Reinfeldts retorik förvånar

maj 23, 2009

Reinfeldts uttalande nyligen om att ”religion och politik skall hållas isär” är intressant. Förutom att det avslöjar statsministerns bristfälliga politiska reflektion i ämnet, så reser det också en rad frågor. Vad är det som menas och vad är det som ska hållas isär?

När vi dessutom vet att Reinfeldt menar sig ha Ronald Reagan som politisk förebild, förstärks intrycket av förvirrad retorik från Reinfeldts sida. Knappat någon modern företrädare i någon modern demokrati har nämligen varit mer tydlig med att hänvisa till den kristna tron som bas för sitt politiskt agerande än just Reagan, faktiskt långt mer än George W. Bush. Men även den presidentkandidat Reinfeldt stödde i det senaste amerikanska presidentvalet, Barack Obama, är tydlig med att framhålla sin kristna tro och dess betydelse för hans politiska liv.

Obama svärs in med bibel

Ett grundläggande misstag sker om man blandar ihop religion och religion i en enda kompott. De västerländska demokratierna har, som bekant, en bas i den kristna idétraditionen, ur vilka de också har vuxit fram. Detta hade de konservativa i Sverige klart för sig när de lade grunden för det konservativa partiets bildande år 1904, då under namnet Allmänna valmansförbundet. Om man även som allra hastigast läser igenom ideologiska uttalanden i såväl idéprogram som valprogram hos partiet, senare Högerpartiet och numera Moderaterna, ser man en tydlig koppling mellan kristen värdebas och konservativ politik. Om vi tar valprogrammet till riksdagen 1948 sades exempelvis följande: ”Högern vill bygga ett välståndets och trygghetens samhälle på kristen grund.” Två år senare, i valet 1950, kunde man läsa följande: ” ”Femtiotalets första fria val… måste ge uttryck för att vårt land är en del av den kristna och västerländska kulturkretsen…, och vid valet 1952 deklarerade man: ”Du som vill… att kristen och västerländsk hänsyn skall genomsyra vår samlevnad… Du kan lita på högerpartiet.” Om vi hoppar fram till 1978 års idéprogram, konstaterades att ”partiets människosyn bygger på den etik och den tradition av humanism som grundas i kristendomen”, och så sent som i partiprogrammet från år 2002 kan man läsa att ”kristendomen har en särställning i det svenska samhället i kraft av sin hävdvunna roll i vår kultur och vår historia. Vi ska värna om den etik och den tradition av humanism och medmänsklighet som kristendomen varit och är i förbund med.”

Frågan är alltså vad Reinfeldt menar då han säger att religion och politik ska hållas isär? Tar han avstånd från sitt partis såväl äldre som senare historia?

Hur man än ser på förhållande religion och politik kommer man inte ifrån det som professor John H. Hallowell konstaterar i The Moral Foundation of Democracy, nämligen att det ”bakom varje politiskt system återfinns en dominerande uppfattning om människans natur och om meningen med mänsklig existens.” Han konstaterar vidare att denna uppfattning oftare är ”underförstådd än klart uttalad”, och att ”även om den inte alltid är klart uttalad så är den alltid fundamental.” Den kristna tron och traditionen har tydliga och positiva kopplingar till Moderaternas historia. Kopplingen mellan religion och politik har varit både fundamental och uttalad. Problemkomplexet är alltså inte svart-vitt som Reinfeldt påstår, och inte heller nödvändigtvis negativ, som Reinfeldts uttalande åtminstone underförstått tycks antyda. Mer nyanserade uttalanden från statsministerns sida efterfrågas därför.

En god och naturlig början till fördjupad reflektion vore därför att studera Ronald Reagans och kanske även Barack Obamas liv och politik. Vid en översiktlig analys av de amerikanska presidenterna framkommer en tydlig bild av en generös attityd gentemot religion som fenomen. Likaså framstår presidenternas personliga tro som viktiga för deras politiska gärning.

Även om inte vår svenska statsminister delar den tro som är viktig för hans politiska förebilder så bör man som lagstiftare ha förståelse för hur troende människor tänker, inte bara som ett utryck för religionsfrihet utan också av respekt för de människor som vill följa sitt samvete. Det skulle även kunna vara på sin plats att erkänna kristendomens positiva inverkan för såväl Sveriges som västvärldens framväxt och välstånd. Historien bekräftar tydligt detta faktum, vilket ger oss en tydlig och positiv signal även för vår framtida samhällsplanering. Istället för att separera religion och politik, och förvisa kristendomen från det offentliga rummet, behöver politiken den kristna värdegrunden och etiken som inspiration, kompass och vägledning.

Artikeln, som var undertecknad av mig tillsammans med Kjell O Lejon och Eva Johnsson, var publicerad i Newsmill 2009-05-19,  Världen idag 2009-05-22, Norrköpings Tidningar 2009-05-25


Tidningen Barometerns väljarguide

maj 18, 2009

Tidningen Barometern skall enligt sina stadgar vara organ ”för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”.

I dagens nummer av Barometern går tidningens ledarskribent Per Dahl igenom de olika partiernas kandidater för att guida tidningens läsare och underlätta personkryssande. Av de 14 kandidaterna som Barometern lyfter fram under frågan ”Vem skall man då kryssa för?” nämns tre som skulle höra hemma i EPPgruppen i EUparlamentet, den grupp där Barometern har sina sympatier, nämligen Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Tuve Skånberg. Ledaren skriver bland annat:

”Den som i stället vill stödja en tydligt konservativ kandidat får gå till Tuve Skånberg, onekligen en högoddsare på femte plats på kd-listan. En klassisk företrädare för värdegrunden för Kristen demokratisk samling, som partiets gamla namn var. De som tänkt sig rösta på Lennart Sacrédeus men nu inte kan har här ett givet namn.”

Det känns mycket hedrande och förtroendefullt att bli nämnd i en valguide för Barometerns läsare inför EU-valet, och bli nämnd som en klassisk företrädare för den kristna värdegrund som partiet grundats på. Och förvisso har ledarskribenten rätt i att mitt namn är en högoddsare. Jag står på femte plats på Kristdemokraternas valsedel och det skulle behövas ca 8000 kryss för att möblera om valsedelns ordning och ge mig en chans att bli invald i EU-parlamentet.  (Detta givet att valdeltagandet är detsamma som vid förra valet och att KD får liknande valresultat.) Men eftersom hela Sverige är en enda valkrets i EU-valet så är det möjligt att rösta på en viss kandidat var man än bor i landet. Och det är möjligt att bli inkryssad. Det har andra blivit tidigare.

valsedel


Sju skäl att inte förändra äktenskapslagstiftningen

oktober 29, 2008

Debatten om samkönade äktenskap går mot ett avgörande. Bilden som media ger oss är att kristdemokraterna står ensamma mot sex andra partier i sitt motstånd, och kommer att bli överkörda.

Men bilden är mer komplex än så. Samtliga kyrkor i Sverige har i sin gemensamma remiss begärt att om äktenskapslagen skulle bli könsneutral, måste det i en sådan omskrivning innebära att begreppet äktenskap exkluderas. Enbart i en tidsbegränsad namninsamlingskampanj kom 61 253 namnunderskrifter in till stöd för ett bevarat äktenskapsbegrepp. I en SIFO-undersökning (2008 ) ville mer än var tredje svensk bevara äktenskap och partnerskap var för sig.

Att tvinga igenom en lagändring som gör äktenskapet könsneutralt skulle lämna stora sår efter sig hos betydande delar av befolkningen, och inte minst hos kristna kyrkor och samfund, men även övriga religioner. ”Äktenskap” är för trossamfunden i Sverige det begrepp som används för att beteckna den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna i en gemenskap som Skaparen själv instiftat, och vars övergripande mål är att skapa trygghet för det uppväxande släktet. Äktenskapsbegreppet äger inte politikerna att fritt hantera efter eget gottfinnande. Vad kyrkorna begär är bara respekt för sin syn på begreppet ”äktenskap”.

 

Proportioner

Den inflammerade konflikten förtjänar också att få rimliga proportioner och att frågan ställs i vems intresse egentligen en könsneutral äktenskapslagstiftning är.

De homosexuellas intresseorganisation RFSL, med 5000 medlemmar, hävdar att det ligger i de homosexuellas intresse att ändra benämningen partnerskap till äktenskap. Sedan partnerskapslagen infördes 1 januari 1995 har 2630 partnerskap förrättats (2006; senare skilda och nyingångna partnerskap medräknade). Idag lever 4258 personer i partnerskap, efter att möjligheten att ingå partnerskap funnits i 12 år. Ungefär 300 nya partnerskap förrättas varje år, att jämföra med de ca 45 000 äktenskap som ingås varje år. Det går alltså knappt ett ingånget partnerskap på 150 ingångna äktenskap. RFSL:s partsintresse måste vägas mot andra intressen, intressen som inte gör sig lika hörda.

Om nu, enligt RFSL, införandet av samkönade äktenskap skulle ligga i de homosexuellas intresse, i vilkas intresse skulle det då ligga att behålla nuvarande äktenskapslagstiftning?

 

I samhällets och normbildningens intresse

Om äktenskapet säger Nationalencyklopedin ”Äktenskapet är i de flesta samhällen en social institution som fyller en rad olika funktioner för familjelivet. Äktenskapet ger det sexuella förhållandet mellan makarna en särskild legitimitet och bildar ramen för den biologiska reproduktionen och för barnens uppfostran.” Antropologerna känner bara en enda kultur som inte haft äktenskap mellan man och kvinna: det lilla Na-stamfolket i Younging-bergen i Yunnan-provinsen i sydvästra Kina. Orsaken till att alla andra samhällen i olika kulturer och tider gett speciella rättigheter till äkta par har inte sin grund i parets upplevda kärlek, utan i att äktenskapet med dess mamma-pappa-barn-relation bidrar med något som inget samhälle kan överleva utan – nya samhällsmedborgare som i bästa möjliga uppväxtmiljö fostras till att växa upp och bli ansvarskännande medborgare. Äktenskapet är i princip reproduktivt, även om inte alla äktenskap leder till att barn föds. De som vill införa en könsneutral äktenskapslagstiftning hävdar i praktiken att föräldrarnas kön är utan betydelse, och irrelevant för barnens uppväxt och utveckling. Den synen är oförenlig med biologiska fakta, årtusenden av erfarenhet och hundrafemtio års psykologisk forskning. Det är en grov underskattning av en mors betydelse för ett barn när man påstår att hon i allt kan ersättas av en man, och tvärtom.  I förskola och skola är det ett vedertaget faktum att såväl män som kvinnor behövs, och i övriga samhället strävar vi efter att ha en jämn könsfördelning, därför att könen kompletterar varandra. Endast i denna fråga har hävdats att föräldrarnas kön är oväsentligt och att könen kan ersätta varandra utan att något av värde förloras.

Införandet av könsneutrala äktenskap skulle förändra äktenskapet i dess själva grundstruktur, och äktenskapet skulle bli något fundamentalt annorlunda än vad det hittills har varit.

 

I de mänskliga rättigheternas intresse

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna deklarerar i artikel 16: ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att… ingå äktenskap och bilda familj…” ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.”
FN:s barnkonvention (preambel och artikel 7) säger: ”För att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör [barnet] växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse.” ”Barnet skall ha rätt att, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.”

Att nuvarande äktenskapslagstiftning skulle vara diskriminerande mot homosexuella, eftersom det skulle vara en mänsklig rättighet för homosexuella par att ingå äktenskap är en tanke som avvisas av Hans Regner i hans enmansutredning Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor SOU 2007:17 (s. 137,138, 229), utifrån såväl en dom i en fransk överdomstol, i Europadomstolen, som utifrån FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna.

 

I barnens intresse

Det faktum att det finns många barnlösa äktenskap förändrar inte det principiella perspektivet: Barn blir endast till i en man-kvinna-relation. Det är därför motiverat att lagstiftaren ger den relationen en speciell status. Heterosexuell och homosexuell samlevnad är strukturellt sett olika i detta avseende, och på den olikheten beror mänsklighetens hela framtid. Därför bör de olika samlevnadsformerna ha olika benämningar.

Barnperspektivet var också det avgörande skälet för den franska parlamentariska utredningens Famille et droits des enfants (27 januari 2006) slutsats att homosexuella äktenskap även i fortsättningen ska vara förbjudna i Frankrike, av hänsyn till det som FN:s barnkonvention kallar ”barnets bästa”.

Utredningen drog slutsatsen att äktenskap för homosexuella, möjligheten för homosexuella par att adoptera samt insemination för lesbiska par inte bör legaliseras i Frankrike. Efter flera års utredande betonade kommittén att man måste ”bekräfta och beskydda barnets rättigheter och dessa rättigheters överhöghet över vuxnas önskemål”.

Kommittén skriver i sin utredning: ”Äktenskapet är inte bara det kontraktsmässiga erkännandet av kärleken mellan ett par; det är en helhet som överför rättigheter och skyldigheter och som är utformat för att förse barnet med omsorg och en harmonisk uppväxt. Erfarenheten från andra länder visar detta: nationer som har gjort äktenskapet tillgängligt för samkönade par har alla, samtidigt eller efter ett tag, möjliggjort adoption för dessa par och utvecklat system för assisterad befruktning eller surrogatmammor, som gör det möjligt för dessa par att skaffa barn.”

I detta sammanhang kan det vara värt att notera att samtliga remissinstanser som utgick ifrån barnperspektivet sa nej till att homosexuella par skulle kunna ta emot adoptivbarn, när den frågan behandlades i Sverige: BRIS, Socialstyrelsen, Adoptionscentrum, Rädda barnen, Barnombudsmannen, Sveriges Psykologförbund osv. Trots detta valde Sveriges dåvarande regering och riksdag att legalisera såväl homosexuellas rätt att adoptera, som lesbiskas rätt till assisterad befruktning, och satte därmed de vuxnas intresse i första rummet.

 familj

 

 

I faderskapspresumtionens intresse

Den franska utredningen framhöll att ”det är omöjligt att tänka på äktenskapet åtskiljt ifrån faderskapstanken; de två frågorna är nära förbundna med varandra eftersom äktenskapet utformats omkring barnet”.

Även i Sverige är faderskapspresumtionen den första paragrafen i Föräldrabalken (1949:381) och lyder: ”Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets fader.” Om homosexuella par kommer att kunna ingå äktenskap måste denna del av lagstiftningen slopas, eftersom det inte är möjligt att den andra partnern i ett lesbiskt äktenskap, där den ena kvinna har blivit gravid, också är ”barnets fader” eller biologiska förälder.

 

Den franska utredningen menade därför att antingen får man bevara både det klassiska äktenskapet (mellan en man och en kvinna) och faderskapspresumtionen – eller ta bort båda två. Någon mellanväg finns inte. Men eftersom det strider emot barnets intresse att ta bort faderskapspresumtionen blev slutsatsen att äktenskapet måste begränsas till man och kvinna.

 

I de barnlösas intresse

Det ligger i de ofrivilligt barnlösas intresse att möjligheten att adoptera från utlandet inte försämras. När homosexuella 2003 gavs rätt att adoptera varnade adoptionsbyråerna för att det kunde leda till att det blev svårare för heterosexuella par att få adoptera från utlandet, medan det sannolikt var utsiktslöst att homosexuella skulle beviljas utlandsadoption av givarländerna. Hittills har heller inga utlandsadoptioner medgetts till homosexuella par.  De homosexuella blev alltså inte hjälpta av lagändringen, men svenska heterosexuella par riskerar att bli hårdare granskade av givarländerna, som ser en risk att ett gift par skiljs och att någon av makarna skulle ingå partnerskap. Därmed skulle indirekt ett adoptivbarn kunna hamna i en homosexuell familj, något som är oacceptabelt i flertalet givarländer. Skulle samkönade äktenskap tillåtas i Sverige finns risken att givarländerna ytterligare avskräcks, när inte ens skillnaden mellan partnerskap och äktenskap uppehålls.

 bevara-aktenskapet

I kyrkors och religioners intresse

Äktenskapet har i tusen år förvaltats av den kristna kyrkan i Sverige, och fortfarande vigs en absolut majoritet inte borgerligt utan kyrkligt. Kyrkorna ser grunden för äktenskapet i Guds skapelseordning (1 Mosebok 1: 27, 28 ) och i Jesu ord om äktenskapet (Matteus 19:4-6), och utifrån den synen kan ingen annan samlevnad kallas äktenskap. Katolska och ortodoxa kyrkan ser dessutom äktenskapet som ett sakrament, en av Gud instiftad helig handling som förmedlar gemenskap med Gud själv. Även andra religioner som islam och judendomen, ser utifrån sina heliga skrifter äktenskapet som en skapelsegiven institution som Gud instiftat. Av respekt för denna religiösa syn bör begreppet äktenskap inte användas i lagtexter för annat än föreningen mellan man och kvinna.

 

I institutionen äktenskapets intresse

Om vi kan ändra äktenskapets könsaspekt, kan vi ändra dess övriga aspekter, som att de som ingår äktenskap måste vara myndiga, inte får vara nära släkt, inte får vara gifta med andra och bara är två makar. Runt hörnet väntar krav på förändringar i dessa avseenden; redan nu vill CUF, Miljöpartiet samt dess ungdomsförbund legalisera polygami. Ellinor Scheffer, språkrör för Grön Ungdom, säger: ”Samlevnadsbalkens syfte bör vara att ge personer som vill leva tillsammans juridiskt skydd. Hur många de är och av vilken anledning de lever tillsammans är enbart deras egen ensak. Därför är en samlevnadsbalk som är antals- och könsneutral en fullständig självklarhet för oss.” Menar man att barnäktenskap, månggifte, bigami och incest inte är positiva utvidgningar av äktenskapslagstiftningen, så måste man nu säga nej till det könsneutrala äktenskapet.

Lagstiftningen har en inverkan på människors normer och livsval. Varje förslag på uppluckring i synen på äktenskapet kommer att leda till upplösningen av fler äktenskap, och av äktenskapet som institution. Redan idag är institutionen äktenskapet utsatt för hårt tryck och vart tredje äktenskap upplöses.

Mycket få länder har infört homoäktenskap: Holland (2001), Belgien och Spanien(2003), Kanada (2005), Sydafrika (2006) samt den amerikanska delstaten Massachusetts (2004). Till ovanstående kan läggas att det varken ligger i Sveriges eller i det internationella samfundets intresse att svenska medborgare har ett civilstånd som inte är accepterat i övriga världen, inte ens i EU. Sverige, likt världen i stort, är mångkulturellt och mångreligiöst. Världen har blivit en global by, människor reser, arbetar och bildar familj över nationsgränser. Det ligger inte i någons intresse att ytterligare öka spänningar inom och mellan länder och kulturer genom att ändra något av så fundamental betydelse som den gemensamma synen på äktenskapet. Att sådana spänningar också finns i Sverige har kommit i dagen genom de många protestbrev och namnunderskrifter mot homoäktenskap som allmänheten sänt in till lagstiftaren, 38 616 st. till riksdagens lagutskott (nuv. civilutskottet) och 61 253 st. till justitieministern och regeringen.

Vid en sammanvägning av det intresse som en begränsad grupp vuxna homosexuella hävdar, mot det intresse som finns hos samhället att slå vakt om äktenskapets institution och om barnens intresse blir slutsatsen att det är i linje med det gemensammas bästa att bevara nuvarande äktenskapslagstiftning. 

 

Artikeln var publicerad på nyhets- och debattsajten Newsmill.se 2008-10-29


En liten socialdemokrat i varje moderat

oktober 31, 2007

Vid valet 2006 hade Sverige haft en socialdemokratisk regering 65 år av de senaste 70 åren, vilket lett till ett inflytande över det svenska samhället som väl saknar motstycke i västvärlden.  Det var Alf Svensson som en gång fällde orden att ”Det bor en liten socialdemokrat i varje svensk”.

 

Enbart av detta skäl kunde ett regeringsskifte vara välbefogat. Men föga anade väl någon före valet att det största oppositionspartiet, moderaterna, väl i regeringsställning skulle ersätta sin politik med sina företrädares. I en snabb ström har kursändringar av moderaternas ideologi och politik aviserats. Från att ha varit det mest försvarsvänliga partiet har moderaterna blivit den största påskyndaren av en nedmontering av den svenska försvarskapaciteten under en försvarsminister som är vapenvägrare. Från att tidigare ha förordat kompetens som det avgörande för politiska förtroendeuppdrag har moderaterna på moderatstämman i helgen blivit anhängare av kvotering för kvinnor och invandrare. Fackets blockad av en ung innehaverska av en salladsbar i Göteborg fick moderatstämmans stöd. Från att ha kritiserat den socialdemokratiskt utformade arbetsrätten blev moderaterna dess ivrigaste försvarsadvokat. Vem trodde att moderaterna skulle stå i främsta ledet för att höja bensinskatten och elskatten? Vem anade före valet att en moderat utrikesminister skulle närma sig Hamas och distansera sig från Israel, den enda demokratin i Mellanöstern? På område efter område har de nya moderaterna gjort upp med klassiskt moderat politik, och övertagit sina socialdemokratiska föregångares politiska syn.

 

Det senaste exemplet på moderaternas politikskifte är stämmobeslutet om samkönade äktenskap. Från att tidigare ha varit ett familjevänligt parti som värnat om äktenskapet vill nu partiet göra äktenskapslagstiftningen könsneutral. Att äktenskapet som institution försvagas förbigås med tystnad. Att ändringen av äktenskapslagstiftningen inte är till barnens bästa lämnas obeaktat, trots att Sverige har förbundit sig att följa FN:s barnkonvention och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Att principen om faderskapspresumtion inom äktenskapet måste lämnas besvärar inte de nya moderaterna, trots att det inte är i barnens intresse. Ett vuxenperspektiv har ersatt barnperspektivet och försvaret för den lilla människans rättigheter. 1994 var Reinfeldt en av endast två moderater som gick mot partilinjen i riksdagen, och röstade med vänsterpartierna för lagen om registrerat partnerskap. I helgen ledde Reinfeldt moderatstämman i att gå ytterligare ett steg längre, och beslutade att öppna äktenskapet för homosexuella par.

 

Reinfeldt politiska recept kan sammanfattas: ”Kan du inte slå din motståndare, så kan du slå dig ihop med honom.” De nya moderaterna är alltså, när allt kommer omkring, förvillande lika de gamla socialdemokraterna. Det nya arbetarpartiet blir likt det gamla arbetarpartiet. Alf Svensson besannas: ”Det bor en liten socialdemokrat i varje moderat”.

 

Moderaterna står inte längre för den politik som byggt upp partiets namn och förtroende. Kan verkligen moderaterna möta väljarna 2010 under beteckningen ’Moderaterna’ utan att göra sig skyldig till renomésnyltning?

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-10-31


Kulturarvet, duger det?

augusti 8, 2007

I essän ”Framför en bokhylla” i Sällskap för en eremit (1939) skriver Frans G. Bengtsson klokt ”Många människor sätter fel böcker på sina hyllor, eller rättare har inte någon princip för vad de sätter dit, utan fyller sina hyllor med allt de råkat få tag i och får därför aldrig någon riktig boksamling. Man skall inte sätta på hyllorna andra böcker än dem man tänker läsa en gång till.”

I sommar har jag haft möjlighet att efterleva dessa råd när jag åtog mig uppgiften att fylla bokhyllan i familjens sommarstuga på en ö i Blekinge skärgård. Inte alldeles olikt att ’skaffa sällskap för en eremit’, eller åtminstone att gardera hushållet för aldrig så regniga somrar. Med denna tomma bokhylla i åtanke har jag med glada steg tittat in på sommarens alla loppisar, lumpbodar och antikvariat.bocker1 Återseendets glädje har varit stor när jag burit hem fulla kassar med västerlandets allra bästa och mest läsvärda böcker ur vårt kulturarv, för att läsa igen. Det var snart fyrtio år sedan jag sist läste om Tom Sawyers och Huckleberry Finns äventyr av Mark Twain eller besökte Robinson Crusoe på hans ö i sällskap med Daniel Defoe. Och visst kom böckerna till glädje denna regniga sommar.

Men i återseendets glädje kan jag ändå inte undgå att göra reflektionen att detta västerlandets kulturarv är så totalt främmande för vår samtid. Helt enkelt inte politiskt korrekt.

Selma Lagerlöf och Karin Boye diskuterar inte med en rad sina sexuella preferenser i de böcker som gjort dem odödliga. De hade nog aldrig hört talas om Pridefestivalens normativa queerteori. Istället bjuder böcker som Jerusalem och Gösta Berlings saga på en brottning med Gud och hans nåd. Inte skulle en bok idag få börja med orden ”Äntligen stod prästen på predikstolen.” I all synnerhet inte på skolavslutningar. En annan nobelpristagare, Sigrid Undsett, skriver i trilogin om Kristin Lavransdotter om ett patriarkaliskt samhälle, och utan att ta avstånd från det. James Hilton beskriver i Goodbye Mr. Chipps bildningsidealet i en engelsk friskola. Lika politiskt inkorrekt.

Alexander Dumas, Jules Verne, Charles Dickens och Conan Doyle skulle alla idag bli bannlysta i den könsneutrala skolan där pojkar inte ska uppfostras till, just det, pojkar. Många är de sidor som den samtida censuren måste klippa ur kulturarvet. Den inträngande skildringen av hur Robinson Crusoe i bön blir frälst i tron på Kristus måste kallas fundamentalism. Skildringen av de första kristnas tro och kamp för sin tro i nobelpristagaren Henryk Sienkievicz bok Qvo vadis får bli exempel på sekterism av värsta slag. Victor Hugos positiva skildring av en präst i Samhällets olycksbarn och av förlåtelsens förvandling kan inte läsas i en sekulär skola. Carl von Linnés och Isaac Newtons fasta tro på en skapare skulle kallas kreationism och ID. Jane Austins charmiga böcker platsar inte för sin kvinnosyn, samhällssyn (och vilken annan syn som helst), lika lite som August Strindbergs verk. Det skratt som Hemsöborna eller Jerome K. Jeromes Tre män i en båt lockar till är reaktionärt.  Inte heller Jorden runt på åttio dagar kan läsas av dagens ungdom. Phileas Fogg har ju sin betjänt Passepartout med på resan. Hushållsnära tjänster i ett klassamhälle.

 

Kort sagt, av sommarstugans fyra löpmeter av västerlandets och humanismens klassiker finns inte en enda som idag är politiskt korrekt. Alla är skrivna av mörkermän och dito kvinnor. Åtminstone om man får tro vad som för tillfället är högsta sanning. Vi har alltså förlorat hela kulturarvet. Man kan undra över vad som blir morgondagens kulturarv att ge nästa generation? Jonas Gardells Ett ufo gör entré ?

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-08-08


Svenska Dagbladet och värdekonservatismen

juni 27, 2007

Till tidningar kan man få ett personligt och långvarigt förhållande. Min farfar började läsa Svenska Dagbladet 1896, tolv år efter att den grundades. Det berättas att tidningen kom med bud till kamrersbostället i Oskarström och avnjöts på verandan, då ingen fick störa. Min far växte upp med SvD och med citat från den gode kåsören Hasse Z. Några årtionden senare var det dags för mig att växa upp med samma tidning, då med citat av kåsörerna Kar de Mumma och Viola, son och sonhustru till Hasse Z. Mina barn i sin tur har fått sin beskärda del av citat över filen och tekoppen ur samma tidning, under ledning av herrar von Platen, Torekull och senare Svegfors.

 

svenska-dagbladet-1884-wikipediaUnder två världskrig och otaliga dramatiska händelser i och utanför vårt land har tidningen varit den pålitliga nyhetskällan. En tidning läser man för att få tillförlitlig information med ett djup i nyhetsflödet, för att få sina värderingar speglade, belysta och applicerade på ledarsidan och för att få underhållning med klass och kvalitet, ända ner på seriesidan. Jag lärde känna den tecknade seriefiguren Fantomen under namnet Dragos, den pseudonym som han gavs i SvD. Min farfar gladdes åt Albert Engströms tecknade gubbar.

 

Fastän ingen i släkten bott i kungliga huvudstaden lästes familjesidan med största intresse. Där kungjorde släkt och vänner sin entré, sitt val av livskamrat och sin sorti ur jordelivet. De sista åren min far levde läste han alltid familjesidan först; 1983 hamnade han där själv till sist.

 

SvD har alltid räknats som den värdekonservativa borgerlighetens banerförare. Med pregnans och konsistens stod ledarsidorna under de svåra 1960 och 70-talen för ett alternativ till den förhärskande socialiseringen av livets alla områden. Tilltron till individens frihet har parats med den skatt av värden och värderingar som prövats av tidigare generationer och befunnits hålla måttet, med sin förankring i den kristna idétraditionen och etiken. Ledarsidorna har varit i bästa mening värdekonservativa.

 

Men när nu tidningen tagit steget in i sitt tredje sekel, och i min släkts fjärde generation, känner jag igen den allt mindre. Nyhetsartiklarna andas politisk korrekthet. Kulturradikala åsikter gör sig breda. Angrepp på samhällets själva värdegrund står oemotsagda. Enstaka krönikörer står fortfarande upp för familjen, men ledarsidan är i allt mindre utsträckning värdekonservativ.

 

Ett exempel är det olyckliga beslut som moderaternas partistyrelse fattade i veckan att bejaka homosexäktenskap. I årtusenden har äktenskapet varit man och kvinna förunnat, för barnens skull, för kommande släktens skull. Nu överger moderaterna sitt värdekonservativa arv och blir politiskt korrekta när de vill göra äktenskapet könsneutralt. Runt hörnet finns krav på att också göra det antalsneutralt.

 

De nya moderaterna har övergett sin värdekonservativa syn för att tillfredsställa en liten grupps lobbyism, och ställt vuxnas intressen före barnens. Det är illa att SvD inte kritiskt granskat och kommenterat det största paradigmskiftet under de tre sekel vari tidningen verkat.

 

För den värdekonservative finns numera bara ett parti att välja på och även husorganet SvD har ersatts med andra tidningar som värdekonservatismens språkrör.

 

Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-06-27


%d bloggare gillar detta: