Regeringen investerar inte

september 26, 2015

Regeringen kallar sin budget för ”Investering i Sverige”. En titel som förpliktigar men frågan är vad egentligen regeringen investerar i.

Regeringen investerar åtminstone inte i fler jobb.

Faktum är att regeringens budget innehåller 40 miljarder i skattehöjningar varav hela 80 procent drabbar jobb och företagande. I ett läge där vi behöver satsa mer på jobben slår regeringen till med en skattesmäll på just jobben. Främst drabbas de som står allra längst ifrån arbetsmarknaden där enkla jobb ofta är nyckeln in. Beslutet att försämra RUT-avdragen leder till att många av dessa enkla jobb slås ut.

Här kommer särskilt utrikes födda i kläm, som redan har svårt att få in en fot. Statistik visar att var tredje anställd i RUT-branschen är utrikes född, att nästan var tionde jobb för utomeuropeiskt födda kvinnor finns i RUT-företag. Regeringens budget slår också mot äldres möjlighet till arbete genom att löneskatten återinförs. I ett läge där arbetlivet bör förlängas gör regeringen tvärtom och förkortar det. Dessutom slår regeringens budget mot ungas jobb genom kraftigt höjd arbetsgivaravgift.

Magdalena Andersson (2)

Regeringen investerar åtminstone inte i ett stärkt civilsamhälle.

I en tid då behoven i vår omvärld är som allra störst slår regeringen mot hjälporganisationerna och det civila samhället. Regeringens beslut om att slopa gåvoavdraget innebär 250 miljoner mindre till hjälporganisationernas arbete för utsatta och behövande. När några organisationer själva berättar vad 250 miljoner kronor skulle kunna användas till blir det än mer uppenbart vilka dramatiska konsekvenser ett avskaffande får. Röda Korset skulle kunna ge mat som räcker i en månad till 3 246 753 personer i Syrien, Individuell Människohjälp skulle kunna lyfta fyra miljoner utsatta kvinnor i Indien ur extrem fattigdom och Plan Sverige skulle kunna stoppa en miljon barnäktenskap. Här blir det extra tydligt hur regeringens politik slår mot civilsamhället.

Regeringen investerar inte heller i en politik som stärker familjen.

Den lilla valfrihet som vårdnadsbidraget och en flexibel föräldraförsäkring utgör, tar nu Socialdemokraterna och Miljöpartiet bort. I överförmyndaranda lägger nu regeringen förslag om att skrota vårdnadsbidraget och utöka tvångskvoteringen i föräldraförsäkringen. Men fler öronmärkta mamma-respektive pappamånader ökar knappast familjers möjlighet att klara vardagspusslet och möjliggöra mer tid för barnen. Sammantaget ger detta en bild av en budget som inte investerar i fler jobb, ett starkare civilsamhälle och starkare familjer. Mot detta kommer vi kristdemokrater ta strid.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Kristianstadsbladet 2015-09-26


Får statsministern ljuga?

februari 3, 2015

Vid flera tillfällen i november och december förra året uttalade sig statsminister Stefan Löfven (S) om att han och regeringen skulle avgå om allianspartiernas budget skulle vinna i budgetomröstningen den 3 december. ”Det är så här, att vi kommer inte sitta och regera på någon annans budget. Det kommer vi inte att göra”, sa han i Aftonbladet i mitten av november och ett par veckor senare, dagen före budgetomröstningen, var han ännu tydligare i samma tidning: ”Jag kommer inte att sitta kvar om Alliansens budget vinner. Det vore rent korkat att göra annat”.

Men statsministern avgick inte. Istället aviserades ett extra val den 22 mars. Den största parlamentariska krisen sedan 1958 var ett faktum. Medier över hela världen rapporterade om den bisarra svenska regeringskrisen. ”Jag trodde det var Italien, inte Sverige” raljerade komikern John Cleese när han uppträdde i Skavlan tillsammans med statsministern någon dag senare.

Nu, två månader efter statsministerns löfte att avgå om hans budget föll, sitter han ännu kvar på sin post. Det är tid att ställa frågan om det är acceptabelt att Sveriges statsminister farit med osanning, att han ljugit.

Korsa fingrarna (2)

Etiskt sett är det förkastligt att ljuga; för alla, för politiker i allmänhet och för en statsminister i synnerhet. Det är visserligen inte straffbart att ljuga i vardagssammanhang, men det är oetiskt och lögnaren förlorar sitt förtroende. En lögn i ett juridiskt sammanhang kan däremot vara olagligt. Ifall man under laga ed uppsåtligen lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen, så begår man brottet mened. Redan De tio budorden deklarerade ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd”.

Ur ett samhälleligt, socialt eller politiskt perspektiv kan vi konstatera att mänskliga relationer bygger på att det finns förtroende. Vi litar på att människor beter sig korrekt. Oavsett om det är i hemmet, på arbetsplatsen eller i trafiken utgår vi från att överenskomna regler följs. Ett välfungerande samhälle förutsätter dessutom att allmänheten har förtroende för de centrala samhällsinstitutionerna, där statsministern och hans regering är bland de viktigaste. Om statsministern ljuger riskerar det att urgröpa förtroendet för regeringen som institution. Ur ett samhälleligt perspektiv måste vi säga att det är förkastligt om en statsminister ljuger.

Hur framstår statsministerns osanna besked ur ett juridiskt perspektiv, ur ett grundlagsperspektiv?

I regeringsformen 1 kap. 9 § stadgas: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet”.

Enligt grundlagskommentarerna av Holmberg m.fl. (2006) inbegriper ”andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen” även regeringen när den agerar som högsta förvaltningsmyndighet. Riksdagens konstitutionsutskott har vid flera tillfällen redogjort för vad detta saklighetskrav närmare innebär. I 2007/08:KU6, refererades till en studie av Thomas Bull, då docent vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet, nu justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.

Grundlagens krav på saklighet har, enligt Bull, också medfört ett krav på hur anställda vid myndigheter bör uppföra sig vid kontakter med allmänheten. Detta innebär att saklighetskravet inte enbart aktualiseras när ärenden handläggs och bedöms juridiskt, utan även vid det som brukar kallas faktiskt handlande och vid ren service gentemot medborgarna. Bull förklarade det faktum att 1 kap. 9 § regeringsformen fått ett så vidsträckt tillämpningsområde med att det ytterst handlar om att upprätthålla förtroendet för den offentliga maktapparaten.

Man kan också nämna Justitiekanslerns beslut 1994-09-26, där en polismyndighet hade lämnat vilseledande information till massmedier. I beslutet hänvisade JK till saklighetskravet i regeringsformen och sade att det som en generell regel för all polisverksamhet liksom för all annan myndighetsverksamhet givetvis bör gälla att uppgifter som myndigheter lämnar till massmedia eller till allmänheten ska vara korrekta.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen åberopat saklighetskravet i regeringsformen i sin granskning av regeringen. I KU:s betänkande som refererades ovan framhöll utskottet att de uppgifter som regeringen lämnar till KU måste vara korrekta: ”Medvetet vilseledande uppgifter kan självfallet aldrig accepteras och står i strid med saklighetskravet i regeringsformen”. Detta torde innebära att KU menar att uppgifter som statsråd lämnar omfattas av regeringsformens saklighetskrav, även när regeringen inte agerar som högsta förvaltningsmyndighet, det vill säga även i andra sammanhang än när regeringen tar ställning till överklaganden av förvaltningsärenden. Det kan till exempel handla om situationen att statsråd uttalar sig i media som företrädare för regeringen.

Vi menar att det kan finnas grund för att statsministern brutit mot saklighetskravet i regeringsformen 1 kap. 9 § när han for med osanning i fråga om att han skulle avgå i samband med att hans budget föll den 3 december. Kristdemokraterna har därför anmält frågan till riksdagens konstitutionsutskott för att få den prövad där.

Aron Modig

Tuve Skånberg, ledamot av Konstitutionsutskottet

Artikelförfattarna är riksdagsledamöter (KD)

Artikeln var publicerad i SvD 2015-02-03

 

Kristdemokraternas KU-anmälan finns här.

 


Vice statsminister Åsa Romson KU-anmäld för ”utlyst nyval som regeringen har tagit”

december 5, 2014

Idag har jag anmält vice statsminister Åsa Romson (MP) för granskning av Konstitutionsutskottet.

Vid frågestunden igår torsdag 4 december talade hon om” det utlysta nyval som regeringen har tagit”.  Problemet är dock att regeringen inte alls tagit något beslut och utlyst nyval, inte heller får regeringen besluta och utlysa nyval förrän tidigast 29 december. Regeringsformen, som är en del av våra grundlagar, ger besked om det. Anledningen är att under de tre första månaderna av en nyvald riksdag ska man försöka hitta en regeringsbildare, det vill säga en statsminister, som kan leda en regering som accepteras av riksdagen. Hade inte regeln funnits så hade kanske en riksdag gett upp för fort, utan att ha prövat alla vägar först. Och det behövs. Ett nyval, eller extra val som det egentligen heter, är ingen liten sak. Det kostar till exempel en kvarts miljard kronor. Och ett nyval kanske inte löser problemet heller, om det nya valresultatet inte avsevärt skiljer sig från det tidigare. Det är ingen tillfällighet att Sverige hade senaste nyval 1958.

Men nu försöker alltså vice statsministern Åsa Romson förespegla riksdagen, ja, hela svenska folket, att ett nyval är oundvikligt eftersom det är utlyst av regeringen. Men det är alltså fel.

Här följer texten i min KU-anmälan:

Svea rikes lag

Anmälan till KU för granskning av vice statsministerns uttalande om ”utlyst nyval som regeringen har tagit”.

Vid frågestunden i riksdagen 4 december kl. 14-15 refererade vice statsministern Åsa Romson till statsminister Stefans Löfvens besked onsdagskvällen 3 december som” det utlysta nyval som regeringen har tagit”.

Anf 26 ”Men det är en anledning till att jag tror att det är rätt väg för Sverige att säkerställa att folket har en möjlighet att säga någonting om budgeten i det utlysta nyval som regeringen har tagit.” [1]

Enligt Regeringsformens 3 kapitel 11§ får regeringen besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie val, men regeringen får inte besluta om extra val förrän tre månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

Riksdagen sammanträdde efter valet 14 september första gången 29 september. Följaktligen får inte regeringen besluta och utlysa extraval förrän den 29 december.

Syftet med tremånadersgränsen är att inte extra val ska utlysas i förtid, utan att alla möjligheter till regeringsbildning har prövats. Att därför förespegla kammaren och allmänheten att nyval är utlyst och därför oundvikligt, är att bryta mot såväl regeringsformens bokstav som anda.

Något beslut om att utlysa nyval har de facto heller inte regeringen tagit, så vice statsministerns besked till kammaren om ” det utlysta nyval som regeringen har tagit” bör också prövas mot regeringsformens 7 kap. 3 §, liksom om vice statsministern brustit gentemot saklighetskravet enligt regeringsformen 1 kap. 9 §.

Jag anhåller om att Konstitutionsutskottet granskar om vice statsministerns besked till riksdagens kammare om ”det utlysta nyval som regeringen har tagit” är förenligt med RF 3 kap 11§, 7 kap. 3§ och 1 kap. 9§.

Stockholm 2014-12-05

 

Tuve Skånberg, (KD) bänk 15

 

[1] så ordagrant enligt riksdagens videoupptagning kl 14:24, 1:00:49 http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Fragestunder/Fragestund8/?did=H2C120141204fs#/pos=794  . I riksdagens skriftliga snabbprotokoll har språkvårdaren dock återgivit uttalandet som ”det utlysta nyval som regeringen har aviserat.” Enligt min mening är dock snabbprotokollets återgivande inte sakligt korrekt, eftersom ett beslut som regeringen har aviserat inte är detsamma som ett beslut som regeringen har tagit.

[Anm: 2014-12-12 ändrades texten i riksdagens snabbprotokoll så att den nu lyder: ” Men det är en anledning till att jag tror att det är rätt väg för Sverige att säkerställa att folket har en möjlighet att säga någonting om budgeten i det utlysta nyval som regeringen har tagit.” Anf 26. Det finns alltså nu ingen diskrepans mellan ljudupptagningen och protokollets text.]

KU-anmälan relateras i SVT 2014-12-09, SvD 2014-12-09,  Aftonbladet 2014-12-09, Metro 2014-12-09,  UNT 2014-12-09, DI 2014-12-09, Skånska Dagbladet 2014-12-09, NSK 2014-12-09,  HD 2014-12-09, NSD 2014-12-09, SMP 2014-12-09, Borås Tidning 2014-12-09, Piteå tidningen 2014-12-09, Hela Gotland 2014-12-09, Laholms tidning 2014-12-09, K kuriren  2014-12-09, NLT 2014-12-09


Att erkänna Palestina skulle skada Sverige

oktober 6, 2014

I fredags fick Sverige en ny regering, med åtföljande ny regeringsförklaring. Här finns en mängd inrikespolitiska inslag som kommer att analyseras av partier och kommentatorer. Men det största frågetecknet gäller Sveriges överraskande nya internationella hållning. Stefan Löfvens avsiktsförklaring att erkänna den icke existerande staten Palestina är såväl aningslös som huvudlös.

Under sommarens krig mellan Hamas och Israel gjorde blivande statsminister Stefan Löfven ett kort Facebookinlägg om att våldet måste upphöra och båda parter återgå till förhandlingsbordet. Det han kanske inte var beredd på var den våg av avsky och ren antisemitism som följde på att inlägget även innehöll en i sig oproblematisk formulering om att även Israel har rätt att försvara sig mot angrepp. Kanske är det den protestvågen som nu fått honom att lägga i backväxeln och rusa bakåt utan eftertanke, med att nu göra det diplomatiskt mycket problematiska draget att erkänna en palestinsk stat.

Fredsprocessen palestinier israeler

Detta beslut från den nya rödgröna regeringen har redan höjt många ögonbryn internationellt. Förslaget medför nämligen problem på åtminstone två områden.

Dels folkrättsligt: en stat kan inte rimligen erkännas förrän de folkrättsliga kraven för en statsbildning är uppfyllda. Även om de två tidigare fienderna Fatah och Hamas i somras ingick ett avtal, har löftena om allmänna val inte hållits, och en långsiktigt fungerande regering finns inte. Det palestinska självstyret har heller inte reglerat sina gränskonflikter och saknar en regering som kan uppvisa effektiv kontroll över statens territorium och dess befolkning och kan försvara dem, vare sig på Västbanken eller i Gaza, för att nämna några av de folkrättsliga krav för statsbildningar som inte är uppfyllda. Vilka som är eller skulle vara dess medborgare är inte definierat. Man kan jämföra med Taiwan, som sedan årtionden har allt detta, men som Sverige ändå inte erkänt som stat.

Att erkänna en palestinsk stat innan fredsförhandlingar slutförs är att äventyra staten Israels existens, eftersom inte staten Israels legitima säkerhetsfrågor är lösta. Detta är så mycket mer akut nu med kriget i Syrien i närområdet och IS framryckande.

Socialdemokraterna har alltid lutat sig starkt mot FN som utrikespolitisk ledstjärna, och velat undvika att ta steg utan ett tydligt FN-mandat. Med detta drag ställer Löfven sig dessutom utanför den europeiska samsynen, då inget annat land som medlem av EU valt att erkänna en palestinsk stat. Både FN:s säkerhetsråd och EU har tvärtom tryckt på vikten av att undvika unilaterala handlingar. Här blir det djupt problematiskt om den nya regeringen å ena sidan skulle erkänna en palestinsk stat, men samtidigt förutsätta – som regeringsförklaringen säger – ”ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens.” Just eftersom Hamas inte har någon som helst avsikt att uppfylla detta krav. Det gör regeringens inställning gravt dubbelmoralisk.

Än allvarligare är att en regering där Hamas är tänkt att ingå dessutom skulle innehålla minst ett parti med ett uttalat antisemitiskt program, som tar avstånd från mänskliga fri- och rättigheter och vars huvudmål är att med terror utplåna Israel som stat.

Detta fäster vår uppmärksamhet på att det allvarligaste problemet med Löfven-regeringens avsiktsförklaring kanske ändå är det moraliska. Den skulle ge legitimitet åt en djupt antidemokratisk och antisemitisk terroriströrelse, med uttalad avsikt att med våldet som medel långsamt knäcka sitt grannland, som är regionens enda utvecklade demokrati.

Det folkrättsligt ganska självklara i nuläget är att ingen palestinsk stat kan erkännas utan att den fullt ut erkänt sin granne Israels rätt att existera. En sådan stat måste dessutom formas i samförstånd med Israel, där nödvändiga förhandlingspunkter har kunnat föras i mål för båda parter. Bara på det sättet kan den långsiktiga lösning nås som hela världen önskar. Att i det läget ensidigt erkänna en palestinsk stat vore destruktivt för fredsprocessen, men det skulle också skada Sveriges roll som demokratins försvarare och stöttepelare i världen.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Per Ewert, informationssekreterare tankesmedjan Claphaminstitutet

Stefan Swärd, fil dr statsvetenskap

Artikeln var publicerad i SvD 2014-10-06, UNT 2014-10-06, Kyrkans tidning 2014-10-06, Piteåtidningen 2014-10-07, Dalarnas tidning 2014-10-07, Skånska Dagbladet 2014-10-12, Ystads Allehanda 2014-10-08, Borås Tidning 2014-10-09, Kristianstadsbladet 2014-10-09, HV 2014-10-09, HD 2014-10-11

Artikeln relaterades på nyhetsplats i ViD 2014-10-06


Kan de rödgröna vinna valet utan lögner?

september 7, 2014

Den amerikanske politikern Hiram Johnson sa 1917 att ’krigets första offer är sanningen’, ”The first casualty when war comes is truth”. Och det är lika sant också för den svenska valrörelsen 2014.

Vill de rödgröna vinna valet så bör de göra det med blanka vapen, utan lögner.

Korsa fingrarna (2)

Här är några oriktiga påståenden från S, MP och V som hävdats i debatten hittills i valrörelsen:

”Sysselsättningen i Sverige har minskat”

Fel. Enligt SCB är det över 300 000 fler människor som arbetar idag än 2006. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i hela EU, 79,8%, och trots den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet har sysselsättningsgraden inte minskat utan ligger på samma nivå som 2006. Eurostat visade i våras att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i Europa.

”Skattesänkningar urholkar välfärden”.

Fel. Tack vare alliansens skattesänkningar – som har lett till att fler arbetar och betalar skatt – har skatteintäkterna blivit högre än någonsin, och resurserna till välfärden är större än någonsin. 2006 låg de kommunala skatteintäkterna på 454 miljarder kronor, och 2013 hade de stigit till 600 miljarder.

”Skattesänkningarna gynnar bara de rika”.

Fel. Alliansens största reform, jobbskatteavdraget, är utformad just för att gynna lägre inkomstgrupper. Finanspolitiska rådet konstaterade 2013 att ”de största inkomstökningarna äger rum hos dem som har allra lägst inkomst”, och att den tiondel som har lägst inkomst ”får en relativ inkomstökning som är ca tre gånger så hög som för övriga grupper”.

”Utanförskapet har ökat”

Fel. När alliansen tillträdde 2006 var det drygt 1 000 000 människor som försörjdes av sociala ersättningar eller bidrag. 2012 var det cirka 800 000. Enligt SCB var det den lägsta nivån sedan mätningarna började göras 1990.

”Klyftorna i samhället  ökar”.

Fel. Inkomstojämlikheten har visserligen ökat på lång sikt, sedan 1990-talet, men inte under alliansregeringens tid. ”Det är notabelt att Ginikoefficienten har varit i stort sett konstant mellan 2006 och 2012” säger en forskarrapport till Finanspolitiska rådet i år. Den största ökningen av inkomstojämlikheten skedde under regeringen Persson 2002 till 2006.

”Fler människor har osäkra anställningar och deltidsjobb”

Fel. Enligt Riksdagens Utredningstjänst var det 17,5 % av de anställda på arbetsmarknaden 2006 som hade tidsbegränsad anställning. År 2013 var andelen 17 %. Andelen deltidsanställda har minskat från 24 % 2006 till 23 % 2013.

Skola

”Ungdomsarbetslösheten ligger på 25 %”.

Fel. I siffran 25 % ingår heltidsstuderande på gymnasier och högskolor som söker extrajobb. Heltidsstuderande räknar vi ju inte som arbetslösa. SCB har numera ett mått för ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEET; Not in Employment, Education or Training) och andelen är lägre i dag än när alliansen kom till makten. Första kvartalet 2007 var NEET 6,9 procent – första kvartalet i år landade på 6,6 procent.

”Pensionärerna har fått det sämre ekonomiskt”

Fel. Riksdagens utredningstjänst har undersökt köpkraften hos olika pensionärsgrupper, de med garantipension, samt de med en pension på 10 000, 15 000 och 20 000 kr per månad. Ingen av dessa pensionärsgrupper har fått minskad köpkraft sedan 2006 när man räknar med både förändringen av pensionerna och sänkningen av skatten. För en garantipensionär har köpkraften ökat mest, elva procent utöver inflationen.

Genom 5 skattesänkningar för pensionärer har garantipensionären fått sammanlagt en hel ytterligare pensionsbetalning mer om året

”De rika betalar allt mindre skatt”

Fel. Den femtedel som tjänar mest i Sverige har ökat sin andel av de sammanlagda skatteinbetalningarna, medan de övriga fyra inkomstgrupperna har minskat sin andel av de samlade skatterna under alliansen, enligt Riksdagens utredningstjänst. Höginkomsttagarna i Sverige betalar fortfarande bland världens högsta marginalskatt, medan de med normal inkomst numera betalar skatt på en genomsnittlig EU-nivå.

”Antalet utbildningsplatser har minskat”

Fel. Andelen vuxna (18–64 år) som är i studier på högskola, vuxenutbildning eller eftergymnasiala utbildningar är större än 2006, enligt Riksdagens utredningstjänst. Inom högskolan har vi idag både fler platser och större andel av befolkningen som studerar än 2006.

”Fattigdomen har ökat i Sverige”

Fel. Sverige har, tillsammans med Luxemburg, den lägsta andelen materiellt fattiga i EU, en andel som dessutom har minskat under alliansen med 40 % sedan 2006. Statistik från SCB visar även att tiondelen med lägst inkomster har fått ökad disponibelinkomst.

”Alliansen har sålt ut välfärden till privata företag”.

Fel. Drygt 10 procent av den offentligt finansierade vården och knappt 14 procent av omsorgen utförs av privata företag. Mindre än 15 procent av grundskoleeleverna går i friskola. På gymnasiet är det cirka 25 procent.

”Pengarna till välfärden går till skatteparadis”.

Fel. Vård- och omsorgsbranschens utdelning avviker inte från det övriga näringslivet: utdelningen är mindre än 3 procent av nettoomsättningen. Var sjätte vårdföretag går inte ens med vinst. Majoriteten av de största företagen avstår från utdelning och återinvesterar i företaget i stället.

”Alliansen har ödelagt statens finanser”

Fel.  Sverige är det enda landet i hela EU som har minskat sin statsskuld i andel av BNP mellan åren 2006 och 2014, med totalt 14 miljarder kr (nominell statsskuld maj 2006 = 1 239 miljarder, maj 2014 = 1 225 miljarder), enligt SCB. Sverige ligger bland de bästa i EU när det gäller starka statsfinanser.

”Välfärden har fått krympande resurser under alliansen”

Fel. I en rapport nyligen från Sveriges Kommuner och Landsting framgår att välfärden aldrig haft så stora resurser som idag. Resurserna har ökat med över 100 miljarder kronor sedan 2006, vilket är mer än vad som behövts för att möta ökade löner och priser och den demografiska utvecklingen. Pengarna har därför även räckt till kvalitetsförstärkningar, exempelvis ges mer resurser till varje elev både i grundskolan och i gymnasiet. Andelen offentliga utgifter av BNP är lika stora idag som 2006.

”Äldreomsorgen gröps ur och våra gamla får det sämre”

Fel. Flera internationella undersökningar pekar på att Sverige är världens bästa land att åldras i och att Sveriges äldreomsorg är en förebild för resten av världen. Organisationen Help Age International jämförde över 90 länder på flera olika områden gällande äldreomsorg och äldres levnadsstandard och i ett sammanvägt index placeras Sverige som etta.

OECD konstaterade också nyligen i en rapport att Sverige inte bara lägger näst mest resurser i världen på äldreomsorg i förhållande till BNP, vi är dessutom en förebild för resten av världen när det gäller hur vi utformat vår äldreomsorg.

”Under alliansregeringen ökar utsläppen av växthusgaser.”

Fel. De svenska utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska och nådde 2012 den lägsta nivån sedan basåret 1990, enligt statistik från Naturvårdsverket.

 

Det har blivit bättre under alliansregeringens tid – så varför byta regering?

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Göteborgsposten 2014-09-11, i HV 2014-09-11

 

Källor: SCB, Riksdagens utredningstjänst (RUT), Finanspolitiska rådet (rapport), Sveriges Kommuner och Landsting (rapport), Help Age International, OECD (rapport), Naturvårdsverket

Ytterligare att läsa : artiklar i SvD, Aftonbladet, Aftonbladet (2)Dagens Samhälle, DN,  SVT, blogg (1), blogg (2),


Jämställdhet utan hat

september 3, 2014

Feministiskt initiativ (FI) vill ta patent på hur jämställdhet ska se ut, men de hamnar så snett i sitt hat mot män. Kristdemokraterna är ett parti för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi ser att samhället inte är där idag. Hårda könsroller präglar samtidskulturen om hur kvinnor och män ska vara. Utseendefixering och hårda prestationskrav skapar stress och driver många unga kvinnor mot psykisk ohälsa. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och når inte i samma utsträckning toppjobben och styrelserummen. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett och allvarligt samhällsproblem. Skillnaden i skolresultat mellan pojkar och flickor oroar och riskerar leda till utslagning av unga män med ofullständig skolgång.

Familj

Till skillnad från FI anser vi att behov, möjligheter och livsbetingelser måste mätas efter de unika människor vi är, inte att vi ses som representanter för vårt kön, klass, läggning, ursprung eller funktionsnedsättning. Att vi människor är unika innebär också att varje människa gör olika val i livet, och dessa val måste respekteras. I ett samhällsklimat som vårt, där de högljudda önskar kvotering och konflikt, är det särskilt viktigt att slå vakt om olikheter. Jämställdhet är en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, inte om likriktning, tvång och kvotering.

För dem som önskar strikt likhet mellan könen är politiska tvång det mest effektiva medlet. Vårt mål nås via en annan väg. För oss kristdemokrater är ett jämställt samhälle detsamma som att alla ska ha lika förutsättningar, att undanröja hinder för att kunna göra fria val, att respekteras för sina livsval och att diskriminering inte förekommer, inte på något område.

För att få ett mer jämställt Sverige vill vi se till att offentliga verksamheter har jämställda löner, såväl i stat, region som kommun. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens – inte utifrån kön, ursprung eller ålder. Vi vill inte med lagtvång besluta om kvotering till styrelser i bolag – det skulle strida mot äganderätten. När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen anser vi att alla dagar fritt ska kunna överlåtas mellan föräldrarna, vi säger bestämt nej till kvotering där.

Frihet att välja och etableringsfrihet i välfärden underlättar för entreprenörer i traditionellt kvinnodominerade yrken att starta och driva företag. FI och övriga vänsterns företagarfientliga politik skulle vara ett dråpslag mot dessa företagare. Vi vill trygga stödet för kvinno- och mansjourerna, vi vill att ett krav på samtycke vid sexuella handlingar införs.

Vi vill att för makar med gemensamma barn, som inte fyllt tolv år, ska den totala intjänade premiepensionen fördelas lika dem emellan, om de inte aktivt begär något annat. Det skulle minska skillnaden i pension mellan män och kvinnor.

Tuve Skånberg, Skillinge, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var införd i Ystads Allehanda 2014-09-03


Aldrig mer eller Alltid igen?

augusti 13, 2014

”Aldrig mer!” löd världsledarnas paroll efter andra världskrigets slut. Förintelsen skulle inte få ske igen. Ändå har folkmorden avlöst varandra. Massakrer och etniska rensningar har sedan dess skett i Kambodja, Bosnien, Rwanda, Tibet, Indonesien, Östtimor, Tjetjenien, Uganda, Etiopien, Irak och Sudan.

Men ”Aldrig mer!” verkar ha blivit ”Alltid igen!”. Trots alla ord och löften, alla konventioner och överenskommelser, fortsätter folkmorden. Nu verkar ännu ett vara på väg. Frågan är om Världssamfundet denna gång hinner komma de utsatta till undsättning.

Folkmord (på engelska: genocide) betyder ordagrant dödande av folk/folkslag. Angriparen är inte bara ute efter att vinna; man vill rensa territoriet från människor av en annan etnisk härkomst eller religion. Eliminering av motståndarna är själva syftet.

Islamiska staten

I Syrien och Irak kan vi se hur en växande och allt starkare grupp som kallar sig Islamiska Staten har börjat en etnisk rensning. Kristna i Mosul fick ultimatum: konvertera, betala eller dö. Dagen innan tidsfristen gick ut ändrades detta till ”konvertera eller dö”. Samma ultimatum har sedan getts till andra grupper i fler städer.

Det som skiljer denna synnerligen hårdföra och hänsynslösa islamistgrupps strategi är att de är helt öppna med sina metoder och själva publicerar videor med massakrer på hundratals människor, människor som blir levande begravda och korsfästa, människor som tvingas konvertera för att sedan ändå bli halshuggna. Andra länders medier publicerar också bilder på barn som halshuggits av IS. Istället för att gömma undan massmorden har IS motsatt taktik. När staden Raqqa intagits lät de i avskräckande syfte sätta upp offers halshuggna huvuden på stolpar och staket i staden.

Den ena sidan av detta begynnande folkmord är den humanitära katastrofen. Hundratusentals människor, yazidier och andra, är på flykt och behöver hjälp i detta nu. Omedelbart! Här behöver FN och EU snabbt få till stånd fungerande humanitär hjälp. Ändå räcker inte detta perspektiv. För varje ytterligare oljekälla som Islamiska Staten kontrollerar, för varje stad de intar, växer deras ekonomiska styrka och möjlighet att rekrytera ännu fler som vill strida för deras kalifat.

Den andra sidan handlar om att hindra att Islamiska Staten skaffar större muskler för att kunna utvidga sin etniska resning samt att hejda rekryteringen av potentiella jihadister som från olika länder, även Sverige, vill ansluta sig till IS terroraktiviteter.

Lars Adaktusson och Mikael Oscarsson, båda från kd, har föreslagit aktiv bekämpning av den våldsbejakande islamismen (UNT 29/7), bland annat genom bättre samordning på EU– och nationell nivå och ökad harmonisering av nationell lagstiftning. Med exempel från andra länder pekade de också på möjligheten att dra in socialbidrag och pass för dem som reser för att delta islamistterrorn och även medborgarskapet för dubbla medborgare. Bra förslag men vi menar att man behöver gå ännu längre.

Europas demokratier måste mobilisera med förundersökningar för att rättsligt pröva om några av deras medborgare deltagit i etnisk rensning och folkmord.

Det är inte rimligt att lagligt kunna resa utomlands för att utföra massakrer. Ny lagstiftning som förbjuder detta i EU:s länder och andra demokratier bör snabbt kunna tas fram om viljan finns.

FN och EU måste säkerställa att Islamiska Staten inte förmår sälja olja från de oljefält de nu kontrollerar.

Det måste vara möjligt att snabbare få till stånd militära insatser i länder där minoriteter riskerar att kastas ut eller elimineras. Speciellt när regeringar, som i Irak, begärt sådan hjälp för att kunna stå emot terrororganisationer.

FN:s speciella sändebud till Irak, György Busztin, har begärt att länder i det internationella samfundet erbjuder hjälp till ”Irak och den kurdiska regionen” så att de kan ”bekämpa hoten” från Islamiska Staten samt garantera civila skydd från ”våldets effekter”. Detta måste tolkas som en begäran om både humanitär hjälp och militärt stöd.

Om ”Aldrig mer!” ska vara mer än en slogan, måste Sverige bejaka FN:s begäran om hjälp och agera kraftfullt för att åtminstone denna gång lyckas förhindra ett folkmord.

Rolf Åbjörnsson, advokat, riksdagskandidat (kd) Stockholms län

Leif Hallberg, hederspresident EPP:s seniorförbund ESU, riksdagskandidat (kd) Stockholms stad

Alf Svensson, fd europaparlamentariker (kd), fd biståndsminister

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (kd)

Sune Olofson, fd debattredaktör Svenska Dagbladet

Artikeln var publicerad i Dagen 2014-08-13


Låt inte historien upprepas

juli 30, 2014

För exakt ett sekel sedan inleddes det första världskriget. Tio miljoner soldater dog, men det största civila priset betalades av de kristna armenierna, som utsattes för 1900-talets första folkmord. En miljon oskyldiga dödades. Resten av världen var alltför upptagna för att engagera sig tillräckligt mycket för att förhindra brottet. Först efteråt kom diskussionen och fördömandet.

Tre decennier senare var det folkmord som går under namnet Förintelsen ett fullbordat faktum. Den här gången skrevs slutsiffran till den obegripliga summan sex miljoner mördade oskyldiga. Världen grep nämligen inte in i tid den här gången heller. Det handlade ju trots allt bara om judarna – en grupp som världens mäktiga inte var beredda att ställa sig upp till försvar för. Först efteråt kom förtvivlan och ångern.

Brinnande kyrka i EgyptenIdag på 2010-talet trodde vi måhända att världen lagt handlingar som folkmord bakom sig. Men ur en förment upplyst värld har rest sig militanta islamistiska grupper i Irak och Syrien som beslutsamt driver igenom sin ideologi att icke-muslimer ska omvända sig, betala ”straffskatt”, landsförvisas eller dö. Och på Gazaremsan fortsätter Hamas förkunna att de kommer att fortsätta strida till den dag då den judiska staten har förintats.

I historieböcker och i princip all opinionsbildning är omdömet om 1930-talets Nazityskland unisont. Dess grund av diktatur, rasism och antisemitism överskuggar alla övriga eventuella positiva inslag i Tredje Riket. Alla tillbakablickar på Nazityskland används – fullt rimligt – som varnande exempel för att förhindra att något sådant sker igen.

Det är dock lättare att fördöma gårdagen än att ta ställning idag. Kristallnatten 1938 var en konkret illustration av nazismens ondska, och fördöms idag konsekvent. Men ondskan 2014 är dock inte radikalt annorlunda än tidigare. Demonstrationer som officiellt sägs gälla kritik mot Israels aktioner mot Hamas har på flera platser blivit till klassiska pogromer. Formerna för förföljelser förändras, men intoleransen är densamma.

Det våldsamma hat som drabbar kristna och judar i vår tid är inte väsensskilt annorlunda än det som drabbade armenierna under första världskriget eller judarna under det andra. Den stora tragedin just nu är att de ideologier och regimer som idag förespråkar exakt samma sak möts med samma tystnad som Sverige uppvisade före och under andra världskriget, och över vilken vi idag känner djup, rättmätig skam.

Hur världen kan åse den pågående antisemitismen och folkmordet mot assyrier och andra icke-muslimer i Mellanöstern utan att göra mer är obegripligt. Det är angeläget att Sveriges regering på allt sätt, både inom och utom EU, fördömer och aktivt bekämpar den islamistiska ambitionen att fördriva alla judar och kristna i sin omgivning.

 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Per Ewert, informationssekreterare Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Norra Skåne 2014-07-30, Skånska Dagbladet 2014-07-30, Hemmets Vän 2014-07-31, VLT 2014-08-01, Kristianstadsbladet 2014-08-01, Sundsvalls tidning 2014-08-06, Kristdemokraten 2014-08-07, Piteå tidningen 2014-08-09, Kyrkans tidning 2014-08-14

 

Innehållet i artikeln är också överlämnat som en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt, som kommer att besvara den inom 14 dagar.


Var står Vänsterpartiet gällande politiskt våld?

mars 19, 2014

Den gångna helgen hölls en lång rad antirasistiska demonstrationer runt om i Sverige. De hölls med anledning av flera uppmärksammade incidenter där personer ur vit makt-miljön använt våld mot meningsmotståndare.  Fördömandena har varit entydiga från samtliga partier med säte i Sveriges riksdag. Kristdemokraternas inställning är tydlig: Politiskt motiverat våld är i en rättsstat alltid förkastligt och alltid ett hot mot demokratin.

Men vi har tyvärr ett riksdagsparti vars syn på politiskt våld inte verkar vara lika entydigt. Vänsterpartiet skriker högljutt när våldet kommer från rasisterna, men de är tysta när våldet kommer från de autonoma vänstergrupperna. Och mer än så, bland gräsrötter i Vänsterpartiet förekommer öppet stöd av våld från den utomparlamentariska vänstern. Förspelet till helgens manifestationer visar detta mycket tydligt.  Inför en av Ung Vänster arrangerad demonstration i Västerås aviserade Revolutionära Fronten, en gruppering som öppet använder och stöttar våldshandlingar mot meningsmotståndare, sin avsikt att delta. Ung Vänster fick av lokalradion frågan hur de såg på den saken och svarade att de inte avsåg att ”exkludera” Revolutionära Fronten. De till och med räknade med att de skulle bli skyddade av Revolutionära Frontens våld, om polisen inte skyddade dem tillräckligt.

Revolutionära FrontenDet här är inget unikt. I slutet av förra året uteslöts en medlem ur Vänsterpartiet efter att i media allt för ogenerat försvarat Revolutionära Fronten. Efterspelet blev inte, som man kunde tro, en intern debatt i Vänsterpartiet varför sådana personer alls var medlemmar. Istället dominerades efterspelet av vänsterpartistiska gräsrötters kritik mot sin partiledning. Man startade exempelvis twitter-uppropet #uteslutmigmed. Och i ett reportage av SVT menade flera ledande företrädare för ungdomsförbundet att de också hade sympatier med Revolutionära Fronten.

På frågan om Vänsterpartiet tar avstånd från våld svarar partiet jakande. Men det är uppenbart att partiet har en överslätande syn på våld när det utförs av person med en motivbild som ligger nära det egna partiet. När representanter för Vänsterpartiet helt öppet säger att de ska tåga tillsammans med en organisation som använder våld, terror och hot som arbetsredskap är partiledningen tysta. I vilket annat parti som helst, till och med i Sverigedemokraterna, hade det föranlett ett snabbt och tydligt agerande från partiet centralt. Så inte i Vänsterpartiet.

Man kan jämföra Vänsterpartiets, och kanske i synnerhet dess ungdomsförbunds, relation till Revolutionära Fronten med hur vänsternationalistiska partiet Sinn Fein på Nordirland har förhållit sig till IRA. Sinn Fein tog pliktskyldigast avstånd från att bruka våld, men gjorde ingenting i handling för att markera att sympatier med den ena parten skulle vara oförenlig med aktivt medlemskap i den andra. Sinn Fein blev i praktiken under lång tid den politiska grenen av Provisoriska IRA.

Den autonoma vänsterrörelsen betraktas av säkerhetspolisen som det största hotet mot vår demokrati. Vid en eventuell rödgrön valseger, är det sympatisörer till detta hot vi kommer få in i regeringskansliet? Vänsterpartiet har en hel del kvar att bevisa innan de kan sägas besitta en demokratisk trovärdighet.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Dagen 2014-03-19, Ystads Allehanda 2014-03-26, Kristdemokraten 2014-03-27


Vänsterpartiet saknar demokratisk trovärdighet

februari 6, 2014

Fördömer Vänsterpartiet samarbete med organisationer och enskilda som brukar politiskt våld? Kristdemokraternas Tuve Skånberg undrar om det finns självkritik angående de egna ”gräsrotsaktivisterna”.

Nyligen debatterade Sveriges Riksdag det politiska våldet. Trots mina upprepade frågor ville inte vänsterpartiets talesperson Christina Höj Larsen ta avstånd från att samarbeta med grupper som ägnar sig åt politiskt våld. Hon fördömde inte ens de gräsrötter i hennes eget parti som legitimerar politiskt våld.

WEB_INRIKESPolitiskt motiverat våld, när det förekommer i en demokratisk rättsstat, är alltid och undantagslöst antidemokratiskt. Därav följer också att de som utövar våld som en del av sitt opinionsbildande arbete är att betrakta som antidemokrater. Politisk terrorism – för det är precis vad det handlar om – är precis lika allvarligt oavsett vem som är avsändaren och vad denna person representerar i övrigt.

Demokratikritik mot Vänsterpartiet är förvisso ingen nyhet. Men det har, med Uppdrag Gransknings specialprogram om partiet hösten 2004 som kulmen, varit inriktat på partiets syn på totalitära regimer i andra länder.  Allt från hur allsköns kommunistiska diktaturer hade representanter närvarande på partiets kongresser in på 90-talet till hur personer som Lars Ohly var medlem i Svensk-Kubanska föreningen flera år in på 2000-talet.  Partiet har, under medialt tryck och med blandad framgång, tagit avstånd från sitt förflutna även om man kan ha synpunkter på hur genuint och uppriktigt detta avståndstagande verkligen varit.

Däremot finns det helt andra aspekter än den diktaturvänliga historien som gör att Vänsterpartiet här har ett demokratiskt trovärdighetsproblem. Det gäller partiets relation till de så kallade autonoma vänstergrupperna, som av säkerhetspolisen klassas som det största inhemska hotet mot demokratin. Hur pass stora delar av partiets gräsrotsaktivister som har en positiv inställning till dessa grupper är inte närmare kartlagt, men vi har fått flera exempel som tyder på att en icke försumbar del av partiets medlemsmatrikel innehåller personer som har överseende med våld så länge det utövas av vänsterkrafter.

I december förra året uteslöts kommunpolitikern och Ung Vänster-ordföranden i Örebro, Markus Allard, ur Vänsterpartiet. Anledningen var att han gillade våldsorganisationen Revolutionära Fronten på Facebook, och sedan stod fast vid att han tyckte det var en bra organisation när media ställde honom till svars. Vänsterpartiet agerade och uteslöt honom. Men många medlemmar och sympatisörer verkar ha en annan uppfattning än partiledningen. I partiets gräsrotskretsar startas twitter-uppropet #uteslutmigmed, till stöd för Revolutionära Fronten och Allard. Och i uppföljande inslag från SVT ställer sig många av Ung Vänsters distriktsordförande runt om i landet på Allards sida. Uppfattningen att Revolutionära Fronten, som har våld och skadegörelse som arbetsmetod, skulle vara en legitim och acceptabel organisation verkar knappast vara en åsikt som är ovanlig i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet uttrycker ofta i den offentliga debatten att vi ska döma Sverigedemokraterna efter hur deras gräsrotsrörelse beter sig i kommentarsfälten på nätet.  Det har de rätt i. Men frågan till Jonas Sjöstedt blir varför vi inte ska döma Vänsterpartiet efter vad deras gräsrotsaktivister har för syn på våld som arbetsredskap?  Fördömer vänsterpartiet samarbete med organisationer och enskilda som brukar politiskt våld?

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD), ledamot av Konstitutionsutskottet

Artikeln var publicerad i Dagen 2014-02-06, i Ystads Allehanda 2014-02-06, i Borås tidning 2014-02-08


Dödshjälpsdebatten är återupplivad

december 19, 2013

Diskussionen om dödshjälp återkommer med jämna mellanrum. Nu senast efter nyheten om det så kallade romantiska självmordet på två 87-åriga makar i Frankrike. Dödshjälp är idag förbjudet i Frankrike, men opinionen pekar på lagändring. I Sverige föreslog Statens medicinsk-etiska råd (SMER) en legalisering av läkarassisterat självmord. Men de flesta läkare som dagligen arbetar med lindrande vård för döende patienter motsätter sig en lag som tillåter läkarassisterat självmord och dödshjälp.

Tidningen Dagen skrev nyligen om det äldre franska paret som valde att avsluta sina liv tillsammans på ett hotell i Paris. Nyheten har återigen blåst liv i dödshjälpsdebatten i Frankrike där läkarassisterat självmord är förbjudet. Grannländerna Schweiz, Luxembourg, Belgien och Nederländerna har beslutat att avkriminalisera assisterat självmord vilket innebär att en patient får en dödlig dos läkemedel som han eller hon själv intar.

förbönErfarenheter från Nederländerna visar att många efterfrågar dödshjälp därför att man inte vill vara till last för sina anhöriga. Den statliga Remmelinkrapporten från 1991 visade att över 1.000 personer redan då dödats mot sin vilja eller kännedom. I författaren Anne-Mei Thens bok om eutanasins historia säger Nederländernas dåvarande hälsominister, Els Borst, som drev igenom landets dödshjälpslag 2001, att hon nu ångrar den snabba lagstiftningen. Istället för att ha gett efter för det politiska trycket skulle regeringen ha fokuserat på att utveckla den palliativa vården, menar hon. Den inställningen bör gälla även i vårt land.

Vidare redovisas att 94 procent av läkare inom palliativ vård motsätter sig en lag som skulle tillåta läkarassisterat självmord och dödshjälp. Författaren drar slutsatsen att det kan bero på att läkarna inom palliativ vård ”är alltför medvetna om en dödslängtans skiftande karaktär, märker hur sådana önskningar försvinner när vård ges som möter patientens verkliga önskemål, och har själva ofta sett med egna ögon hur diagnoser och prognoser i början varit grova misstag”.

Den aktuella diskussionen som har varit i Sverige har föranletts av en promemoria från SMER som föreslår att läkarassisterat självmord skall legaliseras. SMER fokuserar bland annat på mycket allvarliga neurologiska sjukdomar och på outhärdligt lidande.

Men SMER ger inga tydliga argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt med ”nästa steg”, det vill säga med dödshjälp. Inte heller ger man klara skäl varför endast personer med vissa sjukdomar skulle få hjälp med assisterat självmord. Gränser som inte betraktas som absoluta kan inte försvaras intellektuellt och har en benägenhet att ändras med tiden.

Det finns även många andra skäl för att avvisa tanken på läkarassisterat självmord och dödshjälp. Hur blir förtroendet för läkaren och sjukvården? Hur blir det med beredskapen från vårdpersonalens sida att möta lidande?

Är jag som svårt sjuk en börda för mina anhöriga och för vården? Är min behandling för kostsam? Får jag som patient välja läkare som inte bidrar till patienters död? Hur fungerar en läkare själsligt efter att ha gett en giftinjektion? Kan jag som läkare få anställning om jag inte bidrar i aktiviteter som åligger sjukvården (problem har rapporterats)? Historiskt finns dessutom avskräckande exempel på hur läkarassisterat självmord i totalitära system använts i politiska syften.

Så många sjukdomar är ytterst smärtsamma, kroppsligt såväl som själsligt. Men en handling vars avsikt är att avsluta ett människoliv måste tillbakavisas utifrån en läkar– och vårdetik som bygger på respekten för människans värde och värdighet, en etik som bjuder att i första hand försöka bota och i andra hand försöka lindra, och om inte heller detta går, att vara närvarande och försöka trösta.

Vi avslutar med den engelska professorn i palliativ, lindrande, medicin Ilora Finlays ord ”Döden är oåterkallelig och total … Det är därför lagändring avseende avsiktligt dödande är så ödesdiger.”

Magnus Göransson, Anne-Britt Ekström, Christina Doctare, Sture Blomberg, Tomas Seidal, Bengt Malmgren, Johan Holmdahl, samtliga läkare, också verksamma vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet i Stockholm, och Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD), direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Dagen 2013-12-17


Tidningskommentarer om Tuve Skånbergs topplacering på riksdagslista

november 25, 2013

Några tidningskommentarer med anledning av att stämman i Hörby lyfte upp mitt namn på riksdagslistan till en topplacering:

tidningsläsare

Norra Skåne 2013-11-25 :

HÖRBY. Tuve Skånberg, Skillinge, hamnade på andra plats på Skånes kristdemokraters riksdagslista till valet 2014, direkt under partiledaren Göran Hägglund.

Skånberg var föreslagen som åttonde namn men nomineringsstämman, som hölls i Hörby i helgen, lyfte upp honom till andra plats.

– Jag är tacksam för det förtroende som stämman visat, skriver Skånberg på sin blogg.  …

Läs hela artikeln här .

Skånska Dagbladet 2013-11-24

HÖRBY. Tuve Skånberg, Skillinge, hamnade på andra plats på Skånes kristdemokraters riksdagslista till valet 2014, direkt under partiledaren Göran Hägglund.

Skånberg var föreslagen som åttonde namn men nomineringsstämman, som hölls i Hörby i helgen, lyfte upp honom till andra plats.
– Jag är tacksam för det förtroende som stämman visat, skriver Skånberg på sin blogg.  …

Artikeln fortsätter:
Eftersom Göran Hägglund är partiledare och kommer att bli invald i Stockholmslistan fungerar Skånbergs andraplats i praktiken som en topplacering

Läs hela artikeln här .

Dagen 2013-11-25

Han var nedpetad till plats åtta på KD:s riksdagslista för norra och östra Skånes valkrets. Det tillät inte nomineringsstämman som igår ändrade förutsättningarna helt.

I juni vann Tuve Skånberg provvalet i Skåne till riksdagslistan. Men när nomineringskommittén gav sitt förslag till riksdagslistan för norra och östra Skånes valkrets hade en av Kristdemokraternas mest rutinerade riksdagspolitiker blivit nedprioriterad till plats åtta. Orsak? Nomineringskommittén ville åstadkomma förnyelse inom partiet. Beslutet blev uppmärksammat i media och tidningen Dagen skrev då att ”i valet 2014 ser det ut att ta stopp för Tuve Skånberg, som suttit i riksdagen i 19 år.”

Men när Skånes kristdemokrater under lördagen samlades till nomineringsstämma i Hörby ändrats förutsättningarna helt. Med siffrorna 50 mot 48 (2 blanka valsedlar) beslutade stämman att lyfta upp Tuve Skånberg till plats 2, direkt under partiledaren Göran Hägglund.

– Jag är tacksam för det förtroende som stämman visat när mitt namn blev upplyft till en topplacering, trots nomineringskommitténs förslag om en placering på åttonde plats, med hänvisning till behovet av förnyelse, säger Tuve Skånberg.

Artikeln fortsätter:

– Jag hoppas kunna bidra med riksdagserfarenhet och kompetens som sammanlagt 19 år i riksdagen gett, och 7 framgångsrika valrörelser. Jag vill vara en del av det team av kandidater som tillsammans ska öka väljarstödet för kristdemokraterna i Skåne. …

Läs hela artikeln här .


Tuve Skånberg vald till topplacering på Skånelista

november 23, 2013

Skånes kristdemokrater har under hela lördagen 23 november varit samlade till nomineringsstämma i Hörby. Alla riksdagslistor i de fyra valkretsarna i Skåne och i de tio valkretsarna för regionlistorna beslutades i god stämning av nomineringsstämman. Tidigare har nomineringskommitténs förslag att i valkretsen Skåne län, Norra och Östra,  placera mig på plats 8, väckt uppmärksamhet. Med siffrorna 50 mot 48 (och 2 blanka valsedlar) beslutade stämman att lyfta upp mitt namn till plats 2, direkt under partiledaren Göran Hägglund. Göran lär med all sannolikhet bli invald i Stockholm, så hans namn på denna listan tjänar till att väcka uppmärksamhet och förtroende, och dra röster. I praktiken är alltså andraplatsen en topplacering.

Listans utseende (de tio första namnen) blev:

Skåne län norra och östra

1. Göran Hägglund, Jönköping

2. Tuve Skånberg, Skillinge

3. Michael Anefur, Kristianstad

4. Sofia Damm, Blentarp

5. Mattias Svensson, Kristianstad

6. Anna-Karin Davidsson, Bjärred

7. Lars Thunberg, Helsingborg

8. Birgitta Södertun, Helsingborg

9. Per Einarsson, Skepparslöv

10. Jan Svensson, Kristianstad

Tuve Skånberg, foto Lasse Ottosson

– Jag är tacksam för det förtroende som stämman visat när mitt namn blev upplyft till en topplacering, trots nomineringskommitténs förslag om en placering på åttonde plats, med hänvisning till behovet av förnyelse.

– Jag hoppas kunna bidra med riksdagserfarenhet och kompetens som  sammanlagt 19 år i riksdagen gett, och 6  framgångsrika valrörelser. Jag vill vara en del av det team av kandidater som tillsammans ska öka väljarstödet för kristdemokraterna i Skåne.

Dagen kommenterade nyheten 2013-11-24


Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) blir riksdagsfråga i interpellation av Tuve Skånberg

november 2, 2013

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) tycker att Dialekt – och ortnamnsarkivet (Dal) ska stanna i Lund. Han har nu ställt en fråga till kulturministern om hur hon ser på frågan.

Sydsvenskan rapporterade för två veckor sedan att Dal läggs ner i Lund och flyttas till Göteborg. Ingrid Johansson Lind, generaldirektör vid Institutionen för språk och folkminnen, sade då att verksamheten måste spara tio miljoner kronor och att de därför är tvungna att lägga ner de lokala arkiven i Lund och Umeå.

Enligt Dal:s egen utredning är det inte bevisat att nedläggningen kommer att innebära en ekonomisk besparing.

– Jag förlitar mig på deras utredning, säger Tuve Skånberg.

Han har nu ställt en fråga till kulturministern där han frågar; ”Hur avser kulturministern att säkerställa att DAL inte läggs ned och att dess kompetens behålls i Lund?”.

Han anser att det är viktigt att bevara den lokala forskning som finns i Skåne.

– DAL behandlas som ett avslutat kapitel där kompetent arkivpersonal inte följer med till Göteborg. Om arkivet flyttas till Göteborg mister vi inte bara kompetent personal, utan även den lokala närheten som är viktig. Man mister kontinuiteten och närheten till det som ska beforskas, forskarna i vid Lunds universitet och danska forskare. …

Läs hela artikeln här.

Publicerad i Sydsvenskan 2013-11-02

 

Ortnamnsarkiv

 

Interpellationen i sin helhet lyder:

Interpellation

2013/14:78 Bevarandet av Dialekt- och ortnamnsarkivet

av Tuve Skånberg (KD)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Myndigheten Isof, som ligger under Kulturdepartementet, har på grundval av en konsultrapport nyligen beslutat att lägga ned Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) för att föra över samlingarna till Göteborg, dock utan dess personal.

DAL samlar in, bevarar, tillhandahåller, forskar och ger ut skrifter om ortnamnen i Skåne och om dialekterna i Blekinge, Halland, Skåne, Småland och på Öland.

Arkivets samlingar består av ljudinspelningar, handskrifter (uppteckningar på dialekt, svar på frågelistor, utskrifter av inspelningar), mikrofilmer och fotografier. Kartotek med omkring tre och en halv miljon kort upptar dialektord, ortnamn innefattande bebyggelse- och naturnamn samt personnamn. Databaser och register ger sökvägar till samlingarna. Till arkivet hör också ett referensbibliotek.

DAL:s samlingar i Lund ska, enligt beslutet, omlokaliseras till Göteborg. Det vore en svår kompetensförlust för södra Sverige och innebär att i synnerhet de en gång danska landskapen berövas sitt immateriella arv. DAL är en stor tillgång för forskare i södra Sverige och Danmark, särskilt för Lunds universitet.

Till grund för vårt svenska arkivväsen ligger proveniensprincipen. Den bygger på respekt för arkivens ursprungliga sammanhang och innebär att varje arkivbildares handlingar betraktas som en organiskt framvuxen enhet och helhet, som bevaras i den ordning som arkivbildaren eller samlaren hade. I synnerhet kan proveniensprincipen göras gällande för de gamla danska landskapen, med sin särskilda språkliga och kulturella historia, eftersom konsekvensen blir av en eventuell omlokalisering till Göteborg att detta organisatoriska sammanhang upphör och att DAL slutar som arkivbildare. Dessa samlingar kommer då att avslutas och kommer inte att växa till ytterligare. Detta vore en stor förlust för södra Sveriges historiska kulturarv.

Konsultrapporten visar dessutom att det inte finns någon ekonomisk fördel av en nedläggning av myndighetens kärnverksamhet, det vill säga de olika arkiven i Lund och Umeå. I nedläggningsbeslutet förtecknas dessutom ett antal nya anställningar som knappast kan anses främja besparingar eller kostnadseffektiv resursanvändning.

Inte vid något tillfälle under den process som lett fram till beslutet har Isof efterfrågat kontakter med avnämarna till arkivens verksamhet, bland universitet och högskolor i berörda regioner, i Lunds fall också i Danmark. Arkiven har byggts upp kring forskningens behov, men inga diskussioner har förts om hur forskningen kan använda arkiven framöver, alltså inte heller möjligheten av att byta huvudman. Myndigheten har en lång tradition när det gäller dokumentation av och forskning om olika former av immateriella kulturarv. Sammantaget utgör institutets samlingar en dokumentation av stora delar av det immateriella kulturarvet i södra Sverige.

Jag har följande fråga:

Hur avser kulturministern att säkerställa att DAL inte läggs ned och att dess kompetens behålls i Lund?


Tidningskommentarer om Tuve Skånbergs listplacering

november 1, 2013

Tidningen Dagen kommenterar min föreslagna placering på riksdagslistan för norra och östra Skånes valkrets:

Tuve Skånberg, en av Kristdemokraternas mest rutinerade riksdagspolitiker, måste göra en enorm personvalskampanj om han vill vara kvar i riksdagen efter valet. I Region Skånes lista av riksdagskandidater hamnar Skånberg långt ner. Även om det inte officiellt finns några falanger inom Kristdemokraterna brukar bedömare säga att Tuve Skånberg tillhör den konservativt religiösa gruppen inom partiet. Några av de utpekat konservativa kommer efter valet 2014 att lämna riksdagen. Annelie Enochson gör det helt frivilligt. Tuve Skånberg ser ut att få göra det högst motvilligt.

När de olika partierna fördelar sina riksdagsplatser så hämtas riksdagsledamöterna från olika delar av landet. Tuve Skånberg kan tacka väljare i region Skåne för sin riksdagsplats, där han tidigare gjort lyckade personvalskampanjer.

Men i valet 2014 ser det ut att ta stopp för Tuve Skånberg, som suttit i riksdagen i 19 år. När nomineringskommitténs riksdagslista presenterades så återfanns han först på åttonde plats, men bara i en av flera valkretsar. Han omnämns inte heller som en av de sju toppkandidater som partiet vill satsa på i Skåneregionen.

Om Tuve Skånberg vill sitta kvar i riksdagen måste han alltså göra en otroligt bra personvalskampanj, förutsatt att KD håller sig kvar i riksdagen och att partiet får lika starkt stöd i Skåne som vid förra valet.

Att första namnet på Skånelistan är partiledaren Göran Hägglund gör så klart inte saken lättare för den som vill hamna i topp med hjälp av en personvalskampanj. … Läs övriga artikel här

Tidningen Världen idag kommenterar så här:

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg vann Kristdemokraternas provval i Skåne, men föreslås nu till åttonde plats på valsedeln till nästa års riksdagsval.

Tuve Skånbeg har suttit i riksdagen i 19 år och är populär inom partiet. Han vann provvalet inför valet 2010, och upprepade segern i årets provval, men nomineringskommittén väljer ändå att placera honom först på åttonde plats i norra och östra Skånes valkrets, en plats som gör chansen till en ny riksdagsperiod mycket liten. Den slutliga placeringen avgörs av nomineringsstämman 23 november. Tuve Skånberg skriver i en kommentar att han kan förstå att kommittén är ute efter förnyelse.
”Jag har förståelse för att man kan tycka att med de 19 år jag suttit i riksdagen kanske jag har gjort mitt”, skriver han. Samtidigt gör han ingen hemlighet av att han gärna vill få en mandatperiod till.
”Jag är taggad och sugen och vill gärna bli omvald”, skriver Tuve Skånberg som också tror att han kan bidra med ”värdefulla röster” till partiet genom att kandidera.
Om åttondeplatsen fastslås vid stämman får han sätta sitt hopp till att personkryssen räcker till att föra honom högre upp, för att han ska ha någon möjlighet att behålla riksdagsplatsen.

Nomineringskommitténs förslag till riksdagsvalsedel i valkretsen toppas av partiledaren Göran Hägglund, följt av Michael Anefur och Sofia Damm.   ….. Läs övriga artikeln här

Läs övriga artikeln här

Nyhetstidningen Inblick / Kanal 10 kommenterar så här:

Provvalsvinnare och personvalssegrare har de senaste valrörelserna suttit trångt inom Kristdemokraterna. Inför nästa år val tycks historien upprepa sig. Både Lennart Sacrédeus och Tuve Skånberg har nu petats ned eller bort från valsedlarna, trots framgångar i provvalen. 

– Det är en dålig signal, ett dåligt strategiskt beslut, summerar Bengt Germundsson, ledamot i partistyrelsen, petningen av Lennart Sacrédeus från partiets EU-lista.
Trots att han kom på sjätte plats i partiets interna provval, blev Lennart Sacrédeus inte en av partiets 44 officiella kandidater inför nästa års EU-val.
Bengt Germundsson är också tveksam till om det kommer att gynna partiet att lyfta bort Tuve Skånberg som toppnamn på valsedlarna.
Han hänvisar till att nomineringskommittén i Skåne-distrikten sagt sig vilja ha förnyelse, men påpekar att man då kanske skulle satsa på någon annan än Michael Anefur, 56, som försökt att komma in i riksdagen sedan 1990-talet.
– Det här tror jag är ett strategiskt felaktigt beslut som inte kommer att gynna partiet, förklarar valvinnaren Bengt Germundsson, som fick 45 procent av väljarstödet i det senaste kommunalvalet.
Han petades själv av Göran Hägglund från partiets verkställande utskott efter att ha efterlyst en tydligare partiledning och uttalat stöd för Mats Odell i samband med partiledarstriden förra året.

”Vill ha förnyelse”

Tuve Skånberg vann provvalet för andra gången i rad. Inför förra valrörelsen vann han det interna provvalet i sitt valdistrikt, men petades ändå ned från förstaplatsen inför riksdagsvalet.
Samma sak hände för övrigt provvalsvinnarna Annelie Enochson och Roland Utbult i deras valdistrikt i Västsverige.
Men när personkryssen var räknade, visade det sig att alla dessa tre hade röstats in i riksdagen av partiets väljare – på bekostnad av de personer som stod som förstanamn – i Skånbergs fall Michael Anefur.
Nomineringskommitténs ordförande Otto von Arnold, som tillsatts av distriktsstyrelsen med Michael Anefur som distriktsordförande, menar att team-känsla och förnyelse är två saker som har prioriterats inför årets val.
– Det är viktigt att hitta ett team som fungerar bra tillsammans.
Och då ingår inte Tuve Skånberg i det teamet?
– Det är en korrekt bedömning.

Hur mycket förnyelse är det att satsa på en kandidat som är 56 år och som har försökt att komma in i riksdagen sedan 1990-talet?
– Förnyelse är bara ett kriterium. Det andra är att kandidaterna jobbar bra som ett team.

 ”Erfarenhet och kompetens”

Tuve Skånberg säger att han trots allt står till förfogande på den plats som bestäms av nomineringsstämman i Hörby 23 november, oavsett vilken plats det blir.
Han konstaterar också att nomineringsstämman kan ändra förslaget i enskildheter, och att det ytterst är väljarna på valdagen 14 september nästa år som avgör.
– Valberedningen har gjort bedömningen att jag inte ingår i det team man vill satsa på inför nästa års val. Jag kan bara peka på 19 års arbete för partiets bästa, betonar Tuve Skånberg.
– Jag kan ha förståelse för att man vill satsa på någon annan än den som suttit i riksdagen länge, men i andra vågskålen ska man lägga den erfarenhet och kompetens som jag samlat på mig under dessa år.
Nomineringskommittén placerade Tuve Skånberg på åttonde plats på valsedeln. Förutom provvalsvinsten i år har han upprepade personkryssframgångar i de senaste valen.
I riksdagsvalet 2010 fick han exempelvis 12,68 procent i sin valkrets (1 194 kryss), år 2002 fick han 7,43 procent (1 387 kryss) och i valet 1998 blev det 8,1 procent (1 831 kryss).
År 2006 ställde Tuve Skånberg inte upp i riksdagsvalet.  … Läs övriga artikeln här

 


Skånes nomineringskommittés förslag till riksdagsvalsedel 2014 – Tuve Skånberg på plats 8

oktober 30, 2013

Idag presenterar nomineringskommittén för Skåne, med ordförande Otto von Arnold, sitt förslag till valsedlar i riksdagsval och regionval i Skåne 14 september 2014.

För norra och östra Skånes valkrets (gamla Kristianstads län) föreslås listans första 10 namn se ut så här:

1. Göran Hägglund, Jönköping

2. Michael Anefur, Kristianstad

3. Sofia Damm, Blentarp

4. Mattias Svensson,  Kristianstad

5. Anna-Karin Davidsson, Bjärred

6. Lars Thunberg, Helsingborg

7. Birgitta Södertun, Ramlösa

8. Tuve Skånberg, Skillinge

9. Per Einarsson, Skepparslöv

10. Jan Svensson, Kristianstad

Listan kommer att beslutas och fastställas vid nomineringsstämman lördagen 23 november i Hörby.

Med anledning av nomineringskommitténs förslag att föreslå mig först på 8:e plats har jag fått frågor, som jag besvarar här:

valsedel

Du är föreslagen först på plats 8, kommer du att kandidera till riksdagen trots det?

Ja, jag står till förfogande på den plats som bestäms av nomineringsstämman i Hörby 23 november, oavsett vilken plats det blir.

Skälen till det är dels att jag är taggad och sugen och gärna vill bli omvald för en ny mandatperiod, att jag vill att partiet ska få så många röster som möjligt, inte minst i detta viktiga val, och att jag kan bidra med några värdefulla röster genom att jag kandiderar. Och dessutom har riksdagen skärpt reglerna för riksdagsledamöter som inte blir omvalda, så att de aktivt måste söka arbete. Det vill jag göra genom att stå till förfogande här.

Du vann provvalet i Skåne till riksdagslistan. Är detta ett misstroende från nomineringskommittén?

Det är riktigt att jag vann provvalet till detta val, liksom förra provvalet till riksdagsvalet 2010. Nomineringskommittén har förklarat att man vill åstadkomma förnyelse genom detta förslag. Jag har förståelse för att man kan tycka att med de 19 år jag suttit i riksdagen kanske jag har gjort mitt där. I andra vågskålen ska läggas att jag har en värdefull erfarenhet och kompetens efter dessa år, att jag är ledamot av det tunga Konstitutionsutskottet och är partiets talesperson i de frågor som utskottet ansvarar för. Dessutom kan mitt namn dra röster som partiet behöver. Nomineringskommittén har gjort bedömningen att jag ska föreslås stå på plats 8.

Innebär inte det faktum att listan ska toppas av Göran Hägglund att han blir invald för norra och östra Skånes valkrets?

Han kandiderar även där han bor, och det troligaste är att han blir invald där, även om det inte är säkert. Skulle någon eller flera av kandidaterna på denna lista få mer än 5 procents personkryss så ändras listans utseende, så att den som har flest personkryss av dessa blir invald. Den tidigare spärren på 8 % har ändrats till 5 % för att personkryss ska ändra ordningen för en lista.

Kan du bli personkryssad till riksdagen trots att du är föreslagen på plats 8?

Ja, möjligheten finns, även om det är en stor uppförsbacke. Nomineringskommittén har ansett att de första 7 namnen är toppkandidater, och därmed får de en annan och större mediaexponering och kommer att finnas i debatter, intervjuer osv. Plats 8 kan komma att anses vara ‘icke-valbar plats’, och därmed ointressant.

Men teoretiskt sett är det inte omöjligt. I Riksdagsvalet 2010 fick jag 12,68 % av personkryssen i denna valkrets (1194 kryss), i EU-valet 2009 fick jag 10,4 % (469 kryss), i Riksdagsvalet 2002  fick jag  7,43 % (1387 kryss)  och i Riksdagsvalet 1998 blev det 8,1 % (1831 kryss). För att komma över spärren 5 %, så att man med personkryss ändrar listans rangordning, behövs mellan 500 och 1100 kryss, beroende på hur bra valresultatet totalt blir i denna valkrets.

Känner du dig besviken eller missräknad över att du kom så lågt som plats 8 i nomineringskommitténs förslag?

Nej, det gör jag inte. Jag har trots allt suttit i riksdagen sedan 1991 i totalt 19 år, och med framgång varit med och kämpat för partiet i valen 1991, 1994, 1998, 2002, 2009 och 2010. Sedan valet 2010 har jag haft min bästa mandatperiod någonsin med svåra och spännande arbetsuppgifter i Konstitutionsutskottet, och i 5 olika utredningar har jag representerat partiet, Jag har haft större mediagenomslag än någonsin tidigare, med i snitt någon artikel i veckan publicerad. Det har varit en mycket bra period, med framgångar för alliansregeringen.

Så jag är mycket nöjd och tacksam över den tid jag har fått representera partiet i riksdagen, inte minst under den senaste mandatperioden. Och visst kan jag förstå att nomineringskommittén vill ‘förnya laget’. Och plats 8 är inte att förakta eller kalla ”icke-valbar plats”. Alf Svensson stod på plats 9 på valsedeln i EU-valet 2009, och blev ändå invald.

Dessutom, om nomineringsstämman 23 november så önskar så kan förslaget ändras i enskildheter, och ytterst är det väljarna på valdagen 14 september som avgör.


Religionsfrihet bör prioriteras i svensk utrikespolitik

oktober 27, 2013

Var femte minut dödas en kristen någonstans i världen på grund av sin tro. Förföljelsen av kristna är inget nytt, men i och med de senaste årens utveckling i Mellanöstern och Nordafrika har läget förvärrats. Kristdemokraterna anser att religionsfriheten bör vara en prioriterad del av svensk utrikespolitik och att Sverige bör använda EU och det internationella samfundet för att ihärdigt lyfta religionsfrihetsfrågorna, skriver Tuve Skånberg och Emma Henriksson. 

I dag uppmärksammas internationella religionsfrihetens dag världen över. I ett land som Sverige där vi fritt kan utöva vilken religion vi vill, kanske en dag som denna går oss obemärkt förbi. Men faktum är att över hälften av världens befolkning bor i länder där religionsfriheten är begränsad, något som ibland får förödande konsekvenser.

Bristen på religionsfrihet gjorde sig tragiskt påmind i veckan när en koptisk kyrka attackerades under ett pågående bröllop i Egyptens huvudstad Kairo. Attentatet kostade fyra personer livet, en av dem en flicka på åtta år.

religionsförföljelseDetta är tyvärr inte en enskild händelse, det är bara den senaste i raden av attacker mot kristna i Egypten. Internationella medier rapporterade i somras om hur den koptiska påven Tawadros II ställde in alla sina mässor i rädsla för attacker och fick gömma sig på hemlig plats på grund av mordhot. I en ny rapport från Amnesty International kritiseras Egyptens säkerhetsstyrkor för att ha misslyckats med att skydda landets kopter från hämndattacker i somras. The Financial Times rapporterar att 16 människorättsgrupper varnat för den ökade hetsen mot kristna. Kopter har fått skulden av en del islamister för att ha drivit på att den förre presidenten Muhammad Mursi avsattes. Men även under tiden med Mursi vid makten förtrycktes kristna i Egypten, och situationen har inte förbättrats. Diskrimineringen har förstärkts ytterligare av att religiös tillhörighet skrivs ut på egyptiernas ID-brickor.

För två månader sedan publicerade SvD Brännpunkt en debattartikel där EU:s utrikeschef, Catherine Ashton, beskriver hur hon ser på EU:s möjligheter att bidra till stabiliteten i Egypten. Hon pekar ut sex åtgärder för återgång till demokrati i landet. Ashton understryker att Egypten behöver en konstitution som garanterar respekt för alla medborgare och en politisk process som omfattar hela befolkningen, ett civilt styre och fria val de närmaste månaderna. Hon betonar också vikten av att våldet, de godtyckliga gripandena, och andra former av trakasserier måste upphöra.

Catherine Ashton framhåller att EU ska fortsätta främja en sådan process, det är också något som vi välkomnar. Dock missar Ashton att betona vikten av religionsfrihet i en demokratisk process. Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen.

I världens mest sekulariserade land åtnjuter vi i Sverige religionsfrihet utan att ens reflektera över att våra medmänniskor får sätta livet till för sin personliga tro. Vi vet att religionsfrihet tillsammans med fasta värden om människors okränkbara och absoluta värde är viktiga byggstenar i ett demokratiskt samhälle. Sverige har en god historia av att hjälpa och stå sida vid sida med länder som kämpar för att bli demokratiska samhällen. Vi måste stå upp för demokrati och religionsfrihet. Därför borde religionsfriheten också vara en mer prioriterad del av svensk utrikespolitik.

TUVE SKÅNBERG (KD)

riksdagsledamot, ledamot i Konstitutionsutskottet, talesperson i frågor om religionsfrihet

EMMA HENRIKSSON (KD)

riksdagsledamot, gruppledare, talesperson i migrationsfrågor

Artikeln var publicerad i SvD 2013-10-27, HV 2014-01-24


KU:s socialdemokrater oense med sin partiledning

juni 18, 2013

Men det finns också anledning för oss att vara självkritiska. Det har både Stefan Löfven och andra i mitt parti varit. Vi har varit tydliga med att det MOU som tecknades med Saudiarabien gick för långt. Det är inte så vi ska teckna sådana samarbetsavtal i framtiden.”

När Mikael Damberg (S) under partiledardebatten fick en fråga om Sveriges försvarssamarbete med Saudiarabien var han självkritisk. Det hedrar honom. Det samförståndsavtal Göran Perssons regering 2005 ingick med saudierna har orsakat stora problem. Dambergs partikamrater i konstitutionsutskottet har däremot velat lägga locket på, trots att KU förutsätter att man måste vara redo att granska även sina egna. De sätter därigenom KU:s trovärdighet på spel.

KU har det senaste året granskat två anmälningar om samarbetet med Saudiarabien. Den ena rör alliansregeringens agerande och där har utskottet bland annat enhälligt konstaterat att det inte framkommit något som styrker att någon i regeringen eller Regeringskansliet varit delaktig i eller godkänt bildandet eller finansieringen av bolaget SSTI. Den andra rör S-regeringens arbete när avtalet ingicks. I avtalet öppnas för att Sverige och Saudiarabien ska samarbeta bland annat när det gäller underhåll av vapensystem och att Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, ska spela en viktig roll. För oss har det under utredningens gång blivit tydligt att grundfelet i samarbetet med saudierna är just avtalet, inte alliansregeringens hantering av de problem som senare uppkom.

KU:s majoritet, S, SD, MP och V, har tyvärr varit ointresserad av att undersöka hur förhandlingsarbetet bedrevs, trots att många nya fakta kommit i dagen sedan avtalet ingicks 2005. Vi fick kämpa för att utredningen inte skulle läggas ner genast. När vi ville kalla ansvariga ur S-regeringen till utfrågning möttes vi av motstånd och när det väl blev en utfrågning med tidigare statssekreteraren Jonas Hjelm (S) ställde oppositionspartierna knappt någon fråga. Peter Eriksson (MP) teg sig – med undantag för en välkomsthälsning och några suckar – igenom utfrågningen med Hjelm.

I princip alla som uttalat sig om avtalet pekar på att det är ovanligt långtgående och detaljerat och gav saudierna stora förväntningar, större än Sverige enligt lagstiftningen om exportkontroll kunde uppfylla och större än alliansregeringen politiskt ville uppfylla. Konkreta omständigheter tyder på att de svenska förhandlarna inte var tillräckligt tydliga gentemot saudierna, varken om svensk exportkontroll eller om samförståndsavtalets juridiska status som ramavtal, vilket kräver underavtal för att enskilda projekt ska kunna genomföras. Det var också olämpligt att FOI inte fick yttra sig innan avtalet ingicks.

KU ska utföra en rättslig granskning, vilket förutsätter att ledamöterna förmår höja sig över partipolitiken och vara kritiska även mot partivänner. Om S i KU hade haft samma ödmjukhet som Damberg, borde de ha stött utredningen och erkänt de brister vi identifierat i förhandlingsarbetet. Vi är redo att peka på brister i alliansministrars agerande – och vi gör det även i årets granskning, om än inte i Saudiärendet – medan S i år inte ens ville utreda hur deras ministrar agerade. S i KU försvagar därigenom KU:s trovärdighet som oberoende granskningsorgan. Det beklagar vi.

Andreas Norlén (M)

Karin Granbom Ellison (FP)

Per-Ingvar Jonsson (C)

Tuve Skånberg (KD)

Riksdagsledamöter i konstitutionsutskottet

Artikeln var publicerad 2013-06-18 i Aftonbladet

 


Tuve Skånberg vann KD:s provval i Skåne

juni 13, 2013

– Jag är ömjukt tacksam för det förtroende som skånes kristdemokrater visat mig, när jag vunnit provvalet 2013 i Skåne. Det känns som ett stort stöd att närmare var tredje röstande ville se mig på första plats, av de 80 skånska kandidater som ställt sig till förfogande.

Provvalet finns publicerat på Skånedistriktets hemsida och är rådgivande till nomineringskommittén, som leds av Otto von Arnold.

Se även nyhetsrapporteringen om detta 2013-06-13 i SVT, ViD, 2013-06-17 Kristianstadsbladet

Kolumnerna från vänster: Namn, Totalt antal poäng, Antal röster, Medelpoäng, Antal förstaplatser.                                                              Antal röster riksdagsval: 294. Valdeltagande: 20,36%.

Skånberg, Tuve 1335 172 7,76 82
Anefur, Michael 1134 156 7,27 40
Thunberg, Lars 788 128 6,16 13
Sjödahl, Magnus 737 106 6,95 19
Einarsson, Per 677 114 5,94 9
Engström, Cecilia 476 91 5,23 4
Sturesson, Daniel 443 83 5,34 4
Davidsson, Anna-Karin 434 72 6,03 3
Wirödal, Berit 407 74 5,5 4
Unosson, Christer 404 77 5,25 1
Gustavsson, Robin 343 61 5,62 3
Grängzell, Mattias 340 60 5,67 3
Lundberg, Lars 310 54 5,74 5
Caesar, Christer 283 58 4,88 2
Yngvesson, Torgny 262 57 4,6 1

Eriksson offrar både saklighet och heder

juni 5, 2013

KU:s ordförande Peter Eriksson (MP) har drivit Saudiärendet hårt i medierna. Men när hans teser inte kunnat beläggas, har han flyttat fokus i sin kritik. Men överorden i frågan saknar motstycke i modern KU-historia, skriver alliansens riksdagsledamöter i konstitutionsutskottet.

I mars 2012 sattes bilden av att Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, bildat ett hemligt ”bulvanföretag”, SSTI, för att kringgå svensk lag och att regeringen var involverad i detta. KU konstaterar nu enhälligt att det inte framkommit något som styrker att någon i regeringen eller Regeringskansliet varit delaktig i eller godkänt bildandet eller finansieringen av SSTI. Om ”Saudiaffären” handlade om regeringens inblandning – ja, då fanns det ingen Saudiaffär. Att regeringen frias av KU försöker S, MP, V och SD dölja bakom osaklig kritik, men perspektivet har vänts från ”regeringen visste för mycket” till ”regeringen visste för lite”.

Vad var det som hände? 2005 ingår S-regeringen ett ovanligt långtgående samförståndsavtal om militärt samarbete med Saudiarabien och FOI ges en roll i samarbetet. Bland annat ska parterna utbyta expertis om rekonstruktion av vapensystem.

Våren 2007 framför Saudiarabien till FOI att landet vill ha hjälp att skapa en anläggning för renovering av pansarvärnsvapen och FOI inleder en förstudie. FOI har inte fått tillstånd av regeringen att ingå avtal om projektet. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, säger i november att FOI inte kommer att få tillstånd att genomföra förslagen i förstudien. Samtidigt säger regeringen att det inte heller finns politisk vilja att låta FOI gå vidare.

Svea rikes lagFörstudien har skapat förväntningar hos saudierna. Ett stort arbete inleds i Försvarsdepartementet med att hantera situationen. Möten med saudierna i maj och juni 2008 ger enighet om att saudierna själva ska leda sitt projekt och FOI enbart ha en konsultroll. Därmed tror Försvarsdepartementet att problemen är hanterade. Regeringsbeslut i november 2008 respektive juli 2009 ger FOI tillstånd att förhandla om respektive ingå konsultavtalet med Saudiarabien. Av besluten framgår tydligt vad FOI får och inte får göra.

Dick Sträng, då FOI-anställd, hävdar att han 2008 får i uppdrag av generaldirektör Sandström att bilda ett bolag som ska hålla ihop projektet med saudierna. Om det stämmer eller ej är inte klarlagt. Sträng bildar bolaget SSTI med pengar som i hemlighet rekvirerats från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och blir bolagets ende ägare. Must säger sig ha trott att pengarna skulle användas till helt andra saker.

För att FOI ska kunna bilda bolag krävs regeringens tillstånd. Något tillstånd har inte sökts och inte givits. SSTI har alltså inte bildats av myndigheten FOI.

I mars 2009 låter FOI:s nye generaldirektör Lind analysera om Strängs roll i SSTI kan vara en förtroendeskadlig bisyssla, varefter Sträng får besked att han måste lämna FOI om han ska ha kvar SSTI. Lind säger att han hela tiden betraktat SSTI som ett från FOI fristående företag. Därmed är det svårt att se hur något bulvanförhållande skulle ha kunnat uppkomma.

Hösten 2009 kritiserar några FOI-medarbetare dels att Sträng är både SSTI:s ägare och FOI-anställd, dels att ett enmansföretag ska driva ett miljardprojekt. Lind gör en internutredning, finner att upplägget med SSTI är ohållbart och avslutar det. SSTI hann omsätta 205 993 kronor.

I mars 2012 rapporterar medierna om SSTI. Först då blir finansieringen känd och FOI gör en polisanmälan om trolöshet mot huvudman.

I KU:s utfrågningar säger sig ingen av de utfrågade myndighetsföreträdarna ha diskuterat SSTI med Regeringskansliet och ingen regeringsföreträdare säger sig ha godkänt bildandet av SSTI. Detta stöds av dokumentationen.

KU:s ordförande Peter Eriksson (MP) har drivit Saudiärendet hårt i medierna. Det är inte förvånande att han nu vill flytta fokus i sin kritik, eftersom hans tidigare teser inte kunnat beläggas. Däremot är det förvånande hur långt han och andra är beredda att gå i osakliga anklagelser, som inte stöds av vare sig utfrågningar eller dokument.

Eriksson påstår, med stöd av S, V och SD, att Försvarsdepartementet sagt till FOI att ”lösa problemet”, underförstått ”på vilket sätt som helst”. Detta påstående är ogrundat. Ingen har i utfrågningarna fört fram att FOI pressades att hitta på egna lösningar och det finns heller inga dokument som tyder på det. Regeringen förtydligade däremot FOI:s roll genom två formella regeringsbeslut.

Eriksson med flera påstår också att Försvarsdepartementet sköt frågan ifrån sig och inte höll kontakt under hand med FOI. Det fanns dock två avstämningstidpunkter vid regeringsbesluten, men Eriksson med flera argumenterar som om formell styrning saknar betydelse.

Utifrån vaga påståenden som inte styrks av KU:s utredning påstår Eriksson med flera att det funnits brister av allvarligt slag som lett till skada för rikets internationella relationer. Detta är överord utan motstycke i modern KU-historia – Saudiärendet handlar om ett bolag som kopplades bort innan det hann bedriva verksamhet och deras kritik går ut på att departementet ringde för sällan till FOI. KU har inte granskat hur Sveriges utrikesrelationer påverkats, så även på den punkten är slutsatsen osaklig.

Denna ogrundade och högljudda kritik devalverar KU:s anseende och säger mer om Peter Eriksson och hans följeslagare än om regeringen.

Regeringen redde upp en besvärlig situation, SSTI bildades bakom regeringens rygg och Peter Eriksson med flera offrar nu saklighet och heder för att flytta fokus från just detta.

ANDREAS NORLÉN (M)

KARIN GRANBOM ELLISON (FP)

PER-INGVAR JOHNSSON (C)

TUVE SKÅNBERG (KD)

riksdagsledamöter i konstitutionsutskottet

Artikeln var publicerad i SvD 2013-06-05 . Se även vår slutreplik i SvD 2013-06-10.


%d bloggare gillar detta: