Kvinnors kroppar är inte handelsvaror

september 5, 2014

Surrogatmödraskap innebär en form av handel med kvinnors sexualitet och graviditet. Därför säger vi kristdemokrater klart nej till den utredning som Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drivit igenom, och som i dagarna föreslår att surrogatmödraskap ska tillåtas.

höggravida

Att agera surrogatmoder innebär att man bär och föder andra människors barn. Debatten om denna hantering, som är förbjuden i Sverige, har blivit aktuell i takt med att den tillåtits i länder som exempelvis Storbritannien. I Indien har kliniker som specialiserat sig på att leverera surrogatburna barn blivit bebisfabriker. Kvinnor, som ofta kommer från fattiga förhållanden, bor på klinikerna medan de bär andra människors barn och får ekonomisk ersättning för detta.

För de flesta av oss är längtan efter barn något självklart. Svensk sjukvård bistår årligen tusentals ofrivilligt barnlösa par med assisterad befruktning. Men vi kristdemokrater vill samtidigt vara tydliga med en sak: Barn är inte någon rättighet, och inte någonting man bara kan beställa. Man skaffar inte barn.

Surrogatmödraskap medför en tydlig risk att surrogatmodern görs till medel för andra människors behov. Risken för exploatering av socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor är uppenbar. Det sägs leva ett hundratal barn i Sverige, födda av surrogatmödrar. Indien är ett vanligt ursprungsland. Där är det gott om fattiga kvinnor som mot betalning föder barn åt utlänningar. Det kan inte sägas vara frivilligt. Det är inte riskfritt att vara bebismaskin, att föda andras barn för sjunde eller åttonde gången.  Även uttalad eller outtalad press från en syster eller dotter att ”ställa upp” och föda barn riskerar att underminera allt tal om frivillighet och altruism.

I riksdagen har vi även fått stöd från Vänsterpartiet, och många kvinnoorganisationer stöder oss. Det finns en samsyn mellan skilda politiska inriktningar om att surrogatmödraskap är just en form av kvinnohandel.

Utöver risken för exploatering av socialt och ekonomiskt utsatta människor finns det uppenbara risker för barnet. Det finns tyvärr flera exempel på att barn dragits in i smärtsamma konflikter mellan de tänkta föräldrarna och surrogatmodern. Vad händer om någon av parterna ångrar sig, om barnet inte är friskt? Dessutom medför varje graviditet medicinska risker. Om en skada uppkommer i en situation med en surrogatmamma, vem bär då ansvaret för denna? Av just dessa skäl har socialdemokratiska tidigare regeringar varit motståndare till surrogatmödraskap. Att S nu ändrar sig är beklagligt.

Kristdemokraternas hållning bygger på hänsyn till människans värdighet och integritet. Människan är enligt kristdemokratisk syn ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller använda henne som ett medel. Denna människosyn brukar kallas personalism: människan är en person, vilket innebär att varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde. Det är en konsekvens av den kristna etiken.

Kristdemokraternas svar i fråga om surrogatmödraskap är klart: Kvinnors kroppar är inte handelsvaror. Vår partiledare Göran Hägglund tänker motsätta sig detta. Om riksdagen fattar ett beslut utifrån utredningen så får något annat departement än Socialdepartementet ta ansvaret för det, exempelvis Justitiedepartementet. Han tänker inte ansvara för att lägga fram en sådan proposition.

Det är ett ställningstagande värt att stödja i valet.

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikeln var publicerad i Hemmets Vän 2014-09-05


Surrogatmödraskap orimligt och ovärdigt

mars 19, 2013

Majoriteten i Statens Medicinsk-Etiska Råd har på ett ovist sätt kört över minoriteten i en etiskt och juridiskt komplicerad fråga och förordar surrogatmödraskap. Vi vill peka på överväldigande skäl att hålla fast vid gällande lagstiftning på området.

Argumentationen från surrogatmödraskapets förespråkare utgår helt från den vuxnes önskemål. Men hur fantastiskt det än är att få ett barn är detta ingen mänsklig rättighet; dessa rättigheter ligger helt och hållet på barnets sida. FN:s barnkonvention är tydlig med att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. En sådan här lagförändring skulle ge helt nya möjligheter för medicinskt infertila eller naturligt sterila förhållanden att ”skaffa barn”, men det är uppenbart att dessa önskemål utgår från vuxnas intressen istället för barnets.

Barnkonventionen slår vidare fast att ett barn har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Ett barn som bärs och föds av en annan än sin biologiska mor går miste om den normala anknytning som sker när modern och fadern lever tillsammans under en graviditet, och där barnet känner igen röster och beteendesätt efter förlossningen. Barnpsykologin har funnit att adopterade barn utsätts för en speciell anknytningsproblematik. I surrogatfallen torde detta bli ännu tydligare och mer plågsamt. Ett statligt bejakande av surrogatmödraskap skulle även strida mot barnkonventionens krav på barnets rätt till relation till den kvinna som burit och fött det, det närmaste relation en människa har under hela sitt liv.Jurister har pekat på flera såväl etiska som juridiska frågetecken. Vad händer om endera parten vill pressa den andra att göra abort, exempelvis på grund av att fostret visar sig ha ett handikapp? Eller vad händer om det beställande paret går isär och inte längre vill ha barnet? Rättstvister pågår redan i USA om situationer som dessa. I ett uppmärksammat fall i Storbritannien bröt en surrogatmamma det ingångna avtalet, varvid domstol gav henne rätt att behålla barnet. Problemen är alltså allt annat än hypotetiska; de är högst reella.

höggravidaIngen människa, varken potentiella surrogatmödrar eller barn får reduceras till medel för andra människors mål. Surrogatmödraskap skulle utsätta närstående för en orimlig press att ”ställa upp” som förvaringsplats för foster. SMER tar visserligen enhälligt avstånd från affärsuppgörelser, men man väljer att bortse från att just detta har skett överallt där surrogatmödraskap förekommer. Det har i praktiken blivit ett slags ”fertilitetsturism”, där såväl kvinnans livmoder som barn blir en handelsvara med ett bestämt pris, och där en redan svag part blir ännu svagare genom att utsättas för ekonomisk eller social påtryckning.

Både surrogatmamman själv och hennes familj får en psykiskt och socialt utsatt situation i samband med graviditet och födsel. Frånvaro av en biologisk förälder är en välkänd riskfaktor för det uppväxande barnet. Den största och mest allvarliga risken är att barnen förlorar sin egen mor under en oväntat komplicerad graviditet eller
födsel av någon annans barn. Allt detta är risker om utilitarismen ges fritt spelrum utan att beakta människovärde och omsorg om vår nästa.

Ofrivillig barnlöshet är inte lätt, men surrogatmoderskap är en form av exploatering av en annan människas utsatthet. Att adoptera eller helt enkelt leva utan barn är ett helt acceptabelt liv. Surrogatmödraskap i ett civiliserat samhälle är däremot både orimligt och ovärdigt. Vi bör här inte styras av en högljudd lobbygrupp som ropar på sina önskemål, utan agera varsamt och med den svaga partens bästa för ögonen.

Bengt Malmgren, överläkare, psykiatri

Bengt Säfsten, med dr, överläkare, invärtes medicin

Anna Aronsson, barnläkare

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Gefle Dagblad 2013-03-19, Västerbottens-Kuriren 2013-03-19, Skånska Dagbladet 2013-03-24, Norrbottens-Kuriren 2013-04-02, Kristianstadsbladet 2013-04-02


%d bloggare gillar detta: