Lätt omtumlade har jag och hustrun återvänt från ett tredagars besök i Las Vegas, som från Los Angeles ligger fyra timmars bilresa rakt ut i Nevadaöknen längs en sexfilig motorväg. Med sin hundraåriga historia är staden ett fenomen med sina två miljoner invånare, med ständig och stark inflyttning och USA:s snabbast växande ekonomi. Las Vegas besöks årligen av 37 miljoner människor och har 17 av världens 20 största hotell. Det skulle ta 380 år att sova en natt i varje hotellrum i ”Vegas”, som staden kallas i folkmun. Överallt i staden syns enorma hotellbyggnationer med lyftkranar, också längs den berömda huvudgatan ”The Strip”.
Inte utan skäl kallas Las Vegas för Syndens Stad; alkohol serveras dygnet runt utan restriktioner, spel i alla tänkbara former erbjuds överallt, nattklubbar och prostituerade erbjuder sina tjänster dygnet runt. Längs huvudgatan delar hela arméer av hallickar ut sina ”visitkort” med foton på flickor som för bara 39 dollar kan infinna sig till vilket hotellrum som helst i staden inom 15 minuter.
Det första mötet med det neonskimrande Las Vegas är bländande. Glada, lediga människor i hundratusental vandrar längs ”The Strip” och tar del av attraktionerna, handlar i de tusentals butikerna, solar, badar i poolerna, äter på restaurangerna och ser på showerna.
Men plötsligt upptäcker vi att inget i staden är äkta, allt är en skenverklighet; en upplevelse som i Matrix-filmernas värld.
Den ”bästa Beatlesshowen i världen” kan förstås inte vara äkta, artisterna som imiterar Beatles är bildlika bandet FameFour. Kvarteret Paris med floden Seine och Eiffeltornet, Venedig med Markusplatsen och sina gondoler, New Yorks skyskrapor och Frihetsgudinnan, Egypten med Luxor och Pyramiderna – allt är bara nedskalade kopior. Vulkanen the Mirage erbjuder vulkanutbrott var femtonde minut, men varken fågelsång eller lava är äkta. Även ett seriöst museum över farao Tutankhamons grav har inte ett enda äkta föremål; allt är kopior i plast. Las Vegas har till och med en kopia av Madame Tussauds vaxkabinett i London, med dess kopior av kända personer. Den kultur, den historia och underhållning som erbjuds är genomgående en illusion. Kasinonas löften om snabba vinster är en illusion, med mycket få undantag. Snabbröllop erbjuds för 55 dollar, tar några minuter och kan fås i vilken vigselordning som helst, även förrättat av Elvis Presley. Men lika lite som prostitutionen kan ge kärlek och tillfredsställelse, kan Guds välsignelse tillhandahållas. Las Vegas bröllopen sätter Svenska kyrkans nya vigselordning av homosexuella par i sitt rätta sammanhang. Inget är äkta, allt är bara yta och chimär.
Det som faktiskt är äkta är gratis. Att se närbelägna Grand Canyon eller Redrocksbergen, att njuta av den ständiga värmen och solen, att se fontänernas vattenspel eller dricka sig otörstig är fritt.
Så vad är då synden i ”Syndens Stad”? Nya testamentets ord för ”synd”, hamartia, betyder ”missa målet”, det som inte är ändamålsenligt. Inte äkta om man så vill. I Las Vegas syns syndens ansikte avklätt och naket: det är att ge sitt liv, sin tid och sina pengar och inte få något äkta igen. Bara det Gud skapat och gett är äkta, varaktigt och välsignat. Vare sig det handlar om nöjen eller samlevnad människor emellan.
Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-03-28
Publicerat av tuves 
Tuve Skånbergs blogg 