Kristendomen och välfärdsstaten

mars 25, 2013

Nyligen publicerades World Economic Forum’s jämlikhetsrapport 2012. Där rankades 135 länder utifrån olika jämställdhetskriterier. Island intar främsta position, följt av Finland, Norge och Sverige. Danmark placeras som sjua efter Irland och Nya Zeeland. Sist placeras Pakistan och Yemen.

Bland de sju främst rankade nationerna har sex kors på sina flaggor och står i protestantisk tradition. Det är värt att understryka eftersom många i dagens debatt enbart sammankopplar välfärd med sekularisering. I historiskt perspektiv är sekulariseringen en relativ ny företeelse. Förklaringen till de nordiska välfärdstaternas frontposition är istället att finna i den kristna idétraditionen. Korsen på flaggorna är mer än symboliska, de röjer grunden för den positiva samhällsutvecklingen.

nordiskaflaggorEn orsak är den kristna skapelsesynen, i vilken betonas att alla människor har ett värde och att alla har samma värde.  En annan är tanken på etisk monoteism, att alla har tilldelats ett personligt ansvar inför Någon. En tredje är läran om den naturliga lagen, att vi alla har ett samvete, en grundläggande uppfattning om rätt och fel eller i vart fall att rätt och fel existerar. En fjärde orsak är den profetiska ådran, det vill säga en moralisk förpliktelse att protestera när man ser korruption och andra missbruk. 

Till detta kommer den i Norden starka lutherska traditionen, som varit pådrivande i samhällsutvecklingen. Några exempel. Tanken på allas lika värde, grunden för jämställdhetstanken, förstärktes i Luthers lära om ”det allmänna prästadömet.” Den fick genomslag i svenska kyrkolag 1686, där det fastställdes att alla landets medborgare skulle lära sig läsa, uttalat även gällde pigor och drängar, de som stod lägst på den sociala rankingskalan. Lagen var religiöst motiverad – alla skulle kunna läsa Guds Ord – men lade en utbildningsgrund nödvändig för en fungerande demokrati.  Folket skulle kunna avgöra om prästen höll sig till Guds Ord. Därmed inkluderades tanken om att kritiskt träna sig att tolka och granska överhetens förkunnelse.

Luthers lära om kallelsen, vocatio, betonar att alla har en uppgift som är viktig för helheten, för familjen och samhället. Våra talanger skall brukas med riktning mot medmänniskans och samhällets bästa, inte av egoism. Här lades en grund till arbetslinjen, vikten av att alla har ett arbete; allas talanger skall brukas i det goda samhällsbygget, samtidigt som de som har rättmätiga hinder skall få den hjälp och det stöd de behöver. Alla är lika värda, oavsett prestationsförmåga.

Till detta kommer Luthers lära om familjen som en bas i samhällsbygget, en tanke som blev ett frö till idén om samhället som familj och uppfostrare, vilken tog sig politiskt uttryck i folkhemstanken. 

Till sist måste nämnas den protestantiska arbetsetiken, som enligt Max Weber lade grunden till kapitalismen, till investerings- och tillväxtvilja (jfr. Jesu liknelse om talenterna).

Den kristna idétraditionen har på en rad sätt skapat grunden för de nordiska välfärdssamhällena. Det finns skäl till varför World Economic Forum’s jämlikhetsrapport har de nordiska länderna i topposition. Korsen på flaggorna är mer avslöjande är många anar.

Kjell O. Lejon, teol.dr., fil.dr., professor i religionsvetenskap

Tuve Skånberg, teol.dr., riksdagsledamot (KD)

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerades i Världen idag 2013-03-22, Hemmets Vän 2013-03-28


Har den politiska visionen om ”Död åt familjen” någon framtid?

april 7, 2009

sprucken-familj1

Den 1 april 2009 beslutade Sveriges Riksdag att legalisera homosexuella äktenskap. 261 av riksdagsledamöterna röstade ja, medan 22 röstade nej. 16 ledamöter var närvarande, men avstod att rösta, och så många som 50 avstod från att vara närvarande vid voteringen. Av riksdagens sju partier var det enbart ett, Kristdemokraterna, som reserverat sig.

 

Varför detta beslut?

Beslutet hade föregåtts av en massiv kritik, ett enigt fördömande från alla kyrkliga remissinstanser, av omfattande namninsamlingar, och uppvaktningar från företrädare från alla större religioner. Alla remissinstanser med barnexpertis betygade redan 2001 att det ligger i barnens intresse och bästa att växa upp med en mor och far. Trots detta, och trots att denna särlagstiftning enbart berör 300 homosexuella par per år – att jämföra med de över 45.000 äktenskap som ingås varje år mellan män och kvinnor – gick lagstiftningen igenom. Varför?

 

För att förstå detta behöver man ett politiskt och historiskt perspektiv, på samma sätt som en tavla kan uppfattas bättre på några stegs avstånd. Riksdagsbeslutet 1 april var bara en detalj i en större sammanhängande politisk vision om ett samhälle utan traditionella familjers lojalitetsband. Beslutet innebär en ytterligare underminering av äktenskapet mellan man och kvinna och av familjen som institution för att ge barnen trygghet och skydd under deras uppväxt. Men beslutet kom inte oväntat. Det har under den senaste generationen föregåtts av en lång rad delbeslut om att programmatiskt montera ned äktenskap och familj.

 

Den politiska visionen 1968

1968 blev Sverige det första landet i världen med att införa en politik som gick ut på att uppnå jämlikhet mellan könen genom att ändra såväl mäns som kvinnors roller. I ett uttalande till Förenta Nationerna det året deklarerade den svenska regeringen att det inte var tillräckligt att garantera kvinnor deras rättigheter. All lagstiftning och all socialpolitik skulle understödja ett skifte från traditionella familjer till ett samhälle av sinsemellan oberoende individer och av partnerskap, inom vilka alla arbetsuppgifter delades. Några exempel på delmål på vägen dit är att individuell beskattning av makar ersatte sambeskattningen år 1971, skilsmässolagstiftningen liberaliserades 1974, sambolagstiftning infördes 1988, registrerat partnerskap för homosexuella kom 1994, rätt för homosexuella att adoptera barn kom 2003, och 2009 kom alltså könsneutrala äktenskap.

 

Programförklaringen av år 1968 hade föregåtts av att marken beretts av Alva och Gunnar Myrdals bok 1934, Kris i befolkningsfrågan, som argumenterade för en socialistisk familjepolitik. Män och kvinnor skulle ”bli jämlika och oberoende, och sexuell moral … inte definieras av legala normer”. ”Målet var att bryta de band, som privat egendom och traditionella familjeband lade på individens utveckling i ett fritt samhälle”.

 

familjens-upphavande8          dod-at-familjen1      kris-i-befolkningsfragan3

”Död åt familjen!”

Makarna Myrdals ideologiska grund kan ytterst sökas i Karl Marx’ och kommunismens krigsförklaring mot den ”borgerliga familjen”. Det finns alltså en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav ”Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav ”Död åt familjen!”, på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001.

 

Liberalismen – äktenskap som slaveri

Nedmonteringen av familj och äktenskap har inte gjorts enbart med inspiration av Marx, utan ofta med bifall från liberaler med en politik fokuserad på individen. En i grunden negativ syn på äktenskap och familj återfinns till exempel hos liberalismens lärofader John Stuart Mill i hans bok Förtrycket av kvinnorna 1869 där han i kapitel 4 skriver att ”Äktenskapet är det enda egentliga slaveri som vår lag erkänner.”  

 

Familjen lever trots allt

Marx’ politiska vision om att ’upphäva familjen’ har dock visat sig svårgenomförbar. Fortfarande lever 72 procent av alla barn under 17 år tillsammans med sina biologiska föräldrar. Antalet ingångna äktenskap ökar, medan antalet skilsmässor minskar. Opinionsinstitutet Gallup har under 2000-talet undersökt svenskarnas attityder till olika familjetyper. Undersökningarna visar att stödet för den traditionella familjestrukturen är kompakt – i alla åldrar, i alla landsändar och oavsett vilka familjeförhållanden man själv lever i. Även om man själv inte lever i en kärnfamilj är de allra flestas målsättning att någon gång göra det.

 

En politisk kamp mot den traditionella familjen är som ett försök att få vatten att rinna uppströms. Det är dömt att misslyckas. Beslutet 1 april kommer att följas av många andra försök att nedmontera familjen – sannolikt blir nästa förslag att göra äktenskapet antalsneutralt, kanske följt av förslag att göra det åldersneutralt och incestneutralt.  Men om nu ”Äktenskapet är av Gud instiftat” lär det bli svårt att montera ned det.

 

Artikeln var publicerad i Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev 2009-04-16


En tid att tiga, en tid att tala (Pred 3:7)

maj 5, 2008

Under de senaste femton åren har två tendenser löpt parallellt i det svenska samhället. Dels växer sekulariseringens krav på att tro och religion ska hålla sig undan från det offentliga livet och samtalet. Det syns tydligast i agiterande ateisters ofta oemotsagda krav på att religion ska vara en privatsak, ja, till och med att religionsfriheten skall avskaffas. Dels finns en växande andlig nyfikenhet och öppenhet. Tecknen på det är många. Det märks inte minst i de växande skaror som under dessa senaste femton år har gått en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. I världen har 6 miljoner i 150 länder gått Alphakursen, i Sverige har 500 kyrkor i olika samfund som haft kursen haft över 50 000 deltagare. Och det är fler svenskar som under ett år besöker en gudstjänst än är på ett idrottsevenemang, alla idrotter sammantagna. (SCB:s ULF-undersökningar bl.a. publicerad i Kulturrådets omvärldsanalys 2000).

 

Paradoxalt nog minskar den kristna trons påverkan på samhället samtidigt som dess inflytande växer på ett personligt plan för enskilda människor.

 

Hur ska vi återta den plats och det inflytande som kristen tro under gångna sekel har utövat i Sverige, med de positiva följder det inflytandet haft t.ex. på människors rättsmedvetande, solidaritet med sämre lottade, synen på allas lika och okränkbara människovärde och andra kristna värderingar?

 

Paulus varnar oss i Romarbrevet (12:2) för att anpassa oss efter denna världen, eller som 1917 års bibelöversättning uttryckte det: ”Skicka inte er efter denna tidsålders väsende”. Grundtextens ord som på svenska blivit översatt med ’anpassa sig/skicka sig’ betyder ordagrant ’anta samma hållning’. Där har vi sekulariseringens väsen i ett nötskal, både den som sker i samhället i stort och den som sker i kristna församlingar: vi riskerar att anta samma hållning som den icke-troende omvärlden i vårt synsätt, i fråga efter fråga. En sekulariseringens konsensus breder ut sig som en blöt filt, och tystar varje avvikande mening.

 

edmund-burke2Upplevelsen av tystnadens blöta filt är inte unik för vår tid. Den brittiske filosofen och statsmannen Edmund Burke (1729 – 1797) skrev i sin Principles in Politics ”Priset som goda människor får betala för sin likgiltighet för det offentliga livet är att bli styrda av onda människor” och han lär ha tillagt ”Allt som behövs för att ondskan ska ha framgång är att goda människor inte gör någonting”.

 

Svaret på hur vi återtar mark för den kristna trons inflytande i vår samtid är kort och gott att vi inte tystnar. Andra röststarka livsåskådningar och politiska synsätt vill marginalisera kristendomen. Om vi väntar på att bli inbjudna till det offentliga rummet och det offentliga samtalet som sker i media och i den politiska världen, och artigt väntar på att vi ska få ordet, så lär vi aldrig få ta till orda. Att vi själva höjer rösten är både vår demokratiska skyldighet och rättighet. ”Förkunna ordet, träd upp i tid och otid” uppmanar Paulus i 2 Tim 4:2.

 

 

Det är den kristna församlingens skyldighet att ge väl genomtänkta och klokt formulerade svar utifrån kristen tro på de frågor som samtiden lever med. Petrus uppmanar oss att alltid vara beredda att ge skäl och besked om den kristna trons svar på framtidsfrågorna, 1 Petr 3:15. Därför får vi inte tiga.

 

Artikeln var publicerad 2008-04-08 i Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev och i Världen idag 2008-05-05


Reclaim society

januari 7, 2008

Den s.k. autonoma vänstern har som en av sina demonstrationsformer och slogans ”Reclaim the Streets”. Uttrycket är hämtat från Karl Marx’ ’Det kommunistiska manifestet’ (tillägg). Med variationer som ’Gatans Parlament’ och ’Reclaim the City’ har, ofta genom våldsamma konfrontationer, krävts utrymme i det offentliga rummet. Högst konkret.

Som kristna brukar vi inte hot och våld, men behöver inte stå handfallna inför det ökade trycket att marginalisera kristen tro och förvisa den från det offentliga rummet till den enskildes hem. För två år sedan gick dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson under uppseendeväckande former med i ateisternas förbund Humanisterna, och hälsades välkommen av dess ordförande Christer Sturmark. I artiklar har Morgan Johansson, Christer Sturmark och Björn Ulvaeus och andra ateister krävt att det offentliga rummet ska befrias från religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Det mest långtgående kravet har varit att avskaffa religionsfriheten. I följd av den tilltagande opinionsbildningen för ateism har skolavslutningar i kyrkor ifrågasatts och begränsats – särskilt för vad prästen kan och får säga, och om prästen överhuvudtaget får vara närvarande. Kristna friskolor övervakas och utvärderas långt mer än alla kommunala skolor tillsammans. Vänsterpartiet kräver förbud mot dem. Synen att en större intelligens än slumpen skulle ha formgivit skapelsen får inte framföras på skolans naturvetenskapliga lektioner. De hundratals präster som undertecknat prästen Yngve Kallins prästupprop mot att viga homosexuella har haft problem med karriär och möjlighet att medverka i skolor. carola-wikipedia1När Carola uttalade sig att hon ansåg homosexualitet vara onaturligt, och kände homosexuella som fått hjälp att bli heterosexuella, angreps hon av Jonas Gardell med orden ”Carola är en rätt korkad brud med stor pipa och stora tuttar… Carola är onaturlig från början till slut. Hon borde gå att bota med förbön.” (Expressen dec 2001). En sådant sexuellt kränkning passerade okritiserad – och nu skall Jonas Gardell belönas med att bli teologie hedersdoktor för sin folkbildande insats.

Detta är bara några axplock av hur taket sänks, toleransnivån minskar och utrymmet i det offentliga rummet krymper för kristen tro och kristna värderingar.

Vi som evangelikala kristna behöver fatta nytt mod, bli mer frimodiga och kräva det utrymme som andra rörelser tar sig i det offentliga rummet. Vi är också medborgare med demokratiska rättigheter och skyldigheter. Vi måste ge svar på vår samtids frågor och visa på den kristna trons relevans och trovärdighet. Vi om några skulle hävda ”Reclaim society”, eftersom den kristna tron och kristna värderingar historiskt har varit och är grunden för vår lagstiftning, för vår kultur, för vår historia, för vår etik.

Under hösten har, obemärkt och utan medial uppmärksamhet, en mängd kontakter tagits inom den evangelikala delen av svensk kristenhet för att organisera och samordna en genomtänkt offensiv för att presentera kristna svar på samtidens frågor, just för att återta en plats för evangeliet i det offentliga rummet. Denna tankesmedja växer fram mycket på grund av det nätverk som SEA har byggt, och med det ledarskap och den trovärdighet som SEA har. Det närmast liggande exemplet är det konkreta samarbete som ”Bevara äktenskapet” – kommittén haft och som framgångsrikt har kunnat lyfta fram ett alternativt perspektiv på äktenskap och samlevnad än det som blivit det politiskt korrekta.

När alltså kristna från olika kyrkor och fromhetsriktningar möts i det stora opinionsmötet för äktenskapet 14 januari 19 i Sankta Clara kyrka är detta ett steg mot att inta den plats i samhället och i det offentliga samtalet som är omistlig för den som vill leva efter Jesu ord: ”Ni är jordens salt … ni är världens ljus.” (Matt 5:13,14)

Artikeln var publicerad i Svenska Evangeliska Alliansens Nyhetsbrev 2008-01-07


Till hederlighetens lov

november 30, 2007

Jag måste medge att jag blivit heltänd på Blocket. För den som till äventyrs inte är bekant med internetsajten http://www.blocket.se kan nämnas att på detta pryltorg saluför vanliga svenskar över en halv miljon begagnade prylar, alltifrån bilar av förra årets modell till bokmärken med änglar. Allt som kan lagras i ett garage eller hämtas ned från vinden finns där.

Min vurm för Blocket började med en inventering av sommarstugan och förrådet där. Sedan följde vinden och garaget. Tänk så mycket som bara tar plats: tavlor, urvuxna skridskor, bord och stolar, lampor och frimärkssamlingar. För tjugo kronor får man en annons med bild där man utförligt kan beskriva varan man vill sälja. Efter att ha sålt och köpt bilar, bytt ut åtskilliga tavlor mot – i mitt tycke – vackrare konstverk, bytt matsalsmöblemanget mot ett annat trevligare så har jag bara goda saker att säga om Blocket-handeln. Det finns bara en enda liten hake. En lyckad affär står och faller med ärlighet. Både säljaren och köparen måste vara uppriktiga, ärliga och hålla sitt ord.

Självfallet får man inte vara naiv och godtrogen, men min erfarenhet är att alla de många affärer där jag köpt eller sålt prylar på Blocket har gått väl därför att det funnits en ömsesidig vilja till pålitlighet och ärlighet. Jag har en enda erfarenhet av att en betalning uteblivit, men efter att ha ringt och vänligt pratat med köparen några gånger, så flöt också den betalningen in, om också rejält försenad. Svensken i allmänhet vill göra rätt för sig, vill hålla ord. Hederlighet är fortfarande ett honnörsord.

Anledningen till att de västliga demokratierna har varit så ekonomiskt framgångsrika finns inte i marknadsekonomin ensam, utan i marknadsekonomin baserad på socialt ansvar och hederlighet. adam smith WikipediaMarknadsekonomins fader Adam Smith, som var bland de första att formulera genomgripande idéer om avreglerade marknader och frihandel, framhöll i bland annat ”The wealth of nations” (1776) den absoluta nödvändigheten av att koppla ihop marknadsekonomi med etik. Han insåg att egennyttan, som är marknadens drivkraft, lätt kunde urarta, men pekade på två återhållande krafter med vilkas hjälp marknadsekonomin trots allt skulle fungera. Den ena är kristendomen med dess moraliska bud om den svages rätt, och den andra är vad Smith kallar det allmänna ogillandet. Om någon använder moraliskt ojusta metoder på marknadens tävlingsbana kommer han att få skämmas inför kolleger och vänner. Och när varken den ena eller den andra fungerar återhållande mot oärlighet återstår bara lagstiftning som med fruktan för straff tvingar tillbaka ett oärligt beteende. Och som redan den romerske statsmannen Tacitus kunde konstatera: ”Ju mer fördärvad en nation är, dess fler är lagarna.” Modern ekonomisk forskning har bekräftat Adam Smiths teorier om etikens betydelse. Ronald Coase1991 års nobelpristagare i ekonomi, Ronald Coase, har i sina arbeten lyft fram transaktionskostnadernas betydelse för ekonomins funktion och effektivitet. Med transaktionskostnader menas t.ex. sök- och informationskostnader, förhandlings- och beslutskostnader samt kontroll- och genomförandekostnader. Helt enkelt vad kostnaden blir för en vara, utöver de direkta produktionskostnaderna. När en affär ska göras, oavsett om det handlar om en avancerad upphandling eller ett köp på Blocket, krävs vissa arrangemang för att affären ska genomföras. Och kan man lita på varandra hålls kostnaden för affären nere.

Låt oss slå vakt om hederlighet och pålitlighet. Om inte annat så för att kunna sälja och köpa på Blocket.

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-09-30

 


Kristen tro och politik

oktober 3, 2007

En välgjord dokumentär ”Jag ska göra abort” i SVT2 sändes härom söndagskvällen, med flera repriser senare. På ett trovärdigt sätt speglades de svårigheter många kvinnor upplever när de går igenom en abort. Även spänningen mellan de som kritiserade nuvarande abortpraxis och de som försvarade den speglades väl och nyanserat. Det var tydligt att abortkritiken från organisationen Ja till Livet, liksom från flera kristna ledare, inte välkomnades från ledande politiskt håll.

 

Mönstret går igen. Makthavare värjer sig från kritiken från kyrkan vare sig det gäller civila dödade i Irak, lönerna för topparna i näringslivet, könsneutrala äktenskap, biståndet till världens fattigaste, dödsstraffet eller tonårsaborterna. Reaktionen tenderar att vara tämligen förutsebar i regimer av alla politiska snitt och fasoner: kristna ska syssla med religion och tro och inte med politik. Mest extremt uttryckte Joseph Goebbels, den tyske ministern för folkupplysning och propaganda 1933 – 1945, saken: ”Präster som blandar sig i politiken skall beakta att deras enda uppgift är att förbereda människor för livet efter detta.”

 

Men ända sedan Petrus ord inför Sanhedrin, den judiska rådsförsamlingen, att ”Man måste lyda Gud mer än människor”, har kristna burit på ett profetiskt arv av samhällskritik.  Låt mig illustrera med ett exempel från kyrkans långa historia.

 

ambrosiusAmbrosius var biskop 374 till sin död 397 i Milano, som då var Romarrikets huvudstad där kejsaren höll hov. Ambrosius var berömd som predikant och en utmärkt administratör och politiker. Hans inflytande i sin samtid var stort, det var han som blev redskapet för Augustinus omvändelse och som döpte honom 387 i Milano.

År 390 inträffade ett upplopp i Thessalonike och den romerske ståthållaren där, Botheric, dödades. Den romerske kejsaren Theodosius blev ursinnig och hämnades på stadens befolkning genom att inbjuda invånarna till tävlingar och underhållning i stadens hippodrom. Väl där lät han slakta 7000 av dem.

 

Ambrosius upprördes av massakern och skrev till kejsar Theodosius och uppmanade honom att offentligt omvända sig och ångra det övergrepp han gjort. Theodosius vägrade. Den kommande söndagen skulle kejsaren delta i mässan i katedralen i Milano, men biskop Ambrosius ställde sig utanför kyrkan och blockerade vägen för honom. Han förkunnade att också kejsaren stod under Guds lag, och måste ödmjuka sig och lyda den lagen. Theodosius lät sig övertygas, tog av sig sina kejserliga insignia, gick in i kyrkan för att offentligt bekänna sin synd i massakern i Thessalonike, och be om förlåtelse. Ambrosius blev kejsarens rådgivare, och kom därmed i en position där han kunde bidra till att den romerska rätten skrevs om och reglerna för en rättslig prövning utformades. Och eftersom den romerska rätten bidragit till hela västerlandets syn på rättsväsendet har vi fortfarande Ambrosius’ mod att tacka för våra rättegångars utformning.

 

Kristna varken kan eller får tiga inför sin samtids orättfärdighet. När Jesus kallar sina efterföljare att vara salt i förruttnelsen och ljus i mörkret är det inte ett gott råd i all välmening, utan en marschorder.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-10-03


Konsten att måla

juli 11, 2007

Uttrycket ”måla in sig i en hörna” tillhör de mer uttrycksfulla av våra talesätt. För den som sett det ske i verkliga livet är det långt mer tragiskt än komiskt. Källartrappan skulle målas om och vad passar bättre än att börja uppifrån? Men med sista penseldraget kommer insikten att här får man sitta till färgen torkat. Målaren har försatt sig i en situation utan utvägar, en situation som hade kunnat förutses och undvikas.

 

Jag kan inte annat än tänka på den olycklige målaren i källaren när jag tar del av nyhetsbevakningen från kristdemokraternas riksting i Sundsvall. Socialministern och tillika partiledaren Göran Hägglund gick till storms mot de starka abortkritiska röster som hörts under våren och som blivit synliggjorda i ett trettiotal motioner på rikstinget. Han rapporteras till och med ha satt sitt partiledarskap i pant på att få rikstingets stöd för en liberalisering av abortlagen som ger rätt för alla världens kvinnor att få en abort utförd i Sverige upp till artonde graviditetsveckan. Om inte rikstinget bejakade nuvarande abortlags tidsgränser med fri abort upp till vecka arton skulle han avgå. Och inför detta hot är det föga förvånande att ingen av rikstingsdelegaterna begärde rösträkning.

 

Hur i all världen kunde en kristdemokratisk partiledare hamna i en sådan situation? Kunde den ha undvikits? Borde den ha undvikits?

 

Att situationen borde ha undvikits framstår som självklart. Med partiets principiellt kritiska syn på aborter, med sin historia av kamp mot abort som preventivmedel, med sitt barnperspektiv, med kärnväljarnas syn på livet som okränkbart och heligt är det ett worst case scenario med en partiledare som ser sig tvungen att driva igenom västvärldens mest liberala abortlag i partiets högsta beslutande organ. Situationen och ställningstagandet var dessutom oväntat. Före valet hade partiet i riksdagen motionerat emot de utländska kvinnornas rätt till abort i Sverige. Ett möjligt tidigareläggande av aborttidsgränsen fanns omnämnd i partiets medicinsk etiska program, ett krav som förre partiledaren ställt sig bakom.

 

Men var inte situationen oundviklig? Var inte Göran Hägglund i händerna på övriga allianspartier i den stund han accepterat socialministerstolen? Inte nödvändigtvis.  Den utredning som låg till grund för den proposition som Hägglund lagt i riksdagen var begränsad och bristfällig. Bland annat belystes inte vilken effekt lagändringen skulle få för grannländerna. Hägglund kunde ha tillsatt en tilläggsutredning och kunde ha gjort den parlamentariskt sammansatt, istället för, som nu var fallet, en enmansutredning. Inte heller hade han behövt insistera på att kristdemokraterna skulle ställa sig bakom nuvarande tidsgränser, med fri abort till och med vecka arton, de liberalaste gränserna i västvärlden. Om den senare tidsgränsen, som han rapporteras ha sagt, skulle leda till färre och mer genomtänkta aborter, än en gräns vid vecka tolv, varför inte senarelägga gränsen ytterligare, till vecka tjugo?

 

Situationen borde och kunde ha undvikits. Nu sitter partiet i källaren och väntar på att färgen ska torka.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-07-11


Svenska Dagbladet och värdekonservatismen

juni 27, 2007

Till tidningar kan man få ett personligt och långvarigt förhållande. Min farfar började läsa Svenska Dagbladet 1896, tolv år efter att den grundades. Det berättas att tidningen kom med bud till kamrersbostället i Oskarström och avnjöts på verandan, då ingen fick störa. Min far växte upp med SvD och med citat från den gode kåsören Hasse Z. Några årtionden senare var det dags för mig att växa upp med samma tidning, då med citat av kåsörerna Kar de Mumma och Viola, son och sonhustru till Hasse Z. Mina barn i sin tur har fått sin beskärda del av citat över filen och tekoppen ur samma tidning, under ledning av herrar von Platen, Torekull och senare Svegfors.

 

svenska-dagbladet-1884-wikipediaUnder två världskrig och otaliga dramatiska händelser i och utanför vårt land har tidningen varit den pålitliga nyhetskällan. En tidning läser man för att få tillförlitlig information med ett djup i nyhetsflödet, för att få sina värderingar speglade, belysta och applicerade på ledarsidan och för att få underhållning med klass och kvalitet, ända ner på seriesidan. Jag lärde känna den tecknade seriefiguren Fantomen under namnet Dragos, den pseudonym som han gavs i SvD. Min farfar gladdes åt Albert Engströms tecknade gubbar.

 

Fastän ingen i släkten bott i kungliga huvudstaden lästes familjesidan med största intresse. Där kungjorde släkt och vänner sin entré, sitt val av livskamrat och sin sorti ur jordelivet. De sista åren min far levde läste han alltid familjesidan först; 1983 hamnade han där själv till sist.

 

SvD har alltid räknats som den värdekonservativa borgerlighetens banerförare. Med pregnans och konsistens stod ledarsidorna under de svåra 1960 och 70-talen för ett alternativ till den förhärskande socialiseringen av livets alla områden. Tilltron till individens frihet har parats med den skatt av värden och värderingar som prövats av tidigare generationer och befunnits hålla måttet, med sin förankring i den kristna idétraditionen och etiken. Ledarsidorna har varit i bästa mening värdekonservativa.

 

Men när nu tidningen tagit steget in i sitt tredje sekel, och i min släkts fjärde generation, känner jag igen den allt mindre. Nyhetsartiklarna andas politisk korrekthet. Kulturradikala åsikter gör sig breda. Angrepp på samhällets själva värdegrund står oemotsagda. Enstaka krönikörer står fortfarande upp för familjen, men ledarsidan är i allt mindre utsträckning värdekonservativ.

 

Ett exempel är det olyckliga beslut som moderaternas partistyrelse fattade i veckan att bejaka homosexäktenskap. I årtusenden har äktenskapet varit man och kvinna förunnat, för barnens skull, för kommande släktens skull. Nu överger moderaterna sitt värdekonservativa arv och blir politiskt korrekta när de vill göra äktenskapet könsneutralt. Runt hörnet finns krav på att också göra det antalsneutralt.

 

De nya moderaterna har övergett sin värdekonservativa syn för att tillfredsställa en liten grupps lobbyism, och ställt vuxnas intressen före barnens. Det är illa att SvD inte kritiskt granskat och kommenterat det största paradigmskiftet under de tre sekel vari tidningen verkat.

 

För den värdekonservative finns numera bara ett parti att välja på och även husorganet SvD har ersatts med andra tidningar som värdekonservatismens språkrör.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-06-27


Den kristna etiken normgivande

juni 25, 2006

Den socialdemokratiska regeringens IT-guru Christer Sturmark går på Svenska Dagbladet Brännpunkt till frontalangrepp mot kristen tro och etik, kyrkornas vigselrätt och rätt att vara huvudman för skolor och de svenska universitetens teologiska utbildning. Mel Gibson, George Bush och Usama Bin Laden buntas ihop med Knutby, New Age, Tarotkort, Sharialagar och tron på älvor, spöken och troll, för att ge grund att sedan avfärda all religion som vidskepelse.

 

Sturmark inleder artikeln med det helt korrekta konstaterandet att religionens roll i politiken och i samhället är mer aktuell än någonsin, för att avsluta artikeln med den halsbrytande och ologiska slutsatsen att det därför skulle vara dags att ”pensionera Gud”. Sturmark må berömma sig av att aldrig ha saknat en utbildning/examen (CSjobb 01-04-27) men någon sakkunskap hade kanske kunnat befria hans artikel från de mest kategoriska uttalandena.

 

Sturmark har politiska ambitioner och har t.ex varit IT-rådgivare åt såväl näringsminister Björn Rosengren, som statsminister Göran Persson som inbjöd honom att följa med till ett möte mellan ledarna inom G7-gruppen. Statsrådet Ulrika Messing har kritiserats hårt för att hon utnämnt Sturmark till ordförande för regeringens IT-strategigrupp. Det är också med en politisk agenda han utan närmare motivering vill frånta kyrkorna deras vigselrätt och huvudmannaskap för skolor.

 

Artikelns bärande tes är att ”Vi måste ifrågasätta religionens existensberättigande som normgivare i ett modernt samhälle”. Att Sturmark som ledande företrädare för den ateistiska aktiviströrelsen The Brights går till storms mot religionens existensberättigande förvånar kanske inte. Däremot att han underkänner kristendomens roll som normgivare, när han själv anger som sitt livs motto Jesu ord i Matteusevangeliet 7:12 ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” (Mingel.se 02-01-08). I artikeln döms den kristna etiken ut och ska ersättas med hans egen ”sekulära, humanistiska etik”. Att Sturmark nu sadlar om från regeringens IT-guru till etik-guru kanske också förvånar med tanke på hur hårt kritiserad hans egen affärsmoral varit, med en karriär kantad av konkurser, företagslikvidationer, obetalda skulder och spekulationer i hundramiljoner kronors klassen (DN 03-08-04, Affärsvärlden 03-09-04, DI 04-06-01).

 

Kristendomen normgivande

Hur är det alltså – har kristendomen något berättigande som normgivare i Sverige idag? I högsta grad.  Det senaste beslutet i riksdagen ifråga om skolans värdegrund och normgivning är regeringens proposition En ny läroplan m.m. för grundskolan m.fl., 1992/93:220, s. 18. Där står det: ”De normer som skolans verksamhet skall bygga på, såsom respekt för människans värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet mellan kvinnor och män, omsorgen om den som har det svårt, det personliga ansvaret, har en djup förankring i vårt land och vår kultur. Det är normer som således har djupa rötter i vår historiska utveckling. Som särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i kristen etik och västerländsk humanism. Skolan har en viktig uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram och förankrats.” Såväl Utbildningsutskottet (1993/94 UbU1, s. 26) som riksdagen beslutade i enlighet med detta. Det är den värdegrund som ännu gäller och som gällande läroplan utgår från.  

Sturmark kritiserar händelserna i Knutby som ”ett avskräckande exempel på hur religionen kan leda människor utför och på helt fel stigar”. Sanningen är ju faktiskt istället raka motsatsen. I Knutby – åtminstone enligt media – ges exempel på hur man brutit mot kristendomen och De tio budorden, som ”Du skall inte dräpa”, ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”, ”Du ska inte ha begärelse till din nästas hustru” och ”Hedra din fader och din moder”. När jag, Christer Sturmark eller människor i Knutby misslyckas att följa den kristna etiken är det ju inte den kristna etikens fel att vi misslyckas, lika lite som sjökort och kompass kan anklagas när en seglare far vilse. Vare sig vi är troende eller inte behöver vi vägledas av De tio budorden.  Som författaren Stig Claesson (Slas) helt riktigt påpekar: ”De tio budorden är kanske vårt viktigaste arv. Om budorden överlämnades till människorna av en gud eller inte får var och en tro som han vill men vi kan inte låta bli att tro på De tio budorden för budorden finns.”

 

 

 

ny-bild1 

 


%d bloggare gillar detta: