grundlagar, ger besked om det. Anledningen är att under de tre första månaderna av en nyvald riksdag ska man försöka hitta en regeringsbildare, det vill säga en statsminister, som kan leda en regering som accepteras av riksdagen. Hade inte regeln funnits så hade kanske en riksdag gett upp för fort, utan att ha prövat alla vägar först. Och det behövs. Ett nyval, eller extra val som det egentligen heter, är ingen liten sak. Det kostar till exempel en kvarts miljard kronor. Och ett nyval kanske inte löser problemet heller, om det nya valresultatet inte avsevärt skiljer sig från det tidigare. Det är ingen tillfällighet att Sverige hade senaste nyval 1958.

Men nu försöker alltså vice statsministern Åsa Romson förespegla riksdagen, ja, hela svenska folket, att ett nyval är oundvikligt eftersom det är utlyst av regeringen. Men det är alltså fel.

Här följer texten i min KU-anmälan:

Svea rikes lag

Anmälan till KU för granskning av vice statsministerns uttalande om ”utlyst nyval som regeringen har tagit”.

Vid frågestunden i riksdagen 4 december kl. 14-15 refererade vice statsministern Åsa Romson till statsminister Stefans Löfvens besked onsdagskvällen 3 december som” det utlysta nyval som regeringen har tagit”.

Anf 26 ”Men det är en anledning till att jag tror att det är rätt väg för Sverige att säkerställa att folket har en möjlighet att säga någonting om budgeten i det utlysta nyval som regeringen har tagit.” [1]

Enligt Regeringsformens 3 kapitel 11§ får regeringen besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie val, men regeringen får inte besluta om extra val förrän tre månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

Riksdagen sammanträdde efter valet 14 september första gången 29 september. Följaktligen får inte regeringen besluta och utlysa extraval förrän den 29 december.

Syftet med tremånadersgränsen är att inte extra val ska utlysas i förtid, utan att alla möjligheter till regeringsbildning har prövats. Att därför förespegla kammaren och allmänheten att nyval är utlyst och därför oundvikligt, är att bryta mot såväl regeringsformens bokstav som anda.

Något beslut om att utlysa nyval har de facto heller inte regeringen tagit, så vice statsministerns besked till kammaren om ” det utlysta nyval som regeringen har tagit” bör också prövas mot regeringsformens 7 kap. 3 §, liksom om vice statsministern brustit gentemot saklighetskravet enligt regeringsformen 1 kap. 9 §.

Jag anhåller om att Konstitutionsutskottet granskar om vice statsministerns besked till riksdagens kammare om ”det utlysta nyval som regeringen har tagit” är förenligt med RF 3 kap 11§, 7 kap. 3§ och 1 kap. 9§.

Stockholm 2014-12-05

 

Tuve Skånberg, (KD) bänk 15

 

[1] så ordagrant enligt riksdagens videoupptagning kl 14:24, 1:00:49 http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Fragestunder/Fragestund8/?did=H2C120141204fs#/pos=794  . I riksdagens skriftliga snabbprotokoll har språkvårdaren dock återgivit uttalandet som ”det utlysta nyval som regeringen har aviserat.” Enligt min mening är dock snabbprotokollets återgivande inte sakligt korrekt, eftersom ett beslut som regeringen har aviserat inte är detsamma som ett beslut som regeringen har tagit.

[Anm: 2014-12-12 ändrades texten i riksdagens snabbprotokoll så att den nu lyder: ” Men det är en anledning till att jag tror att det är rätt väg för Sverige att säkerställa att folket har en möjlighet att säga någonting om budgeten i det utlysta nyval som regeringen har tagit.” Anf 26. Det finns alltså nu ingen diskrepans mellan ljudupptagningen och protokollets text.]

KU-anmälan relateras i SVT 2014-12-09, SvD 2014-12-09,  Aftonbladet 2014-12-09, Metro 2014-12-09,  UNT 2014-12-09, DI 2014-12-09, Skånska Dagbladet 2014-12-09, NSK 2014-12-09,  HD 2014-12-09, NSD 2014-12-09, SMP 2014-12-09, Borås Tidning 2014-12-09, Piteå tidningen 2014-12-09, Hela Gotland 2014-12-09, Laholms tidning 2014-12-09, K kuriren  2014-12-09, NLT 2014-12-09


Att erkänna Palestina skulle skada Sverige

oktober 6, 2014

I fredags fick Sverige en ny regering, med åtföljande ny regeringsförklaring. Här finns en mängd inrikespolitiska inslag som kommer att analyseras av partier och kommentatorer. Men det största frågetecknet gäller Sveriges överraskande nya internationella hållning. Stefan Löfvens avsiktsförklaring att erkänna den icke existerande staten Palestina är såväl aningslös som huvudlös.

Under sommarens krig mellan Hamas och Israel gjorde blivande statsminister Stefan Löfven ett kort Facebookinlägg om att våldet måste upphöra och båda parter återgå till förhandlingsbordet. Det han kanske inte var beredd på var den våg av avsky och ren antisemitism som följde på att inlägget även innehöll en i sig oproblematisk formulering om att även Israel har rätt att försvara sig mot angrepp. Kanske är det den protestvågen som nu fått honom att lägga i backväxeln och rusa bakåt utan eftertanke, med att nu göra det diplomatiskt mycket problematiska draget att erkänna en palestinsk stat.

Fredsprocessen palestinier israeler

Detta beslut från den nya rödgröna regeringen har redan höjt många ögonbryn internationellt. Förslaget medför nämligen problem på åtminstone två områden.

Dels folkrättsligt: en stat kan inte rimligen erkännas förrän de folkrättsliga kraven för en statsbildning är uppfyllda. Även om de två tidigare fienderna Fatah och Hamas i somras ingick ett avtal, har löftena om allmänna val inte hållits, och en långsiktigt fungerande regering finns inte. Det palestinska självstyret har heller inte reglerat sina gränskonflikter och saknar en regering som kan uppvisa effektiv kontroll över statens territorium och dess befolkning och kan försvara dem, vare sig på Västbanken eller i Gaza, för att nämna några av de folkrättsliga krav för statsbildningar som inte är uppfyllda. Vilka som är eller skulle vara dess medborgare är inte definierat. Man kan jämföra med Taiwan, som sedan årtionden har allt detta, men som Sverige ändå inte erkänt som stat.

Att erkänna en palestinsk stat innan fredsförhandlingar slutförs är att äventyra staten Israels existens, eftersom inte staten Israels legitima säkerhetsfrågor är lösta. Detta är så mycket mer akut nu med kriget i Syrien i närområdet och IS framryckande.

Socialdemokraterna har alltid lutat sig starkt mot FN som utrikespolitisk ledstjärna, och velat undvika att ta steg utan ett tydligt FN-mandat. Med detta drag ställer Löfven sig dessutom utanför den europeiska samsynen, då inget annat land som medlem av EU valt att erkänna en palestinsk stat. Både FN:s säkerhetsråd och EU har tvärtom tryckt på vikten av att undvika unilaterala handlingar. Här blir det djupt problematiskt om den nya regeringen å ena sidan skulle erkänna en palestinsk stat, men samtidigt förutsätta – som regeringsförklaringen säger – ”ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens.” Just eftersom Hamas inte har någon som helst avsikt att uppfylla detta krav. Det gör regeringens inställning gravt dubbelmoralisk.

Än allvarligare är att en regering där Hamas är tänkt att ingå dessutom skulle innehålla minst ett parti med ett uttalat antisemitiskt program, som tar avstånd från mänskliga fri- och rättigheter och vars huvudmål är att med terror utplåna Israel som stat.

Detta fäster vår uppmärksamhet på att det allvarligaste problemet med Löfven-regeringens avsiktsförklaring kanske ändå är det moraliska. Den skulle ge legitimitet åt en djupt antidemokratisk och antisemitisk terroriströrelse, med uttalad avsikt att med våldet som medel långsamt knäcka sitt grannland, som är regionens enda utvecklade demokrati.

Det folkrättsligt ganska självklara i nuläget är att ingen palestinsk stat kan erkännas utan att den fullt ut erkänt sin granne Israels rätt att existera. En sådan stat måste dessutom formas i samförstånd med Israel, där nödvändiga förhandlingspunkter har kunnat föras i mål för båda parter. Bara på det sättet kan den långsiktiga lösning nås som hela världen önskar. Att i det läget ensidigt erkänna en palestinsk stat vore destruktivt för fredsprocessen, men det skulle också skada Sveriges roll som demokratins försvarare och stöttepelare i världen.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Per Ewert, informationssekreterare tankesmedjan Claphaminstitutet

Stefan Swärd, fil dr statsvetenskap

Artikeln var publicerad i SvD 2014-10-06, UNT 2014-10-06, Kyrkans tidning 2014-10-06, Piteåtidningen 2014-10-07, Dalarnas tidning 2014-10-07, Skånska Dagbladet 2014-10-12, Ystads Allehanda 2014-10-08, Borås Tidning 2014-10-09, Kristianstadsbladet 2014-10-09, HV 2014-10-09, HD 2014-10-11

Artikeln relaterades på nyhetsplats i ViD 2014-10-06


Kan de rödgröna vinna valet utan lögner?

september 7, 2014

Den amerikanske politikern Hiram Johnson sa 1917 att ’krigets första offer är sanningen’, ”The first casualty when war comes is truth”. Och det är lika sant också för den svenska valrörelsen 2014.

Vill de rödgröna vinna valet så bör de göra det med blanka vapen, utan lögner.

Korsa fingrarna (2)

Här är några oriktiga påståenden från S, MP och V som hävdats i debatten hittills i valrörelsen:

”Sysselsättningen i Sverige har minskat”

Fel. Enligt SCB är det över 300 000 fler människor som arbetar idag än 2006. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i hela EU, 79,8%, och trots den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet har sysselsättningsgraden inte minskat utan ligger på samma nivå som 2006. Eurostat visade i våras att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i Europa.

”Skattesänkningar urholkar välfärden”.

Fel. Tack vare alliansens skattesänkningar – som har lett till att fler arbetar och betalar skatt – har skatteintäkterna blivit högre än någonsin, och resurserna till välfärden är större än någonsin. 2006 låg de kommunala skatteintäkterna på 454 miljarder kronor, och 2013 hade de stigit till 600 miljarder.

”Skattesänkningarna gynnar bara de rika”.

Fel. Alliansens största reform, jobbskatteavdraget, är utformad just för att gynna lägre inkomstgrupper. Finanspolitiska rådet konstaterade 2013 att ”de största inkomstökningarna äger rum hos dem som har allra lägst inkomst”, och att den tiondel som har lägst inkomst ”får en relativ inkomstökning som är ca tre gånger så hög som för övriga grupper”.

”Utanförskapet har ökat”

Fel. När alliansen tillträdde 2006 var det drygt 1 000 000 människor som försörjdes av sociala ersättningar eller bidrag. 2012 var det cirka 800 000. Enligt SCB var det den lägsta nivån sedan mätningarna började göras 1990.

”Klyftorna i samhället  ökar”.

Fel. Inkomstojämlikheten har visserligen ökat på lång sikt, sedan 1990-talet, men inte under alliansregeringens tid. ”Det är notabelt att Ginikoefficienten har varit i stort sett konstant mellan 2006 och 2012” säger en forskarrapport till Finanspolitiska rådet i år. Den största ökningen av inkomstojämlikheten skedde under regeringen Persson 2002 till 2006.

”Fler människor har osäkra anställningar och deltidsjobb”

Fel. Enligt Riksdagens Utredningstjänst var det 17,5 % av de anställda på arbetsmarknaden 2006 som hade tidsbegränsad anställning. År 2013 var andelen 17 %. Andelen deltidsanställda har minskat från 24 % 2006 till 23 % 2013.

Skola

”Ungdomsarbetslösheten ligger på 25 %”.

Fel. I siffran 25 % ingår heltidsstuderande på gymnasier och högskolor som söker extrajobb. Heltidsstuderande räknar vi ju inte som arbetslösa. SCB har numera ett mått för ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEET; Not in Employment, Education or Training) och andelen är lägre i dag än när alliansen kom till makten. Första kvartalet 2007 var NEET 6,9 procent – första kvartalet i år landade på 6,6 procent.

”Pensionärerna har fått det sämre ekonomiskt”

Fel. Riksdagens utredningstjänst har undersökt köpkraften hos olika pensionärsgrupper, de med garantipension, samt de med en pension på 10 000, 15 000 och 20 000 kr per månad. Ingen av dessa pensionärsgrupper har fått minskad köpkraft sedan 2006 när man räknar med både förändringen av pensionerna och sänkningen av skatten. För en garantipensionär har köpkraften ökat mest, elva procent utöver inflationen.

Genom 5 skattesänkningar för pensionärer har garantipensionären fått sammanlagt en hel ytterligare pensionsbetalning mer om året

”De rika betalar allt mindre skatt”

Fel. Den femtedel som tjänar mest i Sverige har ökat sin andel av de sammanlagda skatteinbetalningarna, medan de övriga fyra inkomstgrupperna har minskat sin andel av de samlade skatterna under alliansen, enligt Riksdagens utredningstjänst. Höginkomsttagarna i Sverige betalar fortfarande bland världens högsta marginalskatt, medan de med normal inkomst numera betalar skatt på en genomsnittlig EU-nivå.

”Antalet utbildningsplatser har minskat”

Fel. Andelen vuxna (18–64 år) som är i studier på högskola, vuxenutbildning eller eftergymnasiala utbildningar är större än 2006, enligt Riksdagens utredningstjänst. Inom högskolan har vi idag både fler platser och större andel av befolkningen som studerar än 2006.

”Fattigdomen har ökat i Sverige”

Fel. Sverige har, tillsammans med Luxemburg, den lägsta andelen materiellt fattiga i EU, en andel som dessutom har minskat under alliansen med 40 % sedan 2006. Statistik från SCB visar även att tiondelen med lägst inkomster har fått ökad disponibelinkomst.

”Alliansen har sålt ut välfärden till privata företag”.

Fel. Drygt 10 procent av den offentligt finansierade vården och knappt 14 procent av omsorgen utförs av privata företag. Mindre än 15 procent av grundskoleeleverna går i friskola. På gymnasiet är det cirka 25 procent.

”Pengarna till välfärden går till skatteparadis”.

Fel. Vård- och omsorgsbranschens utdelning avviker inte från det övriga näringslivet: utdelningen är mindre än 3 procent av nettoomsättningen. Var sjätte vårdföretag går inte ens med vinst. Majoriteten av de största företagen avstår från utdelning och återinvesterar i företaget i stället.

”Alliansen har ödelagt statens finanser”

Fel.  Sverige är det enda landet i hela EU som har minskat sin statsskuld i andel av BNP mellan åren 2006 och 2014, med totalt 14 miljarder kr (nominell statsskuld maj 2006 = 1 239 miljarder, maj 2014 = 1 225 miljarder), enligt SCB. Sverige ligger bland de bästa i EU när det gäller starka statsfinanser.

”Välfärden har fått krympande resurser under alliansen”

Fel. I en rapport nyligen från Sveriges Kommuner och Landsting framgår att välfärden aldrig haft så stora resurser som idag. Resurserna har ökat med över 100 miljarder kronor sedan 2006, vilket är mer än vad som behövts för att möta ökade löner och priser och den demografiska utvecklingen. Pengarna har därför även räckt till kvalitetsförstärkningar, exempelvis ges mer resurser till varje elev både i grundskolan och i gymnasiet. Andelen offentliga utgifter av BNP är lika stora idag som 2006.

”Äldreomsorgen gröps ur och våra gamla får det sämre”

Fel. Flera internationella undersökningar pekar på att Sverige är världens bästa land att åldras i och att Sveriges äldreomsorg är en förebild för resten av världen. Organisationen Help Age International jämförde över 90 länder på flera olika områden gällande äldreomsorg och äldres levnadsstandard och i ett sammanvägt index placeras Sverige som etta.

OECD konstaterade också nyligen i en rapport att Sverige inte bara lägger näst mest resurser i världen på äldreomsorg i förhållande till BNP, vi är dessutom en förebild för resten av världen när det gäller hur vi utformat vår äldreomsorg.

”Under alliansregeringen ökar utsläppen av växthusgaser.”

Fel. De svenska utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska och nådde 2012 den lägsta nivån sedan basåret 1990, enligt statistik från Naturvårdsverket.

 

Det har blivit bättre under alliansregeringens tid – så varför byta regering?

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Göteborgsposten 2014-09-11, i HV 2014-09-11

 

Källor: SCB, Riksdagens utredningstjänst (RUT), Finanspolitiska rådet (rapport), Sveriges Kommuner och Landsting (rapport), Help Age International, OECD (rapport), Naturvårdsverket

Ytterligare att läsa : artiklar i SvD, Aftonbladet, Aftonbladet (2)Dagens Samhälle, DN,  SVT, blogg (1), blogg (2),


Jämställdhet utan hat

september 3, 2014

Feministiskt initiativ (FI) vill ta patent på hur jämställdhet ska se ut, men de hamnar så snett i sitt hat mot män. Kristdemokraterna är ett parti för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi ser att samhället inte är där idag. Hårda könsroller präglar samtidskulturen om hur kvinnor och män ska vara. Utseendefixering och hårda prestationskrav skapar stress och driver många unga kvinnor mot psykisk ohälsa. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och når inte i samma utsträckning toppjobben och styrelserummen. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett och allvarligt samhällsproblem. Skillnaden i skolresultat mellan pojkar och flickor oroar och riskerar leda till utslagning av unga män med ofullständig skolgång.

Familj

Till skillnad från FI anser vi att behov, möjligheter och livsbetingelser måste mätas efter de unika människor vi är, inte att vi ses som representanter för vårt kön, klass, läggning, ursprung eller funktionsnedsättning. Att vi människor är unika innebär också att varje människa gör olika val i livet, och dessa val måste respekteras. I ett samhällsklimat som vårt, där de högljudda önskar kvotering och konflikt, är det särskilt viktigt att slå vakt om olikheter. Jämställdhet är en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, inte om likriktning, tvång och kvotering.

För dem som önskar strikt likhet mellan könen är politiska tvång det mest effektiva medlet. Vårt mål nås via en annan väg. För oss kristdemokrater är ett jämställt samhälle detsamma som att alla ska ha lika förutsättningar, att undanröja hinder för att kunna göra fria val, att respekteras för sina livsval och att diskriminering inte förekommer, inte på något område.

För att få ett mer jämställt Sverige vill vi se till att offentliga verksamheter har jämställda löner, såväl i stat, region som kommun. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens – inte utifrån kön, ursprung eller ålder. Vi vill inte med lagtvång besluta om kvotering till styrelser i bolag – det skulle strida mot äganderätten. När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen anser vi att alla dagar fritt ska kunna överlåtas mellan föräldrarna, vi säger bestämt nej till kvotering där.

Frihet att välja och etableringsfrihet i välfärden underlättar för entreprenörer i traditionellt kvinnodominerade yrken att starta och driva företag. FI och övriga vänsterns företagarfientliga politik skulle vara ett dråpslag mot dessa företagare. Vi vill trygga stödet för kvinno- och mansjourerna, vi vill att ett krav på samtycke vid sexuella handlingar införs.

Vi vill att för makar med gemensamma barn, som inte fyllt tolv år, ska den totala intjänade premiepensionen fördelas lika dem emellan, om de inte aktivt begär något annat. Det skulle minska skillnaden i pension mellan män och kvinnor.

Tuve Skånberg, Skillinge, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var införd i Ystads Allehanda 2014-09-03


Aldrig mer eller Alltid igen?

augusti 13, 2014

”Aldrig mer!” löd världsledarnas paroll efter andra världskrigets slut. Förintelsen skulle inte få ske igen. Ändå har folkmorden avlöst varandra. Massakrer och etniska rensningar har sedan dess skett i Kambodja, Bosnien, Rwanda, Tibet, Indonesien, Östtimor, Tjetjenien, Uganda, Etiopien, Irak och Sudan.

Men ”Aldrig mer!” verkar ha blivit ”Alltid igen!”. Trots alla ord och löften, alla konventioner och överenskommelser, fortsätter folkmorden. Nu verkar ännu ett vara på väg. Frågan är om Världssamfundet denna gång hinner komma de utsatta till undsättning.

Folkmord (på engelska: genocide) betyder ordagrant dödande av folk/folkslag. Angriparen är inte bara ute efter att vinna; man vill rensa territoriet från människor av en annan etnisk härkomst eller religion. Eliminering av motståndarna är själva syftet.

Islamiska staten

I Syrien och Irak kan vi se hur en växande och allt starkare grupp som kallar sig Islamiska Staten har börjat en etnisk rensning. Kristna i Mosul fick ultimatum: konvertera, betala eller dö. Dagen innan tidsfristen gick ut ändrades detta till ”konvertera eller dö”. Samma ultimatum har sedan getts till andra grupper i fler städer.

Det som skiljer denna synnerligen hårdföra och hänsynslösa islamistgrupps strategi är att de är helt öppna med sina metoder och själva publicerar videor med massakrer på hundratals människor, människor som blir levande begravda och korsfästa, människor som tvingas konvertera för att sedan ändå bli halshuggna. Andra länders medier publicerar också bilder på barn som halshuggits av IS. Istället för att gömma undan massmorden har IS motsatt taktik. När staden Raqqa intagits lät de i avskräckande syfte sätta upp offers halshuggna huvuden på stolpar och staket i staden.

Den ena sidan av detta begynnande folkmord är den humanitära katastrofen. Hundratusentals människor, yazidier och andra, är på flykt och behöver hjälp i detta nu. Omedelbart! Här behöver FN och EU snabbt få till stånd fungerande humanitär hjälp. Ändå räcker inte detta perspektiv. För varje ytterligare oljekälla som Islamiska Staten kontrollerar, för varje stad de intar, växer deras ekonomiska styrka och möjlighet att rekrytera ännu fler som vill strida för deras kalifat.

Den andra sidan handlar om att hindra att Islamiska Staten skaffar större muskler för att kunna utvidga sin etniska resning samt att hejda rekryteringen av potentiella jihadister som från olika länder, även Sverige, vill ansluta sig till IS terroraktiviteter.

Lars Adaktusson och Mikael Oscarsson, båda från kd, har föreslagit aktiv bekämpning av den våldsbejakande islamismen (UNT 29/7), bland annat genom bättre samordning på EU– och nationell nivå och ökad harmonisering av nationell lagstiftning. Med exempel från andra länder pekade de också på möjligheten att dra in socialbidrag och pass för dem som reser för att delta islamistterrorn och även medborgarskapet för dubbla medborgare. Bra förslag men vi menar att man behöver gå ännu längre.

Europas demokratier måste mobilisera med förundersökningar för att rättsligt pröva om några av deras medborgare deltagit i etnisk rensning och folkmord.

Det är inte rimligt att lagligt kunna resa utomlands för att utföra massakrer. Ny lagstiftning som förbjuder detta i EU:s länder och andra demokratier bör snabbt kunna tas fram om viljan finns.

FN och EU måste säkerställa att Islamiska Staten inte förmår sälja olja från de oljefält de nu kontrollerar.

Det måste vara möjligt att snabbare få till stånd militära insatser i länder där minoriteter riskerar att kastas ut eller elimineras. Speciellt när regeringar, som i Irak, begärt sådan hjälp för att kunna stå emot terrororganisationer.

FN:s speciella sändebud till Irak, György Busztin, har begärt att länder i det internationella samfundet erbjuder hjälp till ”Irak och den kurdiska regionen” så att de kan ”bekämpa hoten” från Islamiska Staten samt garantera civila skydd från ”våldets effekter”. Detta måste tolkas som en begäran om både humanitär hjälp och militärt stöd.

Om ”Aldrig mer!” ska vara mer än en slogan, måste Sverige bejaka FN:s begäran om hjälp och agera kraftfullt för att åtminstone denna gång lyckas förhindra ett folkmord.

Rolf Åbjörnsson, advokat, riksdagskandidat (kd) Stockholms län

Leif Hallberg, hederspresident EPP:s seniorförbund ESU, riksdagskandidat (kd) Stockholms stad

Alf Svensson, fd europaparlamentariker (kd), fd biståndsminister

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (kd)

Sune Olofson, fd debattredaktör Svenska Dagbladet

Artikeln var publicerad i Dagen 2014-08-13


%d bloggare gillar detta: