Religion och hälsa

april 13, 2013

Samlad forskning visar att den psykiska ohälsan har ökat i Sverige sedan 1990-talet. Speciellt ungdomar är drabbade. Så många som en av fyra 16 – 18-åringar lider av psykisk ohälsa. Många flickor uppger att de inte trivs med livet och att de känner sig ångestfulla, deprimerade och stressade. Var tredje flicka i årskurs 9 uppger att hon känt sig nere mer än en gång i veckan. Orsaker till dessa ohälsoförhållanden är många och i regel mycket komplicerade. Bot är i dag i många fall rent medicinsk, i form av antidepressiva ”lyckopiller”.

Den medicinska modellen är inriktad på att ställa diagnos och behandla i enlighet med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Både vetenskapen och den beprövade erfarenheten inom skolmedicinen har länge varit inriktad på ohälsa och orsakerna till ohälsa. Ett paradigmskifte kom när den israelisk-amerikanske professorn i medicinsk sociologi, Aaron Antonovsky, på 1970-talet ändrade frågan ”Hur uppstår sjukdom?” till ”Hur uppstår hälsa?” Detta har lett till nytänkande både i Sverige och utomlands, och en hel del forskning har också behandlat religionens roll i hälsan.

Med en blick på denna forskning kan vi konstatera att hundratals studier som gjorts de senaste åren har visat att religiösa personer har en bättre psykisk hälsa, är mindre deprimerade och är mer tillfredsställda med livet jämfört med icke-religiösa personer. Troende drabbas också av psykisk ohälsa, men i mindre utsträckning. De flesta undersökningar inom ämnet har visserligen gjorts i USA, där kristendomen har en betydande roll i det vardagliga livet hos många människor, men det är möjligt att de också kan gälla hos oss. (Koening, H. G. ”Medicine Religion and Health. Where Science and Spirituality Meet. 2008).

På vilket sätt kan då religionen hjälpa? Många unga människor saknar i dag en mening med livet. Det i sin tur skapar oro, ängslan och nedstämdhet. Många troende upplever att deras religion har gett dem ett mönster för livet, en mening åt tillvaron, och en grundtrygghet som bär.

Stress, ångest och depression är vanliga markörer för ohälsa.  Stress skapar tidsnöd, och den plågsamma upplevelsen av ångest kan paralysera de drabbade och vålla mycket obehag. Studier har visat att religiös tro ger trygghet och ro till de troende, den stillar de rastlösas inre och reducerar de ångestfylldas obehag. 

Bön och hälsaUnder många år har forskare studerat länken mellan religion och välbefinnande och funnit att religion på det stora hela taget positivt påverkar tillfredställelsen med livet, den ger upphov till känslor av lycka och välbehag samt reducerar negativ stress. De troende kommer via sin tro att ha fler positiva tankar och känslor än de icke-troende. Ångest och depression blir därigenom inte längre så frekventa och de positiva känslor och tankar kommer att med tiden påverka deras psyke på ett positivt sätt. 

Sammanfattningsvis kan sägas att religion uppmuntrar de troende att välja rätt livsstil och sunda vanor. Den ger gemenskap och stöd, som man får av andra som delar tron. Den ger livet mening och främjar utvecklingen av en positiv självbild.

Med utgångspunkt från dessa resultat vill forskarna i USA att läkare och andra kliniker skall fråga patienten: ”Kan din tro hjälpa dig att ta hand om din ohälsa?” Om svaret är ja skall läkaren följa upp det genom att fråga vad han eller hon kan göra för att stödja patientens tro.

Men att operationalisera tro och andlighet på detta sätt låter sig knappast göras. Det handlar ju om ett möte mellan Gud och en människa – barn eller vuxen – i djupet av hans eller hennes själ. Sådant kan aldrig föreskrivas genom direktiv från Socialstyrelsen eller någon annan myndighet.  Däremot finns anledning att uppmärksamma religionen som positiv hälsofaktor mera, till exempel i skolan vid sidan av kost, motion och sömn etc.

Maare Tamm, fil dr. i psykologi

Anders Löfström, med. dr., barn- och ungdomspsykiater

Bengt Malmgren, specialist i psykiatri

Tuve Skånberg, teol.dr., riksdagsledamot (KD)

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Piteå-tidningen 2013-04-12, Sändaren 2013-06-25


Stoppa spritfloden till Sverige!

april 15, 2009

Den tillåtna mängden alkohol som får föras in i Sverige måste reduceras kraftigt, skriver den Kristdemokratiske kandidaten till EU-valet och före detta riksdagsledamoten (1991-2006) TUVE SKÅNBERG.

Media ger allt fler rapporter om fall av försäljning av smuggelsprit. Alkohol som köpts in i Tyskland och Danmark säljs vidare till låga priser i garage och ur bagageluckor till barn och ungdomar. Polisens möjligheter att gripa in är begränsade. Nu behövs kraftiga förändringar av kvoterna för hur mycket alkohol man får föra in i Sverige som privatperson.

Varje dag för enskilda människor in stora mängder alkohol i Sverige via Helsingborg och Malmö. Bara i Helsingborg rör det sig dagligen om transporter med tusentals starköl i bagage och släp. Alldeles för sällan går det att stärka att det rör sig om smuggling, även om det sannolikt ofta är fallet.

spritfloden

I dag kan man föra in i stort sett hur mycket alkohol som helst från ett annat EU-land, så länge man kan påvisa att det är för eget bruk. De diffusa reglerna gör att det blir mycket svårt för tulltjänstemän att avgöra vad som är tillåtet eller inte. Systemet är godtyckligt. Vad värre är, det är utformat så att det är lätt att ta in så stora mängder alkohol att vidareförsäljning blir en mycket lönsam affär.

Det finns nämligen ingen gräns för hur mycket alkohol som kan inrymmas i begreppet ”för eget bruk”.

Det är självklart att de enorma mängder alkohol som säljs svart innebär bortfall i skatteintäkter och en generellt högre alkoholkonsumtion. Än värre är förstås de skador som svenska ungdomar super sig till.

Att smuggelspriten verkligen drabbar ungdomar hårt vet vi eftersom statistiken visar att unga i Skåne – som ligger närmast Danmark och Tyskland – dricker klart mer än unga i övriga landet. Detta leder till en mängd negativa konsekvenser för dem som individer och samhället i stort. I Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysnings senaste rapport om ungdomars drogvanor konstateras bland annat att som en följd av alkoholkonsumtion har nästan en fjärdedel av sjuttonåringarna i Skåne hamnat i bråk eller slagsmål. Lika många har varit med om olyckor eller fysisk skada och något fler haft oskyddat sex.

På Systemet får man visa legitimation för att styrka sin ålder. De som bedriver olaglig alkoholförsäljning bryr sig inte om vilken ålder köparna har. Bland femtonåringar i Skåne har nästan en tredjedel druckit smuggelsprit, bland sjuttonåringarna är det hälften. Dessa siffror är alarmerande och förtjänar att tas på största allvar. Och de sprider sig över resten av landet.

Kristdemokraterna anser att de införselkvoter av alkohol som Sverige förhandlade sig till när vi gick med i EU räcker mer än väl för en ansvarig privatkonsumtion. Skulle jag få förtroendet att bli invald i Europaparlamentet i valet 7 juni kommer jag att verka för att Sverige ska kunna återgå till dessa nivåer. Alkohol är inte vilken vara som helst. Om vi inte gör något åt dagens införselkvoter är det i första hand ungdomarna som drabbas.

Artikeln var publicerad i Östgöta Correspondenten 2009-04-15


Forskning fastslår sambandet religiös tro och gott liv

februari 28, 2009

Tack för alla sånger

För ord och toner

Vem behöver religioner?

Så inleds refrängen i den svenska översättningen av den uttalade ateisten Björn Ulvaeus världshit ”Thank you for the music”. Om vi nu sätter oss ner ett ögonblick och funderar över Ulvaeus retoriska fråga finns det faktiskt goda skäl att det rimligaste svaret på frågan lyder: Alla!

Det finns idag en gedigen sociologisk och psykologisk forskning kring religionens betydelse för hälsa och välbefinnande. Det senaste exemplet hämtar vi från Svenska Dagbladet, som den 7/1 i år skrev om psykologen Michael McCullough vid universitetet i Miami, som metodiskt i en artikel i januarinumret av Psychological Bulletin har gått igenom 80 år av forskning i ämnet. Själv betecknar sig inte McCullough som troende. Hans slutsats är att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, är mindre deprimerade, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra.

Detta faktum medges även av den brittiske ateistiske biologen Lewis Wolpert som härom året kom ut med en bok som försökte förklara religionens uppkomst. Det var en bok som han såg sig nödgad att skriva sedan hans son kommit hem med det chockerande beskedet att han blivit kristen. Efter att ha satt sig in i forskningsläget inser Wolpert att även om han misstyckte till sonens val, torde det inte ha gjort hans liv sämre: ”Det finns goda belägg för ett positivt samband mellan att vara religiös och att vara lycklig.”

Oavsett det exakta orsakssambandet till alla dessa vinster står det dock klart att en kristen tro inte är skadlig att ge sina barn, inte är en krycka för svaga människor i en utsatt livssituation, att en religiös fostran och bakgrund inte är en nackdel eller berövar människor livskvalitet. Tvärtom, vi mår bra av att vara gudstroende, och sämre av att vara ateister.

Men trons förtjänster sträcker sig tveklöst längre än till det rent personliga välbefinnandet. Den kristna tron får även uppenbara konsekvenser för hur vi människor praktiskt handlar mot sina medmänniskor. Under rubriken ”Som övertygad ateist tror jag av hela mitt hjärta att Afrika behöver Gud” i London Times den 27 december ifjol förklarade Matthew Parris, en annan uttalad ateist – i och för sig något motvilligt – att: ”I Afrika förändrar kristendomen människors hjärtan. Den leder till en andlig förvandlig. Pånyttfödelsen är verklig. Förändringen är god… Svarta och vita kristna som arbetar i Afrika helar de sjuka, lär människor att läsa och skriva, och bara de mest envetna sekularisterna skulle kunna se på ett missionssjukhus eller skola och säga att världen skulle vara bättre om dessa inte fanns.”

missionssjukhus

Christer Sturmark har en standardrespons på frågan om huruvida världen hade varit en bättre plats utan religion: ”En humanists enkla svar är ja.” Jo, det finns tveklöst religiösa övertygelser och uttryck som destruktiva för människan, men detta innebär inte att all form av religion därmed är farlig. Istället ser vi hur vetenskapliga rön tydligt kan slå fast trons positiva betydelse för människans personliga liv, men även för hur hon väljer att behandla sin nästa. Därför ligger det en ton av såväl naivitet som oriktighet i Sturmarks sekulärhumanistiska svar.

Vi är inte kristna för att tron ger goda konsekvenser, utan för att vi tror att den kristna tro är sann. Därmed är det också rimligt att tänka sig att tron även får positiva följder. Men en viktig fråga återstår: Är Humanisterna alltför fastlåsta i sin religionskritiska grundsyn, eller är man beredda att omvärdera sin inställning till gudstron utifrån vetenskapens rön?

Artikeln som var undertecknad även av Stefan Gustavsson och Per Ewert var publicerad i Gefle Dagblad 2009-02-24 och i Smålandstidningen 2009-02-29


%d bloggare gillar detta: