Att erkänna Palestina skulle skada Sverige

oktober 6, 2014

I fredags fick Sverige en ny regering, med åtföljande ny regeringsförklaring. Här finns en mängd inrikespolitiska inslag som kommer att analyseras av partier och kommentatorer. Men det största frågetecknet gäller Sveriges överraskande nya internationella hållning. Stefan Löfvens avsiktsförklaring att erkänna den icke existerande staten Palestina är såväl aningslös som huvudlös.

Under sommarens krig mellan Hamas och Israel gjorde blivande statsminister Stefan Löfven ett kort Facebookinlägg om att våldet måste upphöra och båda parter återgå till förhandlingsbordet. Det han kanske inte var beredd på var den våg av avsky och ren antisemitism som följde på att inlägget även innehöll en i sig oproblematisk formulering om att även Israel har rätt att försvara sig mot angrepp. Kanske är det den protestvågen som nu fått honom att lägga i backväxeln och rusa bakåt utan eftertanke, med att nu göra det diplomatiskt mycket problematiska draget att erkänna en palestinsk stat.

Fredsprocessen palestinier israeler

Detta beslut från den nya rödgröna regeringen har redan höjt många ögonbryn internationellt. Förslaget medför nämligen problem på åtminstone två områden.

Dels folkrättsligt: en stat kan inte rimligen erkännas förrän de folkrättsliga kraven för en statsbildning är uppfyllda. Även om de två tidigare fienderna Fatah och Hamas i somras ingick ett avtal, har löftena om allmänna val inte hållits, och en långsiktigt fungerande regering finns inte. Det palestinska självstyret har heller inte reglerat sina gränskonflikter och saknar en regering som kan uppvisa effektiv kontroll över statens territorium och dess befolkning och kan försvara dem, vare sig på Västbanken eller i Gaza, för att nämna några av de folkrättsliga krav för statsbildningar som inte är uppfyllda. Vilka som är eller skulle vara dess medborgare är inte definierat. Man kan jämföra med Taiwan, som sedan årtionden har allt detta, men som Sverige ändå inte erkänt som stat.

Att erkänna en palestinsk stat innan fredsförhandlingar slutförs är att äventyra staten Israels existens, eftersom inte staten Israels legitima säkerhetsfrågor är lösta. Detta är så mycket mer akut nu med kriget i Syrien i närområdet och IS framryckande.

Socialdemokraterna har alltid lutat sig starkt mot FN som utrikespolitisk ledstjärna, och velat undvika att ta steg utan ett tydligt FN-mandat. Med detta drag ställer Löfven sig dessutom utanför den europeiska samsynen, då inget annat land som medlem av EU valt att erkänna en palestinsk stat. Både FN:s säkerhetsråd och EU har tvärtom tryckt på vikten av att undvika unilaterala handlingar. Här blir det djupt problematiskt om den nya regeringen å ena sidan skulle erkänna en palestinsk stat, men samtidigt förutsätta – som regeringsförklaringen säger – ”ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens.” Just eftersom Hamas inte har någon som helst avsikt att uppfylla detta krav. Det gör regeringens inställning gravt dubbelmoralisk.

Än allvarligare är att en regering där Hamas är tänkt att ingå dessutom skulle innehålla minst ett parti med ett uttalat antisemitiskt program, som tar avstånd från mänskliga fri- och rättigheter och vars huvudmål är att med terror utplåna Israel som stat.

Detta fäster vår uppmärksamhet på att det allvarligaste problemet med Löfven-regeringens avsiktsförklaring kanske ändå är det moraliska. Den skulle ge legitimitet åt en djupt antidemokratisk och antisemitisk terroriströrelse, med uttalad avsikt att med våldet som medel långsamt knäcka sitt grannland, som är regionens enda utvecklade demokrati.

Det folkrättsligt ganska självklara i nuläget är att ingen palestinsk stat kan erkännas utan att den fullt ut erkänt sin granne Israels rätt att existera. En sådan stat måste dessutom formas i samförstånd med Israel, där nödvändiga förhandlingspunkter har kunnat föras i mål för båda parter. Bara på det sättet kan den långsiktiga lösning nås som hela världen önskar. Att i det läget ensidigt erkänna en palestinsk stat vore destruktivt för fredsprocessen, men det skulle också skada Sveriges roll som demokratins försvarare och stöttepelare i världen.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Per Ewert, informationssekreterare tankesmedjan Claphaminstitutet

Stefan Swärd, fil dr statsvetenskap

Artikeln var publicerad i SvD 2014-10-06, UNT 2014-10-06, Kyrkans tidning 2014-10-06, Piteåtidningen 2014-10-07, Dalarnas tidning 2014-10-07, Skånska Dagbladet 2014-10-12, Ystads Allehanda 2014-10-08, Borås Tidning 2014-10-09, Kristianstadsbladet 2014-10-09, HV 2014-10-09, HD 2014-10-11

Artikeln relaterades på nyhetsplats i ViD 2014-10-06


Varför rösta på Tuve Skånberg (KD) i riksdagsvalet?

september 11, 2014

Tuve Skånberg med valaffisch

Det finns mycket i Sverige som behöver förändras genom politiska beslut. Vi behöver bättre utbildning och skola som ger färdigheter för livet, en politik som skapar sysselsättning, vård och omsorg med kvalitet och tillräckliga resurser, bättre ekonomi för våra pensionärer och mycket mer. Men i botten av allt behövs goda värderingar och en bärande etik.

Jag vill arbeta för att den kristna etiken får genomsyra all politik, med alla människors lika och okränkbara värde från livets naturliga början till dess naturliga slut.  Bara så kan vi få ett mänskligare samhälle. Politiken behöver också präglas av gott förvaltarskap och av solidaritet med dem som behöver vår hjälp, både hemma och genom bistånd utomlands.

En god etik

All politik måste bygga på en god etik. Återupprätta familjen, ge föräldrarna mandat och tid att fostra barnen, låt skolans värdegrund ge eleverna en inre etisk kompass, likaväl som goda kunskaper. Mobbing är oacceptabelt såväl i skolan som på andra arbetsplatser. Ta krafttag mot fusk såväl i Sverige som i EU, för en politik för hederlighet och för att motverka brott, med återupprättelse för brottsoffer. Kännbara straff för brottslingar som avskräcker för brott men ger möjlighet till bättring och en andra chans. En vård och omsorg präglad av etik, som har resurser att ge världens bästa vård.

Familj
Återupprätta familjen

Familjen är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. All politik måste prövas mot hur den stärker familjen, och hjälper den att hålla samman. Föräldrarna måste själva få bestämma om val av barnomsorg, utan att den som väljer att själv vara hemma med sina små barn diskrimineras. Ge alla familjer i Sverige rätt till ett vårdnadsbidrag värt namnet. Ge föräldrarna tid att älska och fostra sina barn, och ge dem frihet att själva styra över barnens skola och utbildning, utan påtvingat genderperspektiv ; låt pojkar vara pojkar och flickor flickor.

Ett gott förvaltarskap

En god politik måste hushålla med våra ändliga resurser, vare sig det gäller ekonomi eller miljö. Vi måste rädda klimatet och ändå skapa tillväxt. Låt det bli dyrt att förorena, men billigare och möjligare att leva, resa, tillverka och transportera på ett miljövänligt sätt. Politik måste skapa verkliga arbeten och tillväxt; arbetslöshet är dåligt förvaltarskap både av människor och av pengar. Stöd det civila samhället, skapa möjlighet, tid och utrymme för människors engagemang, bland annat genom att skattebefria gåvor till ideella organisationer. Då kan du själv styra vart ditt stöd ska gå.

 

Personvalsfolder Tuve Skånberg 2014

Klicka på bilden så blir den läsvänligt stor. Eller läs här hela Personvalsfolder Tuve Skånberg

Så tycker och svarar jag på medias frågor

Det finns många valkompasser på nätet, med svar från mig och andra riksdagskandidater. Du kan läsa SVT:s valkompass med min profil och mina svar här, tidningen Dagens valkompass här, och  min politiska hemsida hos Kristdemokraterna här.

Vill du veta vad jag gjort i Riksdagen?

Gå in på Riksdagens hemsida, och se vad jag gjort, under ”Sagt och gjort”.  Du hittar över 1200 motioner, frågor och interpellationer. Vill du se och höra mig debattera i Riksdagen? Gå in på min hemsida på riksdagen och rulla ned till ”Anföranden” med videoinspelningar.


Kan de rödgröna vinna valet utan lögner?

september 7, 2014

Den amerikanske politikern Hiram Johnson sa 1917 att ’krigets första offer är sanningen’, ”The first casualty when war comes is truth”. Och det är lika sant också för den svenska valrörelsen 2014.

Vill de rödgröna vinna valet så bör de göra det med blanka vapen, utan lögner.

Korsa fingrarna (2)

Här är några oriktiga påståenden från S, MP och V som hävdats i debatten hittills i valrörelsen:

”Sysselsättningen i Sverige har minskat”

Fel. Enligt SCB är det över 300 000 fler människor som arbetar idag än 2006. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i hela EU, 79,8%, och trots den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet har sysselsättningsgraden inte minskat utan ligger på samma nivå som 2006. Eurostat visade i våras att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i Europa.

”Skattesänkningar urholkar välfärden”.

Fel. Tack vare alliansens skattesänkningar – som har lett till att fler arbetar och betalar skatt – har skatteintäkterna blivit högre än någonsin, och resurserna till välfärden är större än någonsin. 2006 låg de kommunala skatteintäkterna på 454 miljarder kronor, och 2013 hade de stigit till 600 miljarder.

”Skattesänkningarna gynnar bara de rika”.

Fel. Alliansens största reform, jobbskatteavdraget, är utformad just för att gynna lägre inkomstgrupper. Finanspolitiska rådet konstaterade 2013 att ”de största inkomstökningarna äger rum hos dem som har allra lägst inkomst”, och att den tiondel som har lägst inkomst ”får en relativ inkomstökning som är ca tre gånger så hög som för övriga grupper”.

”Utanförskapet har ökat”

Fel. När alliansen tillträdde 2006 var det drygt 1 000 000 människor som försörjdes av sociala ersättningar eller bidrag. 2012 var det cirka 800 000. Enligt SCB var det den lägsta nivån sedan mätningarna började göras 1990.

”Klyftorna i samhället  ökar”.

Fel. Inkomstojämlikheten har visserligen ökat på lång sikt, sedan 1990-talet, men inte under alliansregeringens tid. ”Det är notabelt att Ginikoefficienten har varit i stort sett konstant mellan 2006 och 2012” säger en forskarrapport till Finanspolitiska rådet i år. Den största ökningen av inkomstojämlikheten skedde under regeringen Persson 2002 till 2006.

”Fler människor har osäkra anställningar och deltidsjobb”

Fel. Enligt Riksdagens Utredningstjänst var det 17,5 % av de anställda på arbetsmarknaden 2006 som hade tidsbegränsad anställning. År 2013 var andelen 17 %. Andelen deltidsanställda har minskat från 24 % 2006 till 23 % 2013.

Skola

”Ungdomsarbetslösheten ligger på 25 %”.

Fel. I siffran 25 % ingår heltidsstuderande på gymnasier och högskolor som söker extrajobb. Heltidsstuderande räknar vi ju inte som arbetslösa. SCB har numera ett mått för ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEET; Not in Employment, Education or Training) och andelen är lägre i dag än när alliansen kom till makten. Första kvartalet 2007 var NEET 6,9 procent – första kvartalet i år landade på 6,6 procent.

”Pensionärerna har fått det sämre ekonomiskt”

Fel. Riksdagens utredningstjänst har undersökt köpkraften hos olika pensionärsgrupper, de med garantipension, samt de med en pension på 10 000, 15 000 och 20 000 kr per månad. Ingen av dessa pensionärsgrupper har fått minskad köpkraft sedan 2006 när man räknar med både förändringen av pensionerna och sänkningen av skatten. För en garantipensionär har köpkraften ökat mest, elva procent utöver inflationen.

Genom 5 skattesänkningar för pensionärer har garantipensionären fått sammanlagt en hel ytterligare pensionsbetalning mer om året

”De rika betalar allt mindre skatt”

Fel. Den femtedel som tjänar mest i Sverige har ökat sin andel av de sammanlagda skatteinbetalningarna, medan de övriga fyra inkomstgrupperna har minskat sin andel av de samlade skatterna under alliansen, enligt Riksdagens utredningstjänst. Höginkomsttagarna i Sverige betalar fortfarande bland världens högsta marginalskatt, medan de med normal inkomst numera betalar skatt på en genomsnittlig EU-nivå.

”Antalet utbildningsplatser har minskat”

Fel. Andelen vuxna (18–64 år) som är i studier på högskola, vuxenutbildning eller eftergymnasiala utbildningar är större än 2006, enligt Riksdagens utredningstjänst. Inom högskolan har vi idag både fler platser och större andel av befolkningen som studerar än 2006.

”Fattigdomen har ökat i Sverige”

Fel. Sverige har, tillsammans med Luxemburg, den lägsta andelen materiellt fattiga i EU, en andel som dessutom har minskat under alliansen med 40 % sedan 2006. Statistik från SCB visar även att tiondelen med lägst inkomster har fått ökad disponibelinkomst.

”Alliansen har sålt ut välfärden till privata företag”.

Fel. Drygt 10 procent av den offentligt finansierade vården och knappt 14 procent av omsorgen utförs av privata företag. Mindre än 15 procent av grundskoleeleverna går i friskola. På gymnasiet är det cirka 25 procent.

”Pengarna till välfärden går till skatteparadis”.

Fel. Vård- och omsorgsbranschens utdelning avviker inte från det övriga näringslivet: utdelningen är mindre än 3 procent av nettoomsättningen. Var sjätte vårdföretag går inte ens med vinst. Majoriteten av de största företagen avstår från utdelning och återinvesterar i företaget i stället.

”Alliansen har ödelagt statens finanser”

Fel.  Sverige är det enda landet i hela EU som har minskat sin statsskuld i andel av BNP mellan åren 2006 och 2014, med totalt 14 miljarder kr (nominell statsskuld maj 2006 = 1 239 miljarder, maj 2014 = 1 225 miljarder), enligt SCB. Sverige ligger bland de bästa i EU när det gäller starka statsfinanser.

”Välfärden har fått krympande resurser under alliansen”

Fel. I en rapport nyligen från Sveriges Kommuner och Landsting framgår att välfärden aldrig haft så stora resurser som idag. Resurserna har ökat med över 100 miljarder kronor sedan 2006, vilket är mer än vad som behövts för att möta ökade löner och priser och den demografiska utvecklingen. Pengarna har därför även räckt till kvalitetsförstärkningar, exempelvis ges mer resurser till varje elev både i grundskolan och i gymnasiet. Andelen offentliga utgifter av BNP är lika stora idag som 2006.

”Äldreomsorgen gröps ur och våra gamla får det sämre”

Fel. Flera internationella undersökningar pekar på att Sverige är världens bästa land att åldras i och att Sveriges äldreomsorg är en förebild för resten av världen. Organisationen Help Age International jämförde över 90 länder på flera olika områden gällande äldreomsorg och äldres levnadsstandard och i ett sammanvägt index placeras Sverige som etta.

OECD konstaterade också nyligen i en rapport att Sverige inte bara lägger näst mest resurser i världen på äldreomsorg i förhållande till BNP, vi är dessutom en förebild för resten av världen när det gäller hur vi utformat vår äldreomsorg.

”Under alliansregeringen ökar utsläppen av växthusgaser.”

Fel. De svenska utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska och nådde 2012 den lägsta nivån sedan basåret 1990, enligt statistik från Naturvårdsverket.

 

Det har blivit bättre under alliansregeringens tid – så varför byta regering?

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Göteborgsposten 2014-09-11, i HV 2014-09-11

 

Källor: SCB, Riksdagens utredningstjänst (RUT), Finanspolitiska rådet (rapport), Sveriges Kommuner och Landsting (rapport), Help Age International, OECD (rapport), Naturvårdsverket

Ytterligare att läsa : artiklar i SvD, Aftonbladet, Aftonbladet (2)Dagens Samhälle, DN,  SVT, blogg (1), blogg (2),


Kvinnors kroppar är inte handelsvaror

september 5, 2014

Surrogatmödraskap innebär en form av handel med kvinnors sexualitet och graviditet. Därför säger vi kristdemokrater klart nej till den utredning som Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drivit igenom, och som i dagarna föreslår att surrogatmödraskap ska tillåtas.

höggravida

Att agera surrogatmoder innebär att man bär och föder andra människors barn. Debatten om denna hantering, som är förbjuden i Sverige, har blivit aktuell i takt med att den tillåtits i länder som exempelvis Storbritannien. I Indien har kliniker som specialiserat sig på att leverera surrogatburna barn blivit bebisfabriker. Kvinnor, som ofta kommer från fattiga förhållanden, bor på klinikerna medan de bär andra människors barn och får ekonomisk ersättning för detta.

För de flesta av oss är längtan efter barn något självklart. Svensk sjukvård bistår årligen tusentals ofrivilligt barnlösa par med assisterad befruktning. Men vi kristdemokrater vill samtidigt vara tydliga med en sak: Barn är inte någon rättighet, och inte någonting man bara kan beställa. Man skaffar inte barn.

Surrogatmödraskap medför en tydlig risk att surrogatmodern görs till medel för andra människors behov. Risken för exploatering av socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor är uppenbar. Det sägs leva ett hundratal barn i Sverige, födda av surrogatmödrar. Indien är ett vanligt ursprungsland. Där är det gott om fattiga kvinnor som mot betalning föder barn åt utlänningar. Det kan inte sägas vara frivilligt. Det är inte riskfritt att vara bebismaskin, att föda andras barn för sjunde eller åttonde gången.  Även uttalad eller outtalad press från en syster eller dotter att ”ställa upp” och föda barn riskerar att underminera allt tal om frivillighet och altruism.

I riksdagen har vi även fått stöd från Vänsterpartiet, och många kvinnoorganisationer stöder oss. Det finns en samsyn mellan skilda politiska inriktningar om att surrogatmödraskap är just en form av kvinnohandel.

Utöver risken för exploatering av socialt och ekonomiskt utsatta människor finns det uppenbara risker för barnet. Det finns tyvärr flera exempel på att barn dragits in i smärtsamma konflikter mellan de tänkta föräldrarna och surrogatmodern. Vad händer om någon av parterna ångrar sig, om barnet inte är friskt? Dessutom medför varje graviditet medicinska risker. Om en skada uppkommer i en situation med en surrogatmamma, vem bär då ansvaret för denna? Av just dessa skäl har socialdemokratiska tidigare regeringar varit motståndare till surrogatmödraskap. Att S nu ändrar sig är beklagligt.

Kristdemokraternas hållning bygger på hänsyn till människans värdighet och integritet. Människan är enligt kristdemokratisk syn ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller använda henne som ett medel. Denna människosyn brukar kallas personalism: människan är en person, vilket innebär att varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde. Det är en konsekvens av den kristna etiken.

Kristdemokraternas svar i fråga om surrogatmödraskap är klart: Kvinnors kroppar är inte handelsvaror. Vår partiledare Göran Hägglund tänker motsätta sig detta. Om riksdagen fattar ett beslut utifrån utredningen så får något annat departement än Socialdepartementet ta ansvaret för det, exempelvis Justitiedepartementet. Han tänker inte ansvara för att lägga fram en sådan proposition.

Det är ett ställningstagande värt att stödja i valet.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Hemmets Vän 2014-09-05


Jämställdhet utan hat

september 3, 2014

Feministiskt initiativ (FI) vill ta patent på hur jämställdhet ska se ut, men de hamnar så snett i sitt hat mot män. Kristdemokraterna är ett parti för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi ser att samhället inte är där idag. Hårda könsroller präglar samtidskulturen om hur kvinnor och män ska vara. Utseendefixering och hårda prestationskrav skapar stress och driver många unga kvinnor mot psykisk ohälsa. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och når inte i samma utsträckning toppjobben och styrelserummen. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett och allvarligt samhällsproblem. Skillnaden i skolresultat mellan pojkar och flickor oroar och riskerar leda till utslagning av unga män med ofullständig skolgång.

Familj

Till skillnad från FI anser vi att behov, möjligheter och livsbetingelser måste mätas efter de unika människor vi är, inte att vi ses som representanter för vårt kön, klass, läggning, ursprung eller funktionsnedsättning. Att vi människor är unika innebär också att varje människa gör olika val i livet, och dessa val måste respekteras. I ett samhällsklimat som vårt, där de högljudda önskar kvotering och konflikt, är det särskilt viktigt att slå vakt om olikheter. Jämställdhet är en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, inte om likriktning, tvång och kvotering.

För dem som önskar strikt likhet mellan könen är politiska tvång det mest effektiva medlet. Vårt mål nås via en annan väg. För oss kristdemokrater är ett jämställt samhälle detsamma som att alla ska ha lika förutsättningar, att undanröja hinder för att kunna göra fria val, att respekteras för sina livsval och att diskriminering inte förekommer, inte på något område.

För att få ett mer jämställt Sverige vill vi se till att offentliga verksamheter har jämställda löner, såväl i stat, region som kommun. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens – inte utifrån kön, ursprung eller ålder. Vi vill inte med lagtvång besluta om kvotering till styrelser i bolag – det skulle strida mot äganderätten. När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen anser vi att alla dagar fritt ska kunna överlåtas mellan föräldrarna, vi säger bestämt nej till kvotering där.

Frihet att välja och etableringsfrihet i välfärden underlättar för entreprenörer i traditionellt kvinnodominerade yrken att starta och driva företag. FI och övriga vänsterns företagarfientliga politik skulle vara ett dråpslag mot dessa företagare. Vi vill trygga stödet för kvinno- och mansjourerna, vi vill att ett krav på samtycke vid sexuella handlingar införs.

Vi vill att för makar med gemensamma barn, som inte fyllt tolv år, ska den totala intjänade premiepensionen fördelas lika dem emellan, om de inte aktivt begär något annat. Det skulle minska skillnaden i pension mellan män och kvinnor.

Tuve Skånberg, Skillinge, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var införd i Ystads Allehanda 2014-09-03


Aldrig mer eller Alltid igen?

augusti 13, 2014

”Aldrig mer!” löd världsledarnas paroll efter andra världskrigets slut. Förintelsen skulle inte få ske igen. Ändå har folkmorden avlöst varandra. Massakrer och etniska rensningar har sedan dess skett i Kambodja, Bosnien, Rwanda, Tibet, Indonesien, Östtimor, Tjetjenien, Uganda, Etiopien, Irak och Sudan.

Men ”Aldrig mer!” verkar ha blivit ”Alltid igen!”. Trots alla ord och löften, alla konventioner och överenskommelser, fortsätter folkmorden. Nu verkar ännu ett vara på väg. Frågan är om Världssamfundet denna gång hinner komma de utsatta till undsättning.

Folkmord (på engelska: genocide) betyder ordagrant dödande av folk/folkslag. Angriparen är inte bara ute efter att vinna; man vill rensa territoriet från människor av en annan etnisk härkomst eller religion. Eliminering av motståndarna är själva syftet.

Islamiska staten

I Syrien och Irak kan vi se hur en växande och allt starkare grupp som kallar sig Islamiska Staten har börjat en etnisk rensning. Kristna i Mosul fick ultimatum: konvertera, betala eller dö. Dagen innan tidsfristen gick ut ändrades detta till ”konvertera eller dö”. Samma ultimatum har sedan getts till andra grupper i fler städer.

Det som skiljer denna synnerligen hårdföra och hänsynslösa islamistgrupps strategi är att de är helt öppna med sina metoder och själva publicerar videor med massakrer på hundratals människor, människor som blir levande begravda och korsfästa, människor som tvingas konvertera för att sedan ändå bli halshuggna. Andra länders medier publicerar också bilder på barn som halshuggits av IS. Istället för att gömma undan massmorden har IS motsatt taktik. När staden Raqqa intagits lät de i avskräckande syfte sätta upp offers halshuggna huvuden på stolpar och staket i staden.

Den ena sidan av detta begynnande folkmord är den humanitära katastrofen. Hundratusentals människor, yazidier och andra, är på flykt och behöver hjälp i detta nu. Omedelbart! Här behöver FN och EU snabbt få till stånd fungerande humanitär hjälp. Ändå räcker inte detta perspektiv. För varje ytterligare oljekälla som Islamiska Staten kontrollerar, för varje stad de intar, växer deras ekonomiska styrka och möjlighet att rekrytera ännu fler som vill strida för deras kalifat.

Den andra sidan handlar om att hindra att Islamiska Staten skaffar större muskler för att kunna utvidga sin etniska resning samt att hejda rekryteringen av potentiella jihadister som från olika länder, även Sverige, vill ansluta sig till IS terroraktiviteter.

Lars Adaktusson och Mikael Oscarsson, båda från kd, har föreslagit aktiv bekämpning av den våldsbejakande islamismen (UNT 29/7), bland annat genom bättre samordning på EU– och nationell nivå och ökad harmonisering av nationell lagstiftning. Med exempel från andra länder pekade de också på möjligheten att dra in socialbidrag och pass för dem som reser för att delta islamistterrorn och även medborgarskapet för dubbla medborgare. Bra förslag men vi menar att man behöver gå ännu längre.

Europas demokratier måste mobilisera med förundersökningar för att rättsligt pröva om några av deras medborgare deltagit i etnisk rensning och folkmord.

Det är inte rimligt att lagligt kunna resa utomlands för att utföra massakrer. Ny lagstiftning som förbjuder detta i EU:s länder och andra demokratier bör snabbt kunna tas fram om viljan finns.

FN och EU måste säkerställa att Islamiska Staten inte förmår sälja olja från de oljefält de nu kontrollerar.

Det måste vara möjligt att snabbare få till stånd militära insatser i länder där minoriteter riskerar att kastas ut eller elimineras. Speciellt när regeringar, som i Irak, begärt sådan hjälp för att kunna stå emot terrororganisationer.

FN:s speciella sändebud till Irak, György Busztin, har begärt att länder i det internationella samfundet erbjuder hjälp till ”Irak och den kurdiska regionen” så att de kan ”bekämpa hoten” från Islamiska Staten samt garantera civila skydd från ”våldets effekter”. Detta måste tolkas som en begäran om både humanitär hjälp och militärt stöd.

Om ”Aldrig mer!” ska vara mer än en slogan, måste Sverige bejaka FN:s begäran om hjälp och agera kraftfullt för att åtminstone denna gång lyckas förhindra ett folkmord.

Rolf Åbjörnsson, advokat, riksdagskandidat (kd) Stockholms län

Leif Hallberg, hederspresident EPP:s seniorförbund ESU, riksdagskandidat (kd) Stockholms stad

Alf Svensson, fd europaparlamentariker (kd), fd biståndsminister

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (kd)

Sune Olofson, fd debattredaktör Svenska Dagbladet

Artikeln var publicerad i Dagen 2014-08-13


Låt inte historien upprepas

juli 30, 2014

För exakt ett sekel sedan inleddes det första världskriget. Tio miljoner soldater dog, men det största civila priset betalades av de kristna armenierna, som utsattes för 1900-talets första folkmord. En miljon oskyldiga dödades. Resten av världen var alltför upptagna för att engagera sig tillräckligt mycket för att förhindra brottet. Först efteråt kom diskussionen och fördömandet.

Tre decennier senare var det folkmord som går under namnet Förintelsen ett fullbordat faktum. Den här gången skrevs slutsiffran till den obegripliga summan sex miljoner mördade oskyldiga. Världen grep nämligen inte in i tid den här gången heller. Det handlade ju trots allt bara om judarna – en grupp som världens mäktiga inte var beredda att ställa sig upp till försvar för. Först efteråt kom förtvivlan och ångern.

Brinnande kyrka i EgyptenIdag på 2010-talet trodde vi måhända att världen lagt handlingar som folkmord bakom sig. Men ur en förment upplyst värld har rest sig militanta islamistiska grupper i Irak och Syrien som beslutsamt driver igenom sin ideologi att icke-muslimer ska omvända sig, betala ”straffskatt”, landsförvisas eller dö. Och på Gazaremsan fortsätter Hamas förkunna att de kommer att fortsätta strida till den dag då den judiska staten har förintats.

I historieböcker och i princip all opinionsbildning är omdömet om 1930-talets Nazityskland unisont. Dess grund av diktatur, rasism och antisemitism överskuggar alla övriga eventuella positiva inslag i Tredje Riket. Alla tillbakablickar på Nazityskland används – fullt rimligt – som varnande exempel för att förhindra att något sådant sker igen.

Det är dock lättare att fördöma gårdagen än att ta ställning idag. Kristallnatten 1938 var en konkret illustration av nazismens ondska, och fördöms idag konsekvent. Men ondskan 2014 är dock inte radikalt annorlunda än tidigare. Demonstrationer som officiellt sägs gälla kritik mot Israels aktioner mot Hamas har på flera platser blivit till klassiska pogromer. Formerna för förföljelser förändras, men intoleransen är densamma.

Det våldsamma hat som drabbar kristna och judar i vår tid är inte väsensskilt annorlunda än det som drabbade armenierna under första världskriget eller judarna under det andra. Den stora tragedin just nu är att de ideologier och regimer som idag förespråkar exakt samma sak möts med samma tystnad som Sverige uppvisade före och under andra världskriget, och över vilken vi idag känner djup, rättmätig skam.

Hur världen kan åse den pågående antisemitismen och folkmordet mot assyrier och andra icke-muslimer i Mellanöstern utan att göra mer är obegripligt. Det är angeläget att Sveriges regering på allt sätt, både inom och utom EU, fördömer och aktivt bekämpar den islamistiska ambitionen att fördriva alla judar och kristna i sin omgivning.

 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Per Ewert, informationssekreterare Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Norra Skåne 2014-07-30, Skånska Dagbladet 2014-07-30, Hemmets Vän 2014-07-31, VLT 2014-08-01, Kristianstadsbladet 2014-08-01, Sundsvalls tidning 2014-08-06, Kristdemokraten 2014-08-07, Piteå tidningen 2014-08-09, Kyrkans tidning 2014-08-14

 

Innehållet i artikeln är också överlämnat som en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt, som kommer att besvara den inom 14 dagar.


%d bloggare gillar detta: