Vid valet 2006 hade Sverige haft en socialdemokratisk regering 65 år av de senaste 70 åren, vilket lett till ett inflytande över det svenska samhället som väl saknar motstycke i västvärlden. Det var Alf Svensson som en gång fällde orden att ”Det bor en liten socialdemokrat i varje svensk”.
Enbart av detta skäl kunde ett regeringsskifte vara välbefogat. Men föga anade väl någon före valet att det största oppositionspartiet, moderaterna, väl i regeringsställning skulle ersätta sin politik med sina företrädares. I en snabb ström har kursändringar av moderaternas ideologi och politik aviserats. Från att ha varit det mest försvarsvänliga partiet har moderaterna blivit den största påskyndaren av en nedmontering av den svenska försvarskapaciteten under en försvarsminister som är vapenvägrare. Från att tidigare ha förordat kompetens som det avgörande för politiska förtroendeuppdrag har moderaterna på moderatstämman i helgen blivit anhängare av kvotering för kvinnor och invandrare. Fackets blockad av en ung innehaverska av en salladsbar i Göteborg fick moderatstämmans stöd. Från att ha kritiserat den socialdemokratiskt utformade arbetsrätten blev moderaterna dess ivrigaste försvarsadvokat. Vem trodde att moderaterna skulle stå i främsta ledet för att höja bensinskatten och elskatten? Vem anade före valet att en moderat utrikesminister skulle närma sig Hamas och distansera sig från Israel, den enda demokratin i Mellanöstern? På område efter område har de nya moderaterna gjort upp med klassiskt moderat politik, och övertagit sina socialdemokratiska föregångares politiska syn.
Det senaste exemplet på moderaternas politikskifte är stämmobeslutet om samkönade äktenskap. Från att tidigare ha varit ett familjevänligt parti som värnat om äktenskapet vill nu partiet göra äktenskapslagstiftningen könsneutral. Att äktenskapet som institution försvagas förbigås med tystnad. Att ändringen av äktenskapslagstiftningen inte är till barnens bästa lämnas obeaktat, trots att Sverige har förbundit sig att följa FN:s barnkonvention och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Att principen om faderskapspresumtion inom äktenskapet måste lämnas besvärar inte de nya moderaterna, trots att det inte är i barnens intresse. Ett vuxenperspektiv har ersatt barnperspektivet och försvaret för den lilla människans rättigheter. 1994 var Reinfeldt en av endast två moderater som gick mot partilinjen i riksdagen, och röstade med vänsterpartierna för lagen om registrerat partnerskap. I helgen ledde Reinfeldt moderatstämman i att gå ytterligare ett steg längre, och beslutade att öppna äktenskapet för homosexuella par.
Reinfeldt politiska recept kan sammanfattas: ”Kan du inte slå din motståndare, så kan du slå dig ihop med honom.” De nya moderaterna är alltså, när allt kommer omkring, förvillande lika de gamla socialdemokraterna. Det nya arbetarpartiet blir likt det gamla arbetarpartiet. Alf Svensson besannas: ”Det bor en liten socialdemokrat i varje moderat”.
Moderaterna står inte längre för den politik som byggt upp partiets namn och förtroende. Kan verkligen moderaterna möta väljarna 2010 under beteckningen ’Moderaterna’ utan att göra sig skyldig till renomésnyltning?
Artikeln var publicerad i Världen idag 2007-10-31
Tuve Skånbergs blogg 