Dödshjälpsdebatten är återupplivad

december 19, 2013

Diskussionen om dödshjälp återkommer med jämna mellanrum. Nu senast efter nyheten om det så kallade romantiska självmordet på två 87-åriga makar i Frankrike. Dödshjälp är idag förbjudet i Frankrike, men opinionen pekar på lagändring. I Sverige föreslog Statens medicinsk-etiska råd (SMER) en legalisering av läkarassisterat självmord. Men de flesta läkare som dagligen arbetar med lindrande vård för döende patienter motsätter sig en lag som tillåter läkarassisterat självmord och dödshjälp.

Tidningen Dagen skrev nyligen om det äldre franska paret som valde att avsluta sina liv tillsammans på ett hotell i Paris. Nyheten har återigen blåst liv i dödshjälpsdebatten i Frankrike där läkarassisterat självmord är förbjudet. Grannländerna Schweiz, Luxembourg, Belgien och Nederländerna har beslutat att avkriminalisera assisterat självmord vilket innebär att en patient får en dödlig dos läkemedel som han eller hon själv intar.

förbönErfarenheter från Nederländerna visar att många efterfrågar dödshjälp därför att man inte vill vara till last för sina anhöriga. Den statliga Remmelinkrapporten från 1991 visade att över 1.000 personer redan då dödats mot sin vilja eller kännedom. I författaren Anne-Mei Thens bok om eutanasins historia säger Nederländernas dåvarande hälsominister, Els Borst, som drev igenom landets dödshjälpslag 2001, att hon nu ångrar den snabba lagstiftningen. Istället för att ha gett efter för det politiska trycket skulle regeringen ha fokuserat på att utveckla den palliativa vården, menar hon. Den inställningen bör gälla även i vårt land.

Vidare redovisas att 94 procent av läkare inom palliativ vård motsätter sig en lag som skulle tillåta läkarassisterat självmord och dödshjälp. Författaren drar slutsatsen att det kan bero på att läkarna inom palliativ vård ”är alltför medvetna om en dödslängtans skiftande karaktär, märker hur sådana önskningar försvinner när vård ges som möter patientens verkliga önskemål, och har själva ofta sett med egna ögon hur diagnoser och prognoser i början varit grova misstag”.

Den aktuella diskussionen som har varit i Sverige har föranletts av en promemoria från SMER som föreslår att läkarassisterat självmord skall legaliseras. SMER fokuserar bland annat på mycket allvarliga neurologiska sjukdomar och på outhärdligt lidande.

Men SMER ger inga tydliga argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt med ”nästa steg”, det vill säga med dödshjälp. Inte heller ger man klara skäl varför endast personer med vissa sjukdomar skulle få hjälp med assisterat självmord. Gränser som inte betraktas som absoluta kan inte försvaras intellektuellt och har en benägenhet att ändras med tiden.

Det finns även många andra skäl för att avvisa tanken på läkarassisterat självmord och dödshjälp. Hur blir förtroendet för läkaren och sjukvården? Hur blir det med beredskapen från vårdpersonalens sida att möta lidande?

Är jag som svårt sjuk en börda för mina anhöriga och för vården? Är min behandling för kostsam? Får jag som patient välja läkare som inte bidrar till patienters död? Hur fungerar en läkare själsligt efter att ha gett en giftinjektion? Kan jag som läkare få anställning om jag inte bidrar i aktiviteter som åligger sjukvården (problem har rapporterats)? Historiskt finns dessutom avskräckande exempel på hur läkarassisterat självmord i totalitära system använts i politiska syften.

Så många sjukdomar är ytterst smärtsamma, kroppsligt såväl som själsligt. Men en handling vars avsikt är att avsluta ett människoliv måste tillbakavisas utifrån en läkar– och vårdetik som bygger på respekten för människans värde och värdighet, en etik som bjuder att i första hand försöka bota och i andra hand försöka lindra, och om inte heller detta går, att vara närvarande och försöka trösta.

Vi avslutar med den engelska professorn i palliativ, lindrande, medicin Ilora Finlays ord ”Döden är oåterkallelig och total … Det är därför lagändring avseende avsiktligt dödande är så ödesdiger.”

Magnus Göransson, Anne-Britt Ekström, Christina Doctare, Sture Blomberg, Tomas Seidal, Bengt Malmgren, Johan Holmdahl, samtliga läkare, också verksamma vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet i Stockholm, och Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD), direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Dagen 2013-12-17


Snedvriden bild av det republikanska partiet

september 12, 2012

Svenska journalister har fel när de rapporterar om det republikanska partiets inställning i abortfrågan. Frågan är om reportrarna omedvetet eller medvetet förvränger fakta, skriver Per Ewert, Claphaminstitutet, och Tuve Skånberg, riksdagsledamot KD.

Både republikanerna och demokraterna har nu hållit sina partikonvent, och höstens valrörelse sätter därmed igång på allvar. Svenska journalister i tidningar och etermedier – exempelvis Aftonbladet, Svenska Dagbladet eller P1:s Godmorgon Världen – har gett alarmerande rapporter från republikanernas konvent, med redogörelser om att republikanska partiet har antagit ”en ny formulering i sitt partiprogram”, som innehåller ”ett förbud för abort, även efter våldtäkt eller incest”.

Det är bara ett problem med rapporteringen: den är faktamässigt inkorrekt. Det republikanska partiet har sedan 2004 haft nästan identiska texter om aborter i sin valplattform, och de fortsätter samma linje även i år. Det handlar inte – som de svenska medierna rapporterar – om några nya förbudskrav.

Det är självfallet lättare för en journalist att få stor uppmärksamhet om man presenterar något som en omvälvande nyhet. Om man enbart rapporterar att ett parti antagit samma dokument som tidigare blir rubrikerna mindre. Men lockelsen av att presentera en kittlande nyhet får aldrig överstiga journalistens uppdrag att förmedla sanningen.

För om nu republikanerna haft makten över både presidentposten och kongressen under flertalet år sedan 2004, hur är det då möjligt att USA fortfarande har fri abort om partiet velat införa ”ett förbud för abort, även efter våldtäkt eller incest”? Svaret är enkelt: därför att det inte är det som partiet föreslår.

Det som republikanerna skriver i sin valplattform är – precis som tidigare – att man lutar sig mot USA:s självständighetsförklaring som slår fast att varje människa äger rätt till liv. Detta vill man förtydliga till att även ”det ofödda barnet har en grundläggande rätt till liv som inte får kränkas”. Denna inställning är den som gäller exempelvis i vårt södra grannland Tyskland, där ofödda människors liv är skyddat i grundlagen, men där riksdagen ändå har makt att tillåta aborter under den första tredjedelen av graviditeten. Tyskland har på detta sätt slagit fast ett högt moraliskt mål från statens sida, men en pragmatisk öppenhet för att aborter ändå kan utföras under första delen av graviditeten. Det är också en sådan skrivning som republikanerna föreslår, och har föreslagit under ett flertal år.

Ingenstans i dokumentet sägs något om de situationer som återgivits i svenska medier, om att man skulle vilja förbjuda aborter efter våldtäkt eller incest. Republikanerna uttrycker dock skarp kritik mot två former av abort, som man uttryckligen vill förbjuda: könsselektiva aborter, och aborter av foster som utvecklats så långt att de kan uppleva smärta.

Allt detta torde för de allra flesta framstå som tämligen oproblematiskt. Motståndet mot flickaborter och mycket sena aborter är ju väl etablerat även här i Sverige och Europa. Även om den svenska abortgränsen sätts sent med Europeiska mått mätt är vi ändå långt restriktivare än vissa amerikanska delstater, som tillåter abort i mycket sena faser av graviditeten.

Även när det gäller könsselektiva aborter ligger den svenska linjen tydlig. Vi kritiserar regelmässigt flickaborter i exempelvis Kina och Indien, och Europarådet antog ifjol en resolution som slog fast att Europas stater anmodas att förbjuda könsselektiva aborter. Svenska ledamöter från hela det politiska spektrat röstade också för denna resolution. Den republikanska inställningen är sålunda väl grundad även i vårt land.

Sammantaget är den svenska medierapporteringen i denna fråga gravt vilseledande, och svenska nyhetskonsumenter får en snedvriden bild av det republikanska partiets inställning på temat människovärde och aborter. Kanske är den osanna rapporteringen avsiktlig. Det vore mycket allvarligt i sig. Kanske är den helt enkelt bara resultatet av att journalister omedvetet låter sina egna värderingar förvränga och nedvärdera företeelser i andra länder och kulturer som man personligen ogillar. Kanske är det ännu allvarligare. Fadäsen kring republikanernas valplattform utgör i vilketdera fallet en nödvändig hemläxa för svenska journalister och nyhetsredaktioner.

PER EWERT

informationssekreterare vid Claphaminstitutet

TUVE SKÅNBERG (KD)

riksdagsledamot

Artikeln var publicerad i SvD 2012-09-12


Människa, vad är du värd?

december 10, 2010

Nils Ferlin skrev en gång en dikt om människans värde. En forskare i hans samtid hade tagit reda på hur mycket de enskilda grundämnena (calcium, natrium, kol etc) kunde vara värda om man tog ut dem ur hennes döda kropp. Ferlin höjde budet generöst från 2:50 till 3:75 (= en dollar). I dag har värdet stigit enormt. På svarta börsen kan en njure kosta en förmögenhet – om den kan transplanteras.

Nu påstår dock de flesta att vi med själva ordet människovärde menar något som inte har med transplantationer eller pengar att göra. Värdet är dessutom oändligt så det behövs inga siffror för att uttrycka dess storlek. Eftersom både du och jag har ett oändligt värde så har vi ju också lika värde, eller hur?

Det är detta vi brukar syfta på när vi talar om ”allas lika värde”.

Som filosofiskt fenomen är detta människovärde unikt. Alla andra värden är prislappar som regleras av tillgång och efterfrågan. Det måste i deras fall finnas någon som är beredd att offra något för att få äga det värdefulla eller kanske bara få se på objektet. Det som ingen frågar efter på något sätt kan inte ha något värde, inte ens ett affektionsvärde. Ett värde uttrycker alltid en levande persons längtan eller behov.

När filosoferna inte kunnat hitta något vars värde inte berott på någons efterfrågan, så föredrar de uttrycket värderingar. Dessa är subjektiva och måste vara det. När vi ändå ofta talar om värde menar vi därför – med ett undantag – något som är subjektivt och föränderligt. Människovärdet ses däremot som objektivt. Det skall inte – får inte – uppfattas som en värdering, säger man, utan är ett värde i sig självt.

Människovärdet är en grundbult i hela den humanistiska etiken. Hur kan då etiker mot bättre vetande laborera med ett oändligt värde när ingen varken kan eller vill betala ett oändligt pris? Svaret är att Gud både kan, vill och har betalat ett oändligt pris för att vinna oss till sig. Han lever och längtar. Vi talar om ett fast människovärde i den kanske omedvetna insikten om att Gud finns trots all humanistisk förnekelse. Det är Guds kärleks längtan som sätter priset – och värdet.

Judar betonar att vi är skapade till Guds avbild. Kristna pekar dessutom på sin övertygelse att Guds Son valde att låta sig dödas under brutala former för att kunna vinna ditt och mitt hjärta och rädda oss från det tomrum som plågar oss alla och som heter värdelöshet. Ingen skulle annars kommit på tanken att tala om ett oändligt människovärde. Det var i länder präglade av judiskt-kristet synsätt som människovärdet blev absolut, inte i kastväsendets och karma-tänkandets Indien

Om nu gudstron faktiskt är grunden för det människovärde som i sin tur är grunden för hela vår etik, så skulle sekulariseringen kunna liknas vid att källaren och första våningen i ett hus har tagits bort. Ändå svävar huset kvar i fria luften som om inget hade hänt.

Eller gör det det? Svävar det verkligen? Gick det att ta bort Gud utan att det blev någon skillnad i det värde som bara Gud kan skapa täckning för? Varför måste vi bygga specialkliniker för att så många numera bantar sig till fara för sina liv? Varför skär sig allt fler ungdomar i armarna? Beror det inte på att man känt sig förklarad värdelös eller är rädd för att få den stämpeln på sig? Skaffar sig inte mobbaren ett värde genom att göra sitt offer värdelöst?

Under det nya millenniets första tio år har missbruket av droger ökat med 15% och alkohol med 20%. Hur många sådana tioårsperioder orkar vi med innan hela samhället kollapsar? I Sverige sups det i dag lika mycket som i slutet av 1800-talet då folkväckelsen kom och befriade stora skaror från spriten. Många kommer att bli alkoholister om de inte redan är det.

Vad livnär sig modeindustrin på? Och skvallerpressen? Varför måste bilar ha ett nytt utseende vartenda år? Skulle de inte bli billigare om man nöjde sig med vartannat? Skönhetskirurgin var ingen framtidsbransch om man utbildade sig till läkare för 50 år sedan. Ändå skulle man ha klarat att göra många ingrepp som är standard i dag. Snart skall alla kvinnor operera brösten några gånger under sin livstid. Det blir som att gå till tandläkaren, man kanske får en kallelse för ny besiktning med jämna mellanrum.

I högstämda ordalag bekänner vi oss till tron på ett absolut människovärde men många har samtidigt insett att det värdet försvann tillsammans med honom som ville betala ett pris för oss. Numera vill blivande föräldrar ibland veta fostrets kön för att kunna abortera det om det är en flicka. Fenomenet kallas könsabort. Sveriges feminister har varit öronbedövande tystlåtna när denna trend vuxit sig allt starkare. Visst är det pinsamt att man aborterar just flickor men eftersom den fria aborten väger tyngre får man bedriva tyst diplomati, som det brukar heta när man väljer att vända bort blicken.

Inget hus kan sväva fritt i tomma luften när grunden är borta. Vi har förnekat grundvalen för hela vår etik.

Sven Reichmann, läkare, docent

Christina Doctare, läkare, samhällsdebattör

Tuve Skånberg, direktor, riksdagsledamot (KD)

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-12-08


Äldres rätt till livskvalitet

september 3, 2010

Denna sommar kommer att gå till historien som den varmaste och soligaste på 150 år. Inte på generationer har vi kunnat glädja oss åt en så underbar sommar. Men inte för alla – många äldre i äldreomsorgen har inte kunnat komma ut en enda dag. Medan fångar på landets fängelser har rätt till en timmes frisk luft varje dag, har inte våra äldre rätt till en minut. Churchill sa 1910 i underhuset: ”Hur samhället behandlar brott och brottslingar är ett av de mest tillförlitliga sätten att pröva hur civiliserat ett land är.” Det bör gälla våra äldre i än högre grad.

Våra äldre behöver en värdighetsgaranti som garanterar rätt att få komma ut varje dag, liksom att inte behöva ligga i sin egen avföring lång tid. De äldre behöver garanteras rätt att ha mer än en maträtt att välja på. Tre av fyra äldreboenden erbjuder bara en rätt idag, och maten är det mest väsentliga för att de äldre ska uppleva livskvalitet visar undersökningar. Det är också ovärdigt att skilja makar åt på äldreboende. Vill de, så måste de kunna få dela slutet av livet tillsammans, så som de delat de yrkesverksamma åren.

I en äldregaranti måste rätt till smärtlindring finnas med och rätten till läkare och vårdpersonal med geriatrisk kompetens, kompetens om just åldrandets sjukdomar.

Kristdemokraterna kräver också en akutgaranti att ingen, inte heller de äldre, ska behöva vänta längre än fyra timmar på en akutmottagning.

Mycket har blivit bättre för de äldre under alliansregeringen, det är sant. Det har skett kvalitetshöjningar inom vård och omsorg, vi har nu fritt val i äldreomsorgen, tillsynsansvaret har överförts till Socialstyrelsen, och kommunens ansvar att erbjuda stöd till anhörigvårdarna har skärpts. Men det räcker inte.

Skatten har sänkts tre gånger för pensionärerna under mandatperioden – men det har ätits upp av lågkonjunkturen. Det är därför nödvändigt att sänka skatten ytterligare för pensionärerna, vilket också kristdemokraterna går till val på.

Vi måste ge mer resurser och garantier om en bättre omsorg och vård för de äldre.  Idag är det våra föräldrars generation, imorgon är det vi själva.

Tuve Skånberg, riksdagsman (KD) 1991-2006, riksdagskandidat i valet 2010

Artikeln var publicerad i Barometern 2010-08-11, Sundsvalls tidning 2010-08-13, Piteå Tidningen 2010-08-27, Sändaren nr 16 2010


Gud behövs i politiken

juni 29, 2010

Sveriges största politiska debattforum varje sommar sedan 1968 är Politikerveckan i Almedalen i Visby. Alla riksdagspartiernas partiledare talar och partierna disponerar var sin dag av veckan, omgivet av hundratals seminarier av olika intresseorganisationer. Almedalsveckan är den i särklass största och viktigaste för seminarier, debatt och politiska tal kring aktuella samhällsfrågor. Förra året bevakades de 1046 seminarierna av omkring 400 journalister samt tusentals deltagare och åhörare på plats. Får Gud plats också?

På torsdagseftermiddagen 8 juli, strax före Mona Sahlins tal, äger en debatt rum i Almedalsveckan mellan ateister och kristna på temat ’Gud i politiken – bra eller dåligt?’ Ateisterna företräds av bland andra Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna. Det kristna perspektivet företräds av Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, och av mig som direktor för tankesmedjan Claphaminstitutet och tidigare riksdagsledamot för kristdemokraterna. Det finns en koppling till rikspolitiken genom att såväl Christer Sturmark som jag kandiderar till riksdagen i valet 19 september.

Frågan i debatten är om vi behöver tala om Gud i valrörelsen. Är kristen tro bara en privat angelägenhet eller berör tron samhället i stort? Religionens roll blir alltmer framträdande i det offentliga rummet samtidigt som kritiken mot religionen intensifieras. Debatten fokuserar på religionens betydelse i det offentliga rummet och om både staten och samhället ska vara sekulärt.

Ateisternas krav att all religion och tro ska vara privat och inte tillåtas påverka politik och samhälle är absurd. Alla politiska synsätt har en ideologisk grund, en människosyn, ett normsystem med en etik och en värdegrund. Varför skulle ateister, kommunister, socialister, liberala och konservativa få ha det, men inte kristna? Kristna har samma demokratiska rättigheter och skyldigheter som andra, och till demokratins rättigheter hör att få bilda opinion och verka för att också våra värderingar får genomslag i samhällsbygget.

Inget parti eller politiker kan ha monopol på Gud eller på kristen tro. Givetvis. Inte heller är alla kristna trädda på ett snöre, och landar inte alltid i samma politiska slutsatser. Man kan inte heller göra politik av hur Bibeln säger att vi ska leva i relation till Gud, men väl i vad den säger om hur vi ska leva i relation till våra medmänniskor, och till skapelsen.

Den kristna etikens mest avgörande bidrag till ett samhälles normsystem är övertygelsen om alla människors lika, absoluta och okränkbara människovärde, från livets början till dess naturliga slut. Solidaritet med den som inte är lika lyckligt lottad, budet om kärleken till nästan och förvaltarskapstanken har vi också fått från kristen tro.

Har då den kristna tron ett existensberättigande som normgivare, inte bara för enskilda troende utan för hela det svenska samhället? Ja, varifrån skulle vi annars ha fått och få själva de grundvärderingar som vårt samhälle vilar på? Ateismen har ingen etik och inga normer att bidra med till samhällsbygget. Debatten i Almedalen har sitt värde i att den visar detta.

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-06-28


Rätt att leva eller rätt att dö?

juni 2, 2010

Ingen fråga i vår i den offentliga debatten har varit större eller viktigare än den debatt om passiv och aktiv dödshjälp, som fick sin början i 32-åriga helförlamade Candrah Löfgrens begäran till Socialstyrelsen att få bli sövd och att hennes livsuppehållande respirator stängdes av. Socialstyrelsens svar blev att lagen tillåter en patient att avstå från behandling, också livsuppehållande behandling av respirator. Den 6 maj sövdes Candrah på Danderyds sjukhus och hennes mamma stängde av respiratorn.

Debatten har handlat om gränserna för patientens självbestämmande, och få har invänt mot att varje människa ska ha laglig rätt att själv få bestämma över att avbryta en behandling, också en livsuppehållande behandling. Däremot har det varit tyst om frågan varför någon vill avbryta sin livsuppehållande behandling. Candrah gav själv svaret i den dokumentär som TV4 sände 24 maj där Candrah intervjuades. Sitt handikapp i sig hade hon lärt sig att leva med, och hade ett gott liv. Hon hade dock fått mer smärtor, berättade hon, och hade svårt att sitta upp. Men det var inte enda skälet till att hon begärt att hennes respirator skulle stängas av. Hennes viktigaste budskap till den halva miljon människor som såg dokumentären var:

”Det är egentligen ingen som vill ta hand om mig. Alltså inte kommun, inte något sjukhus, ingenting. Det blir för dyrt. Jag är för stort ansvar. Det är inte lika: ’Yes! Vi får ta hand om Candrah! Hon är den lättaste att ta hand om och kostar minst.’ Så är det tyvärr inte.”

I dokumentären framgick att Candrah vårdades av sammanlagt 11 personliga assistenter. Det är inte svårt att förstå att hon kommit till slutsatsen att ingen ville ta hand om henne, att hon var ett för stort ansvar, att hon var för dyr, och att hon därför ville avsluta sitt liv.

Den stora frågan som Candrah Löfgren gör så brännande aktuell i vår är inte om samhället ska ge en människa rätt att få ta sitt liv, utan om samhället ska ge en människa rätt att få leva sitt liv, och rätt att få kosta.

Om det sista ordet efter Candrah blir att hon fick en god död som hon själv fick välja, och att det var ett gott val för henne, blir också budskapet till alla handikappade ett outtalat ”Så kan du också välja”. Och många handikappade kommer att tyda svaret till ”Så bör du också välja”.

Candrah är det senaste offret för den etik som kallas nyttoetik, utilitarism, och som i Sverige har sin främste förespråkare i Torbjörn Tännsjö. Den synen förespråkar att vad som skapar störst lycka för de flesta är rätt. Utilitarismen vill eliminera lidandet, genom att eliminera dem som lider.

Beskedet från regering och riksdag, likaväl som från sjukhus och kommuner måste vara ett entydigt ”Du har rätt att leva, du är värdefull för den du är, inte bara för vad du kan bidra med i samhället”.

Den kristna människosynen ger alla människor ett lika, absolut och okränkbart människovärde, oavsett ålder, funktion eller etnisk bakgrund. ”Du vet väl om att du är värdefull”. Ingen uppgift i samhället är större idag för svensk kristenhet än att vara garanter för den människosynen.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot 1991-2006 (KD), kandidat till riksdagen i valet 2010

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-05-31, Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev 2010-05-31, Skånska Dagbladet 2010-06-02, Sydsvenskan 2010-06-06, Kyrka och Folk 2010-06-10


Människovärdet och det sluttande planet

april 30, 2010

Tidningen The Telegraph rapporterade i torsdags om hur sjukhusprästen Antonio Martello, vid sjukhuset i Rossano i södra Italien, upptäckte ett aborterat barn som var vid liv. Prästen hade som en del i sin prästtjänst gått för att be bredvid de döda kropparna vid sjukhuset, och upptäckte då att det aborterade barnet rörde sig och andades. Barnet var insvept i ett lakan och navelsträngen satt fortfarande kvar. Det hade då gått 20 timmar sedan aborten, som utfördes när modern var i 22:a graviditetsveckan. Prästen slog larm och läkare tog omedelbart barnet till neonatala specialistenheten vid det närbelägna Cosenza sjukhuset. Barnets liv gick dock inte att rädda utan det dog ett dygn senare.

Modern, som var gravid för första gången, hade valt att göra en sen abort efter att fosterdiagnostik visat att barnet hade läpp- och gomspalt, en åkomma som idag kan opereras med plastikkirurgi med mycket gott resultat. Barnet, som vägde strax under 4 hg, överlevde abortingreppet, och lämnades av läkarna att dö, men levde alltså trots det 20 timmar senare i bårhuset. Italienska polisen utreder nu fallet som misstänkt mord, eftersom spädbarnsmord är förbjudet i Italien. Lagen föreskriver att läkarna har skyldighet att försöka rädda barnets liv när det har överlevt en abort. Den italienska regeringen har lovat en utredning.

Det är svårt att säga vad som i denna berättelse är det mest upprörande. Kanske är det vetskapen att det var slumpen som avgjorde att detta fall avslöjades, och att mörkertalet är stort hur ofta barn, även här i Sverige, vid sena aborter lever en tid och lämnas att dö. Kanske berörs vi särskilt av tanken på att den unga modern och förstagångsföderskan valde abort därför att fostret hade läpp- och gomspalt, en åkomma som ju är möjlig att operera. Hon ska leva med denna vetskap resten av sitt liv. Kanhända plågas vi mest av tanken på ett nyfött barn som mor och läkare lämnat att dö ensamt på bårhuset. Eller ångesten hos prästen som plågas av vetskapen att hade han kommit bara några timmar tidigare hade kanske barnets liv gått att rädda. Möjligen är läkarnas roll och situation den mest upprörande, där de på begäran har att utföra vad som visar sig vara ett spädbarnsmord.

Vem ska vi ställa till ansvar för att ett barn dog övergivet i ett bårhus? Att det skedde i Italien och inte i Sverige gör ingen skillnad. Ska en ung mor ställas till ansvar för ett val som hon kanske är ensam och utlämnad i, kanske utan att ens veta vad en gomspalts-operation innebär? Är pappan inte medansvarig? Om läkarna är ansvariga får den rättsliga utredningen visa. Är lagstiftarna ansvariga, som stiftar lagar som medger abort så sent att barnets liv kan räddas utanför moderlivet? Eller att abort får utföras för en åkomma som gomspalt?

När lagstiftningen om fri abort antogs var det med argumentet att ”Nöd bryter lag”. Här visar det sig istället att lagen skapar nöd. För alla inblandade.

Vad som med rätta är upprörande och värt att ställa till ansvar är den människosyn som ligger bakom den tragiska händelsen. När ett människoliv kan släckas därför att människan inte är helt perfekt står vi alla i tur. Ingen är perfekt vare sig i funktion eller utseende. När vår människosyn medger att andra inte får leva för att de har handikapp eller skönhetsfel är vi inte på ett sluttande plan. Vi har redan fallit.

Tuve Skånberg, Direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-05-03


Vilka normer har ateismen?

april 7, 2010

I den linjeartikel som blev upptakten till ateisternas intresseförening Humanisterna, hävdade Christer Sturmark: ”Vi måste ifrågasätta religionens existensberättigande som normgivare i ett modernt samhälle” (SvD 04-06-21).  Att Sturmark har ambitionen att förverkliga sin och ateisternas agenda i svensk rikspolitik syns av att han kandiderar på Folkpartiets riksdagslista för Stockholms län, tillsammans med partiledaren Jan Björklund.

Har då den kristna tron ett existensberättigande som normgivare, inte bara för enskilda troende utan för ett helt samhälle? Ja, varifrån skulle vi annars ha fått och få själva de grundvärderingar som vårt samhälle vilar på? I tusen år har den kristna etiken format vårt rättsmedvetande, alltsedan Västgötalagen deklarerade ”Kristus är främst i vår lag”.

I den nu gällande kursplanen för skolan står: ”Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner.”

Dessa kursplaner formulerades efter beslut i riksdagen 1994, betänkande 1993/94:UBU01 och UBU02. Riksdagsbesluten bekräftade regeringspropositionens ord om att ”Som särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i kristen etik och västerländsk humanism”. Dessa centrala ord införlivades också i läroplanerna: ”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”  Dessa riksdagsbeslut bekräftar alltså den kristna trons och etikens existensberättigande som normgivare i Sverige också idag.

När Indien sökte sin framtid som självständig stat för dess många hundra miljoner invånare satt Mahatma Gandhi i många och långa samtal med sin vän, indienmissionären Stanley Jones, så som han 1931 relaterat i boken ”Bergspredikans Kristus”. Jones hävdade att ”det största behovet är att återupptäcka bergspredikan såsom det enda praktiska sättet att leva”. Gandhi, som var starkt influerad av Jesu bergspredikan (Matteus 5-7), uppmanade Jones. ”Praktisera er religion utan att förfalska den eller moderera den”, och såg vikten av att lägga bergspredikan som grund för Indiens unga statsbildning.

Den kristna etiken är universell och gäller såväl i Västerlandet som i Östern. Ja, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna utgår från att något av naturen är universellt sant, rätt och etiskt.

Med vad skulle ateisterna ersätta den kristna etikens normbildning? Utan en etisk grund förfaller ett samhälle till djungelns lag och en överlevnad för de starkaste.

Den kristna etikens mest avgörande bidrag till ett samhälles normsystem är övertygelsen om alla människors lika, absoluta och okränkbara människovärde, oberoende av ålder, hälsa och prestation. Solidaritet med den som inte är lika lyckligt lottad, budet om kärleken till nästan och förvaltarskapstanken har vi också fått från kristen tro. Vad har vi fått för normer från ateisterna som är värda att bygga ett samhälle på?

Tuve Skånberg

Direktor Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2010-04-07


Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö

oktober 27, 2009

1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av ”livsodugliga” personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.

Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar, som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet, har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.

I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera ”livsodugliga liv”. Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter.  I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.

DownsTännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygieniska initiativ. ”Individen får mer handlingsutrymme” med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med ”utrymme att döda en annan människa”.

Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.

Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av ”perfekta människor”, där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.

Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet (tillsammans med 17 andra undertecknande)

Artikeln var publicerad i Aftonbladet 2009-10-26


”Och varför ska jag personkryssa Tuve Skånberg?”

juni 7, 2009

För dig som följer EU-valskampanjen kan det inte ha undgått att temperaturen stigit dessa sista dagar innan valet idag söndag 7 juni. Jag var häromdagen i Uppsala (och kommenterade  i Världen idag  det påhopp som Gudrun Schyman gjort mot mig och Lennart Sacrédeus),  jag var sedan i Krylbo Avesta och Borlänge i Dalarna.  På lördagen var jag inbjuden att fira Nationaldagen i moskén i Malmö. Idag söndag är jag i Piteå. Och utanför valstugor och i samtal med människor får jag frågan ”Och varför skulle jag personkryssa dig?”

Valstugan i UppsalaFrågan är berättigad – det finns många mycket dugliga kandidater som skulle göra ett utmärkt arbete i Bryssel. Men det går inte an för en kandiderande politiker att vara buskablyg. Söker man jobb måste man svara på arbetsgivarens frågor – även om det tar emot att framhålla sig själv.

Jag har erfarenheter som skulle komma väl till pass som EU-parlamentariker: jag varit riksdagsledamot för Kristdemokraterna 1991 – 2006, FN-delegat 2001 och ledamot av Nordiska Rådet 2002 – 2006, jag blev teologie doktor i kyrkohistoria i Lund 2003, och har arbetat som gästprofessor i kyrkohistoria såväl i Los Angeles som i St. Petersburg. Jag är alltså van att arbeta politiskt på nationell och internationell nivå.

Skulle jag få förtroendet att bli inkryssad i EU-parlamentet i Bryssel vill jag kämpa för att de kristna etiken och människosynen påverkar besluten, för alla människors lika och okränkbara värde tex vad gäller medicinsk etik, liksom mot trafficking, prostitution och droger, liksom för en mycket restriktiv alkoholpolitik. I miljöfrågor vill jag särskilt arbeta för Östersjöns miljö, som är ett innanhav inom EU. Jag vill också underlätta för tredje världens länder att få bättre handelsvillkor med EU, och att inte EU stänger sina gränser mot omvärlden. Det är också angeläget att EU får samma transparens och offentlighetsprincip som vi värdesätter så högt här i Sverige. Jag motsätter mig bestämt att svensk abortlag eller homoäktenskapslag skulle exporteras till EU, eller att aborter skulle ses som en mänsklig rättighet.

Här är artiklar om de frågor jag går till val på:
exportera Sveriges förbud mot prostitution till hela EU
samverkan mot den internationella brottsligheten, i synnerhet sexhandel och trafficking
återinför de införselgränser av alkohol som Sverige hade före inträdet i EU
inför Sveriges offentlighetsprincip i hela EU
rädda Östersjöns miljö
abort är ingen mänsklig rättighet – nej till flickaborter
låt den kristna etiken vara vägledande i EU – stoppa fusk

Skulle jag få ditt personkryss i EU-valet på söndag känner jag mig ödmjukt tacksam och stolt över det förtroende du visar. Och jag vill efter bästa förmåga leva upp till förtroendet.


Radiointervju i Nyhetsmagasinet Arena P4

maj 29, 2009

Under fredagen var jag i Örkelljunga i nordvästra Skåne och gjorde studiebesök på systembolaget och på socialkontoret. Kristdemokraterna går till val i EU-valet på en mer restriktiv alkoholpolitik, och jag ville möta verkligheten i en mindre skånsk kommun för att matcha vårt valbudskap mot verkligheten av smuggelsprit och langning, och förebyggande arbete.

Skylt ÖrkelljungaPå systembolaget gjorde Radio Kristianstad en intervju med mig som sänts som nyhetsinslag och som en del av Nyhetsmagasinet Arena. Du kan lyssna till vad jag vill göra i EUparlamentet i alkoholfrågor, frågor om trafficking och sexhandel och hur den kristna etiken och människosynen kan vägleda politiska beslut här.


Tuves fanclub på Facebook startad av Gunnel i Viken

maj 8, 2009

På Facebook  finns nu en fanclub för de som vill rösta på Tuve Skånberg i EU-valet! Det är Gunnel Larsson i Viken i Skåne som startat den gruppen.

Med rejäla ansträngningar (Gunnel är helförlamad sedan många år) har hon knåpat ihop en jättefin hemsida där hon samlat olika saker jag sagt och gjort som har med EU-valet att göra. Fantastiskt!

Gunnel i Viken

Gunnel i Viken är känd som debattör i handikappfrågor och framför allt i frågor om dödshjälp som hon fortsatt vill se förbjudet. Hon är på goda grunder rädd att handikappade kommer att utsättas för tryck att ”försvinna” om dödshjälp någonsin skulle införas i Sverige. Hon är en förkämpe för det okränkbara människolivet och för kristen etik.

Efter att ha funnits någon dag har gruppen redan 15 medlemmar! (Jo, jag är stödmedlem…). Du uppmuntrar Gunnel som startat sidan mycket – och mig förstås – om du ville gå in på den och kommentera och ge ditt stöd!

Jag kunde inte få en bättre ‘general’ för min valkampanj än Gunnel i Viken! Tack Gunnel!


Stoppa sex- och människohandel i EU

april 15, 2009

Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten som att förändra synen på prostitution och könshandel. Ett viktigt delmål är att öka trycket för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

Som man skäms jag över mäns efterfrågan av prostitution och sexslaveri. Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. I femton år har jag i riksdagen kämpat mot prostitution och sexhandel och får jag väljarnas förtroende vill jag i Europaparlamentet fortsätta kampen mot den allt mer liberala synen på könshandel, genom att förespråka skärpt lagstiftning. Inom EU accepteras ofta prostitution. I till exempel Tyskland är prostitution sedan år 2002 laglig. Den allt mer liberala synen på könshandel märktes tydligt i samband med fotbolls-VM 2006, då bordeller byggdes för att husera upp emot 40.000 prostituerade. Många av kunderna var svenska män. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla offer för människohandeln.

red-light-district-amsterdam
I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor tillfånga varje år. Över 500.000 personer blir offer varje år för denna människohandel i Europa. 120 000 kvinnor och barn förs under samma tid in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande och mellan 400 och 600 kvinnor, därutöver ett okänt antal barn, transporteras till Sverige. I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbast. Detta mönster måste brytas. Hittills gjorda lagändringar och polisiära insatser har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.

 

Låt mig ge några exempel på åtgärder som skulle minska sexslaveriet inom Sverige och EU:

Fördubbla minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål från två till fyra års fängelse.

Erbjud offer för människohandel uppehållstillstånd i Sverige.

Straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande (lägst 14 dagar fängelse, högst två år). I de fall sexköpet rör ett offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt (lägst två år fängelse, högst sex år).

Utnyttjande av barn för sexuell posering via internet ska med hänsyn tagen till den stora spridningen anses grov och minimistraffet bör höjas från böter till fängelse (lägst sex månader fängelse och högst sex år).

Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter (lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år).

För att komma åt människohandlare bör kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri. Vidare ska det stå i lagtexten att ”samtycke saknar relevans”.

Ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel.

Stärk Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer.

Förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel. Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn begångna utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet vidgas och beröra fler sexualbrott.

Inför nolltolerans för köp av sexuella tjänster för biståndsanställda och militär personal som arbetar inom internationella organisationer som exempelvis SIDA, FN, OSSE och EU.

Kanske viktigaste delmål är att öka trycket inom EU för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

 

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Dagen 2009-04-15


EU stärker Sveriges roll i världen

april 6, 2009

EU-samarbetet har förvisso många brister, men också omistliga fördelar. Den viktigaste vinsten är sannolikt att EU så tydligt gett fred i Europa. Efter andra världskrigets slut stod fred i Europa i fokus och det är just vad EU är – ett fredsprojekt. Mycket har hänt sedan EU bildades 1957 och Kalla kriget fick sitt slut i början av 1990-talet. Östutvidgningen av unionen och det nya Lissabonfördraget visar att utvecklingen i Europa saknar motsvarighet i andra delar av världen. Ingen annanstans har olika länders ekonomi och lagstiftning vävts samman som i Europa. I arbetet med att sprida demokratiska ideal och ge stöd till unga demokratier har unionen successivt utvidgats. Under 1980-talet gällde det Grekland, Spanien och Portugal, under inledningen av 2000-talet gällde det länder som lidit under kommunistiskt förtryck. I konfliktområden som Nordirland och norra Spanien har EU-samarbetet bidragit till att avväpna konflikterna.

 

Utvidgningsprocessen är EU:s största framgång. Genom att erbjuda länder medlemskap, och ge stöd på vägen dit för att uppnå kraven, har EU hjälpt en rad länder att gå från diktaturer till öppna demokratier. Utvidgningen har också visat sig vara EU:s effektivaste redskap för att främja säkerhet och stabilitet i vår del av världen. Skyddet av mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter, frihet och tolerans är några av europasamarbetets grundvärderingar.

 eu-ett-fredsprojekt

Fred i Europa är första prioritet för oss som bor i Europa, men EU ska också principfast och slagkraftigt hävda fred och frihet, trygghet och rättvisa i hela världen. Inom flera områden måste nationalstaterna inom EU agera gemensamt och kraftfullt, för att världen ska kunna bli tryggare och säkrare för oss alla på den globala arenan. I vår del av världen är därför EU den gemenskap och maktfaktor som gör oss mest handlingskraftiga globalt och regionalt i Europa, och som vi bör använda.

 

Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är en förutsättning för fred och stabilitet i alla samhällen. Som en global aktör har EU ett särskilt ansvar att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Dessa krav ställer vi kristdemokrater på alla nya medlemsländer och naturligtvis också på EU:s eget agerande i vår omvärld. Genom att erbjuda samarbete och medlemskap kan EU ställa omfattande krav på ansökarländer, bland annat i fråga om respekt för mänskliga rättigheter, skydd för minoriteter, miljöåtgärder, gränstvister och förstås även ekonomiska reformer. Jag har på vid flera samtal med den turkiska regeringen sett hur viktig deras ansökan om medlemskap till EU varit för att påskynda demokratisering och införandet av mänskliga rättigheter I Turkiet.

 

Det är därför jag som kristdemokrat vill vara tydlig med att utvidgningen av EU bör fortsätta. Jag menar inte att man i dagsläget ska fastställa var gränserna för EU:s utvidgning ska dras. Den värdemässiga samhörigheten får avgöra vilka europeiska länder som blir medlemmar. Inom den närmaste tioårsperioden kommer EU:s medlemsantal sannolikt att öka ytterligare, och unionens gränser i öst och sydöst kommer att flyttas närmare potentiella konfliktområden. Nästa steg är integrering av länder i före detta Jugoslavien som bara för några få år sedan var skådeplatsen för vidriga grymheter och krigshandlingar. Ett medlemskap skulle gynna deras och därmed hela Europas säkerhet. Med ett större EU som står upp för skyddet av mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter, frihet och tolerans ger oss inte bara ett tryggare EU utan också en tryggare värld.

 

Tuve Skånberg

Kandidat för Kristdemokraterna i Europaparlamentsvalet den 7 juni

 

Artikeln var publicerad i Skånska Dagbladet 2009-04-05


Stoppa sexslaveri och människohandel inom EU!

mars 16, 2009

Som man skäms jag över mäns efterfrågan av prostitution och sexslaveri. I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor tillfånga varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer varje år för denna människohandel. 120 000 kvinnor och barn förs varje år in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor, därutöver ett okänt antal barn.  I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbast. Detta mönster måste brytas. Hittills gjorda lagändringar och polisiära insatser har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.

 

Svenskar tänker sig kanske prostitution som isolerad till red light districts i Amsterdam. I själva verket accepteras prostitution i stort sett i alla länder i EU utom i Sverige, även om koppleri ofta är förbjudet. I länder som Danmark, Tyskland, Holland och Belgien ses prostitution som vilket yrke som helst, med sjukförsäkring och a-kassa när man inte kan utföra sina sexuella tjänster och med pension efter fullbordat yrkesliv. De prostituerade betalar skatt och deras tjänster räknas in i landets bruttonationalprodukt. I Holland och Tyskland utfärdar myndigheterna licenser till bordellägarna, och även i Österrike är bordeller tillåtna. I till exempel Tyskland blev prostitution laglig år 2002 . Den allt mer liberala synen på könshandel märktes tydligt i samband med fotbolls-VM 2006, då bordeller byggdes för att husera upp emot 40 000 prostituerade. Många av kunderna var svenska män. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln.

 prostitution

Man måste också fråga dem som anser att prostitution är som vilket arbete som helst: skulle du vilja att din arbetslösa dotter anvisades ett jobb på en legal bordell inte långt ifrån ert hem, med risk att förlora A-kassan om hon nekar att ställa upp på att sälja sin kropp? Om inte, varför då? Det är dock inte alla länder i EU som har en allt mer liberal syn på sexhandel; i Finland, ja, även i Frankrike, har ett förbud efter svensk modell diskuterats.

 

Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten, som att förändra synen på prostitution och könshandel. I femton år har jag i riksdagen kämpat mot prostitution och sexhandel och får jag väljarnas förtroende vill jag i Europaparlamentet fortsätta kampen mot den allt mer liberala synen på könshandel, genom att förespråka skärpt lagstiftning. Låt mig ge några exempel på åtgärder som skulle minska sexslaveriet inom Sverige och EU.

 

I de fall sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt, det vill säga lägst två år fängelse, högst sex år. Köparen av sex medverkar ju till det brott som själva människohandeln utgör, och brottet är till exempel att jämställa med de enskilda förövarna i en gruppvåldtäkt.

 

Andra förslag på skärpningar av lagen är:

Fördubbla minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål från två till fyra års fängelse. Erbjud offer för människohandel uppehållstillstånd i Sverige. Straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande vilket innebär lägst14 dagar fängelse, högst två år. Utnyttjande av barn för sexuell posering via internet ska med hänsyn tagen till den stora spridningen anses grov och minimistraffet bör höjas från böter till fängelse, vilket innebär lägst sex månader fängelse och högst sex år. Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter, förslagsvis lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år. För att komma åt människohandlare bör kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri. Vidare skall det stå i lagtexten att ”samtycke saknar relevans”. Ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel. Stärk Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer. Förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel. Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn begångna utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet vidgas och beröra fler sexualbrott. Inför nolltolerans för köp av sexuella tjänster för biståndsanställda och militär personal som arbetar inom internationella organisationer som ex. SIDA, FN, OSSE och EU.

Kanske viktigaste delmål är att öka trycket inom EU för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

 

Tuve Skånberg, kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

Artikeln är publicerad i Newsmill 2009-03-10, Världen idag 2009-03-13, Linköpings tidning 2009-03-13, Kindaposten 2009-03-13, Vimmerby tidning 2009-03-13, Norrköpings tidningar 2009-03-16, Kristianstadsbladet 2009-03-20, Sydsvenskan 2009-04-11, Dagen 2009-04-11


Flickabort – en mänsklig rättighet?

februari 26, 2009

Politiker från flera olika partier har inför det kommande valet till Europaparlamentet hävdat att abort är en mänsklig rättighet. Som kandiderande till Europaparlamentet kan jag inte ställa upp på det. Abort ska vara en nödlösning och inte ses som något eftersträvansvärt eller positivt.

En konsekvens av att skälen för abort inte prövas förrän i graviditetsvecka 19, kunde vi tyvärr läsa om nyligen: En kvinna i Eskilstuna har aborterat flera flickor för att hon hellre ville ha en pojke och sjukvårdspersonalen är enligt tidningsuppgifter mycket upprörd över det inträffade och att inte ha möjligheten att slippa medverka till de selektiva flickaborterna.

Inget annat land i EU har en abortlagstiftning som liknar Sveriges. Som enda land tillåts abort, utan att skälen prövas, ända fram till graviditetsvecka 18. Inget annat land tillåter fri abort längre än vecka 12. Att svensk sjukvård öppnar för flickaborter är inte någon nyhet. För flera år sedan skrev läkaren Per Moldin och kuratorn Lotta Broo-Johansson, från Borås lasarett, i en artikel på Dagens Nyheters debattsida om flickaborterna som redan då var kända i Sverige.

flickaborter

Också då var deras erfarenhet att ingen i personalen ville utföra dessa aborter av moraliska skäl och att vare sig sjuksköterskor eller läkare ville delta i vad som kallades för ”könsdiskriminering i moderlivet”.

En doktorsavhandling av Meta Lindström visade häromåret att en majoritet av landets gynekologer ansåg att det borde vara möjligt för gynekologer att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten. Den gången ställdes frågan allmänt om abortverksamheten som sådan. Man undrar hur stor andel av gynekologer och barnmorskor som anser att de skulle ha rätten att inte behöva medverka till flickaborter?

Är det då möjligt för Sverige att inom nuvarande abortlag undgå avarter som selektiv abort på grund av kön? Svaret på den frågan är utan tvekan ”ja”. Som jag motionerade om i Sveriges riksdag för nästan 10 år sedan behövs det inga stora förändringar.

Genom att inte lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat, omöjliggörs att informationen missbrukas.

 

Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver bara vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller om de ska lämna ut uppgift om fostrets kön eller inte i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna mycket snart får den information de vill ha. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets oacceptabla konsekvenser.

 

Menar vi allvar med jämställdheten kan svensk sjukvård inte fortsätta medverka till flickaborter.

 

Tuve Skånberg

Kandidat till Europaparlamentet (KD), riksdagsman 1991-2006

 

Artikeln var publicerad i Östgöta Correspondenten 2009-02-25, i Borås Tidning 2009-02-26, i Newsmill 2009-02-26, i Norrköpings tidningar 2009-02-27, i Kristianstadsbladet 2009-02-27, i Västerviks tidning 2009-03-02, Dalarnas tidning 2009-03-09


%d bloggare gillar detta: